Skakad men framför allt rörd

I fredags hade vi skolavslutning. Och det är ju lite nostalgiskt mysigt, men samtidigt lite nostalgiskt ledsen. En hel del elever som går vidare i livet och som man inte får se. I år var det lite extra sorgligt eftersom jag inte ska tillbaka till Frycke (alltså Fryxellska skolan) till hösten, även om de flesta av mina kollegor vägrar att säga de utan alla tror att rektorn kommer att ringa tillbaka mig i augusti.

Jag har i alla fall tagit farväl av mina grupper och såklart även min mentorsklass om jag ju har kommit extra nära. Mina alldeles underbara, fantastiska mentorsklass. De hade samlat ihop pengar och köpt en blomma samt ett lila stenhjärta för att jag skulle sluta, som jag fick på avslutningen. Dessutom hade en av mina elever gjort ett kort och skrivit en dikt till mig. Det är inte utan att man blir rörd. Det var inte långt till tårarna när jag fick detta!

Framsida

Detta kanske inte var den mest smickrande bilden men jag tror kanske att den säger en del om mig. Lite lagom sådär tokfransig.

Den är ifrån vår första vecka i höstas när vi var med klassen på Södra Viken och hade en lära-känna-varandra-dag.

Baksida

Högst upp en bild på några av tjejerna i klassen och längst ner en bild på kortmakerskan själv. Jag vet inte hur bra man kan läsa dikten hon har skrivit. Annars står det så här:

Under den korta tiden som mentor jag dig haft.

Har det varit väldigt glatt!

I tyska och engelska jag lärt mig mycke.

Men du har också visat vägen här på Frycke!

Tack vare din glädje och energi vill jag alltid göra mitt bästa.

Och så känner nog de flesta!

Ha ett bra bröllop och ett bra liv!

Från: Isabelle A

Bästa lärare någonsin!

Vi saknar dig redan.

Glöm aldrig 7fI!

Gaaah!

Intervju i sikte! 

Shit pommes frites!

Weekendspecial Tyskland del 1

Eftersom Kristi himmelsfärd i år gjorde gemensam sak med nationaldagen och gav oss en härlig långhelg bestämde vi långt tidigare att vi skulle ta oss en tur till utomlandet. Och vi tänkte förena nytta med nöje - både sightseeing och inköp av dryck till bröllopet. Så vad bättre än Tyskland?! Sagt och gjort, i mars bokade vi både färja (Göteborg-Kiel) och en hotellnatt i Lübeck. Vi lämnade Göteborg på torsdag kväll med destination Kiel.

Man sover enormt fashionabelt på färjor, vilket detta foto på vår hytt bekräftar.

Vid nio-tiden på fredag morgon puttrade vi in i Kiels hamn.

Eftersom vi faktiskt hade bil kände vi oss enormt spontana och när vi såg en sådan där brun skylt efter vägen som betyder sevärdhet gjorde vi en liten avstickare till Bad Segeberg, där de hade ett berömt kalkberg. Det är det som syns i bakgrunden.

Lübeck är känt som "de sju tornens stad" och detta är två av tornen. De finner sig på Holsentor som är ett av de kvarvarande tornen på den gamla ringmur från 1478 som tidigare omgav staden. Holsentor var en av fyra ingångar till Gamla stan i denna Hansastad. Än idag är det Lübecks kännetecken.

 

Kristi himmelsfärd var en ovanligt varm historia i år och därför beslöt vi oss för att ta en båttur på floden Trave som flyter genom Lübeck och omger Gamla stan. I all denna tryckande värme fläktade det härligt! Och lite historia och kuriosa om staden fick vi också genom den guidade turen.

Naturligtvis kunde vi ju inte hoppa över en vanlig sightseeingtur i Lübeck utan vi vandrade runt lite i Gamla stan också. Här ses Emil framför Marienkirche (Mariakyrkan) som byggdes mellan 1250 och 1350 som en symbol för Hansastadens makt och välstånd. Det står på Gamla stans allra högsta punkt och återfinns på UNESCOS världsarvslista, vilket faktiskt hela Lübecks gamla stad gör.

På kvällen hade vi bokat bord på denna väkända och traditionella restaurang - Kartoffelkeller. Och jodå, visst var det på denna restaurang som ett stor antal människor hade blivit smittade med EHEC, fick vi reda på två dagar efter att vi varit där.

Men det man inte vet, mår man inte dåligt av. Så vi åtnjöt en härlig middag på Kartoffelkeller i en fantastisk miljö. Och visst serverades det böngroddar! Men vi verkar ha klarat oss.

När vi kom ut från Kartoffelkeller runt tio-tiden på kvällen var det fortfarande en massa folk ute och affärerna var öppna. Denna skylt förklarar varför.

 Efter en varm men mysig dag i Lübeck lade vi oss för att sova innan nästa dags stora äventyr väntade.

 

 

Our house

In the middle of the street

Our house

Förutom att huset inte direkt ligger mitt på en gata, utan snarare långt ute på landet. Men vi tror att det kommer att bli bra. Vi tror att vi kommer att trivas. Vi vet att det kommer att bli sjukligt mycket jobb. Men vi tror att det blir bra. Första juli får vi tillträde om allt går enligt planerna. Spännande!

Tredimentionella pirater

Emil och jag bokade biljetter till fjärde Pirates-filmen under veckan. Vi blev lite chockade över priset. 140 spänn! "Shit vad dyrt det har blivit att gå på bio!" tyckte vi och reflekterade sedan inte vidare över detta. Tills vi kom till bion igår och insåg att vi hade bokat 3D-film utan att inse det. Det var därför det var så ovanligt dyrt. Ibland är vi ganska intelligenta.

Själva filmen då? Denna gång befinner sig captain Jack Sparrow på väg mot Ungdomens källa tillsammans med Blackbeard och hans vackra dotter. Dock är de inte ensamma om sitt mål... Den var bättre än tvåan och trean men nådde inte upp till första filmen. Det kändes som att humorn från ettan inte riktigt fanns. Men det var coolt att se 3D-bio, för det hade vi inte gjort innan.

Möhippad

Om det var någon som var nere på stan förra helgen och såg något som såg ut som den goda fen i Askungen möter Christer Lindarw - do not fear - det var bara jag. Jag blev nämligen möhippad, vilket tydligen är ett verbiserat (?) substantiv, dvs ett substantiv som har blivit omvandlat till verb. Enligt Sofia. Oh well, enough with the semantics already. 

Jag blev kidnappad i mitt hem och förd till Karlstad iförd ovanstående utstyrsel där ett antal uppdrag väntade som till sist förde till det slutgiltiga målet - en skivstudio! Jag skulle bli artist.

Så jag hade inget val utan fick slänga på mig hörlurarna, hoppa in i studion och riva loss Linda Bengtzings "Alla flickor" en si sådär fyra gånger. Ungefär som på schlagerbaren på Nöjes en lördagkväll... Ungefär lika vackert var det också. Och lika roligt! Jag kan också säga att nu förstår man verkligen varför en del artister låter rätt bra på skiva men rätt crappy i verkligheten. Ägaren av studion visade oss hur man kunde fixa och fuska med det mesta. 

Efter studion bar det av till "Frost" där vi avnjöt en fantastisk måltid, bestående av vitlöksbröd till förrätt, en mumsig huvudrätt bestående av kyckling och klyftpotatis och till efterrätt bjöds det Paolo Roberto med chokladsås. Nära på i alla fall. Tartufo. Divinity! 

Framåt kvällen retirerade vi till Idas hus (dit jag ännu inte lyckats ta mig av egen maskin) och finalen av Eurovision Song Contest med dess rafflande omröstning. Damn you Lettland, som gav 12:an till Italien så att de gick om oss!!! Ida funderade däremot på att konvertera till judendomen efter Israels toppoäng.

Tack tjejer för en jättefin dag!

Fredag den trettonde

Det vet ju alla att fredag den trettonde är en otursdag. Varför det är så finns det flera förklaringar till. En handlar om Jesus, som vid sin sista måltid satt vid ett bord omgärdat av sina tolv lärjungar, alltså tretton till bordet. Sedan korsfästes ju Jesus på långfredagen, varför talet 13 och fredagen paras ihop på detta vid. En annan berättelse ur den fornnordiska mytologin berättar om hur den onde Loke kom sm trettonde gäst till ett gästabud i Valhall. Loke som sedemera fick den blide Höder att skjuta prick på sin egen bror Balder med en mistel - den enda växt som kunde skada Balder. Den tredje är något mer modern och handlar om tempelriddarna. Ett antal tempelriddare ska ha fänglats (och senare torterats och dödats) av påven Clemens V just ferdagen den 13 oktober 1307.

Själv har jag inte upptäckt att fredagen den trettonde skulle vara med oturbenägen än någon annan dag. Tills igår vill säga. Emil och jag satt hemma i godan ro. Vi hade ätit kinamat och zappade runt lite på kanalerna när mamma plöstligt ringde och undrade om någon av oss inte hade druckit alkohol. En av deras grannar hade nämligen varit ute och kört med hästkärran och tappat hjulen på ena sidan. Själv hade jag ju kalasat enbart på Loka citron så det fick bli jag som blev chaufför under räddningsaktionen. Så först fick vi fara till landet och hämta upp pappa och en annan granne, varpå vi åkte till Mellerudstorpsvägen där hon stod och väntade med bil och kärra. Och båda hjulen på vänstersidan hade lossnat! Båda!

Vi funderade mycket på hur detta kunde gå till. Att åtta bult kunde släppa i princip på samma gång och båda hjulen trilla av. Men nu förstår vi ju - det var fredag den trettonde!

1 maj

Visserligen är det 10 maj idag, men jag kan ändå berätta om 01 maj. Vi har en tradition i familjen av att "maja". Tydligen ska det betyda typ 'klä/smycka med blommor' (se majstång) men i min släkt har "maja" alltid betytt 'åka ut med fika och titta på kulturellt viktiga saker, t ex gamla stenar'. Så det gjorde vi såklart.

I år hade Emil tittat ut målet, vilket blev Värmlandsnäs och Villkorsberget. På Villkorsberget finns rester av en fornborg som enligt en arkeologisk undersökning visat sig blivit bränd på 500- eller 600-talet. Typiskt majningmaterial!

Villkorsbergets fornborg... eller ja, det som är kvar av den.

Här fikade vi...

...till den vackra utsikten.