Hungerspelen

Jag har läst en så jättebra bok i helgen. Det var längesedan jag blev så enormt uppslukad av en bok. Jag kunde verkligen inte lägga ner den, varför jag läste klart den på mindre än två dagar. Igår kväll tänkte jag läsa ett eller två kapitel innan jag skulle sova, men det gick inte att sluta. De där ett eller två blev lätt tio. Även om jag bestämde mig att när det aktuella kapitlet är slut slutar jag läsa så var det helt omöjligt att inte fortsätta, eftersom det var sådana cliff-hangers hela tiden.

Vad är det då för en fantastisk bok? Jo, Hungerspelen av Suzanne Collins.

Hungerspelen utspelar sig i en dystopisk framtid där jorden har gått under och det enda som återstår är nuvarande Nordamerika, som går under namnet Panem. I huvudstaden bor reginen, som styr Panem med järnhand, och de rika människorna som lever i lyx och överflöd. I de 12 övriga distrikten är nöden aldrig långt borta och varje dag är en kamp för överlevnad. I distrik 12, det fattigaste och minst ansedda växer vår hjältinna Katniss upp med sina sjuka mor och sin älskade lillsyster Prim. För att både visa sin makt och för att kväsa uppror från distrikten, anordnar regimen varje år en slags direktsänd dokusåpa i Panem, som kallas just Hungerspelen, där en pojke och flicka i åldrarna 12-18 år från varje distrikt väljs ut för att delta. De förs till en för ändamålet nybyggd arena och det enda som gäller är: vara den sista överlevande. När Prims namn dras till tävlingen står inte Katniss ut med tanken utan tar sin systers plats. Tillsammans med Peeta, pojken från distrikt 12 åker hon till huvudstaden för att förberedas för spelet.

Som ni redan har förstått av mina ramlings i början av detta inlägg så tyckte jag väldigt mycket om boken, vilket kan tyckas underligt eftersom det handlade om en diktatur som tvingar sina unga att ha ihjäl varandra i direktsändning. Men det var väldigt, väldigt spännande om än obehaglig. Det var naturligtivs ett stort mått samhällskritik i boken. Hur vissa privligierade har allt medan andra har inget. Hur död och lidande blir till undershållning. Men trots att boken är mörk, våldsam, sorlig och hopplös är den också full av vänskap och även lite kärlek.

LÄS DEN!!!

Mitt enda problem just nu är om jag ska slänga mig på del två Fatta eld redan nu (can't hardly wait) eller om jag ska suga lite på karamellen och vänta en stund väl medveten om att jag har en fantastisk bok att vänta på.

Torsdag

Nu är det torsdag igen. Jag blir nästan nervös så fort som tider går. Det är bara måndag-tisdag och fredag varenda vecka känns det som. Men men... imorgon är det fredag!

Igång igen

Så nu har jag överlevt årets första arbetsvecka. Den var ganska hård på vissa sätt och ganska slapp på andra. Det bästa är att jag inte har haft språkval engelska. Det beror på att niorna hade ett övergripande projekt, "The Product", där varje klass skulle skapa en produkt och göra annonser, reklamfilmer, jinglar, kartonger (samarbete med Broby Grafiska) och sådant. Därför var det inga ordinarie lektioner med år 9. Därav det slappare.

Men gällande övriga lektioner har det varit ganska hårt. Många ungdomar som har vänt på dygnet under lovet och som är sjukligt trötta när de behöver gå upp tidigt på morgonen. Mycket tid som går åt till att diskutera lovet med kompisar, och lite tid som användes till skolarbete. Men nu är vi igång och jag har stora förhoppningar på nästa vecka.

Först ska jag bara vila upp mig under helgen, uppkrupen i soffan med en god bok.

Jätteliten, jättesöt, jättefarlig

Det kändes som att vi knappt hade hunnit komma hem innan det var dags att åka iväg igen. Fast inte riktigt så långt den här gången, utan bara till Göteborg, eller snarare Kållered, till Emils morbror med familj över trettonhelgen. Även denna gång kom tåget i tid både på vägen dit och på vägen hem. Ändå snöade det ju och varnades för kaos av kvällstidningarna.

På årets trettonhelgsfirande var det, förutom mig, en nykomling med på firandet - nämligen Emils två månader gamla kusinbarn Sverre. Han var jätteliten, jättesöt och jättefarlig. Man blev jättesugen på att ha en egen sådan där liten.

Sverre tar sig en tupplur.

Riga

Efter enbart en och en halv timmes försening från Skavsta (jmf. flighten till Paris som redan var sju timmar försenad när vi åkte) kom vi på onsdagen 29 december fram till ett mörkt och snöigt Riga. Efter en dryg timme på lokaltrafiken, buss nr 22, kom vi fram till vår fina Hotel Garden Palace.

Nej, det är inte vårt rum men väl korridoren på väg från hissen till vårt rum. Samma tjusiga heltäckningsmatta prydde dock också vårt golv.

Efter en stunds förvirring i Gamla stan hittade vi till Steiku Haoss, där vi fick oss en rejäl biff, vilket vi behövde för klockan hade sprungit iväg och vi startade ju dagen tidigt. I Lettland firar de jul två gånger, både en katolsk (25 dec) och en ortodox jul (i januari), så även om de var där i slutet av december så var det julstämning överallt.

