Weekendspecial Tyskland del 1

Eftersom Kristi himmelsfärd i år gjorde gemensam sak med nationaldagen och gav oss en härlig långhelg bestämde vi långt tidigare att vi skulle ta oss en tur till utomlandet. Och vi tänkte förena nytta med nöje - både sightseeing och inköp av dryck till bröllopet. Så vad bättre än Tyskland?! Sagt och gjort, i mars bokade vi både färja (Göteborg-Kiel) och en hotellnatt i Lübeck. Vi lämnade Göteborg på torsdag kväll med destination Kiel.

Man sover enormt fashionabelt på färjor, vilket detta foto på vår hytt bekräftar.

Vid nio-tiden på fredag morgon puttrade vi in i Kiels hamn.

Eftersom vi faktiskt hade bil kände vi oss enormt spontana och när vi såg en sådan där brun skylt efter vägen som betyder sevärdhet gjorde vi en liten avstickare till Bad Segeberg, där de hade ett berömt kalkberg. Det är det som syns i bakgrunden.

Lübeck är känt som "de sju tornens stad" och detta är två av tornen. De finner sig på Holsentor som är ett av de kvarvarande tornen på den gamla ringmur från 1478 som tidigare omgav staden. Holsentor var en av fyra ingångar till Gamla stan i denna Hansastad. Än idag är det Lübecks kännetecken.

 

Kristi himmelsfärd var en ovanligt varm historia i år och därför beslöt vi oss för att ta en båttur på floden Trave som flyter genom Lübeck och omger Gamla stan. I all denna tryckande värme fläktade det härligt! Och lite historia och kuriosa om staden fick vi också genom den guidade turen.

Naturligtvis kunde vi ju inte hoppa över en vanlig sightseeingtur i Lübeck utan vi vandrade runt lite i Gamla stan också. Här ses Emil framför Marienkirche (Mariakyrkan) som byggdes mellan 1250 och 1350 som en symbol för Hansastadens makt och välstånd. Det står på Gamla stans allra högsta punkt och återfinns på UNESCOS världsarvslista, vilket faktiskt hela Lübecks gamla stad gör.

På kvällen hade vi bokat bord på denna väkända och traditionella restaurang - Kartoffelkeller. Och jodå, visst var det på denna restaurang som ett stor antal människor hade blivit smittade med EHEC, fick vi reda på två dagar efter att vi varit där.

Men det man inte vet, mår man inte dåligt av. Så vi åtnjöt en härlig middag på Kartoffelkeller i en fantastisk miljö. Och visst serverades det böngroddar! Men vi verkar ha klarat oss.

När vi kom ut från Kartoffelkeller runt tio-tiden på kvällen var det fortfarande en massa folk ute och affärerna var öppna. Denna skylt förklarar varför.

 Efter en varm men mysig dag i Lübeck lade vi oss för att sova innan nästa dags stora äventyr väntade.

 

 

Our house

In the middle of the street

Our house

Förutom att huset inte direkt ligger mitt på en gata, utan snarare långt ute på landet. Men vi tror att det kommer att bli bra. Vi tror att vi kommer att trivas. Vi vet att det kommer att bli sjukligt mycket jobb. Men vi tror att det blir bra. Första juli får vi tillträde om allt går enligt planerna. Spännande!

Tredimentionella pirater

Emil och jag bokade biljetter till fjärde Pirates-filmen under veckan. Vi blev lite chockade över priset. 140 spänn! "Shit vad dyrt det har blivit att gå på bio!" tyckte vi och reflekterade sedan inte vidare över detta. Tills vi kom till bion igår och insåg att vi hade bokat 3D-film utan att inse det. Det var därför det var så ovanligt dyrt. Ibland är vi ganska intelligenta.

