Jag tycker att det är jobbigt när livet är ovisst. Visserligen vet jag vad jag ska göra fram till jul och det är två månader kvar och mycket hinner hända på två månader. Men redan nu börjar jag få ångestkänning i magen inför ovissheten som kommer efter jul. Jag önskar att jag kunde vara som Emil och känna tillförlit att allting ordnar sig. Men jag är inte sådan, och ångesten börjar krypa på mig så smått.
2 kommentarer:
Usch gumman! Inget prat om fortsatt anställning på skolan eller i den kommunen?? :( Kanske kan du få i Tranås på det där hemmet? Eller en tjänst i värmland om du har tur... det ordnar sig nog ska du se :) Du har en bra och relativt eftersökt kombination så jag tror på dig! Dessutom har du ju erfarenhet av att vara lärare på riktigt nu, inte färsking liksom! OCH förmodligen ASBRA referenser från medarbetare och rektor!
Nja, jag har ju en vikarietjänst nu och som det ser ut kommer hon tillbaka efter jul så då handlar det om att skapa en tjänst till mig som egentligen inte finns, så i slutändan handlar det om huruvida kommunen har råd eller inte, och i dessa tider... men mina kollegor kämpar med näbbar och klor för mig så vi får väl se. Det är egentligen lite väl tidigt för ångest för det brukar inte komma ut så många jobb såhär tidigt på terminen. De flesta rektorer sätter sig och kollar igenom pesonalbehov på höstlovet. Men jag har ju tendenser till att oroa mig. Säkert löser det sig till slut. Har sökt lite kurser i värsta fall.
Skicka en kommentar