Påsk i Tranås

Som traditionen bjuder ska påsk firas på sydligare breddgrader, nämligen i Tranås. På Långfredagens förmiddag åkte vi i sakta mak söderut med Freddy. Tack vare det fina vädret blev det grillat och hemmagjord potatissallad på kvällen. Mums!

Det spelar ingen roll hur gammal man är, i Tranås kommer påskharen ändå. Varje år gömmer han stora ägg med godis i trädgården hos familjen Rehn. Koll har han också, eftersom det alltid är ett till varje person även om det har tillkommit fler genom åren.

 

 Den som söker...

...hon finner!
               

Eftersom påskaftonen bjöd på sådan fantastiskt väder tog vi en tur ner på stan, först i affärer och sedan längs med ån. Där fanns det små bänkar utplacerade här och var så man kunde vila lite och njuta av solen.

Gräsänderna hade nog tänkt sig att få lite bröd av oss när vi slog oss ner på bänken, men tji fick de. För vi hade inget.

På påskafton blev det såklart påskbord med allsköns läckerheter: köttbullar, prinskorv, potatis, påskmust och så en del annat som man kan ha delade åsikter om huruvida det är ätbart, t ex inlagd sill. Eftersom det var påsk hade vi såklart också ägg. Här är ett i form av Harry Potter (se blixten i pannan).

På påskdagens förmiddag bjöds det på tipspromenad. En del av frågorna var väldigt lätta och en del var sjukt svåra. Precis som en lyckad tipspromenad ska vara.

Jag misstänker att vädret har varit ungefär lika sagolikt i hela landet. Hur ofta kan man sitta ute i shorts och t-shirt i slutet av april? Dock hade våren kommit lite längre i Tranås än hemma. I Ekbergsparkens naturreservat var det hela mattor av vitsippor så långt ögat nådde.

 

               

Frohe Ostern

Grillpremiär

Segerstads naturreservat

Yr.no hade ju än en gång utlovat fint väder, så vi hade även denna helg planerat en utflykt. Dock inte riktigt lika långt, utan bara till Segerstads naturreservat.

Ut till de små öarna där i skärgården hade det byggts en spång så man kunde gå allra längst ut i skärgården.

I sann Norlin-anda hade vi packat med oss kalla hamburgare som vi avnjöt till lunch efter att ha gått så långt ut på spången som vi kunde.

På hemvägen stannade vi en stund på landet och hälsade på hönorna Bianca och Miriam samt attack-tuppen Rambo.

Vi passade också på att mata Ulrika, Elsa och Elvira. Som synes var de väldigt hungriga, framför allt Elvira.

Ännu ett vårtecken

Det kanske största vårtecknet av alla: barnen är ute och hoppar på studsmattan och ställer underliga frågor när man går förbi. Då vet man att vintern är slut.

Öerebroe

Efter att vi hade sett på yr.no att det skulle bli så himlans fint väder i helgen bestämde vi oss för att vi skulle göra en dagsutflykt på lördagen. Men varthän skulle vi styra vår kosa? Emil kom med förslaget Örebro och vi insåg att vi nog egentligen knappt varit i själva Örebro. Mest på Mariebergs köpcenter eller Gustavsviks äventyrbad. Men aldrig riktigt i själva Örebro. Så dit åkte vi.

Efter att ha parkerat Freddy vid slottet började vi då, enligt plan, i Wadköping. Wadköping är en friluftsmuseum i Örebro, dit man har flyttat gamla hus och gårdar för att visa statsbebyggelsen från äldre dagar. Området är döpt efter örebrosonen Hjalmar Bergmans roman "Makurells i Wadköping". Det äldsta huset i Wadköping är Kungsstugan från 1500-talet, som lär ha huserat av storheter som Karl IX och Axel Oxenstierna.

Förutom Hjalmar Bergman är Cristina 'Cajsa' Warg en känd Örebro-profil. Det hus där hon bodde som barn står idag i Wadköping, och där kunde man gå in och titta. Det fanns en hel del spännande saker, t ex den första utgåvan av Cajsas kokbok (Hjelpreda i Hushållningen för unga Fruentimber), där det faktiskt inte någonstans står att "man tager vad man haver". Det är bara en myt.

Efter vårt besök i Wadköping promenerade vi tillbaka in mot centrum längs med Svartån. När det var vindstilla var det helt fantastiskt, men när vinden frisknade i blev det allt lite kallt.

På på lilla promenad på väg tillbaka till centrum och Örebro slott träffade vi på Knut. Han satt där på en gren och kvittrade. Ännu ett vårtecken (se tussilago)!

Vi hade tajmat in vårt besök på Örebro slott så att det sammanföll med den guidade visningen som hålls 13.00 varje lördag och söndag.

Visningen var ca 1 timme lång och vi fick veta mycket intressanta saker om slottets historia, om Örebro och om de monarker som format slottet. Karl IX lät till exempel bygga olika ingångar till sig och sin fru, där hans egen var mycket större, för att det skulle vara tydligt vem som stod högst i rang. Mindrevärdeskomplex någon?

Efter denna rundtur, som slutade med målande beskrivningar av livet i slottens källarhåla (nä, allt var inte bättre förr!), var vi rejält hungriga och hittade en asiatisk restaurang som serverade buffé, så den slog vi till på. Jättegott. Som pricken över i:et fick man lite glass till efterrätt.

Allt som allt hade vi en mycket trevlig vårdag i Örebro och denna dagsutflykt gav oss verkligen blodad tand. Undrar vilken stad vi ska göra osäker härnäst? Arvika? Kristinehamn? Torsby? Möjligheterna är oändliga!

Vårtecken

I en dikesren i Kil hade denna och några andra tussilagor letat sig upp i solljuset.

Falsk trygghet

Jag älskar, älskar, älskar det här nya ljuset om kvällarna! Det gör jag verkligen. Det känns som att dagarna är oändligt mycket längre.

På gott och ont. Det ger mig liksom också lite illusionen av att jag har en massa tid kvar att göra allt det där som jag borde. Fast helt plötsligt är klockan redan halv åtta och jag har en massa kvar, eftersom jag bara slösurfat runt invaggad i den falska tryggheten att "det är inte sent än, jag har massa tid kvar".

Men man vänjer sig väl vid det också.