BONES säsong 7

Jag tror inte att det kommer som en överraskning att jag gillar att se på tv. Eller tv-program på DVD. För det gör jag. En av mina absoluta tv-serier är BONES. Jag började se det någon gång under säsong 3 eller 4, men har sedan köpt ikapp mig på DVD-boxarna. Den senaste (säsong 6) klickade jag hem billigt på Tradera förra veckan.

Även om jag alltid har påstått att jag inte gillar deckare och liknande så måste jag nog omvärdera det, för jag har blivit närmast sjukligt besatt av amerikanska kriminalserier (och börjar gilla deckar i bokform allt mer också). Sedan i somras har jag till exempel sett säsong 1-6 av Criminal Minds. 

Men BONES var först.

Jag har insett att jag föredrar serier där avsnitten är hyfsat fristående, som i Bones där de oftast löser ett fall per program, men att man får lära känna och följa samma karaktärer. Och jag gillar verkligen karaktärerna i BONES. Själva Bones, eller Temperence Brennan som hon egentligen heter, är härligt verklighetsfrånvänd men därför så störtskön. Booth lider verkligen av "white knight syndrome" men är en riktig klippa. Angela är den känslosamma, Lance den insiktfulla psykologen men min favorit har alltid varit Hodgins; jag älskar hans sarkastiska inställning och hur übernördig han kan vara.

Och idag börjar det äntligen på tv igen! Ikväll 20.00 på TV3. Säsong 7! Dubbelavsnitt! Jag är sjukt pepp! Hoppas att det kommer gå ett tag nu, för det passar så bra med min söndagsrutin. Träning kl 18.00, hem och duscha, och kvällsmat till Bones 20.00. Det perfekta sättet att bli redo för en ny vecka!

Nyår i Dublin del 2

Lördag - Nyårsafton

Kulturen i Dublin täcker dock inte bara Molly Malone och allehanda pubar. Stadens stora son är James Joyce, här i staty-version, som bland annat skrivit den berömda Dubliners, vilken vi var tvungna att läsa på universitetet.

För att lära oss lite mer om Dublins historia besökte vi det interaktiva museet "Dublinia". Där fick vi bland annat veta att våra kusiner, som föreståndaren uttryckte det, de norska vikingarna grundade staden år 841 vid Dubh Linn (den svarta gölen). Utöver det fick vi också lära oss en del om livsvillkoren under medeltiden och som synes hade jag varit olydig och fick spendera tid i stocken.

En annan sak Irland är känt för är nationaldrycken Guinness. I anslutning till bryggeriet i Dublin finns ett stort museum, men vi tittade bara på utsidan. Emil provade ett par Guiness på andra ställen dock, till exempel i Tempel Bar, ett område i Dublin med många pubar och barer.

Då var det bara det där med nyårssupé då. Vårt hotell erbjöd 5-rätters nyårsmiddag med levande musik för 35€ så det slog vi till på. Även om jag nog tycker att den femte rätten - kaffe/te och kakor - var lite på gränsen till fusk. 
 

Första rätten: Grönsakssoppa

  Andra rätten: Grillade medelhalvsgrönsaker (till vänster) eller två sorters lax (till höger)

Tredje rätten: Ryggbiff med pommes frites

Notera den typiska utländska avsaknaden av grönsaker till huvudrätten.

Fjärde rätten: Plum pudding

Emil var modig och provade plum pudding men jag tog det säkra före det osäkra och beställde glass istället.

Den femte rätten, dvs kaffet, stannade vi inte kvar för eftersom klockan började närma sig tolvslaget. Istället gjorde vi som många andra och gav oss ut i folkvimlet. Vi hamnade vid Bank of Ireland och bevittnade fyrverkerierna på tolvslaget innan vi gick hem och sov.

Söndag - Nyårsdagen

På nyårsdagens morgon vaknade vi till en klarblå himmel, vilket passade bra eftersom det mesta var stängt - nyårsdag och allt - och vi mest skulle sightseeinga utomhus. Vi började med Trinity College, Irlands äldsta, grundat 1592 av Elizabeth I. Kända studenter här är t ex Jonathan Swift och Oscar Wilde.

Förutom Trinity College har de fler gamla byggnader i Dublin. En är Christ Church Cathedral, den äldsta av de två medeltida katedralerna. Den ursprungliga kyrkan grundades någon gång i mitten av 1000-talet och var troligtvis av trä. Den nuvarande stenkyrkan uppfördes på samma plats under 1700-talet.

På Irland kör de ju på vänster sida vägen, vilket var lite ovant till att börja med. Inte så att vi var ute och körde bil men det var ju lätt att titta åt fel håll när man skulle över gatan. Som tur var berättade de på många gator just åt vilket håll man skulle titta. Schysst.

Genom Dublin flyter floden Liffey och delar upp staden i en nordlig och en sydlig sida som i folkmun kallas Northside och Southside. Traditionella anses Northside vara arbetarklasskvarter och Southside ett medelklassområde. Ett visst mått av rivalitet existerar fortfarande mellan de två delarna.

Precis bredvid vårt hotell låg The Garden of Remembrance, till minne av "all those who gave their lives in the cause of Irish Freedom" som det stod på en av murarna. Statyn avbildar 'The Children of Lir' från en irländsk myt (om pojkar som förvandlades till svanar och sedan tillbaka till svanar) och symboliserar Irlands återfödelse efter 900 år av kamp för frihet och självständighet från engelsmännen.

Framåt två på nyårsdagen tog vi bussen tillbaka ut till flygplatsen för hemresan. Även om själva flygresan bara tog två timmar så förlorade vi ju en i och med tidsskillnaden och var i Norge strax efter åtta på kvällen. Ett par tre timmar senare var vi hemma igen. Borta bra - men hemma bäst!

Nyår i Dublin del 1

Inför nyåret 2011/2012 tänkte vi att vi skulle prova en ny grej: nyår i Utomlandet. Sedan kan man diskutera om Irland var det rätta stället att besöka i slutet av december, men så blev det i alla fall.

Torsdag
Vi avreste från Moss flygplats Rygge i vårt västra grannland på morgonen den 29 december 2011 och ett par timmar senare klev vi av flyget på Dublins flygplats, där det - som synes - blåste halv storm.

Vi tog oss smidigt in till själva Dublin och checkade in på Castle Hotel som var sådär überbrittiskt, fast det låg i Dublin. Heltäckningsmattor överallt, till och med i trapphuset!

Det var svårt att föreställa sig att Dublin ändå är en huvudstad i ungefär samma storlek som Stockholm eftersom det var dåligt med höghus i stadskärnan. De flesta hus påminde om dem på bilden, även om hus med så mycket som fyra våningar förekom. Det hela kändes - igen - väldigt brittiskt. Dublin är också känt för sina dörrar i georgiansk stil, med sina typiska valv och härliga färger.

 

Fredag

På fredagen hade vi planerat att besöka Dublin Zoo, som är Irlands största. Att det var svinkallt och blåste småspik fick oss ingalunda att bryta dessa planer. Så vi tog buss 46A till Phoenix Park och där var det ganska så folktomt. Men inträdespriset var bra: 2,50 € till skillnad från vanliga 15€! Djuren var dock inte heller särskilt förtjusta i vädret och ibland fick man verkligen anstränga sig för att se dem, vilken den nedre bilden bevisar. Jag tror att jag spanar efter en fjällräv.

Efter zoo-besöken så var det uppehåll i flera minuter så vi passade på att gå och shoppa lite. Här nedan ses O'Connell Street som är den stora shoppinggatan.

Något som var lite ovanligt med Dublinska - kanske alla irländska? - affärer var att man fick papperspåsar. Får man det hemma är det ju lite lyxigt nästan, men i Dublin fick man papperspåsar överallt. Till och med på H&M delades det bara ut papperspåsar. Undrar varför... Kan ju inte passa så bra ihop med det irländska klimatet.

När jag gick i sjunde klass hade jag en engelskbok som hette Wings. I den presenterades olika engelsktalande länder, bl a Irland, tillsammans med en liten trudelutt som var representativ för landet. För Irland var detta Molly Malone, en 1800-talsvisa om en fiskförsäljerska som gick runt på Dublins gator och sålde fisk på sin kärra. Sången hade sedemera blivit någon sorts officiell sång för Dublin. Såklart ville vi (mest jag) besöka henne där hon står på Grafton Street och såklart var jag tvungen att nynna lite tyst på sången som jag nu har kunnat i så många år...

In Dublin's fair city,
where the girls are so pretty,
I first set my eyes on sweet Molly Malone,
As she wheeled her wheel-barrow,
Through streets broad and narrow,
Crying, "Cockles and mussels, alive alive oh!"

"Alive-a-live-oh,
Alive-a-live-oh",
Crying "Cockles and mussels, alive alive oh".

She was a fishmonger,
And sure 'twas no wonder,
For so were her father and mother before,
And they each wheeled their barrow,
Through streets broad and narrow,
Crying, "Cockles and mussels, alive, alive oh!"

"Alive-a-live-oh,
Alive-a-live-oh",
Crying "Cockles and mussels, alive alive oh".

She died of a fever,
And no one could save her,
And that was the end of sweet Molly Malone.
Now her ghost wheels her barrow,
Through streets broad and narrow,
Crying, "Cockles and mussels, alive, alive oh!"

"Alive-a-live-oh,
Alive-a-live-oh",
Crying "Cockles and mussels, alive alive oh".

Om jag tyckte att Molly Malone var kultur så var Emil av en helt annan åsikt. Han var mycket mer inne på att besöka så många som möjligt av Dublins ca 1000 pubar, t ex The Brazen Head som är Irlands och en av världens äldsta pubar som fortfarande är i drift, grundad redan 1198. 

Lokaltrafiken i Dublin var väl utbygg. Vi köpte ett 5-dagars busskort och fick åka så mycket vi ville. Alla bussar var av dubbeldäckar-modell som den nedan, och när de kom körande runt gathörnen kunde jag inte låta bli att få Harry Potter-vibbar. Ni vet, nattbussen i den tredje boken/filmen Harry Potter och fången från Azkaban, även om den var lila och hade tre våningar.

På kvällen var vi trötta så vi åt på hotellets restaurang, som låg i gamla källarvalvet. En trio med irländska herrar underhöll oss med irländska visor och banjospel.

Nyårsförändringar

Jag tror egentligen inte på nyårslöften och har egentligen inte tänkt att lämna några heller. Däremot har jag tänkt göra lite förändringar i livet och då passar det ju bra att göra det i och med att det nya året börjar. Så jag har bestämt mig för två "nyårsförändringar":

1. Låna fler böcker på biblioteket

Alltså till skillnad från att köpa dem. Engelska böcker är ju fortfarande svårt att hitta på biblioteket men många svenska finns på biblioteket, till och med i Kil. Så innan jag köper en bok på svenska ska jag kolla biblioteken i närheten. Så kan pengarna gå till huset.

2. Få ordning på träningen

Det har blivit lite si och så med träningen under hösten. Först höll vi ju på med sovrummet i princip varje ledig stund och då hade jag varken tid eller ork för träning. Sedan trodde jag ett tag att jag skulle komma igång ordentligt när jag och Ellen skulle iväg och dansa, men det låg på fredagar och det är en vansklig dag för det kan ju hända att man har andra planer så det blev bara två gånger. Simningen kom visserligen igång i typ oktober, men det var inte riktigt tillräckligt. Rutin och regelbundenhet är två ledord här.

Det tror jag får räcka.

Gott Nytt År

När ni läser detta befinner vi oss på hemlig ort, men vi är snart tillbaka hemma igen. Då ska jag berätta allt om vårt nyårsfirande. Tills dess...

Lyckad julklapp

Det är roligt när man ger bort presenter som blir uppskattade. Pappas julklapp i år vara väldigt uppskattad. Han fick nämligen "Revolt", sista delen i Hungerspelen-triolgin. Jag hade gjort mitt yttersta för att på bästa julmaner mörka att den kommit ut på svenska så att han inte skulle springa till affären själv och köpa den. Han, liksom övriga familjen, slukade ju del 1 och 2 under sommaren.

Hur som helst så fick han tredje delen i julklapp av mig på julafton (originell tidpunkt, eller hur..?) och imorse, på annandagen var den utläst. Hela juldagen spenderade han med sin bok och hade inte tid för något annat. Som sagt, det är roligt när man ger bort presenter som blir uppskattade.

Och boken, den är redan i händerna på storasyster Anna...

God Jul



Julförberedelser

Idag är det den 23 december och det är dagen då jag och pappa brukar handla och pynta huset. Traditionsenligt så är det min uppgift att ordna med julkrubban. Hur det riktigt kommer sig vet jag inte, men nu är det på det viset.

Eftersom det aldrig riktigt tillkommer någon till krubban så är det lite svårt att variera den, men man får jobba med att placera ut Jesus på olika ställen olika år och sedan arrangera övriga därefter. Herden är alltid klurig för han har så dålig balans men iår blev han lutad mot stallets vägg.

Och för att det inte ska bli alldeles för sakralt så ska den lilla tomten med gran och släde tillfogas på toppen av stallet. Ett steg närmare julafton!