Då jag var i Värmland i helgen och vi upplevde en nyvunnen frihet i och med Pelles intåg i familjen så tog vi en tur till mamma och pappa på landet. Där var hela tjocka släkten, i stor sett. Både syster Mia och fästman Chrille, och syster Anna med son Linus. Vi åt en smaskig potatis- och köttfärsgratäng. Efter maten hade vi ett helt impromptu pepparkaksbak till tonerna av Absolute Christmas (1994 - bästa versionen). Eller helt out of the blue var det förstås inte, eftersom mamma hade införskaffat pepparkaksdeg. Linus var mest entusiastisk som bagare, men vi hjälpte till allihopa. Vanligtvis brukar vi ha en närmast rasistisk inställning till pepparkakor som skiljer sig från mängden, men i år beslöt vi oss för att vara goda förebilder och acceptera alla pepparkakor som de är. Resultatet ser vi nedan.Tyvärr syns det inte så bra på bilden men för första gången har vi faktiskt en julhund. Det är det underliga kreaturet i mittenraden. Vi har också en del nedbrutna alternativ dansanta gubbar, gummor och änglar. Änglar är för övrigt min favoritpepparkaksform.
Runt halv sex-tiden tog vi Pelle hem i regnrusket. Väl hemma dök vi direkt ner i förrådet och hämtade adventsgrejerna, dvs ljusstakar. Vi letade reda på Vikingarnas julskiva (ingen advent utan Christer Sjögren) och började ställa i ordning adventsljusstaken med Emils hemstöpta ljus, inköpt mossa och flugsvampar. Jag vet inte riktigt vad flugsvamparna har där att göra, men de ska vara med. Därmed basta!
Även de elektriska ljusstakarna plockades naturligtvis fram och ställdes fram i fönstren. Jag får alltid en så speciellt känsla inombords av ljuset från elljusstakarna. Mer jul, advent och förväntan går knappast att få. Hur jobbig och oviss framtiden än känns så ger adventsstakarna ett ögonblicks inre frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar