Gammelvala

Passande nog så lyckades vi pricka in den enda regnfria dagen på flera veckor (typ) som besöksdag på Gammelvala i Brunskog. Jag, Emil, mamma och pappa. Emil hade ju tidigare inte besök denna världssensation men vi hade pratat om det ett par gånger. För er som - mot förmodan - inte känner till Gammelvala ("den gamla världen") så är det ett stort årligt evenemang som håller på en vecka och har gjort så sedan 1963. De visar upp hur folk levde förr i tiden under naturahushållningens tidevarv för sisådär 150 år sedan fram till mitten av 1900-talet.

Bland annat fanns det en massa maskiner som på olika sätt underlättade vardagen. Här ses Emil framför en s.k. lokomobil, med vilken man kunde driva exempelvis en såg eller en pump. Det fanns också olika hantverk, bakstugor, en kolmila och annat spännande.

Naturligtvis passade vi också på att äta 1800-tals-style, och på Gammelvala finns det ju bara en rätt man ska äta. Det vill säga nävgröt och fläsk, med enbärsdricka. Nävgröt är en värmländsk gröt som görs på skrädmjöl (ett fullkornsmjöl gjort av rostad havre) och serveras med fläsk och lingonsylt. Man tror att namnet beror på att man åt den med nävarna. Gröten är väldigt torr så den är full av klumpar, men lite fläskflott är tänkt att få ordning på det. Allt enligt wikipedia. Jag hade aldrig ätit nävgröt och fläsk innan idag, men jag får faktiskt erkänna att det var bättre än jag hade förväntat mig.

På avslutningsdagen, alltså idag, spelas alltid det klassiska folklustspelet "Wärmlänningarne", skriven 1845 av F.A. Dahlgren. Kortfattat (vilket pjäsen inte var med sina dryga två timmar) kan man säga att det är en klassisk Romeo och Julia-historia fast på värmländska. Vi kom överens om att den är väl kul att ha sett den, men nu har vi ju gjort det så det behöver vi inte göra igen.