Själva filmen då? Denna gång befinner sig captain Jack Sparrow på väg mot Ungdomens källa tillsammans med Blackbeard och hans vackra dotter. Dock är de inte ensamma om sitt mål... Den var bättre än tvåan och trean men nådde inte upp till första filmen. Det kändes som att humorn från ettan inte riktigt fanns. Men det var coolt att se 3D-bio, för det hade vi inte gjort innan.

Möhippad

Om det var någon som var nere på stan förra helgen och såg något som såg ut som den goda fen i Askungen möter Christer Lindarw - do not fear - det var bara jag. Jag blev nämligen möhippad, vilket tydligen är ett verbiserat (?) substantiv, dvs ett substantiv som har blivit omvandlat till verb. Enligt Sofia. Oh well, enough with the semantics already. 

Jag blev kidnappad i mitt hem och förd till Karlstad iförd ovanstående utstyrsel där ett antal uppdrag väntade som till sist förde till det slutgiltiga målet - en skivstudio! Jag skulle bli artist.

Så jag hade inget val utan fick slänga på mig hörlurarna, hoppa in i studion och riva loss Linda Bengtzings "Alla flickor" en si sådär fyra gånger. Ungefär som på schlagerbaren på Nöjes en lördagkväll... Ungefär lika vackert var det också. Och lika roligt! Jag kan också säga att nu förstår man verkligen varför en del artister låter rätt bra på skiva men rätt crappy i verkligheten. Ägaren av studion visade oss hur man kunde fixa och fuska med det mesta. 

Efter studion bar det av till "Frost" där vi avnjöt en fantastisk måltid, bestående av vitlöksbröd till förrätt, en mumsig huvudrätt bestående av kyckling och klyftpotatis och till efterrätt bjöds det Paolo Roberto med chokladsås. Nära på i alla fall. Tartufo. Divinity! 

Framåt kvällen retirerade vi till Idas hus (dit jag ännu inte lyckats ta mig av egen maskin) och finalen av Eurovision Song Contest med dess rafflande omröstning. Damn you Lettland, som gav 12:an till Italien så att de gick om oss!!! Ida funderade däremot på att konvertera till judendomen efter Israels toppoäng.

Tack tjejer för en jättefin dag!

Fredag den trettonde

Det vet ju alla att fredag den trettonde är en otursdag. Varför det är så finns det flera förklaringar till. En handlar om Jesus, som vid sin sista måltid satt vid ett bord omgärdat av sina tolv lärjungar, alltså tretton till bordet. Sedan korsfästes ju Jesus på långfredagen, varför talet 13 och fredagen paras ihop på detta vid. En annan berättelse ur den fornnordiska mytologin berättar om hur den onde Loke kom sm trettonde gäst till ett gästabud i Valhall. Loke som sedemera fick den blide Höder att skjuta prick på sin egen bror Balder med en mistel - den enda växt som kunde skada Balder. Den tredje är något mer modern och handlar om tempelriddarna. Ett antal tempelriddare ska ha fänglats (och senare torterats och dödats) av påven Clemens V just ferdagen den 13 oktober 1307.

Själv har jag inte upptäckt att fredagen den trettonde skulle vara med oturbenägen än någon annan dag. Tills igår vill säga. Emil och jag satt hemma i godan ro. Vi hade ätit kinamat och zappade runt lite på kanalerna när mamma plöstligt ringde och undrade om någon av oss inte hade druckit alkohol. En av deras grannar hade nämligen varit ute och kört med hästkärran och tappat hjulen på ena sidan. Själv hade jag ju kalasat enbart på Loka citron så det fick bli jag som blev chaufför under räddningsaktionen. Så först fick vi fara till landet och hämta upp pappa och en annan granne, varpå vi åkte till Mellerudstorpsvägen där hon stod och väntade med bil och kärra. Och båda hjulen på vänstersidan hade lossnat! Båda!

Vi funderade mycket på hur detta kunde gå till. Att åtta bult kunde släppa i princip på samma gång och båda hjulen trilla av. Men nu förstår vi ju - det var fredag den trettonde!

1 maj

Visserligen är det 10 maj idag, men jag kan ändå berätta om 01 maj. Vi har en tradition i familjen av att "maja". Tydligen ska det betyda typ 'klä/smycka med blommor' (se majstång) men i min släkt har "maja" alltid betytt 'åka ut med fika och titta på kulturellt viktiga saker, t ex gamla stenar'. Så det gjorde vi såklart.

I år hade Emil tittat ut målet, vilket blev Värmlandsnäs och Villkorsberget. På Villkorsberget finns rester av en fornborg som enligt en arkeologisk undersökning visat sig blivit bränd på 500- eller 600-talet. Typiskt majningmaterial!

Villkorsbergets fornborg... eller ja, det som är kvar av den.

Här fikade vi...

...till den vackra utsikten.

Red Riding Hood

Ikväll gjorde jag något jag inte gjort på länge - jag var på bio. Och såg "Red Riding Hood" (trailer finns här), som i enlighet med namnet är en film baserad på sagan om Rödluvan. Något löst baserad, får man väl säga, på bröderna Grimms version. Det finns en varg och hon har en röd kappa med luva. Det finns en farmor också. That's it.

Huvudpersonen ("Rödluvan") är Valerie som bor i en medeltida by där alla är rädda för varulven som plågar dem och det gäller att ständigt vara på sin vakt. Valerie är förälskad i sin barndomsvän tillika fattiga skogshuggaren Peter, men hennes föräldrar vill annat och förlovar henne med den rike Henry. Valerie och Peter planerar att rymma tillsammans men ödet vill annorlunda och Valeries lillasyster blir attackerad och dödad av varulven. En auktoritet på området varulvar kallas in för att hjälpa till och breakar the bad news att det lär vara någon som bor i byn som är varulven, och snart vet ingen vem som är vän och vem som är fiende. Man kan bli paranoid för mindre.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha för förväntningar på filmen för den har fått några riktigt dåliga recensioner av kritiker, men jag tyckte faktiskt om den. Bitvis spännande, bitvis romantisk och bitvis oerhört paranoid. Det hela "vem kan man lita på"-scenariot fungerade bra, tycker jag. Jag var väldigt eager att få reda på vem varulven var. Kanske inte den bästa filmen jag sett, men helt okej. Det kommer nog inte gå till historien som en av de bästa filmerna, men inte förtjänar den att vara på kalkonfilmslistan heller.

Disturber of the peace

Om det är någon som undrar ungefär när det blir ljust nu för tiden kan jag ge ett svar på den frågan. Någon gång mellan halv fem och kvart i fem. Och vad gör jag uppe så ogudaktigt tidigt såhär under påskledigheten? undrar ni. Ja, det kan man verkligen fråga sig. Svaret är enkelt: mellan ca 03.00 och 05.08 stod det nere på gatan en bil med släpkärra vars larm tjöt i princip oavbrutet i två timmar. Precis utanför sovrumsfönstret. Det gjorde det där med sömn lite småklurigt. Och eftersom det tydligen är något fel på mina öron (de funkar för bra) så hjälper det inte med öronproppar heller; jag hör lika bra med som utan. 

Securitas kom på besök till kvarteret runt fyra-tiden, men det verkade som om de inte kunde göra något åt saken, för de åkte iväg igen trots att bilen fortfarande tjöt. 05.08 hörde jag prat utanför fönstret och ställde mig och kikade bakom rullgardinen och - thank God - en man klev in i den tjutande Saaben och körde iväg med den. Ordningen var återställd. Efter två timmar!

Hade det varit en arbetsdag idag och min nattsömn decimerats med två timmar hade jag nog inte varit riktigt så lugnt som jag ändå var i natt, eftersom jag visste att jag skulle få fortsätta sova istället för att gå upp 05.45. Definitivt 1-0 till att bo på landet istället för i en tätort!