Sista tysklektionen innan jul och någonsin med mig var ingen särskilt intresserad av att böja verb eller den bestämda artikeln i ackusativ. Så vi julpysslade i kombination med betygssnack. Det var ju första gången för åttorna att få betyg och de var mycket spända.
Innan lektionen slutade och jag tackade dem för ett härligt år, kom en elev och stack detta kort i handen på mig (eller egentligen i min korg). Notera att det var efter betygen var satta så fusk var ingen idé. Därför väljer jag att tro att det var elevens ärliga åsikt. I och med att jag har haft henne i ett år så känner jag henne hyfsat också. En annan anledning till att jag väljer att tro att hon är ärlig. Hur som helst värmer det ett fruset lärarhjärta.
Mitt lärarhjärta fortsätter att smälta gång på gång. Det finns så många fantastiska elever att man kan bli gråtfärdig för mindre. Några elever har kramat mig hej då hela veckan ifall de skulle råka vara borta på fredag och "inte kan säga hej då". Jag ska förbereda armarna på en massa kramande imorgon.
3 kommentarer:
Hihi, vad sött! :)
Wow gumman! :) Sounds great... and sad at the same time! Tur att du inte är svenskalärare, för då hade det ju sugit att hon skrev "även fast"! :P
Haha, jag tänkte faktiskt också på det där med "även fast". Något har vi lärt oss i skolan i alla fall...
Skicka en kommentar