Sookie x åtta

I år hade tomten satt in ett par siffror på bankkontot som man själv fick använda på det sätt man ansåg lämpligt. Själv började jag med att klicka hem detta otroligt förmånliga paket på åtta böcker ur Southern Vampire Mysteries-serien (på vilken True Blood löst bygger). Det otroligt förmånliga i erbjudandet innebär åtta böcker på engelska för 337 kr på Bokus. Det är vad jag kallar nice price. Så, god jul till mig!

God Jul

From All of Us to All of You

A VERY

MERRY CHRISTMAS

Husbygge

Jag fick ju bland annat en pepparkakshusbyggsats när jag slutade i Hallstahammar, och ikväll har byggt ihop den. Man får säga att råmaterialen var undermåligt för det var fler trasiga bitar än hela när vi öppnade paketet så vi fick börja med att limma ihop de delarna innan vi kunde sätta igång med själva huset. Efter många om och men, och gråt och tandagnisslan och brända fingrar satt huset ihop till slut. Även glasyren och smarties:arna kom på plats. Och det fantastiska resultatet ses nedan. Det är inte det vackraste pepparkakshuset men det är gjort med kärlek och det sprider faktiskt julstämning där det står.

Da'n före doppareda'n

Det är redan julafton imorgon. Och vi har en massa saker som ska göras. Pappa och jag har varit hemma på landet idag och pyntat hela hemmet. Vi var också tvungna att åka iväg och köpa lite mer pynt för det såg allt uschligt ut, som mormor skulle säga. Uschligt alltså. Hon skulle nog inte tycka att det var förlite pynt. Men när hälften av familjens sammanlagda julpynt är frånvarande (i och med att det är mitt och befinner sig i staden) så såg det uschligt ut.

Ikväll när mamma och Mia kommer från jobbet ska vi klä granen, koka knäck, bygga pepparkakshus och koka skinka. Då kanske vi till slut kan förstå att det är jul.

Nytt jobb

Jag var på ännu en intervju idag. Denna gång i Sunne, och det här var ett jobb jag verkligen ville ha. Heltid tyska/engelska (visserligen bara en termin men ändå) och pendlingsavstånd från Karlstad. Kan knappt bli bättre. Så jag var riktigt nervös när jag tog Pelle norrut längs 61:an och 45:an, och jag hade en mycket underlig intervju som gick ut mycket på att prata om väder, vägar och deras lokaler.

När jag gick därifrån hade jag ingen som helst aning eller känsla hur det här hade gått. Hela dagen har jag gått och varit supernervös. När klockan sedan blev efter fem tänkte jag att de nog inte hör av sig idag. Så ringde mobilen med riktnummer 0565 - Sunne. Och det var en av rektorerna som erbjöd mig tjänsten.

Så det hela löste sig fantastiskt till slut, även om jag inte min vildaste fantasi hade kunnat drömma om detta. Ansökningstiden gick ju liksom ut i slutet av november, och då de inte hade hört av sig i mitten av december hade jag helt avskrivit Sunne som ett alternativ. Men så ringde de i torsdags och ville att jag skulle komma på intervju idag. And the rest is history.

Tjuvstarta julen

Precis som förra året kom tomten lite tidigt till oss i år. Troligtvis beror det på att vi har varit något så enormt snälla under året. Det kan även bero på att Emil har åkt hem till Tranås redan idag, fjärde advent, och att vi hade eget julfirande i går. Men antagligen är det den första förklaringen.

Vi gjorde ett litet julbord bestående av de flesta maträtter som hör julen till: potatis i form av gratäng, köttbullar, prinskorvar, skinka, sill, julvört, julmust (till mig), julöl (till Emil), rödbetssallad och grönsallad. Risgrynsgröten tog jag redan till frukost, och julskummet fick bli efterrätten.

Som jag sa så fick vi tjuvstarta julen för att vi har varit så fantastiskt snälla, för titta bara på pakethögen som hade hittat hit.

Alla paket var dock tyvärr inte till oss utan en del är från mig till min kära familj. Men jag fick fem paket och Emil fyra. I mina paket fanns det hela tre böcker, (Den tionde gåvan, Untamed och I heart New York), en jultomte i design av Rolf Lidberg, ögonskugga och en skål med godishjärtan. En mycket bra start på julen.

Dock har Emil åkt till Tranås idag redan, men jag ska iväg till Sofia och fira fjärde advent sedan. It's been forever.

Vinter

Tolv minusgrader. Tolv! Jag vet att jag har varit en av vinterivrarna. Jag har knappt kunnat hejda min glädje över den fantastiska vintern som dök upp helt plötsligt. Det började snöa i tisdags natt. När jag cyklade till jobbet kl 7.00 så snöade det och när jag cyklade hem ca 18.00 snöade det fortfarande och hade gjort så utan uppehåll hela dagen. Detta resulterade i drygt 20 cm snö. Det räcker utmärkt för mig. Tyvärr har jag fått höra av Värmland inte alls är klätt i samma vinterskrud, men om yr.no har rätt så kommer det. Så jag älskar att vi har fått vinter. Men 12 minusgrader. 12!

Julgran på Hammartorget igår.

Igår hade vi julfest på jobbet. Det var trevligt, och jag hamnade på ett dambord där 5 av 6 skulle hålla sig nyktra under festen. Himla skönt, för det var ingen som ifrågasatte min nykterhet. Vi åt god mat, pratade och gick tipspromenad. När några berusade medelålders herrar satte på Stevie Wonder vid tio-tiden kände jag att det var min cue och gick hem. Många andra damer /tjejer hade precis samma känsla. Fulla medelålders män på personalfester - nej tack.

Inte nog med att de har en staty av en bult i centrum, de känner också att det är nödvändigt att sätta upp en tacky amerikanskinspirerad neon-julprydnad på bulten.

Idag är det skolavslutning. Det blir nog många kramar och hej då. Och sedan åker jag hem till Värmland.

Julpyssel

Sista tysklektionen innan jul och någonsin med mig var ingen särskilt intresserad av att böja verb eller den bestämda artikeln i ackusativ. Så vi julpysslade i kombination med betygssnack. Det var ju första gången för åttorna att få betyg och de var mycket spända.

Innan lektionen slutade och jag tackade dem för ett härligt år, kom en elev och stack detta kort i handen på mig (eller egentligen i min korg). Notera att det var efter betygen var satta så fusk var ingen idé. Därför väljer jag att tro att det var elevens ärliga åsikt. I och med att jag har haft henne i ett år så känner jag henne hyfsat också. En annan anledning till att jag väljer att tro att hon är ärlig. Hur som helst värmer det ett fruset lärarhjärta.

Mitt lärarhjärta fortsätter att smälta gång på gång. Det finns så många fantastiska elever att man kan bli gråtfärdig för mindre. Några elever har kramat mig hej då hela veckan ifall de skulle råka vara borta på fredag och "inte kan säga hej då". Jag ska förbereda armarna på en massa kramande imorgon.

Don't jinx it

Ska försöka att inte ta ut något i förskott, ska försöka att inte ta ut något i förskott, ska försöka att inte ta ut något i förskott, ska försöka att inte ta ut något i förskott, ska försöka att inte ta ut något i förskott...

Vit jul!

yr.no

Mer jul

Igår var vi alltså på julfest i Tyrstugan. Ca 30 personer dök upp till slut. Tre av oss var tjejer. Jag kände en person där, Emil. Men det var trevligt ändå. Jag och Emil hade ju gjort en cd-skiva med jullåtar som gav den rätta stämningen. Vi åt köttbullar, potatis och risgrynsgröt, och jag pratade med en del trevliga GIS:are. Sedan dansade vi runt granen. På riktigt. Vi ställde oss i en ring, fattade varandras händer och dansade runt granen. Vi dansade till och sjöng välkända sånger som "Räven raskar över isen", "Nu är det jul igen", "Vi äro musikanter" och andra klassiker. Sällan har jag hört sådant tryck i sången vid julgransdans. Å andra sidan har jag aldrig förut dansat runt granen med 27 herrar. Roligt var det hur som helst. Det är underskattat att dansa runt granen.

I morse ringde min kära mor och undrade om jag hade något för mig under eftermiddagen. Hon och pappa skulle gå på Sissel Kyrkjebøs julkonsert, men pappa hade drabbat av någon mystisk hosta så han kunde inte gå. Men det kunde ju jag, eftersom jag som av en ren tillfällighet har tagit ledigt imorgon (har ju dagar från rättningen av de nationella proven i våras att ta ut).

Så ca 15.55 svängde mamma in på parkeringen utanför och hämtade mig. Vår vana trogen kom vi för tidigt, så vi fick vänta i nästan en halvtimme innan vi ens fick komma in i Löfbergs Lila Arena. Sedan fick vi bord 70 i restaurangen tilldelat oss, och en "ljuvlig" förrätt bestående av tunnbröd och laxkanapé. Huvudrätten bestod av fläskytterfilé och potatisgratäng.

Klockan 18.00 började själva föreställningen, och första timmen var... sådär. Många fina, men okända julsånger. Och för min och mammas del spelar det inte så stor roll hur fina de är, om vi inte känner till dem. Vi är ganska konservativa och vill ha de gamla vanliga, som vi kan. Efter pausen bjöd universitetskörerna på ett oväntat Luciatåg. Länge trodde vi, sorgligt nog, att detta skulle bli höjdpunkten på kvällen. Men ack så fel vi hade. Andra delen av föreställningen var på en helt annan nivå än den första. Kvällens höjdare var en svängig och glad "Deck the Halls", ett amerikansk julpotpurri av The Real Group, ett svenskt julpotpurri av The Real Group, Sissel i "O Helga Natt" och slutklämmen "Nu tändas tusen juleljus" som hela LLA sjöng tillsammans med artisterna på scen. En perfekt avslutning. Det kändes närmast andäktigt att stå på det viset och sjunga tillsammans.

När vi skulle åka från LLA kom den perfekta avslutningen på kvällen: det snöade. Så visst känns julen mer verklig idag än för bara några dagar sedan. Men jag är inte riktigt ända framme vid min barndoms förväntan och glädje inför julen, så jag säger som Adolphson & Falk: Mer jul, ge mig mer jul.

Julstämning

Tolv dagar till julafton! Vart har december tagit vägen? Eller inte bara december för den delen. Vart har hela höstterminen tagit vägen? Alldeles nyss var det augusti och vi tog emot de nya sjuorna. Nu är det bara en vecka kvar innan det är dags att säga adjö. Och eleverna har svårare att acceptera detta adjö än vad jag har, framför allt mina "egna" i sjuan. De har skrivit protestlistor och gått till rektorn och frågat bett om att jag få vara kvar. Det värmer ett lärarhjärta, även om det inte förändrar ett skvatt.

Jag kan inte låta bli att ömsom känna lite skadeglädje och ömsom tycka lite synd om läraren som kommer tillbaka. Alla grupper jag har protesterar högljutt och säger "Åh nej" när jag har berättat att jag inte ska vara kvar efter jul och att de ska få en annan lärare. För mina sjuor blir det en ny lärare, men mina åttor och nior har haft henne förut, och det är de som har haft henne som protesterar mest. Stackars kvinna.

Idag ska jag och Emil försöka få till lite julstämning. Vi ska nämligen på julfest ikväll, som Ligist anordnar. Ligist är Emils studentförening på universitetet. Så vi har fått i uppdrag att fixa julmusiken, så jag har plockat med hela min julmapp. Inget får en i julstämning som lite "Feliz Navidad", Mariah Careys "All I Want for Christmas Is You" och "Jag fångade en räv" med Drängarna. Inte partyjulstämning i alla fall. Annars är ju Vikingarnas julskiva ett safe bet, samt "Julen är här" med Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebø. Fast ikväll är det som sagt julfest som gäller.

34 tolvåringar

Idag har jag ju då varit i hufvudstaden på intervju. Och jag var grym såklart. Skolan däremot verkade väl inte direkt ha framtiden för sig. Det kändes inte alls positivt.

De hade precis gjort om fyra arbetslag till två (med samma antal elever) och gjort sig av med (som han uttryckte sig) ca 10 lärare, och därför fått slå ihop klasser. Dessa klasser blev därför också väldigt stora. Exempel: nu hade de två klasser i årskurs 6. En med 28 elever och en med 34! 34! Vaddå? säger ni gymnasielärare. Men tänk er 34 tolvåringar i samma klassrum. Inte nog med att det blir stökigt och rörigt och pratigt, hur ska man dessutom hinna med att hjälpa alla? Som det är nu, med 22 elever hinner man inte till alla. Hur ska det gå med 34? Och specialpedagoger, extra resurser, mindre grupper för elever i svårigheter fanns inte. Grattis, vilken bra arbetssituation. Det positiva var väl att det fanns datorer till alla i personalen.

Jag var ju där på intervju för en tjänst i engelska och tyska, men det visade sig att de hade slutat erbjuda tyska som språkval eftersom det blev för dyrt, då det var ganska få sökande. Han höll på att trilla av stolen när jag sa att vi har två grupper med drygt 20 elever i tyska i varje årskurs. Men tydligen såg det inte likadant ut på den skolan. Så tyskan för år 7 och 8 och 9 hade de slängt ihop i samma klassrum. Och några nya tyskgrupper blir det ju inte heller i och med att de har slutat erbjuda tyska till eleverna. "Så det blir nog svenska istället. Det kan du väl undervisa i?". Eh, va? Det skulle jag säkert kunna, men nu var det tysktjänsten jag sökte. Om jag ville undervisa i engelska/svenska hade jag sökt jobb på Ilanda-skolan i Karlstad, och inte i Stockholm.

Jag flyttar inte iväg helt ensam till en stad där det i stort sett är omöjligt att få ett bra boende snabbt (och jag skulle ha ca 1,5 vecka på mig att skaffa ett), för ett jobb där jag knappt ens får undervisa i mina ämnen (eller jo, engelska) med runt 30 elever i varje klass på högstadiet. Jag hoppas att han ringer på fredag eller måndag och säger att tjänsten har gått till någon annan, för då slipper jag ta beslutet själv att säga nej till en heltidstjänst. Men jag måste i alla fall tro att jag ska trivas för att ta jobbet.

Innan jag åkte iväg så pratade jag och Sofia om det och enades om att det är en win-win-situation. Antingen får jag ett jobb jag vill ha (win) eller så får jag flytta hem till Emil igen och slipper ha distansförhållande (win).

Bottom line, jag flyttar hem igen till jul. Win.

Fredag

Jag gillar fredagar. Det är skönt att få komma hem medan det fortfarande är ljust ute. Det händer inte så ofta annars, nu för tiden. Årets november har varit den mörkaste på länge. I alla fall känns det så. Man får knappt aldrig se dagens ljus.

Det blir en lugn helg i Hallsta på en man hand. Ikväll ska jag uppsöka Hallstas enorma utbud av bio-filmer och imorgon kanske jag slår på stort och tar en tur med Pelle till Västerås. Kanske. På söndag blir det tvätt av.

Arbejde

I måndags sökte jag ett jobb i Stockholm och idag ringde rektorn och ville boka intervju. Så på onsdag nästa vecka drar jag till kungliga hufvudstaden. Inte utan att jag blir lite (läs: otroligt mycket) nervös. Viktig, viktig jobbintervju. I storstaden. Jag som är kusinen från landet.

