Finlandsfärja på norska

Igår var jag på utflykt till Charlottenberg. Lite optippat kan tyckas. Det hela började med att jag beklagade mig över att mina favorit-finskor från Deichmann i Berlin förra året har blivit slitna och att jag vill ha nya, men inte hittar liknande någonstans. Och även om jag gärna åker till Tyskland så känns det lite som overkill att åka dit för att köpa ett par skor. Sedan insåg jag att det finns ju en Deichmann-affär i det relativt nybyggda köpcentret i Charlottenberg. Dessutom går ju tåget direkt till Charlottenberg från Kil och jag har ju ändå kort på länstrafiken eftersom jag ska åka till Sunne varje dag från om med nästa vecka ju - så resan kostade ju inget extra heller.

Sagt och gjort, 9.50 klev jag på tåget till Charlottenberg. Tillsammans med Harry Potter and the Philosopher's Stone åkte jag igen de värmländska skogarna och klev av i Charlottenberg en knapp timma senare. Efter en mindre navigeringsmiss hittade jag fram till köpcentret.

Först styrde jag såklart kosan mot Deichmann och hittade där exakt de skorna jag ville ha. Det fanns ett par kvar i hela affären, och de var storlek 36. Nöjd. De var också på rea. 69 kr. Mycket nöjd. Jag shoppade också en liten väska och lite basgrejer på H&M.

Sedan gick jag en liten rundtur i centret för att lokalisera olika intressanta affärer. En sak som slog mig var att det kändes lite som en finlandsfärja. Fast på norska. Det fanns en hel affär "Tobaksbutiken" som bara sålde tobak och bredvid den låg en godisaffär som sålde ungefär samma saker som man brukar kunna köpa på båtar, typ 2 kg Toblerone och till och med Milka-choklad. Fast det mest surrealeala var skylten i bokaffären (se nedan).

Svenska böcker! Det fanns en egen liten hylla för svenska böcker, sådär som det brukar finnas för engelska böcker i vanliga bokhandlar, typ Herman Anderssons som heter något annat nu. Men nej, här var en hylla med svenska böcker. För övrigt var allt i affären på norska. Böcker, spel, grattiskort, allt. Det gällde för övrigt många skyltar i affärer, matställen och annat. De frågade till och med i affärerna om man skulle betala med svenska eller norska pengar (om man ville betala kontant). Ibland undrade jag nästan om jag hade somnat på tåget och råkat gå av på fel sida gränsen.