Vinden susar i advent

Även om jag inte riktigt kan förstå hur det gick till så står nu faktiskt första advent redan för dörren. Och då är det ju mycket som ska fixas. Baka pepparkakor till exempel! På lördag förmiddag åkte jag och Emil ut till mamma och pappa på landet för att inviga våra nya pepparkaksmått. Jag är lite ledsen över att vi inte hade någon gran, men det får gå ändå. Mamma hade bakat degen och den var både god och lättbakad!

Som tur är hade vi i alla fall ett pepparkaksmått i form av en ängel. Och det är min favoritform på pepparkakor!

På kvällen var det ju också dags för att sätta upp alla adventsljusstakar. Det är få ljus som ger en sådandär behaglig känsla i magen som just ljuset av en elektrisk ljusstake i advent...

I eftermiddag blir det ett litet besök på skyltsöndagen i Kil innan mamma och pappa kommer på adventsfika med glögg (eller julmust), pepparkakor och lussekatter. Det första ljuset ska tändas och vi läser naturligtvis versen:

Vinden susar i advent,
och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen,
Gud bevare dem på färden.

Trötter

Just nu är jag inne i en sådan där period när jag känner mig konstant trött. Det spelar ingen roll om jag så sover 6, 7, 8 eller 9 timmar om nätterna; jag är ändå lika trött när jag vaknar. Delvis beror det på att jag håller på med utvecklingssamtal för närvarande. Inte bara blir det senare kvällar än vanligt på jobbet, det blir dessutom mer arbete hemma eftersom planeringstiden på jobbet äts upp. Att jag sedan har lyckats planera in triljoner aktiviteter utöver arbete under de här veckorna är väl ovanligt dålig planering.

Jag märker dock att det inte bara är jag som är väldigt trött just nu. Var och varannan kollega klagar på trötthet, oberoende av varandra. Vi är som zombies nu i F-laget. Mycket beror det på detta kompakta mörker. Det är mörkt när jag går upp och mörkt när jag går ifrån jobbet till tåget. Konstant mörkt, känns det som. Det tär på mig.

Idag somnade jag på tåget. Mellan Tolita och Kil. För er som inte hänger på Fryksdalsbanan så ofta som jag göra kan jag meddela att det är ca 5-7 minuters resväg däremellan. Jag lyckades hålla mig vaken alla 30 minuter (ca) till Tolita, men sedan var det kört. 5 till klarade jag inte, utan dåsade till. Jag hade till och med börjat förbereda min avstigning med att sätta på mig halsduk, mössa, vantar och knäppa jackan. Men det hjälpte inte. Jag vaknade tvärt och såg att tåget var framme i Kil. Jag ryckte åt mig mina saker och skyndade mig till dörren. Som var ur funktion. Jag sprang genom hela tåget till nästa dörr och precis när jag tryckte på "öppna"-knappen så pep tåget sådär pip-pip-pip som betyder att 'nu åker vi.' Och det gjorde vi. Så det var bara att sitta med till Karlstad.

I Karlstad klev jag av på spår 1A, gick till spår 1B och hade tur. Där och väntade stod ett tåg mot Charlottenberg som skulle gå om bara några minuter, så det var bara att kliva på och åka tillbaka till Kil igen. Värt. Som tur var lyckades jag hålla mig vaken på tillbakavägen.

Känd från tv

Jodå, men visst så var man med på tv. Vi var ju tvungna att kolla på reprisen idag och se om vi kom med på bild. Och det gjorde vi ju. Det var lite sjukt att se sig själv flasha förbi sådär i förbifarten på nationell tv. Coolt.

Just denna bild som är en printscreen från tv4play, blev väl sådär, men det är ändå tydligt (nåja, hyfsat) att det är jag som sitter där och applåderar åt Linneas fantastiska The winner takes it all. Det är alltså jag som sitter till vänster om damen med kort hår och randig skjorta. Till vänster om mig sitter Emil, delvis skymd av en blond kvinna.

Idol

Idol var i stan. I was there, som det stod på en av alla de Idol-T-shirts som de ogenerat krängde till barnfamiljer. Jag är egentligen inte så insatt i programmet den här säsongen, utan har mest sett någon repris hos mamma och pappa, men får man chansen att gå på Idol gratis så är inte jag den som är nödbedd. Biljetter till de platser där vi satt kostade egentligen 635 spänn så... Rena rånet, om du frågar mig. 635 spänn! Men gratis känns som ett helt okej pris.

