Jag älskar, älskar, älskar det här nya ljuset om kvällarna! Det gör jag verkligen. Det känns som att dagarna är oändligt mycket längre.
På gott och ont. Det ger mig liksom också lite illusionen av att jag har en massa tid kvar att göra allt det där som jag borde. Fast helt plötsligt är klockan redan halv åtta och jag har en massa kvar, eftersom jag bara slösurfat runt invaggad i den falska tryggheten att "det är inte sent än, jag har massa tid kvar".
Men man vänjer sig väl vid det också.
På gott och ont. Det ger mig liksom också lite illusionen av att jag har en massa tid kvar att göra allt det där som jag borde. Fast helt plötsligt är klockan redan halv åtta och jag har en massa kvar, eftersom jag bara slösurfat runt invaggad i den falska tryggheten att "det är inte sent än, jag har massa tid kvar".
Men man vänjer sig väl vid det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar