Troligtvis är det få som har undgått hen-debatten och jag tänkte faktiskt också ge mig in i den. För jag anser att hen kan fylla en fantastisk funktion i språket, beroende på hur man använder det. Att, som på en förskola någonstans som jag har glömt var det var, använda det för alla barn för att inte göra skillnad på pojkar och flickor känns som lite overkill. Jag tycker nog att man kan få kalla flickor för hon och pojkar för han.
Däremot känner jag att hen kan ha en funktion när man pratar om någon som man inte vet om det är en man eller kvinna. Så slipper man hålla på med omständliga formuleringar som "han eller hon" hela tiden när man talar om allmänna personer som kan vara både en hon eller en han eller rent av både och, utan man kan helt enkelt säga hen. Ett exempel är en vän till mig, som när hon var gravid och inte hade tagit reda på barnets kön kallade barnet för hen, eftersom hon ju faktiskt inte visste om det var en flicka eller pojke.
Det är inte bara på svenska som man funderar på detta med könsneutrala pronomina. På engelska är det vanligt att man byter ut dessa pronomina från tredje person singular (he, she) till tredje person plural (they) även om man talar om enbart en person, när man inte vet könet. Till exempel såg vi på Criminal minds igår och de hittade en stor blodpöl på golvet och sa något i stil med: "It looks like somebody has been shot, but we don't know where they are now" och syftar alltså på den skjutna, och inte den/de som potentiellt sköt.
Somebody betyder ju någon och är singular medan they ju betyder de och är plural. Det bakåtsyftande pronomenet på engelska byter alltså numerus från singular till plural för att man ska kunna undvika att ge den här någon ett kön som man ju inte vet något om.
På svenska skulle man alltså kunna uttrycka sig på följande sätt: "Det verkar som om någon har blivit skjuten, men vi vet inte vart hen är nu." Vi behöver inte byta numerus och samtidigt inte uttala oss om personens kön, som vi ju faktiskt inte vet något om.
Jag ser potentialen.
