Att möta våren i Rom (del 2)

När vi klev upp på tisdagsmorgonen visade sig vädret från sin allra bästa sida. Sol och klarblå himmel. Några moln letade sig upp på himlen senare, men det gjorde absolut inget.

Tisdagen skulle bli antikens dag. Vi började med att ta bussen till Colosseum, eller Amphiteatrum Falvium, som den egentligen heter. Namnet Colosseum kommer från en koloss, alltså en staty, av kejsar Nero som stod bredvid arenan.

Colosseum byggdes mellan år 70 och 80 e Kr, så stora delar av arenan har försvunnit genom jordbävningar och/eller plundringar. Även in till Colosseum var köerna bra mycket kortare än ryktet gjorde gällande. Det var inte alls dumt att vara i Rom under lågsäsong.

Colosseum är väl mest känt för sina gladiatorspel och även nu fanns gladiatorer utanför arenan. De var visserligen mer intresserade av att skinna turister på pengar än att riskera livhanken i dödliga spel.

Bara ett stenkast från Colosseum ligger en av Roms sju kullar, Palatinen. Emil var en fantastisk guide som här ses med guideboken i högsta hugg.

Palatinen var under romartiden bebyggd med förnäma privatbostäder, men numera är det i stort sett bara ruiner kvar. Dock är det ett helt fantastisk strövområde, framför allt när vädret är så underbart som när vi var där. I Palatinen mötte vi verkligen våren. Se bara på det underbart gröna gräset. Snö och minusgrader kändes långt borta, och inte alls särskilt lockande.

Bredvid Palatinen ligger Forum Romanum, det antika Roms hjärta. Här träffades man för politiska möten, för att bedriva handel och för religiösa ceremonier. Otaliga ruiner efter otaliga tempel och profana byggnader fanns att beskåda. Här ses till exempel de tre korintiska kolonnerna från Castor- och Polluxtemplet, byggt 484 f Kr. Själva kolonnerna är dock något senare, från Augustus ombyggnad ca 7 e Kr.

Här sitter jag och lapar sol på ett sådant där typiskt svensk svältfött vis. Det syns inte alls på den här bilden men jag sitter faktiskt...

...här. På Spanska trappan. Där uppehöll sig nog hälften av alla Roms turister. Egentligen vet jag inte varför, men det är ju en sådan där sevärdhet som man "ska" se i Rom.

När man är i Rom ska man också äta hemmagjord italiensk glass på en Gelateria. Det var fler än vi som gjorde detta vid Fontana di Trevi, men kanske var det bara jag som valde tre kulor stracciatella när det fanns så många olika smaker att välja bland.

I enlighet med traditionen kastade vi naturligtvis också mynt i Fontana di Trevi, så att vi någon gång kommer att återvända till "den eviga staden".

Att möta våren i Rom (del 1)

Alla vägar bär till Rom, sägs det. Den här gjorde det i alla fall. Detta var innan vi hade vant oss vid trafikrytmen i Italien, så vi var allt lite oroliga.

I början var vi lite nybörjare och tog kort på allt gammalt vi hittade. Sedan insåg vi att i stort sett allt är gammalt i Rom, och blev lite mer selektiva gällande korttagningen.

Se så mina skor lyser, vita och fina. Helt nya var de. Jag hade aldrig gått ett steg med dem innan vi åkte iväg. Rookie misstake, says you. Good call, says I. Nog för att fötterna ömmade en del, för det gör de ju alltid när man är på stadssemester, men den här gången var det ovanligt lite.

Här är vi framför kyrkornas kyrka - Peterskyrkan. Vi hade blivit varnade för de långa köerna, men de var i princip icke-existerande. På sin höjd tog det oss tio minuter att komma förbi metalldetektorn in i Vatikanstaten.

Mycket... ehm... respektingivande stod Schweizergardet med sina clownuniformer, förlåt jag menar paraddräkter, och sina hillebarder.

Efter kort kö (ca 5 minuter) in till själva Vatikanmuseet, men en otroligt lång vandring genom alla konstsamlingarna i museet kom vi äntligen fram till Sixtinska kapellet, och "Skapelsen av Adam".

Italiens miljörörelse kan inte ha det för lätt. Engångsförpackningar överallt. Här är ett smakprov från vår hotellfrukost. Som ni kan se är allt portionsförpackat, från osten (översta bilden längst till vänster) till brödet. Även skinkan var förpackad med ca tre skivor i varje förpackning. Det fanns en anledning till att de hade ställt en skräpkorg på varje bord.

På grund av, vad vi tror att vi förstod som, fel på eller stopp i toaletten, fick vi byta rum när vi kom tillbaka till hotellet för att vila lite vid måndag lunch. De bad så hemskt mycket om ursäkt och oroade sig mycket för att det inte skulle vara okay med det nya rummet. Vi fick ett större och finare rum, och hotellets enda balkong, så vi hade inget att klaga på. Här är utsikten från balkongen, över Santa Maria Maggiore.

Dels för att spara fötter, och dels för att spara tid köpte vi biljetter till en av de otaliga "hop on, hop off"-bussar som körde omkring i staden. Inte bara fick man åka hur många gånger som helst under 24 h, man hamnade direkt vid alla sevärdheterna. Dessutom fick man tjusiga gröna hörlurar, i vilka man fick lyssna till en otroligt brittisk person som berättade historier, fakta och annan kuriosa om sevärdheter och annat i staden.

Sportlov

Den här sista veckan innan sportlovet har varit enormt jobbig, och sällan har ett lov varit så efterlängtat som nu. Inte blir det sämre av att vi ska besöka sydligare breddgrader. Hoppas ni har det fint hemma i snön så ska vi njuta av 15 plusgrader istället.

felsms.com

Jag snubblade över en enormt rolig hemsida alldeles nyss. Felsms.com. Helt enkelt sms som kom till fel person. Helt fel person. Oftast med barnförbjudet innehåll. Om det beror på att jag är jättetrött eller inte vill jag låta vara osagt, men jag ligger böjd av skratt över tangentbordet. Lättar definitivt upp stämningen en måndagskväll i februari.

Exempel:

"Till: Faster
Sms: 4 st på min knullista nu. :P
Svar: Du har skickat fel vännen."

Friluftsdag

Idag har vi haft friluftsdag på skolan. För min del har det inneburit att jag har suttit ett par timmar på Play Palace i Sunne och tittat på när eleverna bowlar. Samt tagit närvaro. Lagomt ansträngande arbetsdag.

Dock försvann hela torsdagens planeringstid, vilket är ett par timmar, samt gårdagens då vi hade invigning av en ny matteverkstad på skolan. Tillsammans i princip hela veckans planeringstid, så det blir hemarbete ikväll.

Premiärträning

Igår gjorde jag ett premiärbesök på Friskis & Svettis här i stan. Eller, det verkliga premiärbesöken gjorde jag ju i onsdags när jag hämtade ut mitt fina flashiga medlemskort. Det är ett fint plastkort sådär som HM-kortet eller Medmera-kortet, fast med en bild på mig.

Igår skulle jag då alltså premiärträna. Mellan 11.00-12.00 var det Jympa/Medel, vilket på hemsidan beskrevs som "The original and best. Högt tempo, varierad beslastning och endel hopp. Passar dig som är van att träna." Så vid en tjugo i elva skjutsade Emil ner mig till Syrefabriken. Och där kände jag mig verkligen som kusinen från landet. Man skulle dra sitt tjusiga medlemskort i en apparat och sedan välja pass och skriva ut en biljett. Vart man skulle ta vägen sedan visste jag inte, men till slut letade jag mig fram till Stora Salen. I och med att jag är van vid tränings hos KAUIF och sedemera Hallstahammars Gymnastikförening så trodde jag väl inte att det skulle bli så många deltagare på ett lördagspass, men jag hoppades att det inte skulle bli så få att det blev pinsamt. De kom ca 60 stycken! 60 stycken!

Själva passet var helt okay. Även om det var första gången så kände jag ändå att jag hängde med bra. Eftersom jag har varit sjuk så kunde jag inte ta i helt hundra rent konditionsmässigt men jag har upptäckt en hel hög med muskler som jag uppenbarligen inte har använt på en stund. Jag känner det framför allt idag. Men allt som allt var det en positiv träningsupplevelse, och jag planerar ett nytt besök på onsdag med en ny ledare och nytt pass.

Diabolisk

Jag har en elev i tyska som har som grej att han måste ha smeknamn på alla lärare, och han har varit väldigt irriterad över det faktum att han inte har haft nåt på mig nu under en månads tid. Men idag så lossnade det. Han slog till och med upp det i ordboken så han skulle kunna säga det på tyska.

"Teufels kleine Helferin" - djävulens lilla hjälpreda.

Man får ju ändå heja på initiativet att välja ett så långt och komplicerat smeknamn och till och med bemöda sig att översätta det till tyska och sedan hålla sig till det tyska när de ber om hjälp. Och dessutom är det med glimten i ögat. För egentligen var det nog inte jag som var så diabolisk utan mest det faktum att de tidigare under dagen hade bestämt att tyska är det språk som talas i helvetet. Och i himlen, där talas det tydligen engelska, enligt mina elever. Phuu, då klarar jag mig oavsett hur det går då.

Skyll inte på Hugo

Det kan vara så att det bara är jag som missade att Björne gjorde cd-skivor när man var liten. Det kan vara så. Inte desto mindre är det fantastiskt roligt. Emil sjöng någonting om att inte skylla på Hugo här om dagen och jag förstod inte alls vad han höll på med. Så vi var tvungna att ta oss ut på youtube och lyssna på sången. Och det är ju bara en instant classic.