Dimma

I morse när klockan ringde 05.45 stapplade jag sömndrucket ut i köket för att kolla utomhustemperaturen. Det är nämligen i köket som termometern finns. Jag slängde ett getöga ut genom fönstret och såg i mörkret en dimma så tjock att det kändes som om jag förflyttades bakåt i tiden till 1800-talets London.

Jag förväntade mig nästan att Jack the Ripper skulle hoppa fram bakom varje gathörn när jag cyklade till jobbet trekvart senare (utan att egentligen uppehålla mig vid gathörn). Men det gjorde han ju såklart inte. Han bor ju inte i Hallsta.

Jag gillar inte dimma. Eller mörker.
Och framför allt inte samtidigt.