Kils arkeologiska dag

Jag tycker, som jag tidigare har skrivit, att man ska försöka stödja lokala arrangemang, framför allt om man bor på en mindre ort. Så det gjorde jag och Emil igår, nämligen Kils arkeologiska dag. Den bestod av tre stånd som sålde hemslöjd av olika slag (sten, trä, kardade saker), en sandhög där man fick göra utgrävningar, ett kubbspel, korvförsäljning, öppet hus på skolmuseet och en historisk tipspromenad. Vi satsade på tipspromenaden.

Min rad blev väldigt underlig. Jag tror inte att jag kommer att vinna, men det spelar å andra sidan inte så stor roll. Det viktig var ju att vi var där och stödde det lokala arrangemanget.

Tv-hösten är räddad

I onsdags när vi var hos syster yster Mia och firade hennes sambos födelsedag tillsammans med mor och syster yster Anna med sambo så pratade vi (bland annat) om bristen på tv-program som gör att man bara måste sitta bänkad och som gör att resten av världen får vänta. I princip. Eller i alla fall ett tv-program som man tycker såpass om att man vet när det går och tittar på det samma vecka. Våra - tja, i alla fall mina - böner har blivit hörda, för idag börjar ett av mina favoritprogram igen. BONES. Tv-hösten är räddad.

Booth och "Bones"

Så nu vet ni vad jag ska göra varje söndag 20.00 ett tar framöver. Våga inte ringa och ta upp min tid med triviala saker då. Enbart en händelse av kataklysmiska proportioner är skäl nog.

Back to work

Idag är sista dagen på min ofantligt långa semester. Visst börjar jag inte jobba förrän måndag, men helgen är ju... helg och inte semester. Så sista semesterdagen idag. Och så sjukligt fort det har gått. Speciellt de sista veckorna sedan vi var iväg på semester. Kanske beror det på att vädret har varit sådär roligt sedan dess och att jag därför mest har suttit inne och ugglat och vidareutbildat mig på mitt eget sätt, dvs Doctor's Diary-maraton på tyska utan text, och Bones-maraton på engelska med engelsk text. Jag tittar alltid på engelskspråkiga DVD:er med engelsk text om det går, när jag inte kollar med andra människor förstår för de är sällan sugna på det. Och just med Bones kan det vara lite bra för de säger så många konstiga vetenskapliga, ofta anatomiska, ord hela tiden.

Hur som helst så känns det faktiskt ganska bra att börja jobba igen. Don't get me wrong, det var varit enormt gött med sovmorgon varje dag. Men samtidigt har jag känt mig väldigt onyttig på det viset att man inte har gjort nytta. Visst har jag diskat, tvättat, lagat mat, till och med bakat, men that's it. Jag kommer alldeles säkert att längta tillbaka till mina sovmorgnar när jag måste släpa mig upp tidigt på morgonen i mörkret och regnet i november, men just nu så ser jag fram emot en ny termin med en massa nya klasser och elever.

Fast först ska jag njuta av helgen.

Instruktioner hur man kommenterar ett inlägg

Jag har fått lite informella klagomål på att det inte går att kommentera inlägg om man inte är medlem och har ett google-konto. Men det gör det visst, så här kommer en steg-för-steg-guide.

1. Tryck på länken precis under inlägget där det står X kommentarer (oftast 0).
Då kommer man till en sida som ser ut som den nedan.

2. Skriv något i rutan högst upp under "Lämna din kommentar".

3. Klicka i den tredje raden där det står "Namn/URL" och skriv sedan ditt namn i rutan som dyker upp. Webbadress behövs inte, men om man har en blogg eller hemsida kan man skriva i den.

Eventuellt finns det också några bokstäver i en underlig kombination (s.k. ordverifiering) som man måste fylla i för att bevisa att man är människa och inte en dator som spammar.

4. Tryck på den orangea knappen där det står "Publicera din kommentar".

5. Färdig!

LYCKA TILL!

Finlandsfärja på norska

Igår var jag på utflykt till Charlottenberg. Lite optippat kan tyckas. Det hela började med att jag beklagade mig över att mina favorit-finskor från Deichmann i Berlin förra året har blivit slitna och att jag vill ha nya, men inte hittar liknande någonstans. Och även om jag gärna åker till Tyskland så känns det lite som overkill att åka dit för att köpa ett par skor. Sedan insåg jag att det finns ju en Deichmann-affär i det relativt nybyggda köpcentret i Charlottenberg. Dessutom går ju tåget direkt till Charlottenberg från Kil och jag har ju ändå kort på länstrafiken eftersom jag ska åka till Sunne varje dag från om med nästa vecka ju - så resan kostade ju inget extra heller.

Sagt och gjort, 9.50 klev jag på tåget till Charlottenberg. Tillsammans med Harry Potter and the Philosopher's Stone åkte jag igen de värmländska skogarna och klev av i Charlottenberg en knapp timma senare. Efter en mindre navigeringsmiss hittade jag fram till köpcentret.

Först styrde jag såklart kosan mot Deichmann och hittade där exakt de skorna jag ville ha. Det fanns ett par kvar i hela affären, och de var storlek 36. Nöjd. De var också på rea. 69 kr. Mycket nöjd. Jag shoppade också en liten väska och lite basgrejer på H&M.

Sedan gick jag en liten rundtur i centret för att lokalisera olika intressanta affärer. En sak som slog mig var att det kändes lite som en finlandsfärja. Fast på norska. Det fanns en hel affär "Tobaksbutiken" som bara sålde tobak och bredvid den låg en godisaffär som sålde ungefär samma saker som man brukar kunna köpa på båtar, typ 2 kg Toblerone och till och med Milka-choklad. Fast det mest surrealeala var skylten i bokaffären (se nedan).

Svenska böcker! Det fanns en egen liten hylla för svenska böcker, sådär som det brukar finnas för engelska böcker i vanliga bokhandlar, typ Herman Anderssons som heter något annat nu. Men nej, här var en hylla med svenska böcker. För övrigt var allt i affären på norska. Böcker, spel, grattiskort, allt. Det gällde för övrigt många skyltar i affärer, matställen och annat. De frågade till och med i affärerna om man skulle betala med svenska eller norska pengar (om man ville betala kontant). Ibland undrade jag nästan om jag hade somnat på tåget och råkat gå av på fel sida gränsen.

En shopaholic i väntans tider - Sophie Kinsella

Jag läser en del bokbloggar och tycker att det brukar vara med givande än vanliga hederliga recensioner för jag är inte riktigt på pretentiös som många recensenter. Därför tänkte jag själva börja med något boktips här och där. Inte en hel bokblogg som en del, utan bara någon gång då och då när jag har läst något verkligt bra. Jag kommer presentera framsidan (såklart), en kort resumé av handlingen, en kort recension och något som roar mig lika mycket som framsidan, nämligen första meningen.

Först ut är del fem i Sophie Kinsellas Shopaholic-serie nämligen En shopaholic i väntans tider och själva huvudhandlingen behövs nog inte presenteras utförligt. Allas vår shopaholic väntar barn med allt det innebär.

I Shopaholic-serien börjar böckerna alltid med ett brev från antingen en bank som Becky är skyldig pengar eller något företag där Becky skamlöst vill få rabatt eller andra erbjudanden. Dessa brev räknar jag inte när jag skriver bokens första mening: Okej. Ingen panik nu.

Jag tycker att den här boken var ganska seg i början och skiljde sig en del från de tidigare böckerna. Becky är inte riktigt lika galet och oansvarigt shoppande utan det finns andra saker hon funderar på och ägnar sig åt, typ sin kommande bebis. Den tar sig dock ordentligt efter ett par kapitel och Kinsella är ju alltid bra. Om man har gillat de tidigare böckerna i serien så blir man inte besviken på den här (även om jag föredrar Kinsellas fristående böcker).

Clive

Minigrisen Clive måste vara det sötaste jag har sett på länge.

Jag skulle vilja ha en sån. Om jag inte hade varit allergisk vill säga. Men söt är han!

Gammelvala

Passande nog så lyckades vi pricka in den enda regnfria dagen på flera veckor (typ) som besöksdag på Gammelvala i Brunskog. Jag, Emil, mamma och pappa. Emil hade ju tidigare inte besök denna världssensation men vi hade pratat om det ett par gånger. För er som - mot förmodan - inte känner till Gammelvala ("den gamla världen") så är det ett stort årligt evenemang som håller på en vecka och har gjort så sedan 1963. De visar upp hur folk levde förr i tiden under naturahushållningens tidevarv för sisådär 150 år sedan fram till mitten av 1900-talet.

Bland annat fanns det en massa maskiner som på olika sätt underlättade vardagen. Här ses Emil framför en s.k. lokomobil, med vilken man kunde driva exempelvis en såg eller en pump. Det fanns också olika hantverk, bakstugor, en kolmila och annat spännande.

Naturligtvis passade vi också på att äta 1800-tals-style, och på Gammelvala finns det ju bara en rätt man ska äta. Det vill säga nävgröt och fläsk, med enbärsdricka. Nävgröt är en värmländsk gröt som görs på skrädmjöl (ett fullkornsmjöl gjort av rostad havre) och serveras med fläsk och lingonsylt. Man tror att namnet beror på att man åt den med nävarna. Gröten är väldigt torr så den är full av klumpar, men lite fläskflott är tänkt att få ordning på det. Allt enligt wikipedia. Jag hade aldrig ätit nävgröt och fläsk innan idag, men jag får faktiskt erkänna att det var bättre än jag hade förväntat mig.

På avslutningsdagen, alltså idag, spelas alltid det klassiska folklustspelet "Wärmlänningarne", skriven 1845 av F.A. Dahlgren. Kortfattat (vilket pjäsen inte var med sina dryga två timmar) kan man säga att det är en klassisk Romeo och Julia-historia fast på värmländska. Vi kom överens om att den är väl kul att ha sett den, men nu har vi ju gjort det så det behöver vi inte göra igen.