Baltisk kyla

Man kan fundera lite granna på hur vi tänkte när bokade resan till Riga, som går av stapeln imorgon. Såklart vet vi ju ungefär i alla fall var Lettland ligger och att det inte på något vis rör sig om en solsemester. Men ändå. När vi bokade resan var det inte riktigt så här kallast-på-typ-tvåhundra-år-kallt, utan bara normalt höst-kallt. Men vi får försöka trotsa den baltiska kylan och uppleva denna en gång svenska stad.

GOTT NYTT ÅR!

God Jul

Lilla julafton

Även i år ska jag och Emil fira jul på varsitt håll med våra respektive familjer, så därför firade vi lite julafton här hemma redan igår. Vi åt julmat (köttbullar, prinskorv, potatisgratäng, sallad, rödbetssallad, Emil åt sill) och drack julmust, medan vi lyssnade på julmusik. Sedan delade vi också ut våra paket. Det blev en fin skörd.

Förutom en väska och en Nora Roberts-bok från Emils föräldrar fick jag av älsklingen själv:

- Styling för håret

- Böcker, t ex Shiver av Maggie Stiefvater, som har en framsida jag nästan är kär i

samt

- En privat make-up-lektion och produkter till ett värde av 495 :- på MakeUp Store i MittiCity.

Vad fin jag ska bli nu när jag sitter uppkrupen i soffan med mina nya böcker...

Julavslutning

Det börjar bli en vana nu. Två gånger den senaste veckan har jag sjungit i en kyrka. I lördags var det ju "Sjung in julen" i Forshaga kyrka och vi sjöng in julen som bara den, både allsång med hela församlingen med glättigare julsånger som "Mössens julafton och med Alla-kan-sjunga-kören, kyrkokören och manskören i riktiga klassiker som "Gläns över sjö och strand". Det var riktigt härligt.

Idag var det då dags igen. I Sunne kyrka denna gång. På dagens julavslutning. Under namnet "Fryxell's Angels" visade vi upp en julspel för barnen till tonerna av ett tiotal lärare som sjöng "May's Boy Child". Vi fick stående ovationer, kan jag säga, och vi bara väntar på att ett klipp ska dyka upp på youtube.

Efter detta bjöd jag mina mentorselever på skumtomtar och önskade dem en god jul. Personalen samlades sedan i matsalen för lite julgröt och paket, som i år var frågespelet Cube. Och nu har vi jullov ända till 10 januari. Det ska bli sååååå skönt.

Fjärde advent

Julen nalkas i advent,
och vårt fjärde ljus blir tänt.
På Guds lille son vi tänker
när de fyra ljusen blänker.

- Britt G. Hallqvist

Sjung in julen

I jakt på den slutliga julstämningen ska jag och mamma idag vara med Alla-kan-sjunga-kören och "Sjunga in julen" in Forshaga kyrka 18.00. Om ni också söker lite julstämning och har vägarna förbi så är det bara att komma in och delta i allsången.

Äntligen

Äntligen kan man pusta ut lite granna. Idag är alla terminsbetygen satta! Det känns väldigt skönt. Och inga elever klagade på sina betyg heller, faktiskt. Det är inte alla kollegor som har den turen... Och imorgon ska det blir julfest med julbord på jobbet. Det ska bli fantastiskt skönt att kunna koppla av. Med lite julmust.

Julstämning

Även om det kanske är lite fusk så har vi faktiskt julpyntat idag. Dels har vi klätt granen i klassiskt maner med ljus, röda och silverfärgade kulor samt glitter.

Dessutom har vi ställt ut tomtar, julbarn och änglar. Till och med Maria, Josef och Jesusbarnet har fått komma upp. Jag blir lite nostalgisk och sentimental när alla gamla julsaker kommer upp. De är lite granna som gamla vänner, som man träffar en gång om året. Det ger riktig julstämning.

Tredje advent

Kölden biter i advent,
och vår tredje ljus blir tänt.
Gud bevare alla frusna,
ge dem värme, låt det ljusna.

Britt G. Hallquist

Göteborg t.o.r

Så var vi ganska långt inne i december då, och även om nu vädret visar sig från sin allra juligaste sida så pinnar veckorna bara på och jag har liksom inte fattat att det snart är jul. Men lyckas man inte få till naturliga julkänslor så får man helt enkelt skapa dem, tänkte vi och åkte till Göteborg över helgen.

Vi klev på tåget i Kil på lördag morgon och åkte hela vägen till Göteborg. Och kom fram på pricken i tid. Dessutom bjöd de på gratis fika!

Vi började med att gå hem till Emils hyfsat nyflyttade syster och lämpa av våra grejer innan vi tänkte försöka julshoppa lite. I Nordstan. En lördag. I december. När Idol var där. Slutsats = mission impossible. Det var varmt och trångt och folk överallt så jag fick nästan panik där inne. Så vi sökte oss ut därifrån och gick lite i andra affärer istället. Mycket till julklappar blev det inte, men väl en halsduk till undertecknad.

När klockan slagit tre hämtade vi väskorna hos Stina och begav oss till vårt hotell. Det 5-stjärniga Elit Plaza. Vi bodde i ett litet lagom rum på ungefär 42 kvadrat, med badrock och tofflor, soffgrupp, dubbelsäng och badkar. Badkar!



Men vi hade inte tid att njuta så mycket av rummet utan gjorde oss i ordning för julstämningsskaparen-deluxe. Nämligen julmarknaden på Liseberg.Förutom att det var alldeles för mycket folk där också var det mycket mysigt. Ett par minusgrader, mörkt, massor av ljus och lite snöflingor som singlade ner. Det luktade så himla gott från de olika stånden så jag var tvungen att köpa mig lite churros (spanskt bakverk av friterad deg) med kanelsocker. Mycket nyttigt.

Sedan tog vi oss med till hotellet med spårvagnen och tog ett värmande bad innan det var dags att möta upp hela familjen Rehn på "Lilla London" och äta en finfin middag. På söndag morgon åt vi en härlig hotellfrukost innan vi tog tåget hem till Kil igen. Och det var i tid på hemvägen också.

Andra advent

Som vanligt är det Britt G Hallqvists adventsverser som läses till ljuständningen. På andra advent är det denna som gäller:

Mörkret tätnar i advent
och vårt andra ljus blir tänt.
Gud bevare dem som gråter.
Låt dem le och leka åter.

Tre...

...veckor till jullov.
Can't hardly wait.

Vinden susar i advent

Även om jag inte riktigt kan förstå hur det gick till så står nu faktiskt första advent redan för dörren. Och då är det ju mycket som ska fixas. Baka pepparkakor till exempel! På lördag förmiddag åkte jag och Emil ut till mamma och pappa på landet för att inviga våra nya pepparkaksmått. Jag är lite ledsen över att vi inte hade någon gran, men det får gå ändå. Mamma hade bakat degen och den var både god och lättbakad!

Som tur är hade vi i alla fall ett pepparkaksmått i form av en ängel. Och det är min favoritform på pepparkakor!

På kvällen var det ju också dags för att sätta upp alla adventsljusstakar. Det är få ljus som ger en sådandär behaglig känsla i magen som just ljuset av en elektrisk ljusstake i advent...

I eftermiddag blir det ett litet besök på skyltsöndagen i Kil innan mamma och pappa kommer på adventsfika med glögg (eller julmust), pepparkakor och lussekatter. Det första ljuset ska tändas och vi läser naturligtvis versen:

Vinden susar i advent,
och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen,
Gud bevare dem på färden.

Trötter

Just nu är jag inne i en sådan där period när jag känner mig konstant trött. Det spelar ingen roll om jag så sover 6, 7, 8 eller 9 timmar om nätterna; jag är ändå lika trött när jag vaknar. Delvis beror det på att jag håller på med utvecklingssamtal för närvarande. Inte bara blir det senare kvällar än vanligt på jobbet, det blir dessutom mer arbete hemma eftersom planeringstiden på jobbet äts upp. Att jag sedan har lyckats planera in triljoner aktiviteter utöver arbete under de här veckorna är väl ovanligt dålig planering.

Jag märker dock att det inte bara är jag som är väldigt trött just nu. Var och varannan kollega klagar på trötthet, oberoende av varandra. Vi är som zombies nu i F-laget. Mycket beror det på detta kompakta mörker. Det är mörkt när jag går upp och mörkt när jag går ifrån jobbet till tåget. Konstant mörkt, känns det som. Det tär på mig.

Idag somnade jag på tåget. Mellan Tolita och Kil. För er som inte hänger på Fryksdalsbanan så ofta som jag göra kan jag meddela att det är ca 5-7 minuters resväg däremellan. Jag lyckades hålla mig vaken alla 30 minuter (ca) till Tolita, men sedan var det kört. 5 till klarade jag inte, utan dåsade till. Jag hade till och med börjat förbereda min avstigning med att sätta på mig halsduk, mössa, vantar och knäppa jackan. Men det hjälpte inte. Jag vaknade tvärt och såg att tåget var framme i Kil. Jag ryckte åt mig mina saker och skyndade mig till dörren. Som var ur funktion. Jag sprang genom hela tåget till nästa dörr och precis när jag tryckte på "öppna"-knappen så pep tåget sådär pip-pip-pip som betyder att 'nu åker vi.' Och det gjorde vi. Så det var bara att sitta med till Karlstad.

I Karlstad klev jag av på spår 1A, gick till spår 1B och hade tur. Där och väntade stod ett tåg mot Charlottenberg som skulle gå om bara några minuter, så det var bara att kliva på och åka tillbaka till Kil igen. Värt. Som tur var lyckades jag hålla mig vaken på tillbakavägen.

Känd från tv

Jodå, men visst så var man med på tv. Vi var ju tvungna att kolla på reprisen idag och se om vi kom med på bild. Och det gjorde vi ju. Det var lite sjukt att se sig själv flasha förbi sådär i förbifarten på nationell tv. Coolt.

Just denna bild som är en printscreen från tv4play, blev väl sådär, men det är ändå tydligt (nåja, hyfsat) att det är jag som sitter där och applåderar åt Linneas fantastiska The winner takes it all. Det är alltså jag som sitter till vänster om damen med kort hår och randig skjorta. Till vänster om mig sitter Emil, delvis skymd av en blond kvinna.

Idol

Idol var i stan. I was there, som det stod på en av alla de Idol-T-shirts som de ogenerat krängde till barnfamiljer. Jag är egentligen inte så insatt i programmet den här säsongen, utan har mest sett någon repris hos mamma och pappa, men får man chansen att gå på Idol gratis så är inte jag den som är nödbedd. Biljetter till de platser där vi satt kostade egentligen 635 spänn så... Rena rånet, om du frågar mig. 635 spänn! Men gratis känns som ett helt okej pris.

Även om jag som sagt inte har följt programmet så mycket den här säsongen så var det ändå roligt att vara där. Framför allt var det spännande att se hur tv görs, och få vara med på TV in the making. Eftersom jag råkade hamna både på genrepet på torsdagen och the real deal på fredagen (rätt bra för en som inte ens följer programmet) så var det också kul att jämföra. På torsdagens genrep var allt fortfarande ganska sketchy och de hade inte riktigt koll på kameravinklar och var de skulle vara och vad de skulle säga och så. Men på fredagen satt det! Det var också kul att se alla miljoner kameror överallt och hur kameramännen sprang omkring med kamerorna på scenen, men att de ändå alltid lyckades hålla dem ur bild. Stämningen var verkligen på topp. Löfbergs Lila Arena var fullsatt och publiken kokade. Alla var med på de regisserade applåderna och ropen, för så mycket mer än man tror är regisserat. I pauserna och även under showen uppmanades publiken både genom tillsägelser och gester att det var dags att applådera.

Gällande själva programmet blev jag enormt imponerad av idolerna. Jag tror inte att det var någon som tog en falsk ton. Det var också ett roligt tema, Klassiker, eftersom jag kände igen de flesta låtarna. Mest gillade jag dock Minnahs "Always on my mind" och Jays version av "Like a prayer". Det var ståpäls.

Jag måste nog kanske börja följa programmet nu.

Utv.samtal

Det är härliga veckor nu när det är utvecklingssamtal. Idag har jag till exempel varit hemifrån från 06.35 till 20.30. Lite trött blir man. Därför kommer inläggen att bli något sporadiska. Håll till godo.

Digitala vägbeskrivningar

Ibland undrar man om google maps har en skruv lös. Om man försöker få en vägbeskrivning från Tokyo till New York, föreslås en del intressanta resvägar. Redan på nr 2 kör det ihop sig. (se nedan) Sväng vänster vid vaddå?

Sedan fortsätter en herrans massa beskrivningar av samma slag tills man kommer till nr 21...

1.	Kör mot norr
2.	Sväng åt vänster vid 都庁北（交差点）
3.	Sväng åt vänster vid 新宿中央公園北（交差点）
4.	Ta infarten in på 首都高速4号新宿線
5.	Ta avfart 三宅坂ＪＣＴ mot 銀座
6.	Kör in på 首都高速都心環状線
7.	Ta avfart 江戸橋ＪＣＴ mot 向島・湾岸線・箱崎
8.	Kör in på 首都高速6号向島線
9.	Ta avfart 堀切ＪＣＴ mot 大宮・東北道・三郷
10.	Kör in på 首都高速中央環状線
11.	Ta avfart 小菅ＪＣＴ till höger mot 常磐道・三郷
12.	Kör in på 首都高速6号三郷線
13.	Ta avfart 三郷ＪＣＴ mot 常磐道・水戸
14.	Kör in på 常磐自動車道
15.	Ta avfart 高速桜土浦ＩＣ mot 国道354号線
16.	Håll höger vid vägskälet, följ skyltarna mot 土浦・霞ヶ浦 och kör in på 国道354号線
17.	Sväng åt vänster vid 中村陸橋下（交差点） för att följa 国道354号線
18.	Sväng åt höger vid 天川団地入口（交差点） mot 県道48号線
19.	Sväng vänster vid 県道48号線
20.	Sväng höger
21.	Paddla över Stilla havet i kajak

I rest my case.

Rennstasnipan

Redan tidigare under veckan hade vi bestämt att om det blev fint väder så skulle vi gå ut på en långpromenad på lördagen. Och det blev ju riktigt härligt höstväder så det var bara att packa i oss i Pelle och köra iväg till Rennstasnipan, som är ett naturreservat i Kils kommun, strax norr om Högboda. Vi hittade detta utflyktsmål i en liten broschyr om vandringsleder i Kils kommun, som kom i brevlådan precis när vi hade flyttat hit.

Själva berget är 252 meter över havet, men Rennsta ligger inte direkt på havsnivå så stigningen blev inte riktigt så hög, men ändå ca 140 m på små slingriga stigar. Här och var fanns det dock inbyggda vilopauser i form av små skyltar med information antingen om naturen eller om övernaturliga väsen från folktron, t ex skogsrået, Näcken, älvor och tomtar.

När vi hade kämpat oss upp för de små slingriga stigarna till toppen möttes vi av ett stort utkikstorn, byggt av Högboda byalag med ekonomisk hjälp av andra frivilliga generösa själar.

Här är bildbeviset på att jag vågade klättra upp i det 12 meter höga tornet.

Men det var verkligen värt det, för utsikten var fenomenal, vilket framgår tydligt på denna bild.

På sina ställen var det riktig trollskog. Troll var för övrigt också ett av de övernaturliga väsen som man kunde läsa om.

Det syns hyfsat dåligt på den här bilden tagen från parkeringen, men det där suddiga däruppe där pilen pekar är utkikstornet högst upp på Rennstasnipan. Så ända dit upp gick vi. En redig promenad på en lördagsförmiddag.

Ljus

Alla helgons dag är den kanske vackraste högtiden.


Nors kyrka upplyst av ljus.

Effektivitet

Nu är tre dagars höstlov över och det är bara en vanlig helg kvar. Alldeles för fort har det gått, men det har varit skönt också. Framför allt att man inte behöver hoppa ur sängen i ottan. Däremot har jag kanske inte haft lov alla dagar, men jag har i alla fall inte varit på jobbet mer än måndag-tisdag när vi hade utbildning i detta utskällda SET. De tre övriga dagarna har jag också varit ruskigt effektiv.

Jag har:
- skrivit klart ALLA samtalsunderlag inför utvecklingssamtalen, lite drygt 100 st totalt. Nu kommer inga fler den här terminen!
- gjort färdigt och skickat in den tredje PIM-examinationen, en trevlig liten film om ett pedagogiskt minne.
- planerat alla veckans lektioner inför nästa vecka.
- lagat rotfruktsgratäng med kassler.
- lagt upp två par byxor.
- flyttat knappar i en vinterjacka så att den passar även oss oproportionerliga människor.
- sett 22 avsnitt av Förhäxad (hela säsong 1). Jag hade glömt hur mycket jag gillade det.
- tränat både med mor och på egen hand.
- varit på staden och handlat på Karlstads nya favoritapotek: DocMorris.
- fikat med Ida och Sofia.

Allt detta på tre dagar. Jag är lite imponerad själv faktiskt.

Om klackar och huvudsatser

Dagens visdomsord, citat en av mina gamla utbytesstudenter från Tyskland:

Je höher die Absätze desto kürzer die Hauptsätze...

Bland norrmänn och näsbjörnar

Vädret har ju varit hyfsat tråkigt på senare tid och när vi skulle hitta på något roligt utflyktsmål för lördagen ville vill helst hitta en inomhusaktivitet på lagomt avstånd. Vi hittade Charlottenberg.

Jag har ju redan varit på köpcentret, i början av augusti när jag tog en dagstur med tåg, men Emil hade aldrig varit där så vi började utflykten med ett litet besök där.

Det är väldigt stort och ljust och fint, eftersom det i princip är nybyggt. Kan inte ha många år på nacken. Precis som sist var det enormt mycket norrmän. Jag gick in på H&M för att köpa strumpbyxor men kom ut med två tröjor och en kortärmad topp istället. Så kan det gå.

Vi var väldigt duktiga och lyckades hålla oss från att köpa godis trots att det fanns en affär som bara sålde just godis och de hade så många olika sorters lösgodis att det nästan var löjligt.

Istället åkte vi till restaurangen Croconilen och åt dagens rätt som bestod av panerad kyckling med pepparsås och rotfruktsgratäng. Det fantasifulla namnet på restaurangen beror på att den ligger precis vid (eller egentligen i princip i) vårt huvudmål för dagen, nämligen...

...Zooparken! Jodå, minsann finns det en djurpark i Charlottenberg. Visserligen en av de mindre jag har besökt men lik fullt en djurpark. De hade bland annat näsbjörnar, papegojor, silkesapor, boaormar, spindlar, skallerormar...

...krokodiler

...lemurer

...och en grön basilisk som ville rymma. Vi kom också precis i tid så vi fick vara med om matningen av krokodilerna och försök att mata några av ormarna. De flesta av dem var dock inte så hungriga så det gick lite si och så med det.

Vi träffade också lemuren Murre som gärna ville följa med oss hem. Här leker han lite i bilen på hemvägen. Nu hänger han i sovrummet med sina nya syskon Isis, Üg-lück och Ellen. De verkar trivs bra ihop.

Skolkatalogen

Idag kom skolkatalogen. Och vips blev vi som fjorton igen.

"Nämen usch titta på mig", "Usch vad tjock jag ser ut", "Vilken min jag gör", "Vad konstig jag ser ut".

Vi var lika illa i arbetsrummet som jag misstänker att barnen är. Men det var faktiskt inga bra bilder generellt. Vi såg alla ganska tjocka och trötta ut; i princip alla som satt på första raden hade dubbelhaka. Även de som inte är särskilt stora vanligtvis. Och många underliga miner både på elever och personal som gick igenom...

Undrar hur barnens dom kommer att lyda?

Frågor, frågor mera frågor

Det var det där med att barn frågar konstiga saker. 13-åringar gör också det. Följande ägde rum under tyskalektionen i sjuan idag.

Eleverna läste en dialog mellan två människor som frågade varandra saker som vad de hette, hur de mådde, var de kom ifrån och liknande saker. Flickan på bilden i tyskboken hade ljus hy och pojken mörk hy. En av pojkarna i sjuan hade lite funderingar om det där med arvsanlag.

Elev: Om pappan är mörk och mamman ljus, så blir ju barnet ganska mörkt...
Jag: Mhmm...
Elev: Men om mamman är mörk och pappan ljus blir ju barnet ljust för det är ju spermierna som bestämmer.
Jag: Nej, det är inte riktigt så det fungerar. (Och sedan en kort utläggning om dominanta och recessiva gener). Men det kommer ni att prata om mer på biologin.
Elev: På sexualkunskapen?
Jag: Nej, kanske inte på just sexualkunskapen, utan när ni pratar om genetik och arv och så.
Elev: När har man sexualkunskap förresten?

Jag: Det brukar man ha i åttan.
Elev: Får man prova en sådan där docka då?
Jag: Eh, nej, det tror jag inte.
Elev: Va? Får man prova på läraren?
Jag: Nej absolut inte! Det är mer teoretisk undervisning.

Då tittade eleven tankfullt på mig och sedan sa han:
- Men... hur gick det då första gången?

Och då kände jag att nu är den här utsvävningen avslutad. Nu ägnar vi oss åt tyska.

Grått

Idag har på många sätt varit en ganska trist dag. Till stor del beror det nog på vädret. Det har varit grått och mulet, småregnigt med snålblåst hela dagen. Allt har gått i grått. Till och med inomhus känns allt kallt och grått. Jag tycker inte om hösten när den är sån här. Jag tappar liksom lusten till allt.

Men nu blir det snart lite värmande soppa i höstrusket.
Det kanske hjälper lite.

Sängbestyr

Efter fyra år med 120-säng slog vi äntligen till igår. Med en dubbelsäng. Som vanligt när vi tar beslut om någonting så går det fort från att beslutet är taget till att vi gör slag i saken. Vi började fundera på detta med dubbelsäng på allvar förra helgen och i fredags åkte vi till IKEA efter jobbet och provade sängar i ca 2 timmar. Till slut hittade vi den - som vi tror nu i alla fall - perfekta sängen. Men vår bil har ju varken stort bagageutrymme eller dragkrok och vi saknar ju dessutom släpkärra så vi kunde ju inte få med dem hem.

Så på lördag morgon åkte vi ut till landet och lånade mamma och pappas V70 och släpkärra och åkte in till IKEA igen. Även om vi hade provat ut sängen tog det fasligt lång tid i alla fall, för nu var vi tvungna att införskaffa en sängstomme också. Det ironiska var att vi hade varit inne på att köpa två 80-sängar istället för två 90-sängar men till slut ändå bestämd oss för standardmåttet men att de flesta sängstommarna var gjorda för 160-sängar och inte 180-sängar... Wtf. Men till slut fick vi tag i en vi gillade OCH som inte var så fasligt låg att fyra kvadratmeter förvaringsutrymme skulle försvinna i en grisblink.

Vi packade in allt vårt pick och pack på kärran och i bilen och for hem till Kil. Där skulle vi sedan ha upp allt för trapporna. Vi bor på tredje våningen utan hiss. Sängarna vägde 35 kilo styck och sängstommen ska vi inte ens tala om. Men vi lyckades få upp allting till slut.

Och fint blev det ju.

Frågor, frågor

Barn frågar i allmänhet ofta lite, i vårt tycke, konstig saker. De barn som bor här i vårat område frågar ibland underligare saker än de flesta andra. Gärna när man kommer hem från jobbet och parkerar och låser cykeln, då passar de på när man står stilla. För det mesta är det ändå ganska normala saker som "Vad heter du?" och "Hur gammal är du?", men ibland är det lite ovanligare frågor som t ex "Är du svensk?".

Frågan som kom här om dagen tog dock priset. En ganska liten pojke haffade mig precis när jag hade låst cykeln. Han hade varit och hoppat på den stora studsmattan som någon har ställt här utanför på gräset. Han kom försiktigt fram till mig, och jag stålsatte mig inför vilken fråga som skulle komma nu. "Känner du någon som säljer knark?" Den frågan hade jag inte förväntat mig. Jag blev lite ställd men fick ändå fram att "Nej, det gör jag inte". "Det gör jag" sa pojken då. "Usch då, det var inte bra" sa jag. "Hon har en röd cykel" svarade han och sedan gick han igen. Undrar vad som kommer härnäst.

Skördefest

I lördags var vi på ytterliggare ett av de lokala arrangemang som jag lovordar så mycket här i bloggen. Lokalt var denna gång Deje. Syster Anna hade hittat en annons om "Sködefest" och "Barnens dag" i Forshaga-Deje-bladet, så vi tog oss en tur dit, jag, mor, far och Anna med sonen Linus. Vädret visade sig väl inte från sin bästa sida, men har man bestämt sig så har man. Vi åkte iväg till Deje. Vi började med att hämta talonger till en tipspromenad anordnad av naturskyddsföreningen så alla frågorna handlade om saker som var bra respektive dåligt för naturen.

De hade varit väldigt sneaky men mycket smarta och satt frågorna INUTI affärerna så man var tvungen att gå in för att hitta frågorna. Detta smarta drag resulterade i att vi handlade som aldrig förr. Jag köpte ett par boots (måste ju se till att jag fortfarande platsar i facebook-gruppen "Nein, ich habe kein Besuch: Das sind alle meine Schuhe!"), Anna ett par vinterkängor till Linus, pappa en höstjacka och mamma tre toppar/tröjor. I Deje! Det var väl imponerande?

Vi åt också kolbulle på torget innan vi styrde kosan mot Folkets Hus, där vi hade det stora nöjet att träffa såväl Pippi Långstrump som Byggare Bob och Ronja Rövardotter. Dessutom fick man (läs: barnen, inte jag) göra sjörövarhattar av tidningspapper.

Som den undersökande journalist jag inte är hade jag extra tagit med mig kameran för att dokumentera allt detta fantastiska, men batteriet tog slut efter första kortet så ni får försöka föreställa er denna tillställning bäst ni kan ändå.

Stiltje

Eventuellt har mina trogna bloggläsare märkt att det var längesedan det blev något skrivet här. Det beror på att jag har haft så väldigt mycket annat att skriva den senaste tiden. Nämligen samtalsunderlag inför utvecklingssamtal. Sedan lördag har jag skrivit 45 underlag - och det är bara årskurs 8. En klass i engelska och en i tyska. Det blir många underlag det. Men nu tror jag mig nästan vara färdig med dem. För år 8 alltså. Riktigt blodigt blir det när det är sjuan det gäller. Då blir det 70! samtalsunderlag. Herrje.

Så eftersom jag är så trött i handlederna just nu bjuder jag på en fin bild på mammas och pappas hönor och tuppar istället. Väl bekomme.

Host host nys

Jag har råkat ut för en ondskefull förkylning som håller mig i ett järngrepp. Den vägrar att släppa men den vägrar också att göra mig riktigt sjuk och sedan ge sig av. Istället ger den mig lite lagom halsont och gör mig mosig, yr och varm och sådär tung och trött i kroppen. Inte tillräckligt för att vara hemma och kurera mig men tillräckligt för att göra mig helt utmattad efter en arbetsdag...

Sannerligen

Vi gillar olika!

Musik-quiz

Nu är det det där med att stödja lokala arrangemang igen. I fredags var jag och Emil på "Den glada killingen", ett av få etablissemang här i Kil. Någon fredag i månaden arrangerar de nämligen ett Musik-quiz. Så i fredags pallrade vi oss dit.

Vi gjorde ett lag bestående av oss två och döpte det till det otroligt fantasifulla "Emil &Helena". Krysset höll på i ca 2 timmar och det var en bra bladning både på genrer och svårighetsnivå. Dock sket det sig lite för oss med sportfrågan... Trots detta misslyckande lyckades vi dock komma på 4:e plats av ca 15 deltagande lag, och då var vi betydligt färre än de flesta andra och troligtvis minst 10, om inte 20, år yngre än de flesta deltagare. Så vi känner oss enormt nöjda med en fjärdeplats på vårat första quiz. Nästa gång är den 22 oktober. Någon som ska med?

Spending spree

Igår var jag och Emil och brände stålar i stan. Och med stan menar jag naturligtvis Karlstad, vilket alla normala människor inser. Emil tror att stan betyder Kils centrum. Hur han får ihop det vet jag inte riktigt. Vi var i alla fall i Karlstad. Och brände stålar. Det blev fingervantar, en sådan där modern tubhalsduk som verkar praktiskt men som jag inte riktigt har kommit underfund med än, ett par svarta promenadskor, en mörkt turkos omlottkofta, en ny bh i rätt storlek samt en vinterkappa.

Jag är riktigt imponerad över att jag lyckades hitta så många saker att köpa. Men nu när de hemska sommarkläderna är borta från butikerna och höstkläderna har gjort sitt intåg så finns det faktiskt till och med kläder man kan tänka sig att köpa. Så nu känner jag mig redo för hösten och vintern.

Lördagsnöjen

Idag har vi varit väldigt modiga. Kära syster Mia hade sett att det skulle startas en "Alla-kan-sjunga"-kör i Forshaga, och vi är ju sånggalna i familjen (även om vi i ärlighetens namn sjunger hellre än bra), så vid tio-tiden i morse samlades jag, Emil, Mia och mamma på parkeringen vid församlingshemmet i Forshaga och vågade oss till och med in. Där blev de nog väldigt överraskade av en så stor grupp deltagare på en gång för den procentuella ökning som vi fyra tappra själar stod för var ganska markant. Vi sjöng lite olika sånger i ungefär två timmar. En del sånger var lite väl högtidliga (dock inte kristna) och gick både högt i tonart och ovanligt långsamt, men det var kanske kantorns stil. Även om vi inte tyckte att vi bidrog något väldigt till skönsången så var det kul att sjunga, så vi bestämde oss för att nog ska gå dit på nästa tillfälle också, som är om en månad.

Sedan fortsatte jag och Emil på en liten utflykt till Munkfors. Vi var ju faktiskt nästan halvvägs redan, efter vi var i Forshaga. Vi åkte till det berömda caféet Punkten och fikade lite (köttbullssmörgås och te) och njöt av det härliga höstvädret innan vi fortsatte till Munkfors Gamla bruksområde, där vi dels tittade på de gamla husen och dels på Munkforsen som faktiskt har Klarälvens högsta fallhöjd. Allt som allt en händelserik lördag.

Träningspremiär

Nu har jag provat träningsmöjligheterna i Kil två gånger, och det bästa jag kan säga är väl: det finns något i alla fall. Dock är nog inte min bedömning helt rättvis. Det är nämligen bara aerobics som erbjuds, och det är ju inte jag så förtjust i till att börja med. För min del går det åt så mycket tankeverksamhet att försöka minnas vad nästa steg kan tänkas vara i en enormt lång sekvens med typ inga upprepningar, så att jag inte riktigt kan ta ut mig så mycket fysiskt som jag egentligen skulle vilja. Och så glömmer jag nästa moment och hamnar helt ur fas. Nej, tacka vet jag gympa. Men, som sagt, det är något och jag ska väl försöka masa mig dit i alla fall en gång i veckan.

Saknar KAUIF. Lätt bästa instruktörerna någonsin.

Bevismaterial

Exhibit A: 6 grader på morgonen när man går upp.
Exhibit B: Knappt en dag utan regn på veckor.
Exhibit C: Hög, kall och klar luft.
Exhibit D: Gulnande löv på träden i Ö Ämterviks-trakten.

Verdict: Det är höst. Och det gör mig inte så mycket, faktiskt. Jag tycker ganska bra om hösten. Dels får man sätta på sig lite mer kläder, vilket jag gillar. Jeans och nån tröja (gärna långärmad) är favoritklädseln. Är väldigt förtjust i finstickade tröjor. Perfekt höstklädsel. Dessutom är luften så mycket skönare på hösten än på sommaren. Den är kall och klar; det känns som man får extra mycket syre, till skillnad från sommarens varma och kletiga luft. Sedan är hösten också en väldigt vacker årstid, i alla fall den tidiga hösten när löven byter färg men fortfarande sitter kvar på träden. Det enda smolket i min höstbägare än väl dock att det blir mörkt på kvällarna med en sådan fasansfull fart.

Trevlig helg

Idag har jag haft en helt fantastisk dag på jobbet! Alla lektioner har fungerat super och banne mig alla elever har uppfört sig bra och visat sina positiva sidor. Sådana fredagar vill vi ha fler!

Trevlig helg på er.

You never miss the water until it's gone

Så kan man sammanfatta många av mina tidigare elevers reaktion när de har fått veta att de har fått nya lärare i engelska och/eller tyska. Framför allt min tyskgrupp i nuvarande nian som blev uppdelad i två och satta i de andra grupperna var väldigt ledsna, arga och besvikna. Visst är det trevligt att de saknar mig så mycket, det kan jag inte sticka under stol med, men samtidigt - som en kollega sa - man vill kanske hellre att de ska visa uppskattning för en när man har dem än sedan efteråt när de får någon annan.

Nu har i alla fall två arbetsdagar med eleverna sprungit förbi och jag har haft alla grupper jag ska ha, dock inte i samma form som jag ska ha sedan. En del elever som annars har särskilt stöd i engelska går med klassen första veckan, så det kommer att bli lite förändringar.

Det har väl varit både bu och bä. De nya sjuorna är helt fantastiska än så länge, men det är väl en smekmånadsfas. De blir väl varma i kläderna de också. Men man får väl njuta av det så länge det varar. Sedan har det varit en del andra grupper som man hade hoppats skulle växa till sig under sommaren men som verkar fungera precis lika dåligt som i våras... suck.

Men det är skönt att vara igång.

Vilken är din plats i flocken?

Idag var vi på Hotell Frykenstrand på jobbet, på en inspirationsdag som hette "Vargen och människan" och gick ut på att vargar och människor är flockdjur som i mångt och mycket beter sig på samma sätt. Den hierarki och de olika typer av medlemmar som finns i en vargflock finns också bland människor. Tydligen. Man kan särskilja fyra olika vargroller:

1. Alfahane (alfahona)
Alfahanen är Ledaren, en som alltid tar befäl och som tillåts att styra av de andra i flocken. Han är fysiskt stark och stor och trygg.

2. Beta-vargar
Oftast två hanar som för en maktkamp sinsemellan och trånar efter alfahanens plats. Otroligt inställsamma och härmar alfahanens beteende. Hög status är viktigt för en beta varg (jmf fina titlar och hög lön för människor).

3. Gamma-vargar
Majoriteten av vargarna i en flock är gamma-vargar som är nöjda och tillfreds med tillvaron som den är. De är duktiga och pålitliga, men har inga maktambitioner utan trivs med sin plats.

4. Omega-vargen

Denna roll återfinns längst ner i hierarkin och är en varg som är lite långsam och klumpig och kanske egentligen mest till besvär. Omega-vargen är, kanske tvärtemot vad man tror, mycket viktig för flocken eftersom den drar ner tempot och kraven på att allt ska vara perfekt.

Alla de här rollerna måste finnas i en flock för att den ska fungera, och detta kan alltså appliceras på människor. Människor har i och för sig kanske olika roller i olika sammanhang och konstruktioner på ett sätt som vargar inte har, så man kan växla mellan olika roller. Jag kände dock direkt igen mig i gamma-vargarna. Jag tycker om kontinuitet, söker inte förändringar, tycker inte värst mycket om att bestämma. Classic gamma.

Vilken är din plats i flocken?

Kils arkeologiska dag

Jag tycker, som jag tidigare har skrivit, att man ska försöka stödja lokala arrangemang, framför allt om man bor på en mindre ort. Så det gjorde jag och Emil igår, nämligen Kils arkeologiska dag. Den bestod av tre stånd som sålde hemslöjd av olika slag (sten, trä, kardade saker), en sandhög där man fick göra utgrävningar, ett kubbspel, korvförsäljning, öppet hus på skolmuseet och en historisk tipspromenad. Vi satsade på tipspromenaden.

Min rad blev väldigt underlig. Jag tror inte att jag kommer att vinna, men det spelar å andra sidan inte så stor roll. Det viktig var ju att vi var där och stödde det lokala arrangemanget.

Tv-hösten är räddad

I onsdags när vi var hos syster yster Mia och firade hennes sambos födelsedag tillsammans med mor och syster yster Anna med sambo så pratade vi (bland annat) om bristen på tv-program som gör att man bara måste sitta bänkad och som gör att resten av världen får vänta. I princip. Eller i alla fall ett tv-program som man tycker såpass om att man vet när det går och tittar på det samma vecka. Våra - tja, i alla fall mina - böner har blivit hörda, för idag börjar ett av mina favoritprogram igen. BONES. Tv-hösten är räddad.

Booth och "Bones"

Så nu vet ni vad jag ska göra varje söndag 20.00 ett tar framöver. Våga inte ringa och ta upp min tid med triviala saker då. Enbart en händelse av kataklysmiska proportioner är skäl nog.

Back to work

Idag är sista dagen på min ofantligt långa semester. Visst börjar jag inte jobba förrän måndag, men helgen är ju... helg och inte semester. Så sista semesterdagen idag. Och så sjukligt fort det har gått. Speciellt de sista veckorna sedan vi var iväg på semester. Kanske beror det på att vädret har varit sådär roligt sedan dess och att jag därför mest har suttit inne och ugglat och vidareutbildat mig på mitt eget sätt, dvs Doctor's Diary-maraton på tyska utan text, och Bones-maraton på engelska med engelsk text. Jag tittar alltid på engelskspråkiga DVD:er med engelsk text om det går, när jag inte kollar med andra människor förstår för de är sällan sugna på det. Och just med Bones kan det vara lite bra för de säger så många konstiga vetenskapliga, ofta anatomiska, ord hela tiden.

Hur som helst så känns det faktiskt ganska bra att börja jobba igen. Don't get me wrong, det var varit enormt gött med sovmorgon varje dag. Men samtidigt har jag känt mig väldigt onyttig på det viset att man inte har gjort nytta. Visst har jag diskat, tvättat, lagat mat, till och med bakat, men that's it. Jag kommer alldeles säkert att längta tillbaka till mina sovmorgnar när jag måste släpa mig upp tidigt på morgonen i mörkret och regnet i november, men just nu så ser jag fram emot en ny termin med en massa nya klasser och elever.

Fast först ska jag njuta av helgen.

Instruktioner hur man kommenterar ett inlägg

Jag har fått lite informella klagomål på att det inte går att kommentera inlägg om man inte är medlem och har ett google-konto. Men det gör det visst, så här kommer en steg-för-steg-guide.

1. Tryck på länken precis under inlägget där det står X kommentarer (oftast 0).
Då kommer man till en sida som ser ut som den nedan.

2. Skriv något i rutan högst upp under "Lämna din kommentar".

3. Klicka i den tredje raden där det står "Namn/URL" och skriv sedan ditt namn i rutan som dyker upp. Webbadress behövs inte, men om man har en blogg eller hemsida kan man skriva i den.

Eventuellt finns det också några bokstäver i en underlig kombination (s.k. ordverifiering) som man måste fylla i för att bevisa att man är människa och inte en dator som spammar.

4. Tryck på den orangea knappen där det står "Publicera din kommentar".

5. Färdig!

LYCKA TILL!

Finlandsfärja på norska

Igår var jag på utflykt till Charlottenberg. Lite optippat kan tyckas. Det hela började med att jag beklagade mig över att mina favorit-finskor från Deichmann i Berlin förra året har blivit slitna och att jag vill ha nya, men inte hittar liknande någonstans. Och även om jag gärna åker till Tyskland så känns det lite som overkill att åka dit för att köpa ett par skor. Sedan insåg jag att det finns ju en Deichmann-affär i det relativt nybyggda köpcentret i Charlottenberg. Dessutom går ju tåget direkt till Charlottenberg från Kil och jag har ju ändå kort på länstrafiken eftersom jag ska åka till Sunne varje dag från om med nästa vecka ju - så resan kostade ju inget extra heller.

Sagt och gjort, 9.50 klev jag på tåget till Charlottenberg. Tillsammans med Harry Potter and the Philosopher's Stone åkte jag igen de värmländska skogarna och klev av i Charlottenberg en knapp timma senare. Efter en mindre navigeringsmiss hittade jag fram till köpcentret.

Först styrde jag såklart kosan mot Deichmann och hittade där exakt de skorna jag ville ha. Det fanns ett par kvar i hela affären, och de var storlek 36. Nöjd. De var också på rea. 69 kr. Mycket nöjd. Jag shoppade också en liten väska och lite basgrejer på H&M.

Sedan gick jag en liten rundtur i centret för att lokalisera olika intressanta affärer. En sak som slog mig var att det kändes lite som en finlandsfärja. Fast på norska. Det fanns en hel affär "Tobaksbutiken" som bara sålde tobak och bredvid den låg en godisaffär som sålde ungefär samma saker som man brukar kunna köpa på båtar, typ 2 kg Toblerone och till och med Milka-choklad. Fast det mest surrealeala var skylten i bokaffären (se nedan).

Svenska böcker! Det fanns en egen liten hylla för svenska böcker, sådär som det brukar finnas för engelska böcker i vanliga bokhandlar, typ Herman Anderssons som heter något annat nu. Men nej, här var en hylla med svenska böcker. För övrigt var allt i affären på norska. Böcker, spel, grattiskort, allt. Det gällde för övrigt många skyltar i affärer, matställen och annat. De frågade till och med i affärerna om man skulle betala med svenska eller norska pengar (om man ville betala kontant). Ibland undrade jag nästan om jag hade somnat på tåget och råkat gå av på fel sida gränsen.

En shopaholic i väntans tider - Sophie Kinsella

Jag läser en del bokbloggar och tycker att det brukar vara med givande än vanliga hederliga recensioner för jag är inte riktigt på pretentiös som många recensenter. Därför tänkte jag själva börja med något boktips här och där. Inte en hel bokblogg som en del, utan bara någon gång då och då när jag har läst något verkligt bra. Jag kommer presentera framsidan (såklart), en kort resumé av handlingen, en kort recension och något som roar mig lika mycket som framsidan, nämligen första meningen.

Först ut är del fem i Sophie Kinsellas Shopaholic-serie nämligen En shopaholic i väntans tider och själva huvudhandlingen behövs nog inte presenteras utförligt. Allas vår shopaholic väntar barn med allt det innebär.

I Shopaholic-serien börjar böckerna alltid med ett brev från antingen en bank som Becky är skyldig pengar eller något företag där Becky skamlöst vill få rabatt eller andra erbjudanden. Dessa brev räknar jag inte när jag skriver bokens första mening: Okej. Ingen panik nu.

Jag tycker att den här boken var ganska seg i början och skiljde sig en del från de tidigare böckerna. Becky är inte riktigt lika galet och oansvarigt shoppande utan det finns andra saker hon funderar på och ägnar sig åt, typ sin kommande bebis. Den tar sig dock ordentligt efter ett par kapitel och Kinsella är ju alltid bra. Om man har gillat de tidigare böckerna i serien så blir man inte besviken på den här (även om jag föredrar Kinsellas fristående böcker).

Clive

Minigrisen Clive måste vara det sötaste jag har sett på länge.

Jag skulle vilja ha en sån. Om jag inte hade varit allergisk vill säga. Men söt är han!