Inatt (imorse?) läste jag ut New Moon också. Del två i Twilight-serien. De här böckerna är inte nyttiga för mig; jag blir helt besatt. Igår kväll (natt/morgon) läste jag över 400 sidor. Från 0.00 till 03.40 låg jag i sängen och läste boken. Jag var jättetrött tidigare på kvällen och var inte säker på om jag skulle orka hålla mig vaken under hela Australia (se tidigare inlägg), och sedan när jag gick och lade mig vid tolv så tänkte jag bara läsa nåt kapitel innan jag skulle sova.
Tjenare. Nåt kapitel. Try lite drygt fyrahundrasidor. Men den var sjukt bra. Jag förstår egentliegn inte vad som gör mig så obsessed med de här böckerna, men jag kan inte sluta. It's my own personal brand of herione. Det saknades inte känslor i den här boken heller, även om de inte var så ljuva och fjärilar-i-magen-framkallande. Under hela andra kapitlet låg jag och hulkade i sängen (torsdags kväll) för det var så sorgligt. Gårdagens/kvällens/nattens/morgonens läsning var inte lika hjärtskärande sorglig men visst gjorde det lite ont i hjärtat ibland. Precis som jag vill ha det.
Eclipse står i bokhyllan och frestar mig. Egentligen vill jag inget annat än att bara slänga mig på den, men samtidigt vill jag också vänta. För jag kommer att plöja den på samma sätt som de andra. Och när böckerna är slut, vad fasiken ska jag göra då..?
1 kommentar:
Hihi, det är så härligt att läsa att jag inte är ensam om att bli så påverkad av böckerna! New Moon är så sorgsen, men det blir bättre... Skynda dig att fortsätt med nästa =)
Skicka en kommentar