Helena-dagen

Idag när jag tittade i postlådan låg följande kort från Emils föräldrar där. Så gulligt. Av Emil fick jag överraskande nog ett par örhängen.

Om exakt sex månader fyller jag 25 år. Hjälp.

Packning

De senaste dagarna har jag och Emil varit stamgäster på yr.no för att försöka få någon rätsida på vädret i Berlin den kommande veckan. De har detaljerade langtidsvarsel (prognoser alltså) en hel vecka framåt och uppdaterar ofta. Problemet är bara att prognosen ändrar sig efter varje uppdatering. Idag ska här tvättas och packas, men det vore ju att föredra att veta ungefär hur vädret kommer att bli innan man ska packa. Om man ska ta med kjolen och sandalerna eller regnkappan?

Idda

Igår var jag på ännu en vän date, nämligen hemma hos Ida i deras nya(?) lägenhet. Det var verkligen en sådandär TV-lägenhet, ljus och fin med öppen planlösning. Helt fantastisk. Nya, snygga möbler hade de också och världens antagligen största TV. Men det var inte TV:n vi ägnade oss åt, utan Iddas mumsiga hallon- och blåbärspaj till vilken vi först glömde vaniljsåsen så vi var tvungna att ta två portioner. =)

Även om det var längesedan vi sågs nu (hjälp vad tiden går) så halkade vi snart tillbaka i de gamla hjulspåren, på ett positivt sätt. Vi pratade såklart jobb och farhågor och sånt, men även om gamla bekanta och lärare osv. Och barn.

Lagom till att jag skulle åka hem och innan stackars Ida skulle börja jobba så öppnade sig himlen och vräkte ner massor med regn. Suck. Var är sommaren?

Lite ordning i alla fall

Före:

Efter:

Anledningar att fira

Nu kommer inlägg 200! Det gick fort!

Från ett jubileum till ett annat. Jag ska idag passa på att gratulera min kära vän Sofia som idag uppnår den högaktningsvärda åldern 24 år. Grattis! För att fira detta mötte vi igår upp på Teachers här på Kronoparken. Vi beställde in en fantastisk kycklingsallad och otroligt vitlöksbröd samt kall cola. Sedan pratade vi om allt och inget i över en och en halv timme. Hur mysigt som helst!

Idag hade vi också städbesiktning av den gamla lägenheten. Han var mycket nöjd med vår städning så nu är det klappat och klart. Skönt att lämna det bakom sig. Jag visste att min insats som fönsterputsare och städare av badrum skulle paya off...

Puts och prat

Igår började vi med den dreadade flyttstädningen. I stort sett hela köket (utom fönster) och badrummet (utom spegeln) fixades igår. Idag var det dags för fönsterputsning. Roligare kan man ju ha, men när man är två så går det ganska fort ändå. Nu är det egentligen bara golv kvar. Yay!

På eftermiddagen gav Emil mig ledigt för att åka ner till stan och träffa Karin. Det var nog nästan ett år sedan vi träffades så det var verkligen på tiden! Vi gick till stadsträdgården och satt där ett par timmar och tjatade, mycket om jobb. Det var inte så dumt att prata med någon i samma sits som man verkligen kunde utbyta erfarenheter med. Erfarenheter, problem, roliga saker och farhågor. Naturligtvis bytte vi undervisningstips och läromedelstips också. Man är väl inte miljöskadad för inte. Men visst, vi är ju tysklärare på högstadiet båda två, så det är ju himla bra att kunna tipsa varandra. Exempelvis att Der Sprung är en fantastisk läromedelsserie, men att Mahlzeit inte är något vidare. Visserligen var det en åsikt vi delade men i alla fall. Skönt att få lite medhåll. På min skola har man nämligen haft Der Sprung som basläromedel innan, men eftersom hon som jag vikarierar för inte "kunde" arbeta med den så har de bytt. Och jag avskyrMahlzeit. Sorry. Men den är spretig med dåliga och få arbetsuppgifter. Ordlistorna (de få som finns) suger också. Så om någon funderar på att köpa in läromedel i tyska - håll er ifrån Mahlzeit.

Rädd för reklam

Jag är rädd för Apoliva-kvinnan. Hennes läskiga blick haunts me at night. Okej, kanske inte riktigt så illa. Men jag tycker att hon ser bra scary ut. Det får mig att tänka på en häxa som ger någon det onda ögat, där runt 0:20 någonstans. Kolla själv! Hon ser helt ondskefull ut. Den där blicken skriker PURE EVIL.

Stackars flicka...

Helgens begivelser

Nä det blev inget pool-party i lördags. Vi tog oss visserligen en långt härligt dopp på fredagseftermiddagen/kvällen, men på lördagen visade vädrets makter sig inte från sin bästa sida och det blev inte så härligt som väntat. Men vi hade det bra ändå. Hela familjen med respektive samt barn var på plats så allt som allt var vi 9 st. Vi började kalaset med en fantastisk måltid a la mamsen innan det var dags för paket.

Anna hade gjort en jättefin skattjakt till Linus på sexårsdagen. Ledtrådarna till den verkliga skatten fanns att finna på ställen som spöket Gretas favoritplats i hönshuset till postlådan, växthuset och traktorn i ladugården. Trots spöregnet var alla kalasbesökare, alla 24 år eller äldre var med i sökandet, men ledtrådarna fick han klura ut själv. Efter en ansträngande skattjakt fick vi godistårta.

Vi spelade också ett spel som heter "Storslam". Det gick ut på att man skulle lyssna efter ljud och använda en sorts plastklubba med sugproppar som man, gneom att slå den i bordet, skulle "fiska upp" kort med bild på det som hördes. Låter simple enough. Men det var jättesvårt att höra vilket ljud det egentligen var? Får? Apa? Jasså, bowling! Annars var det rätt skoj. "Världens stojigaste spel" står det på kartongen. Det kan jag tro. Det är synd att det inte finns bild- eller filmbevis för det är sällan man ser vuxna människor så frenestiskt slå med plastsaker i bordet för att lyckas på upp små kort. Man blev helt svettig på kuppen. Men roligt var det.

Senare på kvällen spelade vi spel en gång till. Det är inte klokt. Två gånger på samma dag. Den här gången var det bara jag, Emil, mamma och pappa och spelet var "När då då?". Det går ut på att man ska placera ut händelser på en tidsaxel i förhållande till andra händelser, personer, uppfinningar etc. Exempelvis om Riddare Roland dog innan eller efter att The Smithsonian fick Hope-Diamanten på posten? Innan kan jag meddela. Sisådär 1200 år innan. Det är dock inte alltid så lätt, men man kan alltid gissa. Ett spel jag faktiskt rekommenderar. Se där ja.

Blött

Jag som hade hoppats på pool-party på pappas födelsedag på landet på lördag. Ser sådär ut va?

Flytt

När snubben på återvinningscentralen säger "Er två känner jag igen!" då vet man att man har gjort ett bra jobb att sortera ut och slänga all skit man har samlat på sig genom åren. Fyra vändor var vi i tisdags och ett par tre igår. Och ändå är det mer kvar. Herrje.

Det börjar dock arta sig liiite i den nya lägenheten. Men det värsta av allt är ju kvar - flyttstädningen!

I'm back

Tillbaka i Karlstad där sola alltid skiner - eh ja... När vi kom igår sken den faktiskt, men nu visar vädret upp sig från sin sämsta sida. Men det gör inte så mycket, för vi håller ju bara på att flytta grejer ändå. Bara skönt att solen inte gassar så man får lust att vara ute istället. Flytta? säger ni. Japp, utvecklingen går bakåt.

När vi flyttade in i denna rymliga 3:a julen 2006 var det jättekul att flytta. Då tog vi två små lägenheter och tömde och ställde in allt i en stor. Nu flytter vi till en varsin liten etta. All skit vi har samlat på oss under åren som fick plats finfint i en tre, får inte plats i två ettor utan förvaringsutrymmen. Så vi måste sortera ut och slänga massa, massa grejer. Vad jobbigt det är att flytta.

Nu vs sen

Idag är det sommarens sista arbetsdag. Jag slår till med en delad tur på sammanlagt 9 timmar, effektiv tid. Jag var uppe med tuppen i morse och arbetade, och är bara hemma nu mitt på dagen innan det är dags för tur 2, dvs kvällspasset.

Jag funderar mycket på livet på hemmet ibland. Det måste vara lättare att skapa en "normal" tillvaro för de gamla idag än vad det kommer att bli i framtiden. Dagens gamlingar är ju trots allt till stor del en homogen grupp, i alla fall här hos oss. De är vana mycket mer samma saker än vad vi är nu. Jag ska ge några exempel.

De flesta av våra boende gillar att äta havregrynsgröt med lingonsylt samt en smörgås till frukost. Ingen klagar på att gröt är äckligt eller att de vill ha något annat. Ingen är laktosintolerant eller glutenallergiker.

Vid kl 11 vill alla ha kaffe och kaka. Vanligt bryggkaffe ev. med socker och/eller mjölk. Det är ingen som vill ha cappuccino, moccacino, espresso eller allt vad det nu heter. Bara hederligt kaffe. Förstås gärna en småkaka till.

Som underhållning innan maten bjuds det på lite visor av typen "Rosa på bal" eller "Den gamla spinnrocken". Vi brukar spela en skiva som heter 'Sången vi minns 2' från demensbutiken.se och den lever verkligen upp till sitt namn. Alla kan de här sångerna från sin barndom och sjunger med. Utbudet av musik var ju mycket mindre när de var unga, varför det är lättare att hitta och spela musik som alla känner till och har en relation till, kanske till och med kan texten på. När vi blir gamla lär vi ju inte kunna samsas om huruvida det ska spelas rock, r'n'b eller techno på hemmet.

Till middag blir det ofta riktiga godsaker som kåldolmar, sillåda, fläskkorv, levergryta , kroppkakor eller isterband som alltid serveras med kokt potatis och sås. Alla tycker otroligt mycket om potatis. Efter maten bjuds det ofta på kräm och mjölk alt. fruktsoppa. Ska det riktig firas serveras inlagd sill. Undrar vad som kommer att serveras när vi sitter där?

En annan populär aktivitet är att se på gudstjänst på söndagar och Allsång på Skansen på sommaren. Nyheter är också ett populärt program. Tänk, hur ska vi i framtiden kunna samsas om ett och samma program tio stycken när det finns så mycket olika att se? Eller kommer vi bara att sitta och uggla inne på våra egna rum med vår egen musik och våra egna TV-program (och dator med Internet) för att vi inte kan komma överens med de andra?

Grattis Polkagrisen

150 år i år! Det var nämligen redan 1859 som änkan Amalia Erikson i Gränna fick tillstånd att tillverka och försälja "gröfre och finare brödsorter och den s.k. Polkagrisen". Amalia försörjde sig själv och sin dotter Ida i många år genom att göra och sälja polkagrisar.

Idag finns många, många polkagriskokerier i Gränna och turisterna lyser inte direkt med sin frånvaro de heller. De var knökat med både folk och bilar i eftermiddag när jag och Emil var där. Parkeringsplats inne i Gränna? Forget it! Till slut hittade vi en plats nere vid hamnen där båtarna går över till Visingsö. Det är visserligen inte lågtn därifrån till sjäva Gränna centrum så det gjorde inget.

Vi gick runt lite och tittade vilka som hade bäst erbjudande på polkagrisar och kände oss lite wild and crazy när vi helt oförhappandes gick in på Gränna museum eftersom inträdesavgiften var halva priset i juli. Emil är inte smålänning för inte. Där på museet tittade vi lite på lokahistoria och en utställning om Andréexpeditionen. Sedan köpte vi polkagrisar.

Amalia på Gränna museum

Harry Potter och halvblodsprinsen

Vi var som sagt på Harry Potter-premiären igår och jag gillade filmen. Mord och kärlek är allt man behöver av en bok, som Emils mamma brukar säga. Jag tycker att det funkar bra för en film också. Fast jag är väl mer intresserad av det sistnämnda än det förstnämnda.

www.imdb.com

Något annat som jag också gillar är övernaturliga saker, magi, mysterier, och liknande. Och det hittar man ju i alla filmer (och naturligtvis böcker) om Harry Potter så det passar mig bra. Jag gillade också att filmen inte var så mörk helt igenom som exempelvis den förra var, utan att det fanns ljusglimtar och humor också. Looney (eg. Luna) Lovegoods vackra kreationer eller den überstarka kärleksdrycken exempelvis. Det är dock en sak som jag funderar på. Det måste vara svårt att få tag på en bra "Defence Against the Dark Arts"-lärare eftersom de får byta varje nytt läsår.

Det är också oerhört jobbigt att dela biosalong med sisådär 300 tonåriga Harry Potter-fans som vet precis vad som kommer att hända och som skrattar eller "awww"-ar i förväg. Jag tror inte att vi ska gå på nån mer premiär. Nu gick vi visserligen inte på premiären för premiärens skull, utan för att det var den dagen som passade oss bäst. Men ändå. Det blir nog inte fler premiärer av Harry Potter eller nästa film i Twilight-serien, vilken riskerar att gå ett liknande öde till mötes.

Biobesök

Ikväll blir det mer kultur. Denna gång i form av film. Liksom i Hallstahammar finns här i Tranås en stor biosalong i Folkets Hus-stil. Det är en jättefilmduk och en stor, stor salong. Filmen för kvällen är Harry Potter och halvblodsprisen som, som bekant, har Sverigepremiär idag. När jag var liten kom filmerna till Forshaga typ två månader efter att de hade gått klart i Karlstad, men här i Tranås kommer filmerna samtidigt som till storstäderna. Och eftersom det är premiär ikväll har vi tagit det säkra före det osäkra och förköpt två biljetter till kvällens föreställning. Det ska bli spännande!

Underlig festplats

Jag har ju alldeles glömt att berätta om ett annat kulturellt utflyktsmål of ours. Förra veckan hämtade vi Emils föräldrar från tåget i Nässjö. De hade varit hos Emils mammas bror i Spanien. På väg till Nässjö stannade vi till för att vara kulturella. I Bredestad söder om Tranås finns nämligen en 3,5 m hög manslem.

Fallosstenen i Bredestad restes ca 200 år e Kr och är en uppenbar fruktbarhetssymbol tillägnad guden Frej. Här samlades folket i trakten och firade med offer till gudarna och annat myspys. Det kan inte uteslutas att även människooffer förekom. Yikes! Det speciella med den här stenen är faktiskt inte dess form utan att den har fått stå kvar. Oftast försvann ju sådana här hednagrejer i och med kristendomens intåg i Sverige. Men i kyrkobältet (Jönköpings län) har den underligt nog fått vara kvar...

Many down, three to go

Efter gårdagens arbetspass har jag bara tre arbetsdagar kvar den här sommaren. Det ska bli superskönt med ledighet! Fast sen vet jag inte hur ledigt och vilsamt det kommer att bli i och med att vi måste flytta ut allt ur lägenheten och in med det i Emils nya lilla etta. Men ändå. Bara tre dagar kvar! Synd bara att det är helgdagar och rena maratonpass. Fram till fredag ska jag dock också ta det lugnt. Börja packa lite kanske.

Weekend i Västergötland

Den gångna helgen hade jag och Emil sådan röta att vi, trots att vi båda har jobb där helgarbete ingår, hade lyckats få fredag-söndag ledigt - samma helg! Amazing. Och vid det här laget vet ni ju vad det betyder: UTFLYKT! Vi bokade ett rum på Billingshus i Skövde för natten mellan fredag och lördag. Som anställd på SJ fick Emil ett enormt fördelaktigt pris. Runt tio-tiden på fredagen bar det iväg.

Vårt första mål var Habo vid Vätterns strand, norr om Jönköping. Eller ja, kanske inte själva Habo egentligen utan Stora Kärrs bokskog. Egentligen ligger just denna bokskog norr om bokens spridningsområde, vilket tyder på att den har blivit planterad. Detta skedde troligtvis på 1500-talet under Per Brahe. Jag har länge velat gå i en bokskog så nu fick jag min önskan uppfylld. Det var faktiskt speciellt; ljuset var helt annorlunda och undervegetationen var ungefär noll komma noll. Tyvärr var väderförhållandena inte de bästa, men sånt kan man ju inte styra över.

Stora Kärrs bokskog.

Framåt lunchtid kom nådde vi Skövde. Vi lyckades galant med att hitta ett parkeringshus och ett ställe att äta. "Golden Palace" hade en trevlig asiatisk lunchbuffé som vi slog till på. Vi gick runt lite i affärer och tog en mycket kort sightseeing-tur. Bland annat såg vi Gamla rådhuset vid Hertig Johans Torg, vilket för övrigt är Skövdes äldsta torg.

Gamla rådhuset vid Hertig Johans torg.

Precis vid parkeringshuset vi hittade stod det några små trevliga röda trähus, och jag kan ju aldrig motstå sådana så vi var ju tvungna att gå och titta efter vad det var för något. Från en liten skylt fick vi lära oss att Skövde hade brunnit 1759 och att den enda bevarade byggnaden från innan branden var Helensstugan, vilken som av en händelse råkade stå där i Helensparken.

Helena vid Helensstugan.

På ICA såg vi något som jag bara har hört på TV eller i en låt av Savage garden, nämligen Cherry Coke ("Sweet like a chic-a-cherry-cola"). Det låter riktigt, riktigt äckligt, men det var ju ändå coolt på nåt sätt.

Vid 15-tiden checkade vi in på Billingehus och fick rum 721. Vi stannade dock inte länge, utan drog snart iväg på nya äventyr. Denna gång gick färden mot Karlsborg och dess fästning. Emil gjorde delar av sin militärtjänstgöring där och vi vet ju alla hur gärna pojkar vill återuppliva minnen från lumpen...

Karlsborgs fästning började byggas redan 1819 i samband med att man också höll på att bygga Göta Kanal. Någon järnväg fanns ju inte i Sverige vid den här tiden utan kanalen var det senaste skriket. Fästningen skulle därför tjäna som en försvarsanläggning om Sverige skulle bli attackerat. Kungen och andra viktiga snubbar i Stockholm skulle flyttas hit i händelse av krig eller annat. Fästningen blev dock inte klar förrän 1909 och var då hopplöst omodern, varför den aldrig blev en viktig försvarsanläggning. Kungen har heller aldrig bott där. Men kanoner fanns det, och jag med mitt sjukgalna finger kunde inte hålla mig därifrån.

Karlsborgs fästning.

På lördagen gick vi upp ganska tidigt och åtnjöt en trevlig hotellfrukost. Tyvärr fick vi inte njuta av den vackra utsikten från Billingehus då det var spöregn och dimma ute. Man såg inte en meter ut. Men ingenting kunde stoppa oss. Vi fortsatte på vår resa. Next stop: Varnhems klosterkyrka.

Nu för tiden är väl Varnhems klosterkyrka mest känd från Jan Guillous böcker om Arn. Det är ju nämligen i Varnhems kloster som lille Arn får växa upp. Antalet turister som kommer till Varnhem har mångdubblats sedan böckernas publicering. Verklighetens kloster i Varnhem grundades 1148 och inneboddes av cisterciensorden. Fråga mig inte vad som är speciellt med dem för det vet jag inte. Av kloster finns idag bara ruiner kvar men kyrkan som byggdes på 1150-talet har fått stå kvar.

Varnhems klosterkyrka.

Efter denna kulturinjektion åkte vi vidare till Lidköping där vi gick på fabriksförsäljningen på Rörstrand. Äntligen fick jag nytta av alla de gånger Bragd har pratat om sitt sommarjobb på Rörstrand för hundra år sedan. Emils syster fyllde nämligen år i fredags och Emil ville köpa delar till den servisen hon samlar på, fast gärna lite billigare. Det hittade vi där. Så vill man fynda märkesporsling och vaser eller dylikt så är Rörstrand ett bra ställe.

Rörstrand.

