Jag har läst en så jättebra bok i helgen. Det var längesedan jag blev så enormt uppslukad av en bok. Jag kunde verkligen inte lägga ner den, varför jag läste klart den på mindre än två dagar. Igår kväll tänkte jag läsa ett eller två kapitel innan jag skulle sova, men det gick inte att sluta. De där ett eller två blev lätt tio. Även om jag bestämde mig att när det aktuella kapitlet är slut slutar jag läsa så var det helt omöjligt att inte fortsätta, eftersom det var sådana cliff-hangers hela tiden.
Vad är det då för en fantastisk bok? Jo, Hungerspelen av Suzanne Collins.
Hungerspelen utspelar sig i en dystopisk framtid där jorden har gått under och det enda som återstår är nuvarande Nordamerika, som går under namnet Panem. I huvudstaden bor reginen, som styr Panem med järnhand, och de rika människorna som lever i lyx och överflöd. I de 12 övriga distrikten är nöden aldrig långt borta och varje dag är en kamp för överlevnad. I distrik 12, det fattigaste och minst ansedda växer vår hjältinna Katniss upp med sina sjuka mor och sin älskade lillsyster Prim. För att både visa sin makt och för att kväsa uppror från distrikten, anordnar regimen varje år en slags direktsänd dokusåpa i Panem, som kallas just Hungerspelen, där en pojke och flicka i åldrarna 12-18 år från varje distrikt väljs ut för att delta. De förs till en för ändamålet nybyggd arena och det enda som gäller är: vara den sista överlevande. När Prims namn dras till tävlingen står inte Katniss ut med tanken utan tar sin systers plats. Tillsammans med Peeta, pojken från distrikt 12 åker hon till huvudstaden för att förberedas för spelet.
Som ni redan har förstått av mina ramlings i början av detta inlägg så tyckte jag väldigt mycket om boken, vilket kan tyckas underligt eftersom det handlade om en diktatur som tvingar sina unga att ha ihjäl varandra i direktsändning. Men det var väldigt, väldigt spännande om än obehaglig. Det var naturligtivs ett stort mått samhällskritik i boken. Hur vissa privligierade har allt medan andra har inget. Hur död och lidande blir till undershållning. Men trots att boken är mörk, våldsam, sorlig och hopplös är den också full av vänskap och även lite kärlek.
LÄS DEN!!!
Mitt enda problem just nu är om jag ska slänga mig på del två Fatta eld redan nu (can't hardly wait) eller om jag ska suga lite på karamellen och vänta en stund väl medveten om att jag har en fantastisk bok att vänta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar