Vinter

Tolv minusgrader. Tolv! Jag vet att jag har varit en av vinterivrarna. Jag har knappt kunnat hejda min glädje över den fantastiska vintern som dök upp helt plötsligt. Det började snöa i tisdags natt. När jag cyklade till jobbet kl 7.00 så snöade det och när jag cyklade hem ca 18.00 snöade det fortfarande och hade gjort så utan uppehåll hela dagen. Detta resulterade i drygt 20 cm snö. Det räcker utmärkt för mig. Tyvärr har jag fått höra av Värmland inte alls är klätt i samma vinterskrud, men om yr.no har rätt så kommer det. Så jag älskar att vi har fått vinter. Men 12 minusgrader. 12!

Julgran på Hammartorget igår.

Igår hade vi julfest på jobbet. Det var trevligt, och jag hamnade på ett dambord där 5 av 6 skulle hålla sig nyktra under festen. Himla skönt, för det var ingen som ifrågasatte min nykterhet. Vi åt god mat, pratade och gick tipspromenad. När några berusade medelålders herrar satte på Stevie Wonder vid tio-tiden kände jag att det var min cue och gick hem. Många andra damer /tjejer hade precis samma känsla. Fulla medelålders män på personalfester - nej tack.

Inte nog med att de har en staty av en bult i centrum, de känner också att det är nödvändigt att sätta upp en tacky amerikanskinspirerad neon-julprydnad på bulten.

Idag är det skolavslutning. Det blir nog många kramar och hej då. Och sedan åker jag hem till Värmland.

Julpyssel

Sista tysklektionen innan jul och någonsin med mig var ingen särskilt intresserad av att böja verb eller den bestämda artikeln i ackusativ. Så vi julpysslade i kombination med betygssnack. Det var ju första gången för åttorna att få betyg och de var mycket spända.

Innan lektionen slutade och jag tackade dem för ett härligt år, kom en elev och stack detta kort i handen på mig (eller egentligen i min korg). Notera att det var efter betygen var satta så fusk var ingen idé. Därför väljer jag att tro att det var elevens ärliga åsikt. I och med att jag har haft henne i ett år så känner jag henne hyfsat också. En annan anledning till att jag väljer att tro att hon är ärlig. Hur som helst värmer det ett fruset lärarhjärta.

Mitt lärarhjärta fortsätter att smälta gång på gång. Det finns så många fantastiska elever att man kan bli gråtfärdig för mindre. Några elever har kramat mig hej då hela veckan ifall de skulle råka vara borta på fredag och "inte kan säga hej då". Jag ska förbereda armarna på en massa kramande imorgon.

Don't jinx it

Ska försöka att inte ta ut något i förskott, ska försöka att inte ta ut något i förskott, ska försöka att inte ta ut något i förskott, ska försöka att inte ta ut något i förskott, ska försöka att inte ta ut något i förskott...

Vit jul!

yr.no

Mer jul

Igår var vi alltså på julfest i Tyrstugan. Ca 30 personer dök upp till slut. Tre av oss var tjejer. Jag kände en person där, Emil. Men det var trevligt ändå. Jag och Emil hade ju gjort en cd-skiva med jullåtar som gav den rätta stämningen. Vi åt köttbullar, potatis och risgrynsgröt, och jag pratade med en del trevliga GIS:are. Sedan dansade vi runt granen. På riktigt. Vi ställde oss i en ring, fattade varandras händer och dansade runt granen. Vi dansade till och sjöng välkända sånger som "Räven raskar över isen", "Nu är det jul igen", "Vi äro musikanter" och andra klassiker. Sällan har jag hört sådant tryck i sången vid julgransdans. Å andra sidan har jag aldrig förut dansat runt granen med 27 herrar. Roligt var det hur som helst. Det är underskattat att dansa runt granen.

I morse ringde min kära mor och undrade om jag hade något för mig under eftermiddagen. Hon och pappa skulle gå på Sissel Kyrkjebøs julkonsert, men pappa hade drabbat av någon mystisk hosta så han kunde inte gå. Men det kunde ju jag, eftersom jag som av en ren tillfällighet har tagit ledigt imorgon (har ju dagar från rättningen av de nationella proven i våras att ta ut).

Så ca 15.55 svängde mamma in på parkeringen utanför och hämtade mig. Vår vana trogen kom vi för tidigt, så vi fick vänta i nästan en halvtimme innan vi ens fick komma in i Löfbergs Lila Arena. Sedan fick vi bord 70 i restaurangen tilldelat oss, och en "ljuvlig" förrätt bestående av tunnbröd och laxkanapé. Huvudrätten bestod av fläskytterfilé och potatisgratäng.

Klockan 18.00 började själva föreställningen, och första timmen var... sådär. Många fina, men okända julsånger. Och för min och mammas del spelar det inte så stor roll hur fina de är, om vi inte känner till dem. Vi är ganska konservativa och vill ha de gamla vanliga, som vi kan. Efter pausen bjöd universitetskörerna på ett oväntat Luciatåg. Länge trodde vi, sorgligt nog, att detta skulle bli höjdpunkten på kvällen. Men ack så fel vi hade. Andra delen av föreställningen var på en helt annan nivå än den första. Kvällens höjdare var en svängig och glad "Deck the Halls", ett amerikansk julpotpurri av The Real Group, ett svenskt julpotpurri av The Real Group, Sissel i "O Helga Natt" och slutklämmen "Nu tändas tusen juleljus" som hela LLA sjöng tillsammans med artisterna på scen. En perfekt avslutning. Det kändes närmast andäktigt att stå på det viset och sjunga tillsammans.

När vi skulle åka från LLA kom den perfekta avslutningen på kvällen: det snöade. Så visst känns julen mer verklig idag än för bara några dagar sedan. Men jag är inte riktigt ända framme vid min barndoms förväntan och glädje inför julen, så jag säger som Adolphson & Falk: Mer jul, ge mig mer jul.

Julstämning

Tolv dagar till julafton! Vart har december tagit vägen? Eller inte bara december för den delen. Vart har hela höstterminen tagit vägen? Alldeles nyss var det augusti och vi tog emot de nya sjuorna. Nu är det bara en vecka kvar innan det är dags att säga adjö. Och eleverna har svårare att acceptera detta adjö än vad jag har, framför allt mina "egna" i sjuan. De har skrivit protestlistor och gått till rektorn och frågat bett om att jag få vara kvar. Det värmer ett lärarhjärta, även om det inte förändrar ett skvatt.

Jag kan inte låta bli att ömsom känna lite skadeglädje och ömsom tycka lite synd om läraren som kommer tillbaka. Alla grupper jag har protesterar högljutt och säger "Åh nej" när jag har berättat att jag inte ska vara kvar efter jul och att de ska få en annan lärare. För mina sjuor blir det en ny lärare, men mina åttor och nior har haft henne förut, och det är de som har haft henne som protesterar mest. Stackars kvinna.

Idag ska jag och Emil försöka få till lite julstämning. Vi ska nämligen på julfest ikväll, som Ligist anordnar. Ligist är Emils studentförening på universitetet. Så vi har fått i uppdrag att fixa julmusiken, så jag har plockat med hela min julmapp. Inget får en i julstämning som lite "Feliz Navidad", Mariah Careys "All I Want for Christmas Is You" och "Jag fångade en räv" med Drängarna. Inte partyjulstämning i alla fall. Annars är ju Vikingarnas julskiva ett safe bet, samt "Julen är här" med Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebø. Fast ikväll är det som sagt julfest som gäller.

34 tolvåringar

Idag har jag ju då varit i hufvudstaden på intervju. Och jag var grym såklart. Skolan däremot verkade väl inte direkt ha framtiden för sig. Det kändes inte alls positivt.

De hade precis gjort om fyra arbetslag till två (med samma antal elever) och gjort sig av med (som han uttryckte sig) ca 10 lärare, och därför fått slå ihop klasser. Dessa klasser blev därför också väldigt stora. Exempel: nu hade de två klasser i årskurs 6. En med 28 elever och en med 34! 34! Vaddå? säger ni gymnasielärare. Men tänk er 34 tolvåringar i samma klassrum. Inte nog med att det blir stökigt och rörigt och pratigt, hur ska man dessutom hinna med att hjälpa alla? Som det är nu, med 22 elever hinner man inte till alla. Hur ska det gå med 34? Och specialpedagoger, extra resurser, mindre grupper för elever i svårigheter fanns inte. Grattis, vilken bra arbetssituation. Det positiva var väl att det fanns datorer till alla i personalen.

Jag var ju där på intervju för en tjänst i engelska och tyska, men det visade sig att de hade slutat erbjuda tyska som språkval eftersom det blev för dyrt, då det var ganska få sökande. Han höll på att trilla av stolen när jag sa att vi har två grupper med drygt 20 elever i tyska i varje årskurs. Men tydligen såg det inte likadant ut på den skolan. Så tyskan för år 7 och 8 och 9 hade de slängt ihop i samma klassrum. Och några nya tyskgrupper blir det ju inte heller i och med att de har slutat erbjuda tyska till eleverna. "Så det blir nog svenska istället. Det kan du väl undervisa i?". Eh, va? Det skulle jag säkert kunna, men nu var det tysktjänsten jag sökte. Om jag ville undervisa i engelska/svenska hade jag sökt jobb på Ilanda-skolan i Karlstad, och inte i Stockholm.

Jag flyttar inte iväg helt ensam till en stad där det i stort sett är omöjligt att få ett bra boende snabbt (och jag skulle ha ca 1,5 vecka på mig att skaffa ett), för ett jobb där jag knappt ens får undervisa i mina ämnen (eller jo, engelska) med runt 30 elever i varje klass på högstadiet. Jag hoppas att han ringer på fredag eller måndag och säger att tjänsten har gått till någon annan, för då slipper jag ta beslutet själv att säga nej till en heltidstjänst. Men jag måste i alla fall tro att jag ska trivas för att ta jobbet.

Innan jag åkte iväg så pratade jag och Sofia om det och enades om att det är en win-win-situation. Antingen får jag ett jobb jag vill ha (win) eller så får jag flytta hem till Emil igen och slipper ha distansförhållande (win).

Bottom line, jag flyttar hem igen till jul. Win.

Fredag

Jag gillar fredagar. Det är skönt att få komma hem medan det fortfarande är ljust ute. Det händer inte så ofta annars, nu för tiden. Årets november har varit den mörkaste på länge. I alla fall känns det så. Man får knappt aldrig se dagens ljus.

Det blir en lugn helg i Hallsta på en man hand. Ikväll ska jag uppsöka Hallstas enorma utbud av bio-filmer och imorgon kanske jag slår på stort och tar en tur med Pelle till Västerås. Kanske. På söndag blir det tvätt av.

Arbejde

I måndags sökte jag ett jobb i Stockholm och idag ringde rektorn och ville boka intervju. Så på onsdag nästa vecka drar jag till kungliga hufvudstaden. Inte utan att jag blir lite (läs: otroligt mycket) nervös. Viktig, viktig jobbintervju. I storstaden. Jag som är kusinen från landet.