Min goda vän Pernilla skrev i sin blogg om hur skönt det var när man var liten och kunde krypa upp i föräldrarnas famn när något var jobbigt eller läskigt. I couldn't agree more. Just nu är livet läskigt. Det är så mycket läskigheter på gång, och då menar jag inte Halloween, även om det är runt knuten.
Att bli vuxen är läskigt. Att ta beslut är läskigt. I januari står där jag med min lärarexamen i handen. Mina 4,5 år på Karlstads universitet har gått hiskeligt fort. Det har inte alltid varit en rolig eller givande tid. Många gånger har jag svurit över universitetet och dess himla uppgifter. Men det har ju varit en enorm trygghet att plugga. Att veta vad man ska göra jättelång tid framöver. Nu vet jag inte vad jag ska göra om tre månader. Stanna här och ta strökurser? Stanna här och vara iskall och hppas att det dyker upp nåt på hemmaplan? Söka jobb långt bort och kanske flytta? Lämna hus och hem och älskling och vänner? Det är läskigt. Jag skulle bara vilja krypa upp i mammas famn och vara barn igen. Ha 16,5 års skolgång framför mig. Det vore ju skönt.
Att bli vuxen är läskigt. Att ta beslut är läskigt. I januari står där jag med min lärarexamen i handen. Mina 4,5 år på Karlstads universitet har gått hiskeligt fort. Det har inte alltid varit en rolig eller givande tid. Många gånger har jag svurit över universitetet och dess himla uppgifter. Men det har ju varit en enorm trygghet att plugga. Att veta vad man ska göra jättelång tid framöver. Nu vet jag inte vad jag ska göra om tre månader. Stanna här och ta strökurser? Stanna här och vara iskall och hppas att det dyker upp nåt på hemmaplan? Söka jobb långt bort och kanske flytta? Lämna hus och hem och älskling och vänner? Det är läskigt. Jag skulle bara vilja krypa upp i mammas famn och vara barn igen. Ha 16,5 års skolgång framför mig. Det vore ju skönt.
1 kommentar:
Ja fy faaaan vad livet är crappy i den bemärkelsen just nu!! USCH! Jag har ständig ångest...
Skicka en kommentar