Hemväg

Idag har jag och Pelle åkt en lång tur tillsammans. Ända från Karlstad till Hallstahammar. Vi klarade de oss dock båda helskinnade fram, som tur var. The conditions var ju inte direkt de bästa man har skådat. 2 grader kallt och risk för halka, varnade Pelle, dimma värre än 1800-talets London, regn och skymning. Lägg dessutom till någon som är hyfsat ovan att hantera motorfordon, även om denne någon har körkort och aldrig varit inblandad i exempelvis någon olycka. Från Karlskoga till Hallsta såg man i sort sett bara vägen och de andra bilarnas lyktor. Men trots detta så tog vi oss hit på ungefär 2,5 timme så vi är nöjda. E18 är numera en fasligt snabb väg. 100 på de flesta sträckor, ibland till och med 110. Det känns oerhört snabbt när man knappt ser något så riktigt så fort åkte inte jag och Pelle i detta väder även om vi var och nosade på 110 en gång vid en omkörning, men andra körde sanslöst snabbt så på det stora hela jämnade det nog ut sig.

Pynta in advent

Då jag var i Värmland i helgen och vi upplevde en nyvunnen frihet i och med Pelles intåg i familjen så tog vi en tur till mamma och pappa på landet. Där var hela tjocka släkten, i stor sett. Både syster Mia och fästman Chrille, och syster Anna med son Linus. Vi åt en smaskig potatis- och köttfärsgratäng. Efter maten hade vi ett helt impromptu pepparkaksbak till tonerna av Absolute Christmas (1994 - bästa versionen). Eller helt out of the blue var det förstås inte, eftersom mamma hade införskaffat pepparkaksdeg. Linus var mest entusiastisk som bagare, men vi hjälpte till allihopa. Vanligtvis brukar vi ha en närmast rasistisk inställning till pepparkakor som skiljer sig från mängden, men i år beslöt vi oss för att vara goda förebilder och acceptera alla pepparkakor som de är. Resultatet ser vi nedan.Tyvärr syns det inte så bra på bilden men för första gången har vi faktiskt en julhund. Det är det underliga kreaturet i mittenraden. Vi har också en del nedbrutna alternativ dansanta gubbar, gummor och änglar. Änglar är för övrigt min favoritpepparkaksform.

Runt halv sex-tiden tog vi Pelle hem i regnrusket. Väl hemma dök vi direkt ner i förrådet och hämtade adventsgrejerna, dvs ljusstakar. Vi letade reda på Vikingarnas julskiva (ingen advent utan Christer Sjögren) och började ställa i ordning adventsljusstaken med Emils hemstöpta ljus, inköpt mossa och flugsvampar. Jag vet inte riktigt vad flugsvamparna har där att göra, men de ska vara med. Därmed basta!

Även de elektriska ljusstakarna plockades naturligtvis fram och ställdes fram i fönstren. Jag får alltid en så speciellt känsla inombords av ljuset från elljusstakarna. Mer jul, advent och förväntan går knappast att få. Hur jobbig och oviss framtiden än känns så ger adventsstakarna ett ögonblicks inre frid.

Jag orkar inte

Jag orkar verkligen inte.

New Moon

Jag tror knappast att det har undgått någon att jag har blivit smått besatt av Twilight-böckerna, till mina 13-åriga elevers förtjusningar. De bara älskar det faktum att en ”vuxen” också gillar samma saker som de. De vill gärna diskutera hur snygg Edward är och hur snäll Jacob är och hur coolt det vore att ha Alice som kompis. Där går gränsen lite för min del, för litterära karaktärer får gärna stanna kvar i bokens sidor eller eventuellt ta sig till the big screen, men det räcker där. Så jag lyssnar mest och ler.

Idag var alltså jag och Emil och såg ”New Moon” i Västerås. Jag fick biobiljetter av mina kära systrar i födelsedagspresent för knappt ett år sedan och hade 80 kr kvar så det var en ypperlig film att gå och se på bio. ”Twilight” såg vi på DVD. Den tyckte jag ändå var sådär. De hade gjort om en del och tagit bort viktiga saker och den var ändå inte sådär cluttered av smetiga känslor kärlek som den skulle kunna ha varit. Och så var färgerna underliga, allt var lite turkosblått.

Jag blev inte besviken på ”New Moon”, dock. Tvärtom gillade jag den riktigt mycket, faktiskt. Hela tiden satt jag och hoppades att den inte skulle vara slut riktigt än. Och de var ju 2h 11min lång så många gånger fick jag mina böner hörda. Jag ska inte spoila för mycket, om det kanske är någon som har tänkt sig att se den, men en sak kan jag säga. Det var mer en kärleksmelodram än en actionfilm, thank God, även om det var spännande scener också. Jag kan ju aldrig motstå en härlig love triangle, och unrequited love är nog det bästa jag vet på film och tv. I verkliga livet – not so fun. På film – underbart. Det måste göra lite ont i hjärtat för att jag ska tycka att det är sådär fantastiskt. Generellt är jag ganska ointresserad av böcker, filmer, tv-program där relationer (och främst romantiska) inte är det centrala.

Juicy love triangle

Problemet nu är ju att filmen hade premiär för två dagar sedan och det lär dröja minst ett år innan det är dags för film nummer tre. Vad ska jag göra åt min abstinens?

Matinébesök i Västra Aros

Kl 13.00 idag ska jag och Emil gå och sen en matiné inne i Västerås. Det är en extravisning av "New Moon". Tidigare har vi knappt kunnat gå på bio i Västerås för kommunikationerna Hallsta-Västerås (eller främst åt andra hållet) har aldrig passat med biotiderna. Men nu när vi har Pelle så går det fasligt mycket smidigare. Ska bli spännande att se hur den nya filmen är. Emil är inte riktigt lika full av förväntan, men han är snäll och följer med utan knussel.

Pelle

I torsdags kom Emil, och med sig hade han var nya 15-åring. Nej, vi har inte gjort en Patrik 1,5 och blivit fosterhem åt en missanpassad ungdom. Inte har jag tagit med mig någon elev hem från jobbet heller. Utan det är vår nya bil, jag pratar om. Eller egentligen vår bil, för adjektivet ny först signalerar dels att vi har haft en tidigare och dels att den är helt ny. Den är bara ny för oss och är en s.k. previosly owned car för att citera Mr Massey i "Helens små underverk" som gick på tv här om dagen.

Det är en vinröd Peugeot 306 från det glada 90-talet som genast fick namnet Pelle. Registreringsnumret gav ingen aha-upplevelse i fråga om namn så det fick bli bilmärken som gav inspirationen. Vi har pratat om en bil en stund med inte gjort slag i saken, men så såg Emil en på blocket i onsdags som passade med vad vi hade tänkt oss. Han ringde direkt till en kvinna i Hagfors och på torsdag eftermiddag var han där och hämtade Pelle.

Igår provkörde jag Pelle in till Västerås och Biltema där vi skaffade lite förbrukningsvaror till Pelle, t ex spolarvätska, nya torkarblad och en doftis i form av en späckhuggare (Orca).

I morse hade vi vård av Pelle och Emil tog itu med uppgiften som en riktig Bosse Bildoktorn. Han fyllde på alla möjliga vätskor, byte vindrutetorkare och annat spännande. Själv tvättade jag insidan och använde klädvårdsrullen på bilklädseln.

(Notera fotografen i högra hörnet)

Men vår nytvättade (invändigt) och nyservade Pelle tog vi oss sedan en tur till metropolen Surahammar. Han spinner som en katt, Pelle. Han verkar trivas i sitt nya hem.

A-fil no more

Jag tycker verkligen INTE om Arlas nya förpackningar för A-fil. Anledningen till detta ska jag tala om. De nya förpackningarna är nämligen för höga för mitt lilla kylskåp. Tyvärr går inte hyllorna att flytta om så det blir mer mellanrum. Och eftersom förpackningarna har sådandär gammaldags öppning och inte en ny modern rund plastgrej så går det heller inte att lägga den ner.

Jag får tydligen sluta äta A-fil helt enkelt. Taskigt, Arla!

Dimma

I morse när klockan ringde 05.45 stapplade jag sömndrucket ut i köket för att kolla utomhustemperaturen. Det är nämligen i köket som termometern finns. Jag slängde ett getöga ut genom fönstret och såg i mörkret en dimma så tjock att det kändes som om jag förflyttades bakåt i tiden till 1800-talets London.

Jag förväntade mig nästan att Jack the Ripper skulle hoppa fram bakom varje gathörn när jag cyklade till jobbet trekvart senare (utan att egentligen uppehålla mig vid gathörn). Men det gjorde han ju såklart inte. Han bor ju inte i Hallsta.

Jag gillar inte dimma. Eller mörker.
Och framför allt inte samtidigt.

Grattis mormor!

Idag ska vi till mormor i Kil på födelsedagskalas. Hon fyller nämligen 85 år exakt idag. Grattis mormor!

Marked

Jag har råkat se en trailer för New Moon som kommer på bio i slutet av november, och jag är riktigt psyched faktiskt. Den kan nog bli bra. Framför allt ser färgerna mycket bättre ut, jag störde mig lite på att allt gick i blåskala i Twilight-filmen. Jag hoppas bara att de ägnar mer tid åt relationer än åt action-effekter, eftersom bokserien trots allt har fått först fans pga kärlekshistorien rather than motorcykelolyckor och liknande. För det gick lite väl fort när det blev förälskade i första filmen; hade man inte läst boken innan hade man nog nästan missat det.

Emil har lovat att följa med mig på bion men vi ska då inte gå på premiären. Det misstaget gjorde vi med den senaste Harry Potter-filmen. Vi var i Tranås i somras och då visades den, men bara några kvällar som det är ofta är på mindre orter. Och eftersom vi hade hyfsat oregelbundna scheman så var det bara en kväll vi kunde gå - premiärkvällen. Big misstake! En massa inbitna fans som ooooh-ade och aaaww-ade innan någon sa åt dem att de måste vara tysta. Jag tror inte att en salong med galna Twilight-fans skulle vara mindre störande. Snarare tvärtom.

Efter att ha sett trailern blev jag såklart lite sugen på att läsa boken igen nu innan filmen kommer så jag klämde den på två kvällar. För tredje kanske fjärde gången. Sedan passade jag på att läsa Eclipse också. Jag vet inte vad det är som gör mig så ofantligt besatt. Jag borde gå med i någon support-group på Internet eller nåt. Det är nästan pinsamt. Därför köpte jag den första boken (Marked) i en annan vampyr-serie när jag var i Västerås igår. Den når inte samma höjder som Twilight-böckerna och fungerar inte riktigt som substitut men är ändå ett hyfsat tidsfördriv.

Dessutom läser jag att mitt nya guilty pleasure "Vampire Diaries" ska börja på TV6 i januari. Det är uppenbart att jag inte är den enda som har en onaturlig fascination för vampyrer.

Läxa eller inte läxa - det är frågan

Läser på Aftonbladet att många föräldrar tycker att det kan vara svårt att hjälpa sina barn i högstadieåldern med läxorna. I kommentarerna till artikeln diskuteras läxornas vara eller icke vara frenetiskt. De flesta verkar vara av den meningen att barnen inte ska ha läxor, att alla läxor är av ondo och att när skoldagen är slut så ska barnen enbart ha fritid. Därmed basta!

Det är ganska intressant med tanke på att jag idag hade utvecklingssamtal med föräldrarna till en av mina mentorselever. De tyckte att deras son fick på tok för lite läxor! De funderade på om han ljög för dem när han sa att han redan var klar med alla eller inte hade några läxor. För inte kunde de tro att man kunde ha så få läxor i 7:an. Helst skulle de nog vilja att han hade fler.

Själv är jag lite kluven i frågan. Eftersom jag undervisar i språk så brukar jag ge läxor i form av glosor, verbformer eller liknande. När det gäller språk så är det så viktigt att ha ord, och även om vi naturligtvis jobbar med det på lektionerna måste det ändå nötas ganska mycket. Annars har vi faktiskt ganska få läxor på vår skola.

Vad tycker ni om läxor?

Åtgärd

Livets första åtgärdsprogrammet är skrivet. Vad svårt det är! Mycket svårare än man tror. Rena djungeln. Vad får man skriva? Vad får man inte skriva? Vad ska man skriva? Vilka åtgärder kan vi egentligen erbjuda?

Mini-Semester

Nu far vi på en dagstur till Kungliga hufvudstaden. Här ska shoppas och gås på Naturhistoriska samt Cosmonova. Ett bra sätt att spendera höstens enda lovdag (för oss lärare - eleverna har ju en vecka).

Dagens i-landsproblem

Jag AVSKYR verkligen att de ska höja volymen fyrtiotjugo gånger när tv-programmen övergå till reklam. Man blir ju nästintill döv på kuppen.

Stucken

Här är min spetsade arm.

Idag var jag nämligen på Hammarhälsan och fick min första dos med svininfluensavaccin - nej ursäkta, vaccin mot den NYA influensan. Jag är ju riskgrupp - tydligen riskgrupp 1 enligt vad hon skrev på mitt papper - så jag fick lite förtur i vaccineringen. De lärare på skolan (och övrig kommunal personal) som inte tillhör en riskgrupp får inte sitt vaccin förrän v 49.

Då jag inte har tagit spruta sedan mellanstadiets stelkrampsspruta så var jag lite smånervös, och nålen var rätt så lång, men jag tittade åt ett annat håll och så stack det till lite. Klart. Jag fick också en trevlig lista med möjliga biverkningar. Än har jag inte känt av några, men peppar peppar...

Vampire Diaries

Sofia har tipsat mig om en sida där man kunde kolla på streamade tv-serier i realtid utan att vara medlem eller betala något. www.casttv.com. Jag bestämde mig för att kolla upp den igår, vilket jag också gjorde. Det hade hur mycket serier som helst. Det fanns sådana som visas nu eller har visats i Sverige, och sådana som aldrig kom till Sverige eller som är så nya att de inte finns här än. Om de kommer att komma hit någonsin låter jag vara osagt. Hur som helst fanns en massa roligt på denna sida. Perfekt för mig som gärna multitaskar och kollar/lyssnar på tv samtidigt som jag rättar, planerar, städar etc.

Jag hittade en serie som är ganska ny i USA och därför inte har sänts i Sverige än och som passar mina nya paranormala intressen. Det är kärlek - både omöjlig kärlek och obesvarad kärlek - hemligheter och allt annat sånt där som jag tycker så mycket om. Samt vampyrer.

"The Vampire Diaries" heter serien och bygger på en bokserie med samma namn. Vid en första anblick påminner den mycket om Twilight-serien - en vampyr (Stefan) som inte käkar människor och som blir kär i en människa (Elena) - men den är faktiskt utkommen före Twilight så om någon har plagierat så är det Mrs Meyer. Lägg dessutom till en evil vampyr-bror (Damon) som faktiskt käkar människor och lite high school-drama och kärlek så har man en himla trevlig serie. Det är ruskigt otippat att jag vågar titta på serien för jag har alltid varit rädd för vampyrer, men det är nog för att det är mest snälla vampyrer som jag vågar.

Damon, Elena och Stefan.

Jag har redan sett de fem första avsnitten, och har ett kvar som jag ska se sen när Emil ska kolla på TimeTeam på tv. Sedan måste jag hejda mig för nästa avsnitt sänds inte förrän på torsdag i USA och i framtiden kommer det bara komma ett nytt avsnitt i veckan allteftersom de visas på tv i USA just nu. Den goda nyheten är att det finns 22 avsnitt av första säsongen och att det är the CW:s mest populära tv-serie för tillfället. Bådar gott, bådar gott.

Det är svårt att sia - speciellt om framtiden

Jag tycker att det är jobbigt när livet är ovisst. Visserligen vet jag vad jag ska göra fram till jul och det är två månader kvar och mycket hinner hända på två månader. Men redan nu börjar jag få ångestkänning i magen inför ovissheten som kommer efter jul. Jag önskar att jag kunde vara som Emil och känna tillförlit att allting ordnar sig. Men jag är inte sådan, och ångesten börjar krypa på mig så smått.

True Love

Efter att ha sett Fatimas fina tidningsomslag kunde jag inte motstå utan surfade själv in på magmypic.com och gjorde denna fina framsida. Nice, huh?

Kulturvecka

Ibland är det ansträngande att vara lärare. Ta idag till exempel. Denna vecka har vi "kulturvecka" och eleverna får prova på olika kulturella aktiviteter och gå på en del olika fasta kulturaktiviteter. Idag mellan 9.00-11.30 höll jag och en kollega i "Skrivarverkstad". Vi hade fem tjejer från åk 7 som skrev dikter. Det var riktigt jobbigt att hålla ordning på dem.

Efter lunch var det dags för skolbio. "Be Kind Rewind". Inte min typ av film, och inte ungarnas heller. Hade jag sett filmen på tv så hade jag bytt kanal (eller troligare gått och lagt mig) innan den var slut. Jag förstår att eleverna skruvade på sig - själv somnade jag nästan halv tre på eftermiddagen. Efter det var skoldagen slut. Jag hade visserligen ett utvecklingssamtal inbokat efteråt, men det förlöpte också ganska smärtfritt.

Imorgon blir det lite mer ansträngande. Först ska jag med en klass till teatern där de ska göra något kulturellt och kreativt, och sedan efter lunch ska jag med en annan klass på studiebesök på Ungdomens hus och sedan till St. Lars-gården på utställning. Hårt. Däremot blir det kvällsjobb imorgon. Jag ska vara med och vakta vid en teaterföreställning imorgon kväll klockan sju. Men gratis teater är inte fy skam det heller.

Ny mobil

Så här ser min nya telefon ut. Jag har den röda. Än så länge är jag mycket nöjd. Samma menysystem som på den gamla, samma sätt att skriva sms. Punkt, mellanslag osv på samma ställe. Ljudet är helt okej om man spelar utan hörlurar och mycket bra med hörlurar. 2GB minneskort. Och det nästan bästa av allt - man kan använda sina egna hörlurar, alltså de man har till mp3:n. Sådana man får med fungerar ju inte för felbyggda människor som jag; jag behöver ju sådana med en plupp på så att det stannar kvar i örat.

Jag får säga att Elgiganten håller vad de lovar gällande leveranser. Leverans dagen efter vid beställning innan 15.30 stod på deras hemsidan. Jag beställde ju typ 20.00 på onsdagen så det blir ju innan halv fyra på torsdagen, och redan på fredagen kunde jag hämta ut den på mitt postutlämingsställe. Sånt gillar vi.

Elektronikberoende

Ibland hatar jag verkligen elektronik. Egentligen är jag ju väldigt mycket in favor of. När det fungerar. Fungerar det inte, blir jag otroligt frustrerad. Då skulle hon se mig, men kollega i arbetslaget som menar på att jag är fysiskt omöjlig att stressa. När det gäller maskiner saknar jag tålamod.

Min dator har ju inte uppfört sig på sista tiden. Men jag har ju installerat om och allt, så vi trodde att det var frid och fröjd. Tills i onsdags kväll, runt kl 18. Helt plötsligt kommer en massa felmeddelanden upp och datorn stänger av sig. Och startar om sig. Och stänger av sig. Och startar om sig. Och stänger av sig. Och startar om sig. You get the picture. Jag blir otroligt frustrerad och slår ut med armarna i ilska och, ja lite sorg också. Det var dumt. För jag råkar slå ner min mobiltelefon, som ligger på bordet och laddas samtidigt som jag pratar med Emil, på golvet. Pang! Där var den i två delar. Det är ju en vikmobil och eftersom jag använde den är den ju öppen, så när den hamnar på golvet ramlar luckan av. Jag försöker pussla ihop den. Utan framgång.

Jag får panik. Datorn fungerar inte. Dvs inget Internet. Den lilla bärbara är bråkig och vägrar att installera Internet för att usb-porten bara väljer vilka usb-saker den vill ta emot. Internet-kablarna är inte en sådan sak. Även fast jag köpte en usb-hubb här om dagen. Så fortfarande inget Internet trots två datorer. Kan inte maila någon eller prata över msn, skype eller liknande. Ingen möjlighet att ringa någon eftersom mobilen är trasig. Helt isolerad.

Slänger i XP-skivan och börjar installera om datorn igen. Det kommer att ta grymt lång tid, för hårddisken är enorm. Ett faktum som jag brukar uppskatta mycket, men inte i onsdags kväll. Jag måste ju få tag på Emil och berätta varför jag helt plötsligt inte går att nås.

Inser - F*ck, f*ck, f*ck - använder ju mobilen som väckarklocka. Försöker få igång klockradion, men den vägrar fungera.

Så kommer jag på att det finns ju datorer på biblioteket. Klockan är halv sju och de stänger sju. Slänger på mig en jacka och springer iväg, kommer inspringande med andan i halsen och frågar om det finns någon ledig dator. Personalen verkar inse min prekära situation och jag får låna en fast jag inte har bokat. Yay! Jag mailar Emil med alla detaljer.

Sedan beger jag mig till ICA för att hitta en väckarklocka. Jag till och med frågar en i personalen. Han tittar underligt på mig, skrattar lite och säger "Nä, det är inte vår grej. Du får prova i järnhandeln imorgon". Jo, tack, det hjälper nog väldigt mycket, tänker jag. Det är ju liksom tills imorgon jag behöver väckarklockan. Fortsätter till Coop och hittar en ful ***** barnväckarklocka för 150 spänn. Men jag är desperat, så jag köper den. Flickan i kassan tittar underligt på mig. Tidigare under kvällen (innan datorincidenten) hade jag varit där och handlar mjölk och annat normalt av henne. Nu kommer jag klockan sju på kvällen och köper enbart en ful ***** barnväckarklocka för 150 spänn.

Väl hemma försöker jag förstå hur klockan fungerar och lyckas till slut. Datorns ominstallation blir också klar och jag och Emil kan till slut kommunicera live genom facebook, av alla ställen. Jag beställer en ny mobil från Elgiganten, sedan vi konstaterat att det inte finns hopp för den trasiga. Emil har köpt biljetter att komma redan på torsdagen istället för fredagen så livet börjar bli bra igen.

Nu kan man tycka att det vore nog med otur för en dag. Men sån tur har jag inte. Jag tittar på Grey's anatomy 21.00 och i den sista reklamen börjar jag göra mig iordning för att gå och lägga mig. Jag tänder min sänglampa, varpå lampan går. Jag letar upp en ny, och när jag försöker stänga av själva lampan för att byta lampa dör tv:n och det blir kolsvart. En propp har gått. Har jag någon ny. Nej.

Jag letar reda på en ficklampa, och konstaterar att det är en propp som är problemet. Som tur är fungerar allt i köket, typ kylskåpet. För övrigt är det knäpptyst och kolsvart. Jag glädjer mig över att klockradion inte fungerade förut så jag var tvungen att köpa den fula *** klockan på Coop; om jag hade förlitat mig på klockradion hade jag ju kvart i tio -när allt var stängt- inte kunnat skaffa en annan klocka. Vid det här laget orkar jag inte ens bli upprörd längre. Jag gör mig iordning, tar med ficklampan till sängen och läser en stund.

Hjälp, vad beroende man är av elektronik - och el!

Kungligt besök

Ja, jag menar det verkligen. Nej, inte hemma hos mig. Men väl på Strömsholms slott. Mia och jag skulle ju dit och kolla runt lite i söndags, för let's face it, det är det mest turistiga som finns här i närheten, men när vi kom fram så var det en del bilar där och folk som kom ut ur slottet. Det tyckte vi var lite knepigt med tanke på att slottet bara håller öppet under somrarna. Vi tänkte att det kanske var något evenemang så vi höll oss lite i utkanten och gick inte så långt in i slottsträdgården.

När vi gick där i utkanten på en grusväg så kom ett följe med finklädda människor och Mia sa på skoj att det kanske är kungen och drottningen. Strömsholms slott är ju ändå ett av de tio kungliga slotten. Vi skrattade lite, och sen insåg vi - det ÄR ju kungen och drottningen! Vi hamnade nästan i chock, men lyckades kontrollera oss tills de hade försvunnit in i cafét.

Vi smög oss runt på baksidan, dels för att betrakta naturen i vackra höstfärger och dels för att diskutera hur starstruck vi hade blivit av kungen och drottningen. Det var också galet vilken timing det hela hade. Om vi hade sovit i fem minuter till så hade vi inte varit vid cafét vid Strömsholms slott just då, och inte sett kungen och drottningen, för det var inga många minuter de var ute. Vädret visade sig inte från sin allra bästa sida så vi tog bara en kort tur på baksidan innan vi vände tillbaka till bilen. Då fick kungen och drottningen samma idé och gick ut från cafét till sin bil.

Vi, som egentligen inte är sådana hängivna rojalister, slängde upp kameran och tog kort på vårt lands statschef med fru. Nu var de en bit ifrån oss, och det syns nog inte egentligen vilka det är på bilden, men jag går i god för att det är kungen och drottningen. Om ni tycker att denna star-sighting har varit tillräckligt bra redan så kommer det mer.

Vi gick tillbaka till bilen för att åka därifrån, och det gjorde kungaparet också och åkte precis förbi där vår bil stod parkerad. Vi hade zero cool och kunde inte låta bli att nöstirra på bilen när kungen manövrerade den. Detta missades inte av vår drottning som satt på passagerarplatsen i framsätet. Hot tittade på oss, nickade lätt och vinkade. En drottningvink! Till oss! Det fanns ingen annan i närheten, så vinken Mia lyckades fånga på bild var enbart till oss. Hur coolt är det på en skala. En personlig drottningvink!

När de hade åkt iväg blev vi också hur fåniga som helst. Vi mer eller mindre hoppade upp och ner "hon vinkade, hon vinkade". Vi har lärt oss nya saker om oss själva idag.

Det är lätt den bästa star-sightingen ever. Se kungen och drottningen sådär helt oväntat. Vi skulle bara kolla på slottet, och var nog där i högst en kvart. På den tiden lyckades vi se kungen och drottningen samt få en vink. Det blir nog svårt att slå det.

Syster Yster

I helgen kom Syster Yster Mia på besök till Hallsta för första gången. Kan ni förstå att man kan leva i 27 år utan att ha besökt denna metropol? Well, it was about time! Runt halv åtta-tiden i fredags svängde hon in på parkeringen utanför mitt hus. Och hittade rätt på första försöket. Jag är så stolt! Vi var rätt så utsvultna på vi begav oss till "Rice & Noodle" här på hörnet direkt. Det är alltid ett säkert kort. Jag tog biff med wokade grönsaker och mina tog kyckling röd curry, och båda blev nöjda med sina val. När vi kom hem kollade vi på tv en stund tills Mia vid tio-tiden sa att hon kunde tänka sig att gå och sova. Och det kunde jag med. Så 22.00 på fredag kväll gick vi och lade oss.

Den tidiga fredagen gjorde dock att vi kom upp i tid på lördagen, pigga och utvilade. Vi tog en tur nere på Hallsta innan vi åkte iväg till Västerås som var målet för dagen. Lördagen var nämligen helt vikt till shopping. And my, did we shop!

Vi slog också på stort och tog oss en trerättersmiddag på Jensen's Bøfhus. Himla gott och faktiskt inte alls särskilt dyrt för förrätt (vitlöksbröd), huvudrätt (fläskfilé), dessert (ta-själv-mjukglass med massa topping, strössel och non-stop) samt dryck.

Trots att vi var proppmätta fortsatte vi vår shopping med några affärer till inne i centrum och sen en tur till Hälla köpcenter öster om Västerås. Summa summarum fick vi ihop en hel massa kläder. Mia shoppade 15 (!) tröjor. 15! Varav åtta på New Yorker. Men det var många olika genrer av tröjor: bastoppar, partytoppar, halvfinkläder, och varma och gosiga tröjor.

Själv fick jag mig en jacka i perfekt längd (bara det!), ett par byxor, två långärmade, en kortärmad lång tröja, ett skärp, ett par grövre strumpbyxor och en usb-hubb.



Utmattade av all shopping åkte vi hem och slötittade på några avsnitt av Sex and the City innan vi lagade nachos som vi avnjöt till början av Körslaget. Hur vi nu hade lyckas bli hungriga sedan trerättersmiddagen. Vi hade hyrt "Slumdog Millionaire" på ICA och insåg att vi skulle aldrig orka se klart den om vi såg klart hela Körslaget först, så vi skippade det och kollade på filmen istället. Mycket bra beslut, för filmen var hur bra som helst. Hemsk, på många sätt fruktansvärt hemsk, men också fruktansvärt bra.

För dem som har missat den, det handlar om en kille från slummen i Bombay som lyckas vinna högsta vinsten i "Vem vill bli miljonär" och hur han då blir tagen av polisen och för till förhör misstänkt för att ha fuskat. I förhören berättar han för poliserna hur han kan veta svaren på frågorna och genom förhören spelas hans hemska livshistoria upp för oss. Det gällde att hänga med för det hoppade en del mellan hans barndom, förhören och tv-programmer, men detta att okronologisk ordning med hjälp av tillbakablickar är ett berättargrepp som jag brukar gilla. Hur som helst, en film som jag rekommenderar mycket. Vi satt båda som på nålar och undrade vad som skulle komma härnäst. Vid elva-tiden var filmen slut, och vi tyckte att det var en perfekt tid att gå och sova oss. Så det gjorde vi.

På söndag morgon gick vi också upp tidigt och gick till min skola och kollade. Fast bara från utsidan. Sedan åkte vi iväg till Strömsholms slott. Det var en så fantastisk upplevelse att det förtjänar ett helt eget blogginlägg, så det kommer lite senare. Efter Strömsholm åkte vill till Västerås och lekte Mystery Shoppers på Apoteket, åt en smörgås på Subway och gick på Västmanlands läns Museum i Västerås slott.

Där hade de en utställning som hette "Äntligen vuxen!" och handlade om ungdomstid, ungdomskulturer och lite annat. Där kunde man ta kort på sig själv och då fick man en bild hur man såg ut som barn och hur man kommer att se ut som gammal. Jag var inte enormt lik mig som barn, så jag är tveksam om jag kommer se ut så när jag är gammal.

Vi har haft en härlig helg tillsammans och i och med att New Yorker finns här i närheten så ska det nog inte vara omöjligt att locka hit henne någon mer gång.

Nej = fel? - Ja = rätt?

Idag folkomröstar irländarna om Lissabon-fördraget. För andra gången. De har nämligen redan röstat en gång, för ungefär ett år sedan. De röstade nej. Och Lissabon-fördraget kan inte träda i kraft om inte alla medlemsländer accepterar och ratificerar det. I de flesta EU-länderna har parlamentet röstat igenom fördraget, men i enlighet med Irlands grundlag måste det folkomröstas.

