Ibland hatar jag verkligen elektronik. Egentligen är jag ju väldigt mycket in favor of. När det fungerar. Fungerar det inte, blir jag otroligt frustrerad. Då skulle hon se mig, men kollega i arbetslaget som menar på att jag är fysiskt omöjlig att stressa. När det gäller maskiner saknar jag tålamod.
Min dator har ju inte uppfört sig på sista tiden. Men jag har ju installerat om och allt, så vi trodde att det var frid och fröjd. Tills i onsdags kväll, runt kl 18. Helt plötsligt kommer en massa felmeddelanden upp och datorn stänger av sig. Och startar om sig. Och stänger av sig. Och startar om sig. Och stänger av sig. Och startar om sig. You get the picture. Jag blir otroligt frustrerad och slår ut med armarna i ilska och, ja lite sorg också. Det var dumt. För jag råkar slå ner min mobiltelefon, som ligger på bordet och laddas samtidigt som jag pratar med Emil, på golvet. Pang! Där var den i två delar. Det är ju en vikmobil och eftersom jag använde den är den ju öppen, så när den hamnar på golvet ramlar luckan av. Jag försöker pussla ihop den. Utan framgång.
Jag får panik. Datorn fungerar inte. Dvs inget Internet. Den lilla bärbara är bråkig och vägrar att installera Internet för att usb-porten bara väljer vilka usb-saker den vill ta emot. Internet-kablarna är inte en sådan sak. Även fast jag köpte en usb-hubb här om dagen. Så fortfarande inget Internet trots två datorer. Kan inte maila någon eller prata över msn, skype eller liknande. Ingen möjlighet att ringa någon eftersom mobilen är trasig. Helt isolerad.
Jag får panik. Datorn fungerar inte. Dvs inget Internet. Den lilla bärbara är bråkig och vägrar att installera Internet för att usb-porten bara väljer vilka usb-saker den vill ta emot. Internet-kablarna är inte en sådan sak. Även fast jag köpte en usb-hubb här om dagen. Så fortfarande inget Internet trots två datorer. Kan inte maila någon eller prata över msn, skype eller liknande. Ingen möjlighet att ringa någon eftersom mobilen är trasig. Helt isolerad.
Slänger i XP-skivan och börjar installera om datorn igen. Det kommer att ta grymt lång tid, för hårddisken är enorm. Ett faktum som jag brukar uppskatta mycket, men inte i onsdags kväll. Jag måste ju få tag på Emil och berätta varför jag helt plötsligt inte går att nås.
Inser - F*ck, f*ck, f*ck - använder ju mobilen som väckarklocka. Försöker få igång klockradion, men den vägrar fungera.
Så kommer jag på att det finns ju datorer på biblioteket. Klockan är halv sju och de stänger sju. Slänger på mig en jacka och springer iväg, kommer inspringande med andan i halsen och frågar om det finns någon ledig dator. Personalen verkar inse min prekära situation och jag får låna en fast jag inte har bokat. Yay! Jag mailar Emil med alla detaljer.
Sedan beger jag mig till ICA för att hitta en väckarklocka. Jag till och med frågar en i personalen. Han tittar underligt på mig, skrattar lite och säger "Nä, det är inte vår grej. Du får prova i järnhandeln imorgon". Jo, tack, det hjälper nog väldigt mycket, tänker jag. Det är ju liksom tills imorgon jag behöver väckarklockan. Fortsätter till Coop och hittar en ful ***** barnväckarklocka för 150 spänn. Men jag är desperat, så jag köper den. Flickan i kassan tittar underligt på mig. Tidigare under kvällen (innan datorincidenten) hade jag varit där och handlar mjölk och annat normalt av henne. Nu kommer jag klockan sju på kvällen och köper enbart en ful ***** barnväckarklocka för 150 spänn.
Väl hemma försöker jag förstå hur klockan fungerar och lyckas till slut. Datorns ominstallation blir också klar och jag och Emil kan till slut kommunicera live genom facebook, av alla ställen. Jag beställer en ny mobil från Elgiganten, sedan vi konstaterat att det inte finns hopp för den trasiga. Emil har köpt biljetter att komma redan på torsdagen istället för fredagen så livet börjar bli bra igen.
Nu kan man tycka att det vore nog med otur för en dag. Men sån tur har jag inte. Jag tittar på Grey's anatomy 21.00 och i den sista reklamen börjar jag göra mig iordning för att gå och lägga mig. Jag tänder min sänglampa, varpå lampan går. Jag letar upp en ny, och när jag försöker stänga av själva lampan för att byta lampa dör tv:n och det blir kolsvart. En propp har gått. Har jag någon ny. Nej.
Jag letar reda på en ficklampa, och konstaterar att det är en propp som är problemet. Som tur är fungerar allt i köket, typ kylskåpet. För övrigt är det knäpptyst och kolsvart. Jag glädjer mig över att klockradion inte fungerade förut så jag var tvungen att köpa den fula *** klockan på Coop; om jag hade förlitat mig på klockradion hade jag ju kvart i tio -när allt var stängt- inte kunnat skaffa en annan klocka. Vid det här laget orkar jag inte ens bli upprörd längre. Jag gör mig iordning, tar med ficklampan till sängen och läser en stund.
Hjälp, vad beroende man är av elektronik - och el!
Så kommer jag på att det finns ju datorer på biblioteket. Klockan är halv sju och de stänger sju. Slänger på mig en jacka och springer iväg, kommer inspringande med andan i halsen och frågar om det finns någon ledig dator. Personalen verkar inse min prekära situation och jag får låna en fast jag inte har bokat. Yay! Jag mailar Emil med alla detaljer.
Sedan beger jag mig till ICA för att hitta en väckarklocka. Jag till och med frågar en i personalen. Han tittar underligt på mig, skrattar lite och säger "Nä, det är inte vår grej. Du får prova i järnhandeln imorgon". Jo, tack, det hjälper nog väldigt mycket, tänker jag. Det är ju liksom tills imorgon jag behöver väckarklockan. Fortsätter till Coop och hittar en ful ***** barnväckarklocka för 150 spänn. Men jag är desperat, så jag köper den. Flickan i kassan tittar underligt på mig. Tidigare under kvällen (innan datorincidenten) hade jag varit där och handlar mjölk och annat normalt av henne. Nu kommer jag klockan sju på kvällen och köper enbart en ful ***** barnväckarklocka för 150 spänn.
Väl hemma försöker jag förstå hur klockan fungerar och lyckas till slut. Datorns ominstallation blir också klar och jag och Emil kan till slut kommunicera live genom facebook, av alla ställen. Jag beställer en ny mobil från Elgiganten, sedan vi konstaterat att det inte finns hopp för den trasiga. Emil har köpt biljetter att komma redan på torsdagen istället för fredagen så livet börjar bli bra igen.
Nu kan man tycka att det vore nog med otur för en dag. Men sån tur har jag inte. Jag tittar på Grey's anatomy 21.00 och i den sista reklamen börjar jag göra mig iordning för att gå och lägga mig. Jag tänder min sänglampa, varpå lampan går. Jag letar upp en ny, och när jag försöker stänga av själva lampan för att byta lampa dör tv:n och det blir kolsvart. En propp har gått. Har jag någon ny. Nej.
Jag letar reda på en ficklampa, och konstaterar att det är en propp som är problemet. Som tur är fungerar allt i köket, typ kylskåpet. För övrigt är det knäpptyst och kolsvart. Jag glädjer mig över att klockradion inte fungerade förut så jag var tvungen att köpa den fula *** klockan på Coop; om jag hade förlitat mig på klockradion hade jag ju kvart i tio -när allt var stängt- inte kunnat skaffa en annan klocka. Vid det här laget orkar jag inte ens bli upprörd längre. Jag gör mig iordning, tar med ficklampan till sängen och läser en stund.
Hjälp, vad beroende man är av elektronik - och el!
1 kommentar:
JÄKLAR!!! Vilka äventyr, din stackare! Hoppas allt ordnar upp sig snart! :) Kram
Skicka en kommentar