För att ha blivit så sjukt besatt av den första boken har jag ändå hållit mig ganska länge för att sluka hela serien. Har även läst en del annat emellanåt. Men i söndags så avslutade jag den fjärde och sista delen av Twilight-sagan (i brist på bättre namn på serien): Breaking dawn.
Och det var en bra bok. Med vilka mått som helst mätt så var det en bra bok. Förutom kanske jämfört med de andra böckerna i serien. Jag saknade känslorna i den. De andra tre böckerna fullkomligt dröp av känslor. I första boken utvecklade jag nästan en egen schoolgirl crush på Edward, och när jag läste bok två grät jag. I bok tre kunde jag känna avsrtsjukan mellan de två manliga huvudpersonerna. Men i den fjärde... det var mer som en uppräkning av händelser.
Jag är både besviken och nöjd. Besviken på grund av det jag har skrivit ovan. Nöjd med vad som hände. Det fanns ju egentligen inget annat sätt. Jag är också nöjd att jag inte tyckte att det var så sjuttans bra som bok ett för då hade jag gått omkring och varit besatt hur länge som helst och det hade aldrig funnits några andra böcker som kunde mäta sig med dessa. Men tack vare att Breaking dawn inte var lika bra som de andra så har jag hopp om att även i framtiden kunna tillfredsställa mina läslustar.