Och det har ju irländarna gjort. För ett år sedan. De röstade nej. Så varför ska de då rösta igen? De har ju redan avgett sin åsikt. Det är som Wolfgang Hansson skriver på aftonbladet.se "När makten väl bestämt sig för att utvidga EU eller öka dess makt drabbas höjdarna av tunnelseende. De som är emot begriper inte sitt eget bästa och ska övertygas. Irländarna hade fräckheten att för drygt ett år sedan rösta nej till Lissabonfördraget, EU:s nya grundlag. Istället för att acceptera utgången så tvingas de nu rösta en gång till." Röstar man nej, så har man röstat "fel" och då måste man rösta om. Luxemburg har också haft folkomröstning om Lissabonfördraget och de röstade ja. Är det nån som kräver en ny folkomröstning från Luxemburg? Nej, de röstade ju "rätt".

Det är precis sånt här som ger EU dåligt rykte. Budskapet från makthavarna är att det inte spelar någon roll vad vanligt folk tycker. Röstar ni inte som vi vill så gör vi om valet.

Grey's Anatomy

Nya avsnitt av Grey's idag! Inte mer än fem minuter in på programmet börjar jag böla. Det bådar gott inför tv-hösten.

Isolerad

Min dator avled för mig förra helgen, mer eller mindre i alla fall. Det gick varken att stänga av den eller att komma in i Windows. Hyfsat avliden dator. Nu när jag var hemma i Karlstad i helgen så hämtade jag med mig min XP-skiva (Helena edition) och har installerat om datorn. Tre gånger. Första gångerna installerade och formaterade jag bara om C:\, men föga hjälpte det. Jag kom in i Windows, men typ inget funkade. Så jag grät en skvätt, plockade över allt som fick plats från D:\ till mina tre usb-minnen och installerade om hela skiten.

Jag var otroligt duktig. Installerade, partitionerade, formaterade. Och nu funkar den igen, mammas älskling. Nästan i alla fall. Den kan inte hitta drivrutinerna till ljudkortet, men jag jobbar på det. Det verkar också ha blivit vajsing med MSN. Jag har inga kontakter kvar, och verkar inte kunna lägga till några heller. Detta verkar dock inte vara specifikt för mig, utan jag har googlat runt och hamnat på allehanda forum där många delar samma problem. Så jag har inte avlidit; jag är bara tillfälligt isolerad. Har man urgent business med mig - ring eller skicka ett mail!

Stolt sömmerska

Av någon anledning har jag nästan börjat bry mig om inredning. När jag kom tillbaka en sommaren skaffade jag ett nytt överkast (eller ja, tog över det jag och Emil hade förut, innan han skaffade ett nytt till den nya lägenheten), eftersom mitt gamla blåa krympte i tvätten och blev för litet för sängen. Det "nya" överkastet är vinrött och passar superbra till mina gardiner. Mina mörkblåa prydnadskuddar passar dock inte lika bra till det vinröda överkastet. Av någon anledning, som övergår mitt förstånd, så har detta stört mig lite granna.

Jag har därför kollat runt lite efter nya kuddfodral i mer passande färg. Dock verkar storleken på dem (50x50) var ovanlig så jag har inte hittat några. Jag har lekt lite med tanken att sy egna kuddfodral själv nu när jag har fått blodad tand och blivit så huslig efter att ha lagt upp så många byxor med framgång på min alldeles egna symaskin. I lördags, innan vi var på Fårets dag, var jag och Emil ner på Hallsta och kollade lite. Utanför "Agnetas Tyger & Ting" hade de en liten hög med erbjudanden på små tygsnuttar. Och där hittade jag ett som skulle göra sig ypperligt som kuddfodral så jag gjorde slag i saken och köpte med mig 1,5 m tyg hem.

Jag och Emil var jätteduktiga och försökte fundera ut hur man skulle göra på bästa sätt, och sedan ritade och klippte vi. Jag fick den stora äran att sy. Det var ju faktiskt både min symaskin och mina blivande kuddfodral.

Efter många om och men och feltänk och ändringar (fast vår ursprungliga tanke var helt rätt så hade vi hållit oss till den hade vi sparat mycket blod, svett och tårar) hade jag till slut två sjukligt snygga kuddfodral, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Perfekta är de inte, men de passar bra till överkastet. Och framför allt - jag har sytt dem helt själv!

Före

Efter

En milstolpe i mitt liv

För första gången befinner jag mig i skolkatalogen som personal istället för som elev. Här nedan kommer bildbeviset. Av hänsyn till mina kollegor så har jag valt att klippa så att bara jag syns på bilden, men ni får föreställa er de andra 12 lärare som ingår i enhet 7 på Lindboskolan.

Jag skojar inte när jag säger att det är en milstolpe i mitt liv. Där får man svart på vitt (eller färg på grått) bevis för att jag nu är lärare. Det säger i och för sig mitt anställningsavtal också. Men det är ändå någonting häftigt över att vara med på de sista sidorna i skolkatalogen. I alla fall första gången.

Fårets dag

Ibland hör man folk här klaga på att det inte finns något att göra i Hallstahammar, och då förstår jag inte riktigt hur de tänker. Det finns ju en massa härliga evenemang här. Igår till exempel gick "Fårets dag" av stapeln vid Åsby Kött & Vilt. Det är en stor butik i ett gammalt sädesmagasin som förutom kött från egna uppfödare säljer vilt och fågel av olika slag, t ex fasan, hjort, ren, rådjur, älg och vildsvin. Det kommer busslaster till Åsby Kött & Vilt, påstås det.

Igår anordnade de alltså "Fårets dag", med allehanda aktiviteter som har med får att göra, samt några marknadsstånd som sålde hemslöjd, karvade smycken, ullsockar och annat krafs. Natutligtvis kändes det som ett måste att besöka en sådan fancy schmancy tillställning. Vi hade dock studerat programmet lite dåligt så vi kom mitt i en dödzon mellan klippning, vallning och styckning av får. Vi hade visserligen kunnat åka med höskrindan, men jag ville helst komma levande därifrån. Jag och hö funkar ju inte sådär super ihop.

Fårets dag har firats i flertalet år och brukar vara välbesökt. Jag läste i VLT att man förra året hade över 4000 besökare. Hur många som var där iår vet jag inte, men nog var det rätt tjockt med folk.

Vi blev inte sådär enomt långvariga, men vi besökte också Åsby Hem & Trädgård som låg precis brevid. Där hade de en massa blommor och en massa krafs. Bland annat sålde de "handukar". Jag letade efter "hondukar" men det fanns inte. Diskiminering, tycker jag.

Vi köpte oss en varsin nygrillad hamburgare (dock ej gjord av fårkött) till lunch innan vi traskade hemmåt i det fantastiska höstvädret. Det var så varmt så man kunde tro att det var högsommar nästan.

Flickan som lekte med elden

Jag har ju tidigare berättat om biografverksamheten här i Hallstahammar och jag har besökt den en gång (i typ januari eller februari). Igår var det dags igen. Så jag har snittat på en gång i halvåret hittills, och för mig är det inte dåligt. Med tanke på att jag bara har varit på bio fyra gånger iår, och två av dem i Hallstahammar är det inte så dåligt.

Det var en ren slump att jag tog vägen förbi stället där de brukar utannonsera bioprogrammen i torsdags och såg att "Flickan som lekte med elden" skulle visas på fredagskvällen. Emil och jag hade pratat om att se den i Västerås men det fanns inga bussar eller tåg som passade in så bra så vi hade närmast lagt ner projektet. Men så såg jag som sagt affischen från IOGT-NTO om att den gick i Hallsta. För 70 kr. Det var inget att fundera på.

Igår vid sju-tiden gick vi iväg till Saga-biografen. Vi kom ganska tidigt för vi visste inte hur mycket folk det skulle vara. Salongen är visserligen ganska stor (ca 300 platser) men det var nog bara hälften av platserna som var upptagna.

