Alla vägar bär till Rom, sägs det. Den här gjorde det i alla fall. Detta var innan vi hade vant oss vid trafikrytmen i Italien, så vi var allt lite oroliga.
I början var vi lite nybörjare och tog kort på allt gammalt vi hittade. Sedan insåg vi att i stort sett allt är gammalt i Rom, och blev lite mer selektiva gällande korttagningen.
Se så mina skor lyser, vita och fina. Helt nya var de. Jag hade aldrig gått ett steg med dem innan vi åkte iväg. Rookie misstake, says you. Good call, says I. Nog för att fötterna ömmade en del, för det gör de ju alltid när man är på stadssemester, men den här gången var det ovanligt lite.
Här är vi framför kyrkornas kyrka - Peterskyrkan. Vi hade blivit varnade för de långa köerna, men de var i princip icke-existerande. På sin höjd tog det oss tio minuter att komma förbi metalldetektorn in i Vatikanstaten.
Mycket... ehm... respektingivande stod Schweizergardet med sina clownuniformer, förlåt jag menar paraddräkter, och sina hillebarder.
Efter kort kö (ca 5 minuter) in till själva Vatikanmuseet, men en otroligt lång vandring genom alla konstsamlingarna i museet kom vi äntligen fram till Sixtinska kapellet, och "Skapelsen av Adam".
Italiens miljörörelse kan inte ha det för lätt. Engångsförpackningar överallt. Här är ett smakprov från vår hotellfrukost. Som ni kan se är allt portionsförpackat, från osten (översta bilden längst till vänster) till brödet. Även skinkan var förpackad med ca tre skivor i varje förpackning. Det fanns en anledning till att de hade ställt en skräpkorg på varje bord.
På grund av, vad vi tror att vi förstod som, fel på eller stopp i toaletten, fick vi byta rum när vi kom tillbaka till hotellet för att vila lite vid måndag lunch. De bad så hemskt mycket om ursäkt och oroade sig mycket för att det inte skulle vara okay med det nya rummet. Vi fick ett större och finare rum, och hotellets enda balkong, så vi hade inget att klaga på. Här är utsikten från balkongen, över Santa Maria Maggiore.
Dels för att spara fötter, och dels för att spara tid köpte vi biljetter till en av de otaliga "hop on, hop off"-bussar som körde omkring i staden. Inte bara fick man åka hur många gånger som helst under 24 h, man hamnade direkt vid alla sevärdheterna. Dessutom fick man tjusiga gröna hörlurar, i vilka man fick lyssna till en otroligt brittisk person som berättade historier, fakta och annan kuriosa om sevärdheter och annat i staden.
Alla vägar bär till Rom, sägs det. Den här gjorde det i alla fall. Detta var innan vi hade vant oss vid trafikrytmen i Italien, så vi var allt lite oroliga.
I början var vi lite nybörjare och tog kort på allt gammalt vi hittade. Sedan insåg vi att i stort sett allt är gammalt i Rom, och blev lite mer selektiva gällande korttagningen.
Se så mina skor lyser, vita och fina. Helt nya var de. Jag hade aldrig gått ett steg med dem innan vi åkte iväg. Rookie misstake, says you. Good call, says I. Nog för att fötterna ömmade en del, för det gör de ju alltid när man är på stadssemester, men den här gången var det ovanligt lite.
Här är vi framför kyrkornas kyrka - Peterskyrkan. Vi hade blivit varnade för de långa köerna, men de var i princip icke-existerande. På sin höjd tog det oss tio minuter att komma förbi metalldetektorn in i Vatikanstaten.
Mycket... ehm... respektingivande stod Schweizergardet med sina clownuniformer, förlåt jag menar paraddräkter, och sina hillebarder.
Efter kort kö (ca 5 minuter) in till själva Vatikanmuseet, men en otroligt lång vandring genom alla konstsamlingarna i museet kom vi äntligen fram till Sixtinska kapellet, och "Skapelsen av Adam".
Italiens miljörörelse kan inte ha det för lätt. Engångsförpackningar överallt. Här är ett smakprov från vår hotellfrukost. Som ni kan se är allt portionsförpackat, från osten (översta bilden längst till vänster) till brödet. Även skinkan var förpackad med ca tre skivor i varje förpackning. Det fanns en anledning till att de hade ställt en skräpkorg på varje bord.
På grund av, vad vi tror att vi förstod som, fel på eller stopp i toaletten, fick vi byta rum när vi kom tillbaka till hotellet för att vila lite vid måndag lunch. De bad så hemskt mycket om ursäkt och oroade sig mycket för att det inte skulle vara okay med det nya rummet. Vi fick ett större och finare rum, och hotellets enda balkong, så vi hade inget att klaga på. Här är utsikten från balkongen, över Santa Maria Maggiore.
Dels för att spara fötter, och dels för att spara tid köpte vi biljetter till en av de otaliga "hop on, hop off"-bussar som körde omkring i staden. Inte bara fick man åka hur många gånger som helst under 24 h, man hamnade direkt vid alla sevärdheterna. Dessutom fick man tjusiga gröna hörlurar, i vilka man fick lyssna till en otroligt brittisk person som berättade historier, fakta och annan kuriosa om sevärdheter och annat i staden.
