Återtåget

Enligt statisten finns det tydligen några tålmodiga själar som tittar in här ibland och kollar om jag har uppdaterat något, fast jag inte har skrivit en rad sedan augusti förra året. Kudos.

Dock har jag nu bestämt mig för att ta upp detta med bloggandet igen, fast på en ny tjänst för jag blir helt galen av Blogger!!!

http://helenaterese.wordpress.com

Hänger ni med?

Berlin 2012

Tredje gången i Berlin och tredje gången gilt, säger man ju. Men jag misstänker att vi nog återkomma fler gånger. Den här gången var vi dock inte ensamma utan Emils mamma och pappa Ylva och Sune var med oss. Eftersom vi inte direkt blivit bortskämda med fint väder denna sommar var vi inte beredda på de tre dagar av 30 grader, men vi kämpade på.

Det första vi gjorde var att köpa oss ett varsitt Berlin WelcomeCard så att fick kunde åka obegränsat med lokaltrafiken, och de vi provade var S-Bahn, tunnelbana och buss. Berlins lokaltrafik är fantastisk! Omfattande, snabb, smidig.

Vi började med buss nummer 100 som går till alla sevärdheter. Vårt första stopp blev Siegessäule (1864-1873), ett minnesmonument över de segrar som slutligen ledde till Tysklands enande. För att komma upp till utsiktsplattformen som finns precis under statyn fick man kliva upp för 285 trappsteg, och det kanske inte låter så mycket, men vi var alla bra möra när vi kom upp. För att inte tala om hur möra vi var i benen nästkommande två dagar.

 

Sedan tog vi bussen vidare till Berlins mest besökta turistmål - riksdagen. Vi gick dock inte in för köerna var galet långa. Alldeles i närheten av riksdagen ligger också Brandenburger Tor, en stadsport som har blivit symbolen för Berlin.

Vi fortsatte till Alexanderplatz (gamla Östberlin) och det stora köpcentret Alexa, där Emil, Ylva och Sune tittade på 950 kvadratmeter stora modellandskap med tågbana på Loxx medan jag gick lite i affärer och kollade utbudet. 

Senast vi var i Berlin (2009) fanns en enorm bokhandel, fyra våningar stor, på Tauentzienstrasse (gamla Västberlin) och den ville jag såklart besöka. Jag hade till och med kollat upp några intressanta titlar för att ha någonstans att börja. Så döm av mina förvåning - och bestörtning - när vi kom dit och det inte fanns någon bokhandel längre. Den hade fått stänga tidigare under året på grund av för dyra lokaler i kombination med minskad lönsamhet, eftersom alla handlar på nätet nu för tiden.

En stor skillnad på denna semester jämfört med de vi tidigare har varit på själva är att det blev många flera kaffepauser än vad vi är vana vid, men eftersom det var så varmt blev man trött och det var skönt att få vila fötterna lite.

Dag två startade vi med ett besök på Berlin Zoo, vilken öppnades 1844 och är Tysklands äldsta djurpark tillika världens artrikaste.  Jag träffade flera exemplar av mina favoriter - orangutangerna. En av dem ville till och med följa med oss hem, lilla Uta. Isbjörnarna var också lekfulla och roliga att titta på.

Efter några timmar på zoo började vi bli hungriga och vid Wittenbergplatz fanns en massa olika små stånd som sålde allt möjligt ätbart. Emil och hans föräldrar satsade på korv men jag tog mig en kebab i bröd istället. 

Alldeles i närheten av Wittenbergplatz ligger det legendariska varuhuset KaDeWe (Kaufhaus des Westen), som är Europas nästa största efter Harrod's i London. Det var ju såklart värt ett besök och med tanke på värmeböljan ute var det skönt att få komma in i det svala varuhuset. Någon vidare shopping blev det väl dock inte; jag köpte en bok.

På eftermiddagen tog vi oss en båttur på floden Spree, som går igenom Berlin. Det fläktade härligt och man fick se många av sevärdheter från ett annat perspektiv samtidigt som de berättade om de olika platserna vi åkte förbi. På just det här rederiet hade de inspelningar på olika språk, bland annat svenska, så alla kunde förstå vad som sas.

Innan vi åkte från Sverige hade jag och Emil kollat upp lite matställen inför kvällen, och ett av dem var Löwenbräu, som - förutom öl såklart - serverade typisk bayersk mat. Emil och Sune var modiga och beställde en stor tallrik med specialiteter, exempelvis Schweinshaxe, Kartoffelknödel, Sauerkraut och lite olika korvar. Ylva och jag tog det säkra före det osäkra och valde schnitzel istället.

Då vi befann oss i närheten av Checkpoint Charlie passade vi på att stanna till och titta på den berömda gränsövergången. Precis som Tyskland i stort var ju Berlin uppdelat i två delar och man fick inte korsa gränserna hur som helst. I Berlin fanns bara två övergången där utlänningar var tillåtna att passera och det amerikanska Checkpoint Charlie var en av dessa.

Den tredje dagen var lika fin och varm som de tidigare och det var dags för ett måste-besök när man är i Berlin, nämligen det 358 m höga Fernsehturm (tv-tornet), som byggdes av den östtyska regimen i slutet av 60-talet. Därifrån har man den bästa utsikten över staden. Under delningen var tornet många östtyskars enda chans att se över till Västberlin. 

Vi var dock inte de enda som ville upp i tornet denna dag, och efter att vi köpt biljetterna fick vi vänta nästan en halvtimme på att åka upp med hissen.

