Böcker böcker böcker

Jag älskar böcker.

Jag älskar att läsa böcker.
Jag älskar att läsa om böcker.
Jag älskar att titta på böcker.
Jag älskar att klappa på böcker.
Jag älskar att läsa första meningen i nya böcker.
Jag älskar böcker.

Det har jag nog alltid gjort. Redan innan jag kunde läsa själv älskade jag att bli läst för. Att gå till bibblis och låna samma gamla invanda böcker, och eventuellt några nya. Däremot har det varit lite si och så med läsningen i olika perioder av mitt liv. Under universitetstiden så blev det inte mycket nöjesläsning för där var det så mycket annat att läsa, både facklitteratur och skönlitteratur. Jag hade inte tiden till eget läsande och heller inte motivationen. Att läsa litteraturkurser och behöva analysera sönder varenda mening tog mycket effektivt död på min läslust. Men det senaste året, troligtvis mycket beroende på min pendling har jag verkligen fått reda på den igen.

Och det finns ju så mycket nu. Och de är ju så vackra så många av dem. Jag har verkligen svårt att avstå från att köpa en bok om den har en vacker framsida. Ibland kan jag till och med vara så bänglig att jag bara köper boken om jag får just den där framsidan som jag tycker om. Jag kan vara beredd att betala mer för samma innehåll bara framsidan är rätt. Men det är inte bara så att jag är fruktansvärt ytlig. Oftast ger ju framsidan någon sorts ledtråd till vad boken handlar om, i alla fall genre. Visst kanske jag missar någon bra bok som har fått en hemsk framsida men för det mesta tycker jag ändå att jag läser bra böcker så min framside-teori fungerar för mig.

Det är inte direkt finlitteratur - förutom framsidan då. Just nu har jag minst fem nyköpta böcker som väntar på mig, och ändå har jag ett sådant sug efter fler vackra böcker att titta på, klappa på, läsa, njuta av. Jag är en riktig bok-junkie!

Vuxen?

Då var man officiellt vuxen då.

Exhibit A: Räknas inte längre som ungdom på Värmlandstrafik

Make up store

Jag fick ju en sminkkurs på Make Up Store från Emil i julklapp och igår var det dags att casha in på mitt presentkort. Jag hade ringt tidigare i januari och bokat tid lördagen 29 januari, och Emil och jag hade bestämt oss för att vi sedan när jag var sminkad och extra vacker skulle gå ut och äta för att fira min nära förestående födelsedag.

Så sagt och gjort, ett par minuter i två klev jag in i Make Up Store i MittiCity för att börja min förvandling. Kvinnan, som jag tror hette Johanna, började med att noppa av mina - säkert i hennes tycke - grottmännisko-ögonbryn. Det gjorde så fasansfullt ont att jag bara ville skrika rakt ut, men det hade väl varit olämpligt i den miljön. Sedan satte hon igång med lektionen.

Innemellanåt frågade hon mig frågor om mitt eget sminkanvändande. "Brukar du använda mest lipgloss eller läppstift vanligtvis?" frågade hon till exempel. "Eller kanske ingenting alls?" lade hon till när jag tvekade. Efter en stund insåg hon vad det var för en typ av person hon hade att göra med. Då då slutade hon fråga och började berätta för mig istället. Och det var baser, och det var mineralfoundation, och det var concealer, och olika borstar och skötsleråd... för att sedan gå över till ögonskugga och primer och olika typer av mascara. Jag blev nästan vimmelkantig.

But I've gotta hand it to her. Jag kände mig rätt snygg när jag gick därifrån. Med en massa smink både i ansiktet och i påsen.

Jag försöka återskapa gårdagens look idag hemma. Jag hade visserligen inte alla produkter hemma, för det hade kostat en mindre förmögenhet, men jag fick jobba med vad jag hade. Och för den newbie som jag verkligen, verkligen är när det gäller smink blev det ändå ganska hyfsat. Hyfsat. Men inte ska jag lägga denna vardags-make varje dag, det kan jag säga. Då skulle jag behöva gå upp en timme innan jag går och lägger mig för att hinna...

Present?

Eftersom min 26:e födelsedag närmar sig med stormsteg fick jag under veckan en fin grattis-hälsning från Ellos. Det var ju inte dåligt. Med namn och allt. "Grattis på födelsedagen Helena!" Personligt så det förslår. Och var var det då jag fick för fint från Ellos?

Jodå, 250 kronor rabatt*!

Lägg märke till asterisken. *250 kronor rabatt vid köp för minst 850 kr efter avdragen rabatt. Wow. Vilken present..? Som att de ändå inte skickar ut det varje vecka...