Även om jag som sagt inte har följt programmet så mycket den här säsongen så var det ändå roligt att vara där. Framför allt var det spännande att se hur tv görs, och få vara med på TV in the making. Eftersom jag råkade hamna både på genrepet på torsdagen och the real deal på fredagen (rätt bra för en som inte ens följer programmet) så var det också kul att jämföra. På torsdagens genrep var allt fortfarande ganska sketchy och de hade inte riktigt koll på kameravinklar och var de skulle vara och vad de skulle säga och så. Men på fredagen satt det! Det var också kul att se alla miljoner kameror överallt och hur kameramännen sprang omkring med kamerorna på scenen, men att de ändå alltid lyckades hålla dem ur bild. Stämningen var verkligen på topp. Löfbergs Lila Arena var fullsatt och publiken kokade. Alla var med på de regisserade applåderna och ropen, för så mycket mer än man tror är regisserat. I pauserna och även under showen uppmanades publiken både genom tillsägelser och gester att det var dags att applådera.

Gällande själva programmet blev jag enormt imponerad av idolerna. Jag tror inte att det var någon som tog en falsk ton. Det var också ett roligt tema, Klassiker, eftersom jag kände igen de flesta låtarna. Mest gillade jag dock Minnahs "Always on my mind" och Jays version av "Like a prayer". Det var ståpäls.

Jag måste nog kanske börja följa programmet nu.

Utv.samtal

Det är härliga veckor nu när det är utvecklingssamtal. Idag har jag till exempel varit hemifrån från 06.35 till 20.30. Lite trött blir man. Därför kommer inläggen att bli något sporadiska. Håll till godo.

Digitala vägbeskrivningar

Ibland undrar man om google maps har en skruv lös. Om man försöker få en vägbeskrivning från Tokyo till New York, föreslås en del intressanta resvägar. Redan på nr 2 kör det ihop sig. (se nedan) Sväng vänster vid vaddå?

Sedan fortsätter en herrans massa beskrivningar av samma slag tills man kommer till nr 21...

1.	Kör mot norr
2.	Sväng åt vänster vid 都庁北（交差点）
3.	Sväng åt vänster vid 新宿中央公園北（交差点）
4.	Ta infarten in på 首都高速4号新宿線
5.	Ta avfart 三宅坂ＪＣＴ mot 銀座
6.	Kör in på 首都高速都心環状線
7.	Ta avfart 江戸橋ＪＣＴ mot 向島・湾岸線・箱崎
8.	Kör in på 首都高速6号向島線
9.	Ta avfart 堀切ＪＣＴ mot 大宮・東北道・三郷
10.	Kör in på 首都高速中央環状線
11.	Ta avfart 小菅ＪＣＴ till höger mot 常磐道・三郷
12.	Kör in på 首都高速6号三郷線
13.	Ta avfart 三郷ＪＣＴ mot 常磐道・水戸
14.	Kör in på 常磐自動車道
15.	Ta avfart 高速桜土浦ＩＣ mot 国道354号線
16.	Håll höger vid vägskälet, följ skyltarna mot 土浦・霞ヶ浦 och kör in på 国道354号線
17.	Sväng åt vänster vid 中村陸橋下（交差点） för att följa 国道354号線
18.	Sväng åt höger vid 天川団地入口（交差点） mot 県道48号線
19.	Sväng vänster vid 県道48号線
20.	Sväng höger
21.	Paddla över Stilla havet i kajak

I rest my case.

Rennstasnipan

Redan tidigare under veckan hade vi bestämt att om det blev fint väder så skulle vi gå ut på en långpromenad på lördagen. Och det blev ju riktigt härligt höstväder så det var bara att packa i oss i Pelle och köra iväg till Rennstasnipan, som är ett naturreservat i Kils kommun, strax norr om Högboda. Vi hittade detta utflyktsmål i en liten broschyr om vandringsleder i Kils kommun, som kom i brevlådan precis när vi hade flyttat hit.

Själva berget är 252 meter över havet, men Rennsta ligger inte direkt på havsnivå så stigningen blev inte riktigt så hög, men ändå ca 140 m på små slingriga stigar. Här och var fanns det dock inbyggda vilopauser i form av små skyltar med information antingen om naturen eller om övernaturliga väsen från folktron, t ex skogsrået, Näcken, älvor och tomtar.

När vi hade kämpat oss upp för de små slingriga stigarna till toppen möttes vi av ett stort utkikstorn, byggt av Högboda byalag med ekonomisk hjälp av andra frivilliga generösa själar.

Här är bildbeviset på att jag vågade klättra upp i det 12 meter höga tornet.

Men det var verkligen värt det, för utsikten var fenomenal, vilket framgår tydligt på denna bild.

På sina ställen var det riktig trollskog. Troll var för övrigt också ett av de övernaturliga väsen som man kunde läsa om.

Det syns hyfsat dåligt på den här bilden tagen från parkeringen, men det där suddiga däruppe där pilen pekar är utkikstornet högst upp på Rennstasnipan. Så ända dit upp gick vi. En redig promenad på en lördagsförmiddag.

Ljus

Alla helgons dag är den kanske vackraste högtiden.


Nors kyrka upplyst av ljus.