34 tolvåringar

Idag har jag ju då varit i hufvudstaden på intervju. Och jag var grym såklart. Skolan däremot verkade väl inte direkt ha framtiden för sig. Det kändes inte alls positivt.

De hade precis gjort om fyra arbetslag till två (med samma antal elever) och gjort sig av med (som han uttryckte sig) ca 10 lärare, och därför fått slå ihop klasser. Dessa klasser blev därför också väldigt stora. Exempel: nu hade de två klasser i årskurs 6. En med 28 elever och en med 34! 34! Vaddå? säger ni gymnasielärare. Men tänk er 34 tolvåringar i samma klassrum. Inte nog med att det blir stökigt och rörigt och pratigt, hur ska man dessutom hinna med att hjälpa alla? Som det är nu, med 22 elever hinner man inte till alla. Hur ska det gå med 34? Och specialpedagoger, extra resurser, mindre grupper för elever i svårigheter fanns inte. Grattis, vilken bra arbetssituation. Det positiva var väl att det fanns datorer till alla i personalen.

Jag var ju där på intervju för en tjänst i engelska och tyska, men det visade sig att de hade slutat erbjuda tyska som språkval eftersom det blev för dyrt, då det var ganska få sökande. Han höll på att trilla av stolen när jag sa att vi har två grupper med drygt 20 elever i tyska i varje årskurs. Men tydligen såg det inte likadant ut på den skolan. Så tyskan för år 7 och 8 och 9 hade de slängt ihop i samma klassrum. Och några nya tyskgrupper blir det ju inte heller i och med att de har slutat erbjuda tyska till eleverna. "Så det blir nog svenska istället. Det kan du väl undervisa i?". Eh, va? Det skulle jag säkert kunna, men nu var det tysktjänsten jag sökte. Om jag ville undervisa i engelska/svenska hade jag sökt jobb på Ilanda-skolan i Karlstad, och inte i Stockholm.

Jag flyttar inte iväg helt ensam till en stad där det i stort sett är omöjligt att få ett bra boende snabbt (och jag skulle ha ca 1,5 vecka på mig att skaffa ett), för ett jobb där jag knappt ens får undervisa i mina ämnen (eller jo, engelska) med runt 30 elever i varje klass på högstadiet. Jag hoppas att han ringer på fredag eller måndag och säger att tjänsten har gått till någon annan, för då slipper jag ta beslutet själv att säga nej till en heltidstjänst. Men jag måste i alla fall tro att jag ska trivas för att ta jobbet.

Innan jag åkte iväg så pratade jag och Sofia om det och enades om att det är en win-win-situation. Antingen får jag ett jobb jag vill ha (win) eller så får jag flytta hem till Emil igen och slipper ha distansförhållande (win).

Bottom line, jag flyttar hem igen till jul. Win.