Jag orkar inte

Jag orkar verkligen inte.

New Moon

Jag tror knappast att det har undgått någon att jag har blivit smått besatt av Twilight-böckerna, till mina 13-åriga elevers förtjusningar. De bara älskar det faktum att en ”vuxen” också gillar samma saker som de. De vill gärna diskutera hur snygg Edward är och hur snäll Jacob är och hur coolt det vore att ha Alice som kompis. Där går gränsen lite för min del, för litterära karaktärer får gärna stanna kvar i bokens sidor eller eventuellt ta sig till the big screen, men det räcker där. Så jag lyssnar mest och ler.

Idag var alltså jag och Emil och såg ”New Moon” i Västerås. Jag fick biobiljetter av mina kära systrar i födelsedagspresent för knappt ett år sedan och hade 80 kr kvar så det var en ypperlig film att gå och se på bio. ”Twilight” såg vi på DVD. Den tyckte jag ändå var sådär. De hade gjort om en del och tagit bort viktiga saker och den var ändå inte sådär cluttered av smetiga känslor kärlek som den skulle kunna ha varit. Och så var färgerna underliga, allt var lite turkosblått.

Jag blev inte besviken på ”New Moon”, dock. Tvärtom gillade jag den riktigt mycket, faktiskt. Hela tiden satt jag och hoppades att den inte skulle vara slut riktigt än. Och de var ju 2h 11min lång så många gånger fick jag mina böner hörda. Jag ska inte spoila för mycket, om det kanske är någon som har tänkt sig att se den, men en sak kan jag säga. Det var mer en kärleksmelodram än en actionfilm, thank God, även om det var spännande scener också. Jag kan ju aldrig motstå en härlig love triangle, och unrequited love är nog det bästa jag vet på film och tv. I verkliga livet – not so fun. På film – underbart. Det måste göra lite ont i hjärtat för att jag ska tycka att det är sådär fantastiskt. Generellt är jag ganska ointresserad av böcker, filmer, tv-program där relationer (och främst romantiska) inte är det centrala.

Juicy love triangle

Problemet nu är ju att filmen hade premiär för två dagar sedan och det lär dröja minst ett år innan det är dags för film nummer tre. Vad ska jag göra åt min abstinens?

Matinébesök i Västra Aros

Kl 13.00 idag ska jag och Emil gå och sen en matiné inne i Västerås. Det är en extravisning av "New Moon". Tidigare har vi knappt kunnat gå på bio i Västerås för kommunikationerna Hallsta-Västerås (eller främst åt andra hållet) har aldrig passat med biotiderna. Men nu när vi har Pelle så går det fasligt mycket smidigare. Ska bli spännande att se hur den nya filmen är. Emil är inte riktigt lika full av förväntan, men han är snäll och följer med utan knussel.

Pelle

I torsdags kom Emil, och med sig hade han var nya 15-åring. Nej, vi har inte gjort en Patrik 1,5 och blivit fosterhem åt en missanpassad ungdom. Inte har jag tagit med mig någon elev hem från jobbet heller. Utan det är vår nya bil, jag pratar om. Eller egentligen vår bil, för adjektivet ny först signalerar dels att vi har haft en tidigare och dels att den är helt ny. Den är bara ny för oss och är en s.k. previosly owned car för att citera Mr Massey i "Helens små underverk" som gick på tv här om dagen.

Det är en vinröd Peugeot 306 från det glada 90-talet som genast fick namnet Pelle. Registreringsnumret gav ingen aha-upplevelse i fråga om namn så det fick bli bilmärken som gav inspirationen. Vi har pratat om en bil en stund med inte gjort slag i saken, men så såg Emil en på blocket i onsdags som passade med vad vi hade tänkt oss. Han ringde direkt till en kvinna i Hagfors och på torsdag eftermiddag var han där och hämtade Pelle.

Igår provkörde jag Pelle in till Västerås och Biltema där vi skaffade lite förbrukningsvaror till Pelle, t ex spolarvätska, nya torkarblad och en doftis i form av en späckhuggare (Orca).

I morse hade vi vård av Pelle och Emil tog itu med uppgiften som en riktig Bosse Bildoktorn. Han fyllde på alla möjliga vätskor, byte vindrutetorkare och annat spännande. Själv tvättade jag insidan och använde klädvårdsrullen på bilklädseln.

(Notera fotografen i högra hörnet)

Men vår nytvättade (invändigt) och nyservade Pelle tog vi oss sedan en tur till metropolen Surahammar. Han spinner som en katt, Pelle. Han verkar trivas i sitt nya hem.

A-fil no more

Jag tycker verkligen INTE om Arlas nya förpackningar för A-fil. Anledningen till detta ska jag tala om. De nya förpackningarna är nämligen för höga för mitt lilla kylskåp. Tyvärr går inte hyllorna att flytta om så det blir mer mellanrum. Och eftersom förpackningarna har sådandär gammaldags öppning och inte en ny modern rund plastgrej så går det heller inte att lägga den ner.

Jag får tydligen sluta äta A-fil helt enkelt. Taskigt, Arla!

Dimma

I morse när klockan ringde 05.45 stapplade jag sömndrucket ut i köket för att kolla utomhustemperaturen. Det är nämligen i köket som termometern finns. Jag slängde ett getöga ut genom fönstret och såg i mörkret en dimma så tjock att det kändes som om jag förflyttades bakåt i tiden till 1800-talets London.

Jag förväntade mig nästan att Jack the Ripper skulle hoppa fram bakom varje gathörn när jag cyklade till jobbet trekvart senare (utan att egentligen uppehålla mig vid gathörn). Men det gjorde han ju såklart inte. Han bor ju inte i Hallsta.

Jag gillar inte dimma. Eller mörker.
Och framför allt inte samtidigt.

Grattis mormor!

Idag ska vi till mormor i Kil på födelsedagskalas. Hon fyller nämligen 85 år exakt idag. Grattis mormor!

Marked

Jag har råkat se en trailer för New Moon som kommer på bio i slutet av november, och jag är riktigt psyched faktiskt. Den kan nog bli bra. Framför allt ser färgerna mycket bättre ut, jag störde mig lite på att allt gick i blåskala i Twilight-filmen. Jag hoppas bara att de ägnar mer tid åt relationer än åt action-effekter, eftersom bokserien trots allt har fått först fans pga kärlekshistorien rather than motorcykelolyckor och liknande. För det gick lite väl fort när det blev förälskade i första filmen; hade man inte läst boken innan hade man nog nästan missat det.

Emil har lovat att följa med mig på bion men vi ska då inte gå på premiären. Det misstaget gjorde vi med den senaste Harry Potter-filmen. Vi var i Tranås i somras och då visades den, men bara några kvällar som det är ofta är på mindre orter. Och eftersom vi hade hyfsat oregelbundna scheman så var det bara en kväll vi kunde gå - premiärkvällen. Big misstake! En massa inbitna fans som ooooh-ade och aaaww-ade innan någon sa åt dem att de måste vara tysta. Jag tror inte att en salong med galna Twilight-fans skulle vara mindre störande. Snarare tvärtom.

Efter att ha sett trailern blev jag såklart lite sugen på att läsa boken igen nu innan filmen kommer så jag klämde den på två kvällar. För tredje kanske fjärde gången. Sedan passade jag på att läsa Eclipse också. Jag vet inte vad det är som gör mig så ofantligt besatt. Jag borde gå med i någon support-group på Internet eller nåt. Det är nästan pinsamt. Därför köpte jag den första boken (Marked) i en annan vampyr-serie när jag var i Västerås igår. Den når inte samma höjder som Twilight-böckerna och fungerar inte riktigt som substitut men är ändå ett hyfsat tidsfördriv.

Dessutom läser jag att mitt nya guilty pleasure "Vampire Diaries" ska börja på TV6 i januari. Det är uppenbart att jag inte är den enda som har en onaturlig fascination för vampyrer.