Don't jugde a book by its cover heter det ju på engelska, men det är alltid så jag väljer böcker. Och det är enormt sällan jag väljer riktiga bottennapp. Jag tror inte att någon har kunnat undgå att jag är en riktig bokslukare. Under vårterminen nu när jag har åkt tåg ca 2 timmar varje dag har jag slukat fler böcker än vanligt. När eleverna berättar att de har läst ungefär två böcker under hela sitt liv så tänker jag att jag redan har läst två denna här veckan, och det är bara torsdag... Och att det är likadant varje vecka. Ett par böcker i veckan går det allt åt. Åtskilliga är de pocketböcker som jag åkt med mig fram och tillbaka till Sunne. Vissa har varit helt okej, andra mindre bra och en del helt superfantastiska.
För mig är det viktigt hur en bok ser ut. Det låter förstås lite ytligt, men så är det. Framför allt om det gäller en författare jag aldrig har läst förut. Visst är Camilla Läckbergs tidiga framsidor (t.ex. "Isprinsessan" och "Predikanten") riktigt tråkiga, men eftersom de fick så god rekommendationer från systrar och mor fick de en chans ändå. Men med en för mig okänd - och framför allt oprövad - och orekommenderad författare är omslaget enormt viktigt. Har boken ett tråkigt omslag blir jag inte intresserad av att läsa boken.
Ett bra omslag kan ge mig ett enormt sug efter boken bara för att de när så himla fin att titta på. Vid flertalet tillfällen har jag har klickat hem böcker bara för att de var så fina, även om jag redan hade flera olästa böcker hemma. De var ju så fina... Exempel på en bra och lockande framsida:
Exempel på en riktigt tråkig framsida som gör att det skulle krävas väldigt mycket för mig att öppna boken, möjligtvis om någon vars smak jag litar på verkligen rekommenderade den till mig, och jag var totalt boklös för tillfället och helt desperat efter något att läsa:
Snark... Utsidan har faktiskt betydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar