Nej. No. Nein. Non. Njet.

Haha. Jo jag är lite kryptisk. Det stora beslutet handlar naturligtvis om framtiden och om jobb. Jag fick en "kallelse" (jo det stod så) till en informationsträff och gruppintervju på en skola i Västra Götalands län. Jag hade tydligen gått vidare till andra rekryteringsomgången. Grattis till mig. Denna skulle vara nästa onsdag. Sedan läste jag igenom lite mer på skolans hemsida och googlade den även för att se om någon annan hade mer opartiska åsikter. Och jag insåg att jag inte alls tror på deras pedagogik och att jag nog inte alls skulle trivas att jobba på det sättet. Vissa delar av deras arbetsmetod, t ex att eleverna arbetar på sin egen nivå med olika saker i samma klassrum, har jag stött på tidigare i C-språksundervisningen och det fungerar inte. Det blir inte bra för någon och efter varje lektion kände jag att det här var inte bra. Eleverna fick inte den hjälp de behövde. Det handlade om 50 minuter i veckan. Och det var inte bara jag som nyexad som tyckte att det här var svårt och problematiskt att få till. Även de andra erfarna språklärarna (i spanska och franska) tyckte att systemet var värdelöst. Tänk då att jobb så hela tiden, på alla lektioner.

Jag började tänka på Albin, som var i min studiegrupp den sista terminen på universitetet. På ett av dessa evinnerliga seminarium när vi pratade om skolkulturer så sa han något i stil med att "det är inte bara skolan som väljer oss, utan vi väljer också skolan", alltså att man själv väljer vilken sorts skola man vill arbeta på. Vi tyckte han var galen, för ett jobb är ett jobb liksom. Men nu förstår jag precis vad han menade. Man måste i alla fall tro att man kommer att trivas på jobbet. Så därför tackade jag nej till intervjun. Till en tillsvidaretjänst. Bara sådär.