Idol

Idol var i stan. I was there, som det stod på en av alla de Idol-T-shirts som de ogenerat krängde till barnfamiljer. Jag är egentligen inte så insatt i programmet den här säsongen, utan har mest sett någon repris hos mamma och pappa, men får man chansen att gå på Idol gratis så är inte jag den som är nödbedd. Biljetter till de platser där vi satt kostade egentligen 635 spänn så... Rena rånet, om du frågar mig. 635 spänn! Men gratis känns som ett helt okej pris.

Även om jag som sagt inte har följt programmet så mycket den här säsongen så var det ändå roligt att vara där. Framför allt var det spännande att se hur tv görs, och få vara med på TV in the making. Eftersom jag råkade hamna både på genrepet på torsdagen och the real deal på fredagen (rätt bra för en som inte ens följer programmet) så var det också kul att jämföra. På torsdagens genrep var allt fortfarande ganska sketchy och de hade inte riktigt koll på kameravinklar och var de skulle vara och vad de skulle säga och så. Men på fredagen satt det! Det var också kul att se alla miljoner kameror överallt och hur kameramännen sprang omkring med kamerorna på scenen, men att de ändå alltid lyckades hålla dem ur bild. Stämningen var verkligen på topp. Löfbergs Lila Arena var fullsatt och publiken kokade. Alla var med på de regisserade applåderna och ropen, för så mycket mer än man tror är regisserat. I pauserna och även under showen uppmanades publiken både genom tillsägelser och gester att det var dags att applådera.

Gällande själva programmet blev jag enormt imponerad av idolerna. Jag tror inte att det var någon som tog en falsk ton. Det var också ett roligt tema, Klassiker, eftersom jag kände igen de flesta låtarna. Mest gillade jag dock Minnahs "Always on my mind" och Jays version av "Like a prayer". Det var ståpäls.

Jag måste nog kanske börja följa programmet nu.