Jonatan, jag ser ljuset

När man som jag lever i en tillvaro som till mångt och mycket följer samma rutiner i princip varje dag (upp samma tid, gå till bussen samma tid, komma fram till jobbet samma tid, gå till tåget på eftermiddagen/kvällen vid ungefär samma tid etc) så märker man förändringar ganska fort.

En - mycket efterlängtad - förändring som jag har noterat är ljusets återkomst till våra breddgrader. Halleluja! Inte en dag för tidigt, om du frågar mig. Dagen börjar gry när jag kommer fram till jobbet. Och de/n dag/ar jag har möjlighet att komma med 14.55-tåget så är det till och med ljust när jag kommer hem från jobbet. Inte ens när vi skyndar oss ner till det sena tåget är det mörkt längre, även om det börjar skymma.

Hungerspelen

Jag har läst en så jättebra bok i helgen. Det var längesedan jag blev så enormt uppslukad av en bok. Jag kunde verkligen inte lägga ner den, varför jag läste klart den på mindre än två dagar. Igår kväll tänkte jag läsa ett eller två kapitel innan jag skulle sova, men det gick inte att sluta. De där ett eller två blev lätt tio. Även om jag bestämde mig att när det aktuella kapitlet är slut slutar jag läsa så var det helt omöjligt att inte fortsätta, eftersom det var sådana cliff-hangers hela tiden.

Vad är det då för en fantastisk bok? Jo, Hungerspelen av Suzanne Collins.

Hungerspelen utspelar sig i en dystopisk framtid där jorden har gått under och det enda som återstår är nuvarande Nordamerika, som går under namnet Panem. I huvudstaden bor reginen, som styr Panem med järnhand, och de rika människorna som lever i lyx och överflöd. I de 12 övriga distrikten är nöden aldrig långt borta och varje dag är en kamp för överlevnad. I distrik 12, det fattigaste och minst ansedda växer vår hjältinna Katniss upp med sina sjuka mor och sin älskade lillsyster Prim. För att både visa sin makt och för att kväsa uppror från distrikten, anordnar regimen varje år en slags direktsänd dokusåpa i Panem, som kallas just Hungerspelen, där en pojke och flicka i åldrarna 12-18 år från varje distrikt väljs ut för att delta. De förs till en för ändamålet nybyggd arena och det enda som gäller är: vara den sista överlevande. När Prims namn dras till tävlingen står inte Katniss ut med tanken utan tar sin systers plats. Tillsammans med Peeta, pojken från distrikt 12 åker hon till huvudstaden för att förberedas för spelet.

Som ni redan har förstått av mina ramlings i början av detta inlägg så tyckte jag väldigt mycket om boken, vilket kan tyckas underligt eftersom det handlade om en diktatur som tvingar sina unga att ha ihjäl varandra i direktsändning. Men det var väldigt, väldigt spännande om än obehaglig. Det var naturligtivs ett stort mått samhällskritik i boken. Hur vissa privligierade har allt medan andra har inget. Hur död och lidande blir till undershållning. Men trots att boken är mörk, våldsam, sorlig och hopplös är den också full av vänskap och även lite kärlek.

LÄS DEN!!!

Mitt enda problem just nu är om jag ska slänga mig på del två Fatta eld redan nu (can't hardly wait) eller om jag ska suga lite på karamellen och vänta en stund väl medveten om att jag har en fantastisk bok att vänta på.

Torsdag

Nu är det torsdag igen. Jag blir nästan nervös så fort som tider går. Det är bara måndag-tisdag och fredag varenda vecka känns det som. Men men... imorgon är det fredag!

Igång igen

Så nu har jag överlevt årets första arbetsvecka. Den var ganska hård på vissa sätt och ganska slapp på andra. Det bästa är att jag inte har haft språkval engelska. Det beror på att niorna hade ett övergripande projekt, "The Product", där varje klass skulle skapa en produkt och göra annonser, reklamfilmer, jinglar, kartonger (samarbete med Broby Grafiska) och sådant. Därför var det inga ordinarie lektioner med år 9. Därav det slappare.

Men gällande övriga lektioner har det varit ganska hårt. Många ungdomar som har vänt på dygnet under lovet och som är sjukligt trötta när de behöver gå upp tidigt på morgonen. Mycket tid som går åt till att diskutera lovet med kompisar, och lite tid som användes till skolarbete. Men nu är vi igång och jag har stora förhoppningar på nästa vecka.

Först ska jag bara vila upp mig under helgen, uppkrupen i soffan med en god bok.