På torsdagen gick vi - för ovanlighetens skull - inte upp i svinottan utan vi tog det ganska lugnt och åt en god hotellfrukost innan vi gav oss ut i Gamla stan (Vecrīga) igen. Vi började vår sightseeing-tur med "House of the Blackheads", som byggdes på 1300-talet för svarthuvudbröderna, de ogifta köpmännens skrå i Riga. Det bombades under andra världskriget men restaurerades under senare delen av 90-talet, när Lettland blivit självständigt.

Innan vi åkte hade vi såklart hittat en hel hög med kartor och annan information så Emil gjorde sitt bästa för att vara en eminent cityguide.

Bland annat berättade han om kruttornet, som byggdes som en del av Rigas försvarssystem på 1600-talet. Som många andra städer på den här tiden hade Riga en ringmur och kruttornet var e del av muren.

Vi fortsatte vår - för att vara vi - ganska planlösa promenad. I en park sprang vi på några snögubbar. Enorma snögubbar.

Vi sprang också på en bro över floden Daugava. Först lade vi inte märke till något särskilt, men sedan såg vi att det satt en massa hänglås fast i broräcket. När vi undersökte dem närmare såg vi att de alla var ingraverade (eller skrivna på med tusch) två namn och ett datum. Efter att ha googlat lite kan jag meddela att det är s. k. kärlekslås. Kärlekslås är tydligen en gammal österländsk tradition som syftar till att få kärleken att vara för evigt.

Bredvid den trevliga kärlekslåsbron stod frihetsmonumentet, som byggdes 1935 till åminne av den ( korta) lettiska självständigheten mellan första världskriget och Sovjetunionens införlivande av Lettland. Framför monumentet stod två mycket seriösa vakter med skarpladdade vapen och såg riktigt kalla ut.

Många av husen i centrala Riga, framför allt i Gamla stan, var väldigt renoverade och fina. Dock inte alla. Och ju längre ut man kom, desto mer förfallna var husen.

Vi försökte oss på lite shopping i Riga också, men det var ganska svårt. Barer och restauranger fanns det överallt, men affärer var det faktiskt inte så många. Vi besökte dock Rīgas Centrāltirgus, Europas största marknadsplats. Den är inrymd i inte mindre än fem luftskeppshangarer. Stor är bara förnamnet. Varje hangar huserar sedan sina olika specialiteter: kött, fisk, frukt, mejeriprodukter osv. Naturligtvis höll jag på att få panik där inne. Folk överallt.

Som sagt var julen inte på långa vägar över i Riga, vilket syns tydligt på den mysiga julmarknaden vid domkyrkan. Det som jag uppskattade mest med Riga dock, var att folk var så "lagom". Behövde man hjälp (t ex i en affär) eller ville man beställa mat så gick det alldeles utmärkt - och på engelska dessutom - men de var aldrig sådär närgångna och gå-på-iga som i t ex Rom. Perfekt, tycker jag.

Om Riga-borna nu var duktiga på engelska så var de betydligt sämre på snöröjning. Visserligen kom det en hel del snö under tiden vi var där, men ändå. Som tur var så var det mycket lite biltrafik i Gamla stan så man kunde gena på gatorna lite här och där.

På nyårsaftons morgon var det riktigt snöigt i Riga. Vi åt en stärkande hotellfrukost innan vi checkade ut och gav oss ut för att se till att vi verkligen hade sett allt vi ville i Gamla stan. Vi försökte också shoppa lite till. Mycket saker var faktiskt billigt i Riga, framför allt mat. En vanlig BigMac-meny på McDonalds kostade inte mer än 35 kr. Och i mataffärer var det ännu billigare. Vid lunchtid fick vi åter igen ta buss 22 ut till Lidosta (flygplatsen) Riga. Med en försening på ungefär en timme så återsåg vi Sverige ca 17.30 på nyårsaftonen efter ett par trevliga dagar i Livland.

Baltisk kyla

Man kan fundera lite granna på hur vi tänkte när bokade resan till Riga, som går av stapeln imorgon. Såklart vet vi ju ungefär i alla fall var Lettland ligger och att det inte på något vis rör sig om en solsemester. Men ändå. När vi bokade resan var det inte riktigt så här kallast-på-typ-tvåhundra-år-kallt, utan bara normalt höst-kallt. Men vi får försöka trotsa den baltiska kylan och uppleva denna en gång svenska stad.

GOTT NYTT ÅR!

God Jul

Lilla julafton

Även i år ska jag och Emil fira jul på varsitt håll med våra respektive familjer, så därför firade vi lite julafton här hemma redan igår. Vi åt julmat (köttbullar, prinskorv, potatisgratäng, sallad, rödbetssallad, Emil åt sill) och drack julmust, medan vi lyssnade på julmusik. Sedan delade vi också ut våra paket. Det blev en fin skörd.

Förutom en väska och en Nora Roberts-bok från Emils föräldrar fick jag av älsklingen själv:

- Styling för håret

- Böcker, t ex Shiver av Maggie Stiefvater, som har en framsida jag nästan är kär i

samt

- En privat make-up-lektion och produkter till ett värde av 495 :- på MakeUp Store i MittiCity.

Vad fin jag ska bli nu när jag sitter uppkrupen i soffan med mina nya böcker...