Varje gång vi är i Berlin känns det som om det är något nytt som dyker upp. 2009 hade det fullkomligt exploderat av Dunkin' Donuts överallt och det nya nu som fanns både här och där var "bubble tea". Jag var såklart tvungen att prova, och det påminde ganska mycket om iste. Väl hemma var jag tvungen att undersöka vad detta var och tydligen uppfanns bubble tea i Taiwan på 80-talet och har sedan dess blivit en stor hit i Asien. Tyskland verkar vara det första europeiska land som tagit till sig det efter att McDonald's börjat erbjuda det på sina McCafés. Slutligen fick jag lite också tid att shoppa böcker på riktigt, och gjorde många fynd.

Efter lunch var det dags för en historielektion, om Berlinmuren (1961-1989). När den föll i november 1989 var den ju inte direkt populär och därför finns väldigt få delar av den kvar. Dock har man sparat 1,4 km av den för eftervärlden, längs med Bernauer Strasse. Förutom själva muren finns också en utställning med bilder och fakta om livet vid muren. Det är svårt att tänka sig att den var funnits under vår livstid.

Och... om man ska klottra på minnesmärken bör man i alla fall se till att man kan stava ordentligt (se sista bilden). Fail.

Sedan var vårt besök i Berlin till ända och vi åkte ut till flygplatsen. Där var så hemskt trångt och varmt och otrevligt att vi inte behöver ta upp det.

Hiatus...

...betyder uppehåll eller avbrott. Och det är precis vad jag tänker göra med bloggen nu ett tag - ett uppehåll. Jag har varken tid eller inspiration att skriva något för tillfället, och i ärlighetens namn händer det inte så särskilt mycket att skriva om heller, mer än renovering och den bloggar ju Emil så eminent om. Kanske återupptar jag bloggandet någon gång men just nu lägger jag det på is.

För den riktigt blogg-beroende rekommenderar jag ett besök rehnrenoverar.blogspot.com istället. 

So long, farewell, Auf Wiedersehen, Good-bye!

  

Men tänk på att de är försäljare!

Detta var alltså vad jag hade med mig hem i väskan efter måndagens studiebesök i Göteborg på en av Sveriges största tillverkare av hårstyligsprodukter. Vissa är gåvor från företaget och vissa är sjukt billiga inköp. Min kollega, som arbetar som stylistlärare, var eld och lågor över hur trevliga och generösa de var på företaget som gav bort sådana fina presenter och gav sådan fin rabatt till eleverna (och oss två lärare). "Mmm.. visst" hörde jag mig själv säga med mammas och pappas ord. "Men tänk på att de är försäljare. De vill ju att du ska köpa in deras varor till skolan." Cynisk, eller vad?

     

La Suède douze points

Så var det då dags för högtidsstunden Eurovision Song Contest igen och som vanligt tävlade vi här hemma om vem som kunde tippa rätt topp tre. I år hade vi nästan alla Sverige överst på listan, vilket ju visade sig vara helrätt. 

Sedan var det pappa som tog hem det hela med Serbien på en andra plats. Själv satsade jag på Cypern, men det gick inget vidare alls för dem. Linus hade också förstått babushkornas storhet och hade med dem på sin lista.

Det roligaste var ju hur som helst dock att Loreen och Sverige vann!!! Hon var så himla bra och både låten och numret kändes nytt, fräscht och annorlunda. Åh så kul! 

     

No. 500

I och med inlägg nummer 500 ska jag passa på att, men mina elevers ord boosta mig själv lite. Efter gårdagens katastrofdag på måndagsjobbet var det underbart att få möta mina tyskaelever på gymnasiet i Arvika som idag inledde lektionen med att säga: "Du vet att alla andra som läser språk är avundsjuka på oss, va? Att vi har dig som lärare. Kan inte du göra [ordinarie engelsklärares namn] sjuk ibland så vi får ha dig i engelska fler gånger?"

Jag behövde det.

    

     

NP

Det blir inte så mycket gjort just nu. Eller jo, massor. Men mest rättning av nationella prov. För typ två veckor sedan hade jag knappt 60 uppsatser att rätta och igår var jag en sväng till Karlstad och hämtade upp Part B-proven: Reading and Listening.

Nu var ju inte alla elever där igår *suck* så det kanske bara var 50 stycken elever som skrev provet, vilket betyder att jag bara har rättat i runda svängar 100 prov idag. Det är väl ett dagsverke om något. Imorgon kanske jag faktiskt kan vara ledig en liten stund...

När egot tar examen

På dn.se idag publicerades en mycket välskriven artikel av Ana Udovic idag: När egot tar examen.I denna artikel kan man läsa om några av de orsaker jag tror ligger bakom de allt lägre kunskaperna i den svenska skolan. Här nedan följer ett utdrag ut Udovics artikel.

"Alvesson menar att vi lever i ett hedonistiskt samhälle där fokus ligger på att allt ska vara kul.

– L’Oréals ”Because I’m worth it” kan ses som en slogan för vår tid. Man är värd höga betyg och ska få komma in på åtråvärda utbildningar utan att behöva anstränga sig särskilt mycket."

Tyvärr kunde jag inte ha sagt det bättre själv, för ledsamt nog ser det ut så här på många håll. Alla elever är naturligtvis inte sådana utan en stor del ser ändå sambandet mellan insats och resultat, och i förlängningen betyg. Men en alldeles för stor del av eleverna idag tror att de ska kunna ta sig igenom en kurs och få betyg (gärna bra betyg!) utan att egentligen behöva arbeta på det. Det räcker liksom inte att (på sin höjd) sitta i klassrummet under lektionstid; man måste dessutom arbeta och göra läxor och lämna in uppgifter och plugga till prov. Men det kanske är att kräva för mycket..?

Jag rekommenderar varmt att läsa Udovics artikel.