Så till själva filmen. Sådär får jag säga. Jag tyckte att "Män som hatar kvinnor" var riktigt bra och spännande, men jag var inte riktigt lika imponerad av den nya filmen. Jag har inte läst böckerna (och känner ingen dragning till dem nu heller) så jag vet inte hur mycket de har tagit bort eller lagt till, men jag tyckte att "Flickan som lekte med elden" var ganska segt faktiskt. Många transportsträckor. Dessutom var den mer av en thriller än ett mysterium som den första. Och jag är ju egentligen inte så förtjust i thrillers och deckare. Summa summarum, det var ändå ett okej sätt att tillbringa 2 timmar och 9 minuter en fredagskväll, men jag sitter inte som på nålar och väntar på den tredje filmen för att få veta upplösningen.

Lång helg

Senast jag var hemma i Karlstad hann jag knappt hem och vända, men den här gången lyckades jag få ihop en riktig långtur. Redan 13.15 kunde jag kliva på bussen i Västerås för att bege mig till Karlstad. Vid 16-tiden kom jag fram och hann springa in på TeamSportia och köpa en sport-bh (eftersom jag på träningen i onsdags märkte att min gamla inte länge does the trick) innan jag satte mig på trean till Kronoparken. Runt halv sju-sju slutade Emil kom Emil från jobbet. Kvällen fördrevs med Doobidoo och surfande på nätet.

På lördag förmiddag hämtades vi upp av Mia och Chrille och åkte ut till mamma och pappa på landet. Vi gjorde ett depåstopp i Edsvalla och gick på ÖoB och skoaffären. På ÖoB hittade vi en massa trevlig och billig kemi och på skoaffären slog jag till på ett par stövletter bara sådär. På landet fick vi njuta både av god mat och trevligt sällskap. Det råkade bli en helt impromptu familjesammankomst för Anna och Andreas kom också till "Skördefest", dvs en gryta med kalops, morötter, bönor, sötpotatis, ärter och annat gott. På kvällen lagade jag och Emil gourmetmiddag hemma och såg "Män som hatar kvinnor" på DVD.

På söndagen var vi uppe med tuppen och ute på promenad redan kl 10.00. I en och en halv timme vandrade vi sedan runt i skogen och på spåret här uppe på Kronoparken i det vackra höstvädret. Det har verkligen blivit höst nu. Sjukt fort gick det. Jag hade knappt uppmärksammat att träden har börjat byta färg, men de har redan kommit ganska långt insåg jag. Luften var också härligt kall och klar. Den här delen av hösten gillar jag. Men det dröjer inte länge innan det blir mörkt, och regnigt och blött. Det gäller att njuta så länge det varar.

Lång dag

Nu har jag kommit hem från jobbet. Vi har haft föräldramöte. Jag har varit på jobbet sedan 07.10 imorse. 14 timmars arbetsdag. Inte en krona extra. Välkommen till läraryrket!

Men å andra sidan får jag gå hem kl 11 på fredag. Det gäller att vara flexibel.

"Special price for you"

Det går knappt en vecka utan att jag får "unika" och "personliga" rabatter och erbjudanden från Ellos fast jag inte har handlat något av dem på otroligt länge. Det är inget jag lägger någon större vikt vid, dessa "personliga" erbjudanden. Men det här sista var ett som jag aldrig har sett tidigare. "Ett unikt erbjudande till dig som bor i Hallstahammar" står det till höger om kartan och man har också varit duktig och satt ut Hallstahammar på kartan, i fall man mot all förmodan inte skulle veta var man själv bor.

Unikt erbjudande till mig som bor i Hallstahammar alltså. Jag är övertygad om att jag hade fått exakt samma erbjudande om jag hade haft postadress Karlstad. Är det någon som är så dum att de verkligen tror på dessa personliga erbjudanden?

15 vs 4

Idag är det onsdag och jag haft haft 15 lektioner den här veckan. Jag har fyra kvar under torsdag och fredag. När tisdagen är gjord har jag haft mer än hälften av veckans lektioner.

Snedfördelning? Något.

Mensklubben

På min arbetsplats har det sedan flera år tillbaka funnits en "Men's Club" för de manliga arbetstagarna på jobbet, men det har saknats en motsvarande för damen. Den här terminen har två av damerna tagit tag i detta och bildat en damklubb för de kvinnliga arbetstagarna. Som en rokad till "Men's Club" fanns naturligtvis bara ett namn för klubben - nämligen Mensklubben.

Ikväll har Mensklubben sin första sammankomst. Ungefär 30 kvinnor har anmält sig till kvällens begivenheter som kommer att äga rum på en restauraung/bar inne i Västerås. Jag är bland de yngsta, kanske yngst, och de äldsta är lite över sextio, så det är ordentligt spridning. Det ska bli riktigt roligt faktiskt.

Nystart

Idag kom de nya sjuorna. Blandad kompott. Men jag tror att det blir bra. Det känns faktiskt riktigt bra.

R-R

Raul-Roland Spank från Tyskland är min nya friidrottsfavorit. Världens häftigaste alt. knäppaste namn. Sånt måste bara ge lite favoritskap. Sedan är han ju hyfsad i höjd också. Heja Raul-Roland!

Anno 1895

Som jag har skrivit tidigare här på bloggen så skulle vi ha kick-off i form av rollspel på torsdagen, dvs igår. Och jag såg något hemskt skräckscenario framför mig. Men det var inte alls så hemskt.

Vi började med att ta oss upp till Skatzen-området vid kanalen, och där fick vi vår nya identitet för eftermiddagen. Hembygdsföreningen i Svedviberg hade ägnat hela sommaren åt att leta upp tillräckligt många människor som hade levt och verkat på Skantzen 1895 så att det räckte till alla lärare på skolan. Alla fick vi alltså en nygammal identitet, från en person som verkligen hade funnits.

Själv var jag änkan tillika mjölkerskan och fembarnsmodern Signe Karlsson.

Vi fick klä ut oss i kläder typiska för sekelskiftets landsbygd. En hel del lager kläder. Olika beroende på roll. Prostinnan fick exempelvis helt andra kläder än pigorna. En av mina kollegor klagade på att hon hade lyckats gå ner 4 kilo och att hon nu gick upp 15 kilo som genom ett trollslag när hon satte på sig alla dessa kläder anno 1895. Ungefär så både kändes det och såg ut. Men jag tyckte ändå att det var bra att få klä ut sig. Det blir så mycket lättare att låtsas vara någon annan då.

Beroende på vilken roll vi fick, fick vi också olika sysslor. Vissa män fick hugga träd eller hässja hö medan andra var i smedjan. Många av kvinnorna var pigor och fick tvätta, baka bröd, karda lin etc. Prostinnan gick runt och förhörde "pöbeln" på Tio Guds bud. Som tur var hade jag tllräcklig kunskap om Ordet. En del gick runt och försökte värva emigranter, och till och med Frälsningsarmén besökte oss i köket och vi sjöng "Pärleporten" av hjärtats lust. Jag hade förlorat min lilla katt så jag fick gå runt och fråga alla om de hade sett den, som värsta byfånen. Till slut hittade jag dem gamla kloka gumman som kunde ge mig besked att den skulle dyka upp om ungefär två veckor. Som mjölkerska slapp jag tack och lov mjölka kor, men fick istället kärna smör. Jag blev riktigt haj på det efter ett tag, men trött blev man i armarna.

Om ni vill se alla vackra bilder på oss kan ni gå in på Svedviberg.se
och letar er fram till Bilder och Lindboskolans Tidsresa 2009.
There's more where that one came from.

Dagen avslutades med en gemensam måltid där vi fick typisk mat från 1895 och brödet som hade bakats och smöret jag hade kärnat.

Så med facit i hand var det rätt så skoj, och i jämförelse med vad jag fått höra att de brukar göra vid terminsstart (skriva och spela upp sketcher, skriva och framföra hejaklacksramsor etc) så var det väldigt mycket bättre.