Eftersom vi var i Lidköping åkte vi också till Läckö slott. Det började byggas redan 1298, men fick inte sitt nuvarandra utseende förrän på 1600-talet när Magnus Gabriel de la Gardie ägde slottet. Det fanns guidade turer i slottet men vi hann tyvärr inte.

Läckö slott.

Det västgötska vädret visade sig inte från sin bästa sida, och ute vid Läckö blåste det småspik. Det var kallt, regningt och eländigt. Vi stannade inte särskilt länge.

Snålblåst vid Läckö slott.

Innan det var dags att åka hem hade vi ett sista kulturellt mål att besöka, eller som det stod i bilatlasen: Enastående kulturmiljö. Denna enastående kulturmiljö var Husaby samt dess kyrka och källa. Kyrkan är från 1000-talet och ovanligt stor för att vara en romansk kyrka, tydligen.

Husaby kyrka.

Egentligen är det dock inte kyrkan som sätter Husaby på kartan utan den närliggande källan. Det var nämligen i den som Sveriges första kristna kung, Olof Skötkonung lät döpa sig omkring år 1000 av den engelska missionären Sigfrid. Äldre Västgötalagens kungalängd från början av 1200-talet nämner denna händelse.

Husaby källa.

Idag är man ändå inte riktigt säker på om det var just denna källa, men det var man på 1800-talet och satte därför upp denna skylt:

"I källan här nedanför
döptes omkring år 1000
Olof Skötkonung
Sveriges förste kristne konung
av missionären Sigfrid."

Emellertid var vi nu efter detta fantastiska besök en aning sena hem, för vi hade fått reda på att Emils mammas bror med familj skulle komma på besök till Tranås samma kväll, så vi fick slänga oss i bilen och åka hem. Vi hann vara hemma knappt en halvtimme innan de kom.

Smålandsäventyr

I torsdags hade både jag och Emil en ledig dag. Och vad brukar vi göra på våra lediga dagar? Vila på våra lagrar? Svar: Nej! Vi åkte såklart på utflykt. På vårt alldeles egna Smålandsäventyr.Vårt första stopp var Stalpet utanför Aneby, bara några mil från Tranås. Det är södra Sveriges högsta vattenfall med en fallhöjd på ca 20 m rakt ner i en kanjon.

Stalpet.

Vi fortsatte vår resa med målet att hitta Kvänsås bokskog utanför Eksjö, dock utan framgång. Vi hittade istället en skylt med en sådan där "Fornminne/servärdhets-kringla" mot Skurugata så vi följde den. Skurugata är en ovanlig geologisk bildning i form av en omkring 800 meter lång klyfta i berget som är mellan 7 och 24 meter bred. De branta bergväggarna är på vissa ställen 35 meter höga. Vi orkade dock inte gå hela Skurugata eftrsom det var väldigt varmt och vi redan hade gått en dryg halvkilometer bland sten och rötter för att komma dit.

Emil på Skurugata

Från Skurugata styrde vi vår kosa mot Ingatorp för att förtära vår matsäck. Dock råkade vi hamna mitt i en gatumarknad, men vi köpte inget. Istället tittade vi på den unika kyrkan i jugendstil, bygd så sent som 1914. Delar av kyrkan är dock de ursprungliga från 1775. Ingatorps kyrka har faktiskt utsetts till Sveriges vackraste kyrka av tidningen Året Runts läsare 1997.

Ingatorps kyrka

Vid Ingatorps kyrka står också Sveriges äldsta daterna icke-kyrkliga träbyggnad, nämligen en tiondebod. En tiondebod är en beteckning på ett förvaringsrum för den del av tionden (ungefär motsvarade skatt), som inte tillföll prästen. Tiondeboden i Ingatorp är daterad till år 1229.

Tiondeboden

När vi hade kommit så här långt så började vi bli riktigt hungriga. Vi stannade på en rastplats längs vägen och åt vår matsäck bestående av sommarsallad på potatis samt pastrami. Till efterrätt hade vi vattenmelon.

Maaaaat!

Efter lunchen begav vi oss till Bullerbyn. Javisst, riktiga Bullerbyn där Astrid Lindgrens kända böcker utspelar sig. Egentligen hette byn i verkligenehetn Svedstorp men nu heter den Bullerbyn. Vad få nog vet om är att Astrid Lindgrens pappa faktiskt föddes i "Bullerbyn". Visst får man flashbacks från barndomen? "Alla vi barn i Bullerbyn" är min favorit bland alla Astrids verk.

Norrgården, Mellangården och Sörgården.

Kyrkliga som vi är så stannade vi till vid Pelarne kyrka också, inte långt från Bullerbyn. Det är en av Sveriges äldsta träkyrkor och den äldsta som fortfarande är i bruk. Man har inte lyckats datera den exakt, men man har fastställt att det rör sig om 1200-tal. I kyrkan hittade Emil en broschyr med karta till alla kyrkor i Linköpings stift, där också deras byggnadsår fanns med. Han blev själaglad.

Pelarne kyrka.

När man är i Astrid-land kan man naturligtvis inte låta bli att åka in till Vimmerby. Där tog jag mig en pratstund med författarinnan själv. Vi strosade också runt lite i staden och köpte dricka innan vi fortsatte till nästa utflyktsmål...

Med Astrid i Vimmerby.

...nämligen Katthult. Visst känner man igen Emils hus från filmerna?

Emil i Lönneberga.

Han är som alltid en riktigt busig pojke så han fick allt gott sätta sig en stund i snickerboa och fundera över vad han har gjort. Den riktiga snickerboa från filmerna brann ner i augusti 2005, men en ny identisk snickerbo har byggts upp på samma plats.

I snickerboa.

Vårt sista stopp var Rumskullaeken (Kvilleken) som står ungefär två mil nordväst om Vimmerby. Den är över 1000 år gammal och därmed Sveriges äldsta träd. Eken har en omkrets på ca 14 meter och är Sveriges och Europas bredaste träd.

Vid Rumskullaeken.

Rumskullaeken beskrevs så tidigt som 1772 av häradsfogden Magnus Gabriel Craelius i boken ”Försök till ett landskaps beskrivning”. Redan för ungefär 230 år sedan kunde man stå inuti trädet och använda det som redskapsskjul.

Redskapsskjul?

Efter detta sista utflyktsmål var det dags för slutet på vårt äventyr och vi åkte tillbaka till Tranås på allenahanda grusvägar mycket nöjda med hur dagen hade förlöpt.

We could be heroes

Emil och jag började kolla på NBC-"Heroes" av en ren tillfällighet egentligen. Vi hade planerat dåligt för sommaren och inte tagit med några filmer eller så. Men så såg jag att de sålde första säsongen av Heroes för bara 149 kr på cdon. Jag hade aldrig sett det eftersom det bara har gått på Canal+ i Sverige, men jag har hört mycket bra om serien, framför allt av folk som jag ofta har samma smak som. Därför köpte jag boxen med första säsongen på vinst och förlust.

Nu är vi fast. Vi har redan sett 16 avsnitt sedan i onsdags. Då har jag ändå jobbat fredag-lördag-söndag och i torsdags. Det dumma är bara att första säsongen är slut snart...

En liten sommarhälsning

Eftersom jag jobbar helg (fredag dag, delad tur med sammanlagt 9,5 timme på lördag och kommer att jobba åtta timmar idag med start 12.00) så blir det inget mer här idag än en liten sommarhälsning i form av smultron från familjen Rehns baksida.

Kaffe och tårta i församlingshemmet

Igår fick jag jobba över 2 timmar. Men det var två rätt så trevliga timmar att jobba över. De skulle nämligen ha möte på jobbet och då kunde de inte avsätta två personla att åka till kyrkan med de gamla som de gör på tisdagseftermiddagar på sommaren. Tack vare min fantastiska insats så kunde doick jag och Karin ta med två damer på kaffe, tårta och uppträdande av det lokala bandet "Gubbröra", bestående av tre äldre herrar som spelade dragspel och sjöng gamla sånger. Som sagt, två mindre ansträngande timmar på jobbet. "Fast de var fula" som en av våra damer sa.