Weekend i Västergötland

Den gångna helgen hade jag och Emil sådan röta att vi, trots att vi båda har jobb där helgarbete ingår, hade lyckats få fredag-söndag ledigt - samma helg! Amazing. Och vid det här laget vet ni ju vad det betyder: UTFLYKT! Vi bokade ett rum på Billingshus i Skövde för natten mellan fredag och lördag. Som anställd på SJ fick Emil ett enormt fördelaktigt pris. Runt tio-tiden på fredagen bar det iväg.

Vårt första mål var Habo vid Vätterns strand, norr om Jönköping. Eller ja, kanske inte själva Habo egentligen utan Stora Kärrs bokskog. Egentligen ligger just denna bokskog norr om bokens spridningsområde, vilket tyder på att den har blivit planterad. Detta skedde troligtvis på 1500-talet under Per Brahe. Jag har länge velat gå i en bokskog så nu fick jag min önskan uppfylld. Det var faktiskt speciellt; ljuset var helt annorlunda och undervegetationen var ungefär noll komma noll. Tyvärr var väderförhållandena inte de bästa, men sånt kan man ju inte styra över.

Stora Kärrs bokskog.

Framåt lunchtid kom nådde vi Skövde. Vi lyckades galant med att hitta ett parkeringshus och ett ställe att äta. "Golden Palace" hade en trevlig asiatisk lunchbuffé som vi slog till på. Vi gick runt lite i affärer och tog en mycket kort sightseeing-tur. Bland annat såg vi Gamla rådhuset vid Hertig Johans Torg, vilket för övrigt är Skövdes äldsta torg.

Gamla rådhuset vid Hertig Johans torg.

Precis vid parkeringshuset vi hittade stod det några små trevliga röda trähus, och jag kan ju aldrig motstå sådana så vi var ju tvungna att gå och titta efter vad det var för något. Från en liten skylt fick vi lära oss att Skövde hade brunnit 1759 och att den enda bevarade byggnaden från innan branden var Helensstugan, vilken som av en händelse råkade stå där i Helensparken.

Helena vid Helensstugan.

På ICA såg vi något som jag bara har hört på TV eller i en låt av Savage garden, nämligen Cherry Coke ("Sweet like a chic-a-cherry-cola"). Det låter riktigt, riktigt äckligt, men det var ju ändå coolt på nåt sätt.

Vid 15-tiden checkade vi in på Billingehus och fick rum 721. Vi stannade dock inte länge, utan drog snart iväg på nya äventyr. Denna gång gick färden mot Karlsborg och dess fästning. Emil gjorde delar av sin militärtjänstgöring där och vi vet ju alla hur gärna pojkar vill återuppliva minnen från lumpen...

Karlsborgs fästning började byggas redan 1819 i samband med att man också höll på att bygga Göta Kanal. Någon järnväg fanns ju inte i Sverige vid den här tiden utan kanalen var det senaste skriket. Fästningen skulle därför tjäna som en försvarsanläggning om Sverige skulle bli attackerat. Kungen och andra viktiga snubbar i Stockholm skulle flyttas hit i händelse av krig eller annat. Fästningen blev dock inte klar förrän 1909 och var då hopplöst omodern, varför den aldrig blev en viktig försvarsanläggning. Kungen har heller aldrig bott där. Men kanoner fanns det, och jag med mitt sjukgalna finger kunde inte hålla mig därifrån.

Karlsborgs fästning.

På lördagen gick vi upp ganska tidigt och åtnjöt en trevlig hotellfrukost. Tyvärr fick vi inte njuta av den vackra utsikten från Billingehus då det var spöregn och dimma ute. Man såg inte en meter ut. Men ingenting kunde stoppa oss. Vi fortsatte på vår resa. Next stop: Varnhems klosterkyrka.

Nu för tiden är väl Varnhems klosterkyrka mest känd från Jan Guillous böcker om Arn. Det är ju nämligen i Varnhems kloster som lille Arn får växa upp. Antalet turister som kommer till Varnhem har mångdubblats sedan böckernas publicering. Verklighetens kloster i Varnhem grundades 1148 och inneboddes av cisterciensorden. Fråga mig inte vad som är speciellt med dem för det vet jag inte. Av kloster finns idag bara ruiner kvar men kyrkan som byggdes på 1150-talet har fått stå kvar.

Varnhems klosterkyrka.

Efter denna kulturinjektion åkte vi vidare till Lidköping där vi gick på fabriksförsäljningen på Rörstrand. Äntligen fick jag nytta av alla de gånger Bragd har pratat om sitt sommarjobb på Rörstrand för hundra år sedan. Emils syster fyllde nämligen år i fredags och Emil ville köpa delar till den servisen hon samlar på, fast gärna lite billigare. Det hittade vi där. Så vill man fynda märkesporsling och vaser eller dylikt så är Rörstrand ett bra ställe.

Rörstrand.

Eftersom vi var i Lidköping åkte vi också till Läckö slott. Det började byggas redan 1298, men fick inte sitt nuvarandra utseende förrän på 1600-talet när Magnus Gabriel de la Gardie ägde slottet. Det fanns guidade turer i slottet men vi hann tyvärr inte.

Läckö slott.

Det västgötska vädret visade sig inte från sin bästa sida, och ute vid Läckö blåste det småspik. Det var kallt, regningt och eländigt. Vi stannade inte särskilt länge.

Snålblåst vid Läckö slott.

Innan det var dags att åka hem hade vi ett sista kulturellt mål att besöka, eller som det stod i bilatlasen: Enastående kulturmiljö. Denna enastående kulturmiljö var Husaby samt dess kyrka och källa. Kyrkan är från 1000-talet och ovanligt stor för att vara en romansk kyrka, tydligen.

Husaby kyrka.

Egentligen är det dock inte kyrkan som sätter Husaby på kartan utan den närliggande källan. Det var nämligen i den som Sveriges första kristna kung, Olof Skötkonung lät döpa sig omkring år 1000 av den engelska missionären Sigfrid. Äldre Västgötalagens kungalängd från början av 1200-talet nämner denna händelse.

Husaby källa.

Idag är man ändå inte riktigt säker på om det var just denna källa, men det var man på 1800-talet och satte därför upp denna skylt:

"I källan här nedanför
döptes omkring år 1000
Olof Skötkonung
Sveriges förste kristne konung
av missionären Sigfrid."

Emellertid var vi nu efter detta fantastiska besök en aning sena hem, för vi hade fått reda på att Emils mammas bror med familj skulle komma på besök till Tranås samma kväll, så vi fick slänga oss i bilen och åka hem. Vi hann vara hemma knappt en halvtimme innan de kom.