Kulturvecka

Ibland är det ansträngande att vara lärare. Ta idag till exempel. Denna vecka har vi "kulturvecka" och eleverna får prova på olika kulturella aktiviteter och gå på en del olika fasta kulturaktiviteter. Idag mellan 9.00-11.30 höll jag och en kollega i "Skrivarverkstad". Vi hade fem tjejer från åk 7 som skrev dikter. Det var riktigt jobbigt att hålla ordning på dem.

Efter lunch var det dags för skolbio. "Be Kind Rewind". Inte min typ av film, och inte ungarnas heller. Hade jag sett filmen på tv så hade jag bytt kanal (eller troligare gått och lagt mig) innan den var slut. Jag förstår att eleverna skruvade på sig - själv somnade jag nästan halv tre på eftermiddagen. Efter det var skoldagen slut. Jag hade visserligen ett utvecklingssamtal inbokat efteråt, men det förlöpte också ganska smärtfritt.

Imorgon blir det lite mer ansträngande. Först ska jag med en klass till teatern där de ska göra något kulturellt och kreativt, och sedan efter lunch ska jag med en annan klass på studiebesök på Ungdomens hus och sedan till St. Lars-gården på utställning. Hårt. Däremot blir det kvällsjobb imorgon. Jag ska vara med och vakta vid en teaterföreställning imorgon kväll klockan sju. Men gratis teater är inte fy skam det heller.

Ny mobil

Så här ser min nya telefon ut. Jag har den röda. Än så länge är jag mycket nöjd. Samma menysystem som på den gamla, samma sätt att skriva sms. Punkt, mellanslag osv på samma ställe. Ljudet är helt okej om man spelar utan hörlurar och mycket bra med hörlurar. 2GB minneskort. Och det nästan bästa av allt - man kan använda sina egna hörlurar, alltså de man har till mp3:n. Sådana man får med fungerar ju inte för felbyggda människor som jag; jag behöver ju sådana med en plupp på så att det stannar kvar i örat.

Jag får säga att Elgiganten håller vad de lovar gällande leveranser. Leverans dagen efter vid beställning innan 15.30 stod på deras hemsidan. Jag beställde ju typ 20.00 på onsdagen så det blir ju innan halv fyra på torsdagen, och redan på fredagen kunde jag hämta ut den på mitt postutlämingsställe. Sånt gillar vi.

Elektronikberoende

Ibland hatar jag verkligen elektronik. Egentligen är jag ju väldigt mycket in favor of. När det fungerar. Fungerar det inte, blir jag otroligt frustrerad. Då skulle hon se mig, men kollega i arbetslaget som menar på att jag är fysiskt omöjlig att stressa. När det gäller maskiner saknar jag tålamod.

Min dator har ju inte uppfört sig på sista tiden. Men jag har ju installerat om och allt, så vi trodde att det var frid och fröjd. Tills i onsdags kväll, runt kl 18. Helt plötsligt kommer en massa felmeddelanden upp och datorn stänger av sig. Och startar om sig. Och stänger av sig. Och startar om sig. Och stänger av sig. Och startar om sig. You get the picture. Jag blir otroligt frustrerad och slår ut med armarna i ilska och, ja lite sorg också. Det var dumt. För jag råkar slå ner min mobiltelefon, som ligger på bordet och laddas samtidigt som jag pratar med Emil, på golvet. Pang! Där var den i två delar. Det är ju en vikmobil och eftersom jag använde den är den ju öppen, så när den hamnar på golvet ramlar luckan av. Jag försöker pussla ihop den. Utan framgång.

Jag får panik. Datorn fungerar inte. Dvs inget Internet. Den lilla bärbara är bråkig och vägrar att installera Internet för att usb-porten bara väljer vilka usb-saker den vill ta emot. Internet-kablarna är inte en sådan sak. Även fast jag köpte en usb-hubb här om dagen. Så fortfarande inget Internet trots två datorer. Kan inte maila någon eller prata över msn, skype eller liknande. Ingen möjlighet att ringa någon eftersom mobilen är trasig. Helt isolerad.

Slänger i XP-skivan och börjar installera om datorn igen. Det kommer att ta grymt lång tid, för hårddisken är enorm. Ett faktum som jag brukar uppskatta mycket, men inte i onsdags kväll. Jag måste ju få tag på Emil och berätta varför jag helt plötsligt inte går att nås.

Inser - F*ck, f*ck, f*ck - använder ju mobilen som väckarklocka. Försöker få igång klockradion, men den vägrar fungera.

Så kommer jag på att det finns ju datorer på biblioteket. Klockan är halv sju och de stänger sju. Slänger på mig en jacka och springer iväg, kommer inspringande med andan i halsen och frågar om det finns någon ledig dator. Personalen verkar inse min prekära situation och jag får låna en fast jag inte har bokat. Yay! Jag mailar Emil med alla detaljer.

Sedan beger jag mig till ICA för att hitta en väckarklocka. Jag till och med frågar en i personalen. Han tittar underligt på mig, skrattar lite och säger "Nä, det är inte vår grej. Du får prova i järnhandeln imorgon". Jo, tack, det hjälper nog väldigt mycket, tänker jag. Det är ju liksom tills imorgon jag behöver väckarklockan. Fortsätter till Coop och hittar en ful ***** barnväckarklocka för 150 spänn. Men jag är desperat, så jag köper den. Flickan i kassan tittar underligt på mig. Tidigare under kvällen (innan datorincidenten) hade jag varit där och handlar mjölk och annat normalt av henne. Nu kommer jag klockan sju på kvällen och köper enbart en ful ***** barnväckarklocka för 150 spänn.

Väl hemma försöker jag förstå hur klockan fungerar och lyckas till slut. Datorns ominstallation blir också klar och jag och Emil kan till slut kommunicera live genom facebook, av alla ställen. Jag beställer en ny mobil från Elgiganten, sedan vi konstaterat att det inte finns hopp för den trasiga. Emil har köpt biljetter att komma redan på torsdagen istället för fredagen så livet börjar bli bra igen.

Nu kan man tycka att det vore nog med otur för en dag. Men sån tur har jag inte. Jag tittar på Grey's anatomy 21.00 och i den sista reklamen börjar jag göra mig iordning för att gå och lägga mig. Jag tänder min sänglampa, varpå lampan går. Jag letar upp en ny, och när jag försöker stänga av själva lampan för att byta lampa dör tv:n och det blir kolsvart. En propp har gått. Har jag någon ny. Nej.

Jag letar reda på en ficklampa, och konstaterar att det är en propp som är problemet. Som tur är fungerar allt i köket, typ kylskåpet. För övrigt är det knäpptyst och kolsvart. Jag glädjer mig över att klockradion inte fungerade förut så jag var tvungen att köpa den fula *** klockan på Coop; om jag hade förlitat mig på klockradion hade jag ju kvart i tio -när allt var stängt- inte kunnat skaffa en annan klocka. Vid det här laget orkar jag inte ens bli upprörd längre. Jag gör mig iordning, tar med ficklampan till sängen och läser en stund.

Hjälp, vad beroende man är av elektronik - och el!

Kungligt besök

Ja, jag menar det verkligen. Nej, inte hemma hos mig. Men väl på Strömsholms slott. Mia och jag skulle ju dit och kolla runt lite i söndags, för let's face it, det är det mest turistiga som finns här i närheten, men när vi kom fram så var det en del bilar där och folk som kom ut ur slottet. Det tyckte vi var lite knepigt med tanke på att slottet bara håller öppet under somrarna. Vi tänkte att det kanske var något evenemang så vi höll oss lite i utkanten och gick inte så långt in i slottsträdgården.

När vi gick där i utkanten på en grusväg så kom ett följe med finklädda människor och Mia sa på skoj att det kanske är kungen och drottningen. Strömsholms slott är ju ändå ett av de tio kungliga slotten. Vi skrattade lite, och sen insåg vi - det ÄR ju kungen och drottningen! Vi hamnade nästan i chock, men lyckades kontrollera oss tills de hade försvunnit in i cafét.

Vi smög oss runt på baksidan, dels för att betrakta naturen i vackra höstfärger och dels för att diskutera hur starstruck vi hade blivit av kungen och drottningen. Det var också galet vilken timing det hela hade. Om vi hade sovit i fem minuter till så hade vi inte varit vid cafét vid Strömsholms slott just då, och inte sett kungen och drottningen, för det var inga många minuter de var ute. Vädret visade sig inte från sin allra bästa sida så vi tog bara en kort tur på baksidan innan vi vände tillbaka till bilen. Då fick kungen och drottningen samma idé och gick ut från cafét till sin bil.

