James McAvoy

På senaste tiden har jag utvecklat något av en crush på James McAvoy. Men han är gift, och jag förlovad så det är väl bäst att jag trånar lite i hemlighet då och då.

Om det är någon som har råkat missa herr McAvoy så har han gjort så skiljda rollprestationer som:
- Faunen Mr. Tumnus i Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet.
- Den passionerade Robbie Turner i Försoning, hushållerskans son som förälskar sig i den unga fröken i huset.
- Jane Austens love interest Tom Lefroy i En ung Jane Austen.
- Trulig charmpelle i Penelope.

Inte desto mindre kär blev jag i honom när jag såg följande youtube-klipp. Jag visste ju egentligen att han kom från Skottland, men av någon anledning har jag ändå inte tänkt att han skulle prata så sött, eftersom han inte brukar prata skotska på film.

Jag blir lite smått till mig.

Bukarest i Bulgarien?

Underligt att kvinnan från Bukarest levererade rösterna från "the Bulgarian people" i schlagerskämtet i Idol ikväll. Senast jag kollade var Bukarest Rumäniens huvudstad...

Läskigare än Halloween

Min goda vän Pernilla skrev i sin blogg om hur skönt det var när man var liten och kunde krypa upp i föräldrarnas famn när något var jobbigt eller läskigt. I couldn't agree more. Just nu är livet läskigt. Det är så mycket läskigheter på gång, och då menar jag inte Halloween, även om det är runt knuten.

Att bli vuxen är läskigt. Att ta beslut är läskigt. I januari står där jag med min lärarexamen i handen. Mina 4,5 år på Karlstads universitet har gått hiskeligt fort. Det har inte alltid varit en rolig eller givande tid. Många gånger har jag svurit över universitetet och dess himla uppgifter. Men det har ju varit en enorm trygghet att plugga. Att veta vad man ska göra jättelång tid framöver. Nu vet jag inte vad jag ska göra om tre månader. Stanna här och ta strökurser? Stanna här och vara iskall och hppas att det dyker upp nåt på hemmaplan? Söka jobb långt bort och kanske flytta? Lämna hus och hem och älskling och vänner? Det är läskigt. Jag skulle bara vilja krypa upp i mammas famn och vara barn igen. Ha 16,5 års skolgång framför mig. Det vore ju skönt.

Brrr...

Ska jag avsluta höstlovet med att bli sjuk kanske? Det verkar inte bättre.

Höstlov

Jag är så övernaturligt trött så det är inte sant. Hur ska detta gå i sex veckor till? (Och sen resten av livet..?) Skönt att det är höstlov nu i alla fall, så jag kan vila upp mig en smula. För det är ju inte så att jag har annat att göra/plugga nu under lovet. Inte alls.

Plugg-lista v.44
- Skriva PM 1. Lärarens uppdrag. 4-5 sidor.
- Läslogg om Språkboken, två teman (många, många sidor att läsa)
- Läromedelsanalys av "Der Sprung! 4"
- Annan uppgift till språkportfolion i Moderna språk, som jag ännu inte har valt
- Jämföra kursplaner i engelska åk 9 och engelska A på gymnasiet
- Läsa om skolkulturer i Imsen och sedan komma fram till vilken det är på min VFU-skola
- Planera lektioner och leta material till fyra undervisningsgrupper
- Ev. börja på den där lilla uppsatsen som Pia vill att vi ska skriva till portfolion i engelska (troligtvis inte, dock)

Eh, vila sa du?

Men det kommer att vara skönt sen i början av december när all denna skit är avklarad, och jag kan ägna mig åt att undervisa och skriva loggar om det. Och förhoppningsvis söka jobb, och gå på intervjuer. Gulp.

Take-off

Tre dagars VFU är till sin ända. Det har blivit få lektioner, för alla nians lektioner utgår pga Framtidsvecka (tre av mina fyra grupper är nior - grattis), men desto mer planering och sånt. Pedagogiska samtal. Hrm.

Jag har dock deltagit i en tysklektion, en engelsaklektion och en svenskalektion. På varje lektion trodde eleverna att jag var från ett land där det aktuella språket talas. Tyskan var först ut. Jag presenterade mig på tyska och tjatade lite sådär casual. Första kommentarerna från eleverna: "Öj, du Jonas, är hon tysk eller? Förstår hon svenska?" Nästa lektion var svenska, och det gick ju bra. Alla trodde att jag var svensk. Egentligen ska jag inte vara med på svenskan, men det var så drygt att bara sitta på arbetsrummet så jag hängde på Jonas. På engelskan hann jag bara komma in och slänga ut mig lite engelska innan en elev räckte upp handen och frågade på fin engelska: "Are you American?" Duktig elev. En annan av eleverna beslöt sig också för att kalla mig för Goldy Locks istället för Helena. Tja, det var ju engelska i alla fall.

Jag måste vara grym muntligt.

Suck och stön

Hur j-la svårt kan det vara att göra en enda kurs som verkar intressant och förlägga den på vårterminen? Det verkar oerhört svårt.

H hjärta E

Emil är mitt ljus i mörkret.