'54 '74 '90 2010

Nu jäklar har mina pojkar visat var skåpet ska stå. 4-1 mot England och 4-0 mot Argentina. Nu tar vi detta. När jag säger "vi" menar jag såklart Tyskland. Det är tråkigt att se på sport om man inte hejar på något, och är inte Sverige med får man ju ta det näst bästa liksom, och det är många som anser att jag är så gott som tysk ändå. Vi får hoppas att Sportfreunde Stiller har rätt i sin profetia:

Book list

Jag fick för mig att inventera hur många böcker jag egentligen har slukat sedan slutet av januari i år. Resultat ser ni i listan här till vänster. Jag blir lite förvånad. Främst är det två saker som förvånar mig.

1: De borde vara flera. Jag tycker att det ser ut att vara lite få. För det mesta har det ju ändå blivit ett par i veckan. Det kan ju vara så att jag har glömt ett par stycken, men ändå.

2: Det är så mycket deckare. Jag har aldrig riktigt ansett mig själv tycka om att läsa deckare. Ändå har det blivit väldigt många Mari Jungstedt samt enstaka deckare av andra författare. Fast samtidigt, jag är ju hemskt förtjust i brottslösarprogram på tv, t ex Bones, Cold Case, CSI (dock inte särskilt i Beck och allehanda danska polisserier), så det är väl inte helt ologiskt att deckare går hem också. Dessutom är ju de svenska deckarna ganska lättsmälta och man behöver inte koncentrera sig så mycket för att hänga med som om man läste någon djup bok.

Turist i sin egen stad

Allt eftersom semestern går blir jag bättre och bättre på att sova på morgnarna, titta på Gomorron Sverige ett par timmar, laga mat, gå på promenader och mest bara vara. Men det betyder ju inte att man inte kan hitta på annat också.

Som i tisdags när jag, mamma och systrarna var mycket "Kvinnor kan"-iga och gick på en stadspromenad som hette Karlstad och dess kvinnor och handlade om kvinnor, levande och döda, som har påverkat Karlstad i olika riktningar. Vi lärde oss en del nytt och spännande, om kvinnor och Karlstad generellt, som t ex att det bodde ett föräldrapar med 12 barn samt två inneboende i slussvaktarstugan. Trångt.

Efter stadsvandringen som var ungefär dubbelt så lång som utlovad så fick vi äntligen hugga in på picknickmaten. Vi slog oss ner på en filt i museiparken och festade på baguetter, vindruvorhonungsmelon, saltiners och cider. Bland annat.

Igår turistade jag och Mia ännu mer i vår egen hemstad. För tog vi en lugn promenad till Mariebergsskogen, där vi tänkte ta en liten glass på Terrassen. Vi upptäckte fort att det där med en liten glass var väldigt svårt där. Så vi tog den största vi hittade istället. En Jordgubbsdröm. Och det var verkligen som en dröm.

Eftersom jag hade lyckats få slavsår på promenaden dit så tog vi båtbussen hem för att skona min stackars häl. Det är faktiskt intressant att se en stad från vattnet; perspektiven blir helt annorlunda.

Kronoparken - Kil

Förra lördagen flyttade vi - med hjälp av mor och far - i princip alla möbler och kartonger och påsar från lägenheten på Kronoparken till lägenheten i Kil. Dock fick våra cyklar stanna kvar. Far hade dock ett förslag hur vi kunde få hit dem och det är egentligen ganska elementärt - nämligen cykla hit dem.

Sagt och gjort, 09.55 imorse klev vi på tåget i Kil med destination Karlstad. Vi bytte till buss nr 2 och kom till Kronoparken strax innan 11.00. Där kollade vi de sista detaljerna t ex pumpade däck. Strax efter 11.00 var vi iväg. Eftersom det är jag som är inföding så var det upp till mig att hitta vägen, och den som känner mig vet ju att jag inte har världens bästa lokalsinne direkt. Så för Emil var det i det närmsta en kamikaze-utflykt.

Jag får dock säga att jag lotsade oss mycket förtroendeingivande genom Rud, till E18-bron över älven, till cykelbanan mot Råtorp, till Skåre, till Grava kyrka, till Norra Sanna - där vi tidigare hade sommarstuga, varför jag hittar - till Apertin, upp till Frykstahöjden och slutligen genom hela Kil. Jag var enormt imponerad av mig själv, mer än Emil faktiskt, men det är nog mest för att han överskattar min förmåga att hitta.

Vid Grava stannade vi en stund och tänkte förtära vår matsäck, men vi hittade ingen bänk och det kändes inte riktigt okej att sitta och äta på kyrkogården. Vi gick en sväng runt kyrkan (anno 1635) och beundrade den istället, innan vi cyklade vidare.

När vi kom fram till Apertin hittade vi äntligen ett bord att sitta vid och då var vi ganska hungriga, för klockan hade närmat sig ett-snåret. Man kan tro att den matpaus skulle ge förnyade krafter men det var helt tvärtom. Benen totalstrejkade när vi skulle cykla vidare, och backen upp till Frykstahöjden var en riktig pärs. Det var en stund när jag trodde att jag aldrig skulle ta mig upp.

Så fort vi kom in i Kils samhället dock fick benen ny fart och vi trampade på bra. Ganska exakt 13.35 svängde vi in på vår gata och parkerade cyklarna i cykelstället utanför lägenheten. Knappt 3 mil hade vi tillryggalagt oss på ungefär 2h 20 min effektiv tid. För att vara så pass otränade som vi faktiskt är (har inte suttit på cykeln det senaste halvåret) så är vi ändå ganska nöjda med den tiden. Det var ju inte det som var syftet med utflykten - utan att just göra en utflykt samtidigt som vi fick hit cyklarna. Förena nytta med nöje helt enkelt.

Midsommar på landet

Midsommarafton firades efter konstens alla regler på landet och i goda familjemedlemmars lag. Förutom jag och Emil och mamma och pappa var också syster Anna där med sonen Linus och sambon Andreas. Mormor anslöt senare under dagen. Vädret betedde sig också typiskt för midsommar, ömsom stekande sol och ömsom regn och blåst. Det blev helt enkelt en traditionsenlig midsommar. Vi...

...klädde midsommarstången...

(Anna ser dock inte helt nöjd ut med resultatet)

...matade fåren med färska löv...

...åt jordgubbstårta...

...dansande runt midsommarstången...

(och detta är absolut "Små grodorna")


...gick en klurig tipspromenad signerad undertecknad...

...åt midsommarmat...

(Den ultimata midsommartallriken bestående av grönsallad, köttbullar, färskpotatis samt gräddfil med gräslök och kryddpeppar, varav det sistnämnda är ett Olssonskt arv som bara inte går att avstå. Pröva!)

...spelade kubb...

(Matchen var så spännande att till och med fåren måste titta).

...och koncentrerade oss ändå fasligt när det var vår tur att försöka slänga ner pinnarna.

(Så bar det frukt också. Vi vann faktiskt båda gångerna.)

Trevlig Midsommar

TREVLIG MIDSOMMAR

DO judge a book by its cover

Don't jugde a book by its cover heter det ju på engelska, men det är alltid så jag väljer böcker. Och det är enormt sällan jag väljer riktiga bottennapp. Jag tror inte att någon har kunnat undgå att jag är en riktig bokslukare. Under vårterminen nu när jag har åkt tåg ca 2 timmar varje dag har jag slukat fler böcker än vanligt. När eleverna berättar att de har läst ungefär två böcker under hela sitt liv så tänker jag att jag redan har läst två denna här veckan, och det är bara torsdag... Och att det är likadant varje vecka. Ett par böcker i veckan går det allt åt. Åtskilliga är de pocketböcker som jag åkt med mig fram och tillbaka till Sunne. Vissa har varit helt okej, andra mindre bra och en del helt superfantastiska.

För mig är det viktigt hur en bok ser ut. Det låter förstås lite ytligt, men så är det. Framför allt om det gäller en författare jag aldrig har läst förut. Visst är Camilla Läckbergs tidiga framsidor (t.ex. "Isprinsessan" och "Predikanten") riktigt tråkiga, men eftersom de fick så god rekommendationer från systrar och mor fick de en chans ändå. Men med en för mig okänd - och framför allt oprövad - och orekommenderad författare är omslaget enormt viktigt. Har boken ett tråkigt omslag blir jag inte intresserad av att läsa boken.

Ett bra omslag kan ge mig ett enormt sug efter boken bara för att de när så himla fin att titta på. Vid flertalet tillfällen har jag har klickat hem böcker bara för att de var så fina, även om jag redan hade flera olästa böcker hemma. De var ju så fina... Exempel på en bra och lockande framsida:

Exempel på en riktigt tråkig framsida som gör att det skulle krävas väldigt mycket för mig att öppna boken, möjligtvis om någon vars smak jag litar på verkligen rekommenderade den till mig, och jag var totalt boklös för tillfället och helt desperat efter något att läsa:

Snark... Utsidan har faktiskt betydelse.

Suck

Idag fick jag ett mail från rektorn där hon meddelade att jag ska ha språkval engelska istället för tyska i nian nästa läsår. Det hade blivit fel på vår tjänstefördelning och nians tre grupper i tyska görs om till två enorma. Och jag får språkval engelska. De andra två tysklärarna har redan en vardera språkval i år 7 och 8 så det är lika för alla. Men ändå... språkval engelska?

Jag blir deprimerad.