Vi, som egentligen inte är sådana hängivna rojalister, slängde upp kameran och tog kort på vårt lands statschef med fru. Nu var de en bit ifrån oss, och det syns nog inte egentligen vilka det är på bilden, men jag går i god för att det är kungen och drottningen. Om ni tycker att denna star-sighting har varit tillräckligt bra redan så kommer det mer.

Vi gick tillbaka till bilen för att åka därifrån, och det gjorde kungaparet också och åkte precis förbi där vår bil stod parkerad. Vi hade zero cool och kunde inte låta bli att nöstirra på bilen när kungen manövrerade den. Detta missades inte av vår drottning som satt på passagerarplatsen i framsätet. Hot tittade på oss, nickade lätt och vinkade. En drottningvink! Till oss! Det fanns ingen annan i närheten, så vinken Mia lyckades fånga på bild var enbart till oss. Hur coolt är det på en skala. En personlig drottningvink!

När de hade åkt iväg blev vi också hur fåniga som helst. Vi mer eller mindre hoppade upp och ner "hon vinkade, hon vinkade". Vi har lärt oss nya saker om oss själva idag.

Det är lätt den bästa star-sightingen ever. Se kungen och drottningen sådär helt oväntat. Vi skulle bara kolla på slottet, och var nog där i högst en kvart. På den tiden lyckades vi se kungen och drottningen samt få en vink. Det blir nog svårt att slå det.

Syster Yster

I helgen kom Syster Yster Mia på besök till Hallsta för första gången. Kan ni förstå att man kan leva i 27 år utan att ha besökt denna metropol? Well, it was about time! Runt halv åtta-tiden i fredags svängde hon in på parkeringen utanför mitt hus. Och hittade rätt på första försöket. Jag är så stolt! Vi var rätt så utsvultna på vi begav oss till "Rice & Noodle" här på hörnet direkt. Det är alltid ett säkert kort. Jag tog biff med wokade grönsaker och mina tog kyckling röd curry, och båda blev nöjda med sina val. När vi kom hem kollade vi på tv en stund tills Mia vid tio-tiden sa att hon kunde tänka sig att gå och sova. Och det kunde jag med. Så 22.00 på fredag kväll gick vi och lade oss.

Den tidiga fredagen gjorde dock att vi kom upp i tid på lördagen, pigga och utvilade. Vi tog en tur nere på Hallsta innan vi åkte iväg till Västerås som var målet för dagen. Lördagen var nämligen helt vikt till shopping. And my, did we shop!

Vi slog också på stort och tog oss en trerättersmiddag på Jensen's Bøfhus. Himla gott och faktiskt inte alls särskilt dyrt för förrätt (vitlöksbröd), huvudrätt (fläskfilé), dessert (ta-själv-mjukglass med massa topping, strössel och non-stop) samt dryck.

Trots att vi var proppmätta fortsatte vi vår shopping med några affärer till inne i centrum och sen en tur till Hälla köpcenter öster om Västerås. Summa summarum fick vi ihop en hel massa kläder. Mia shoppade 15 (!) tröjor. 15! Varav åtta på New Yorker. Men det var många olika genrer av tröjor: bastoppar, partytoppar, halvfinkläder, och varma och gosiga tröjor.

Själv fick jag mig en jacka i perfekt längd (bara det!), ett par byxor, två långärmade, en kortärmad lång tröja, ett skärp, ett par grövre strumpbyxor och en usb-hubb.



Utmattade av all shopping åkte vi hem och slötittade på några avsnitt av Sex and the City innan vi lagade nachos som vi avnjöt till början av Körslaget. Hur vi nu hade lyckas bli hungriga sedan trerättersmiddagen. Vi hade hyrt "Slumdog Millionaire" på ICA och insåg att vi skulle aldrig orka se klart den om vi såg klart hela Körslaget först, så vi skippade det och kollade på filmen istället. Mycket bra beslut, för filmen var hur bra som helst. Hemsk, på många sätt fruktansvärt hemsk, men också fruktansvärt bra.

För dem som har missat den, det handlar om en kille från slummen i Bombay som lyckas vinna högsta vinsten i "Vem vill bli miljonär" och hur han då blir tagen av polisen och för till förhör misstänkt för att ha fuskat. I förhören berättar han för poliserna hur han kan veta svaren på frågorna och genom förhören spelas hans hemska livshistoria upp för oss. Det gällde att hänga med för det hoppade en del mellan hans barndom, förhören och tv-programmer, men detta att okronologisk ordning med hjälp av tillbakablickar är ett berättargrepp som jag brukar gilla. Hur som helst, en film som jag rekommenderar mycket. Vi satt båda som på nålar och undrade vad som skulle komma härnäst. Vid elva-tiden var filmen slut, och vi tyckte att det var en perfekt tid att gå och sova oss. Så det gjorde vi.

På söndag morgon gick vi också upp tidigt och gick till min skola och kollade. Fast bara från utsidan. Sedan åkte vi iväg till Strömsholms slott. Det var en så fantastisk upplevelse att det förtjänar ett helt eget blogginlägg, så det kommer lite senare. Efter Strömsholm åkte vill till Västerås och lekte Mystery Shoppers på Apoteket, åt en smörgås på Subway och gick på Västmanlands läns Museum i Västerås slott.

Där hade de en utställning som hette "Äntligen vuxen!" och handlade om ungdomstid, ungdomskulturer och lite annat. Där kunde man ta kort på sig själv och då fick man en bild hur man såg ut som barn och hur man kommer att se ut som gammal. Jag var inte enormt lik mig som barn, så jag är tveksam om jag kommer se ut så när jag är gammal.

Vi har haft en härlig helg tillsammans och i och med att New Yorker finns här i närheten så ska det nog inte vara omöjligt att locka hit henne någon mer gång.

Nej = fel? - Ja = rätt?

Idag folkomröstar irländarna om Lissabon-fördraget. För andra gången. De har nämligen redan röstat en gång, för ungefär ett år sedan. De röstade nej. Och Lissabon-fördraget kan inte träda i kraft om inte alla medlemsländer accepterar och ratificerar det. I de flesta EU-länderna har parlamentet röstat igenom fördraget, men i enlighet med Irlands grundlag måste det folkomröstas.

Och det har ju irländarna gjort. För ett år sedan. De röstade nej. Så varför ska de då rösta igen? De har ju redan avgett sin åsikt. Det är som Wolfgang Hansson skriver på aftonbladet.se "När makten väl bestämt sig för att utvidga EU eller öka dess makt drabbas höjdarna av tunnelseende. De som är emot begriper inte sitt eget bästa och ska övertygas. Irländarna hade fräckheten att för drygt ett år sedan rösta nej till Lissabonfördraget, EU:s nya grundlag. Istället för att acceptera utgången så tvingas de nu rösta en gång till." Röstar man nej, så har man röstat "fel" och då måste man rösta om. Luxemburg har också haft folkomröstning om Lissabonfördraget och de röstade ja. Är det nån som kräver en ny folkomröstning från Luxemburg? Nej, de röstade ju "rätt".

Det är precis sånt här som ger EU dåligt rykte. Budskapet från makthavarna är att det inte spelar någon roll vad vanligt folk tycker. Röstar ni inte som vi vill så gör vi om valet.

Grey's Anatomy

Nya avsnitt av Grey's idag! Inte mer än fem minuter in på programmet börjar jag böla. Det bådar gott inför tv-hösten.

Isolerad

Min dator avled för mig förra helgen, mer eller mindre i alla fall. Det gick varken att stänga av den eller att komma in i Windows. Hyfsat avliden dator. Nu när jag var hemma i Karlstad i helgen så hämtade jag med mig min XP-skiva (Helena edition) och har installerat om datorn. Tre gånger. Första gångerna installerade och formaterade jag bara om C:\, men föga hjälpte det. Jag kom in i Windows, men typ inget funkade. Så jag grät en skvätt, plockade över allt som fick plats från D:\ till mina tre usb-minnen och installerade om hela skiten.

Jag var otroligt duktig. Installerade, partitionerade, formaterade. Och nu funkar den igen, mammas älskling. Nästan i alla fall. Den kan inte hitta drivrutinerna till ljudkortet, men jag jobbar på det. Det verkar också ha blivit vajsing med MSN. Jag har inga kontakter kvar, och verkar inte kunna lägga till några heller. Detta verkar dock inte vara specifikt för mig, utan jag har googlat runt och hamnat på allehanda forum där många delar samma problem. Så jag har inte avlidit; jag är bara tillfälligt isolerad. Har man urgent business med mig - ring eller skicka ett mail!