Buchtipp

Den här senaste boken jag har läst har tagit betydligt längre tid än vanligt. Det finns två anledningar till detta:

1. Vi har varit iväg på semester runt om i Sverige, och därför har jag inte haft tid att läsa så mycket.

2. Den är skriven på tyska.

Konstigt nog har jag faktiskt inte läst en enda skönlitterär tysk bok sedan universitetstiden. Antagligen beror det på att de böcker som presenterades för oss under litteraturkursen på tyskkurserna inte riktigt var min kopp med kokade blad. Klassikerna som Goethe, Schiller och dessa var ju kul att läsa för att de var klassiker - inte för att de var bra. Men av de samtida tyska författarna vi fick läsa var det inte direkt någon som föll mig på läppen. Jag och Dieter hade nog helt enkelt olika smak.

Så det var faktiskt mor min som fick mig att fundera på det tidigare under sommaren. Visst pratar jag en massa tyska på jobbet, men mina elever är på ganska elementär nivå så jag får inga direkta utmaningar på det viset. Så jag gjorde slag i saken och köpte mig en typisk chick-lit, fast på tyska. Für jede Lösung ein Problem (För varje lösning ett problem) av Kerstin Gier, en populär tysk författare. Den handlar om snart 30-åriga Gerri som planerar att ta livet av sig. Innan hon skrider till verket skriver hon brev till i princip alla hon känner och berättar vad hon verkligen tycker om dem - på gott och ont. Jobbigt bara att hon överlever och måste stå till svars för allt sedan...

Jag tyckte riktigt bra om boken. Den innehöll tragik (uppenbarligen), humor (faktiskt) och som sig bör även en dos romantik. Gillade också upplägget med att varje kapitel började med ett av breven.

Men det roligaste av allt var att jag ändå förstod den så bra. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visst förekom det ord jag inte kunde, men de var inte många och inte heller betydelsebärande på det sättet att jag missade viktiga skeden. Den tog lite längre tid än att läsa en svensk, eller engelsk, bok men jag fick ändå ut lika mycket av boken även på tyska. Jag har fått blodad tand...

Rudsta-Gymmet

Semester är trevligt men oftast inte särskilt hälsosamt. Man har inte tid att träna något, man sover inte toppen, och man äter framför allt mycket sämre än hemma. Restaurangmat varje dag är inget recept på bra form. Så nu ska här bli andra bullar, bestämde jag i fredags.

Idag har det spöregnat hela dagen. Så därför passade det jättebra med ett besök hos mor och far i hemmagymmet. Jag och mamma körde ett lagomt jobbigt nybörjarprogram, så man fortfarande blev utmanad och tyckte att det var jobbigt men ändå att man orkade allt och inte gav upp. 15 min på crosstrainern som uppvärmning. Sedan 10 repetitioner x 3 på ben, bröstmuskler, axlar och mage. Nedvarvning med 5 min på motionscykel. Stretch efter konstens alla regler. Vi har en ny träningsdejt på onsdag, för en gång är ju ingen gång.

Grillnatta

Jag tycker att man ska stödja lokala arrangemang, framför allt om man befinner sig på en mindre ort. Ett sådant arrangemang är t ex Grillnatta som anordnas en torsdag varje sommar i Tranås. Den går ut på följande: Under veckan grillnatta är (mån-tors) får man, om man handlar för minst 250 kr i en Tranås-affär, en s.k. "grillbiljett."

För denna grillbiljett får man sedan på torsdag kväll, mellan 19.00-22.00, en mycket lyxig papperstallrik med potatissallad, körsbärstomater och något grillat, i år grillspett. En lokal idrottsklubb står för grillandet och maten intas på Storgatans trottoarer.

Alla affärer som deltar i detta arrangemang har också öppet under tiden grillnatta pågår så man kan alltså shoppa ända fram till 22.00. I år var det dessutom fint väder så det var trångt om saligheten i årets upplaga. Långa köer fram till grillarna. Jag blir alltid glad i själen när folk faktiskt dyker upp när någon försöker arrangera lokala aktiviteter.

Västkustskt äventyr

FREDAG

Ca 7.45 rullade Pelle ut från våran gata i Kil och vårat västkustska äventyr tog sin början. Vi styrde vår kosa mot Tanumshede där vi tittade på de fina hällristningarna, som har kommit med på Unescos världsarvslista. Här nedan ses den berömda hällristningen "Brudparet".

Sedan fortsatte vi längs kusten och hamnade i Fjällbacka. Det såg mycket västkustskt ut, men sina kobbar, segelbåtar och röda båthus (som säkert har en fin term som jag inte kan). Några mord skedde dock inte under tiden vi var där.

Vi klättrade också upp till "Kungsklyftan", mera känd som Helvetesgapet från Ronja Rövardotter.

I Hunnebostrand stannade vi och inmundigade en kebab innan vi fortsatte till Ramsvikslandet som också representerade det man tänker sig som Västkusten på ett bra sätt.

Det var väldigt blåsigt på Ramsvikslandet, men vackert. Många låg där på klipporna och solade, och en del vågade till och med ta sig ett dopp.

Varma och trötta kom vi fram till slutdestinationen för dagen, nämligen Frillesås, där Emils morbror har en sommarstuga. Vi var väldigt modiga och vågade bada i havet. Det var faktiskt inte särskilt kallt och vi såg bara en brännmanet och inga andra.

På kvällen grillade vi och det var så härligt väder att man kunde sitta ute till midnatt utan att frysa. Vi sov över i deras friggebod.

LÖRDAG

Lördagsmorgonen började ca halv sex-sex när ett riktigt åskväder rasade i skyn över Frillesås. Regnet stod som spön i backen. Vi gjorde oss i ordning och åkte in till resans huvudmål - Göteborg. Vi hade köpt "Göteborgspasset" 48 h, så vi fick gratis inträde till i princip alla turistattraktioner samt fria resor med lokaltrafiken.

Vi började med att gå på Universeum (0 kr inträde), där man exempelvis kunde titta på hajar, som ju jag är lite galen i.

I regnskogsdelen hade de också små apor som sprang omkring fritt och de var väldigt nyfikna på människor så de höll sig ofta nära.

Efter Universeum tog vi spårvagnen ut till Stenkajen, till Ostindiefararen Götheborg (0 kr inträde). Eller ja, den ursprungliga båten sjönk ju 1745 utanför hamninloppet till Göteborg men man har byggt en identisk kopia.

Själv passade jag på att prova att vara kapten, men det verkar svårt. Dels var rodret enormt stor, och dels så var det liksom placerat under däck med en massa annat framför (typ väggar) så man såg inget. Det var därför styrmans uppgift att skrika rätt färdriktning till kaptenen.

På kvällen gick vi till Liseberg (0 kr inträde) tillsammans med Emils kusin Emelie, i vars lägenhet vi sov, och Emils kusin Camilla. Alla de tre var alltså kusiner. Emil lurade i mig att det var roligt att åka Balder och vi köpte tre kuponger och ställde oss i kön. Och var det då roligt? Nej, det var det då inte. Då Lisebergsbanan var rolig när jag åkte den sist (för nio år sedan) var denna bara hög och brant och läskig. Inte min kopp med kokade blad.

Som plåster på såren från den hemska åkturen vann jag dock två chokladkakor på ett chokladhjul.

SÖNDAG

På söndagen var vi uppe tidigt igen. Redan vid halv tio-tiden var vi ute vid Frihamnen för att kliva ombord båten till Nya Älvsborgs fästning (0 kr inträde). Fästningen, som är belägen vid Göte älvs mynning, började byggas 1650 som skydd mot dansken.

Ute på fästningen fick vi delta i en dramatiserad interaktiv guidning. Vi var undercover-danskar som tillsammans med Peder Tordenskjold (t v på bilden) plottade ett anfall mot fästningen, allt i enlighet med de riktiga försök till stormningar som Danmark försökte med 1717 och 1719.

På eftermiddagen gick vi en tur på Göteborgs Naturhistoriska museum (0 kr inträde), och beskådade en massa uppstoppade djur, bland annat den kända Malmska valen, den uppstoppade blåval som 1865 simmade på grund söder om Göteborg. Den ville dock inte fastna på bild.

Efter lite avkopplade shopping i Nordstan i väntan på lite finare väder, som kom, tog vi oss en tur med den klassiska Paddan (0 kr inträde). I en knapp timme gled vi fram genom Göteborg samtidigt som vi fick lära oss ett och annat om staden.

Vi åkte under ca 20 broar. Som tur var var inte alla lika låga som "Osthyveln". När vi skulle under den fick alla lägga sig ner på golvet i båten.

På kvällen tog vi en tur längs Avenyn, hälsade på Poseidon och tittade på alla fotbollslag som var i stan för Gothia Cup.

Vi blev snabbt trötta på trängseln och gick en promenad i det charmiga Haga innan vi kom fram till "Feskekôrka".

Där träffade jag en trevlig fiskare som jag köpslog lite med om priset på fisken. Det var allt i dyraste laget.

MÅNDAG

På måndagen hade vi tänkt oss att hinna gå på Sjöfartsmuseet på förmiddagen, men det var stängt på måndagar så vi packade ihop vårt pick och pack och for österut istället, till Tranås.

Arrivederci

Nu är det dags för efterlängtat turistande. Västkusten nästa!

Bakom lås och bom

Idag har jag provat en av de gamla cellerna i fängelsemuseet Bilan i Karlstad. Museet finns i det som nu är Hotell Bilan, men som tidigare var Karlstads statsfängelse anno 1847. De hade nämligen guidad tur där, och jag och Emil kändes oss kulturella och åkte dit. Det var en väldigt intressant tur med en mycket duktig och engagerad guide som berättade mycket om synen på brott och straff, och på brottslingar inte minst - har förändrats genom tiderna, från regelrätta straff, nästan samhällets hämnd, till den fångvård vi har idag.

Dessutom fick vi höra om en del mer celebra fängelsekunder som fängelset har haft, t ex Karlstadbördiga men dock riksbekannte sol-och-våraren Gustaf Raskenstam, som charmade av ett stort antal (tresiffrigt sägs det) kvinnor deras pengar på 1940-talet. En annan välkänd man som avtjänade straff här var kyrkoherden Anders Lindbäck i Silbodal som 1864 förgiftade nattvardsbesökarna som arsenik. Själv hävdade han att han gjorde det av barmhärtighet, för han förgiftade bara gamla och sjuka. Tidig dödshjälp med andra ord.

Sedan fick vi titta runt lite i de celler som var bevarade (bildbevis ovan). Dessa var dock inte helt representativa för den stora majoriteten, utan var isoleringsceller för de värsta fångarna. Allt som allt ett mycket fängslande (haha) besök som rekommenderas!

Små fötter

från aftonbladet.se

Det var väl härligt att det kommer något positivt med små fötter. För annars blir det bara värre och värre, tycker jag. Alltså svårare att hitta skor i rätt storlek. Jag har länge misstänkt att mina fötter krymper för ibland är till och med storlek 36 alldeles för stort. När jag var på Skohuset i Edsvalla för ett tag sedan fick jag dock svaret. Jag överhörde en konversation en av de anställda hade med en annan kund. Det är nämligen så nu för tiden att folk - tydligen framför allt flickor - får större och större fötter, men vill inte köpa större skor. För små fötter är fint (se artikeln). Därför smygförstorar skofabrikanterna storleken på skorna istället, så en 36:a nu är nästan i samma storlek som en 37:a var innan. Så då kan folk glatt köpa 37:or (som egentligen är 38:or) och var nöjda med sina små fina fötter. Inte konstigt då att det inte finns skor för mina fötter längre. Och barnavdelningen är ju inte så kul. Inte så enormt sugen på rosa skor med "Hello Kitty" eller Prinsessan och grodan. Men jag kanske får börja glädja mig åt mina små fötter ändå då. De gör mig ju uppenbarligen till ett riktigt kap.

Nya Meyer

När jag här om dagen provade på Kils bibliotek stumblade jag across det senaste tillskottet till Twilight-serien, nämligen spin-offen The short second life of Bree Tanner så jag lånade den av bara farten. Och särskilt lång var den ju inte med Stephenie Meyer-mått mätta - bara 178 sidor, så jag läste ut den fort.Och var den nåt bra då? Njä, inte direkt faktiskt. Jag tycker inte att hon lyckades inte skapa intresse eller ens någon sympati för den stackars Bree. Det som var lite kul var vissa citat eller scener ur Eclipse som fanns med i denna boken som kändes bekanta. Slutsats: Köp den bara om ni vill hjälpa amerikanska Röda Korset med deras arbete på Haiti.