R-R

Raul-Roland Spank från Tyskland är min nya friidrottsfavorit. Världens häftigaste alt. knäppaste namn. Sånt måste bara ge lite favoritskap. Sedan är han ju hyfsad i höjd också. Heja Raul-Roland!

Anno 1895

Som jag har skrivit tidigare här på bloggen så skulle vi ha kick-off i form av rollspel på torsdagen, dvs igår. Och jag såg något hemskt skräckscenario framför mig. Men det var inte alls så hemskt.

Vi började med att ta oss upp till Skatzen-området vid kanalen, och där fick vi vår nya identitet för eftermiddagen. Hembygdsföreningen i Svedviberg hade ägnat hela sommaren åt att leta upp tillräckligt många människor som hade levt och verkat på Skantzen 1895 så att det räckte till alla lärare på skolan. Alla fick vi alltså en nygammal identitet, från en person som verkligen hade funnits.

Själv var jag änkan tillika mjölkerskan och fembarnsmodern Signe Karlsson.

Vi fick klä ut oss i kläder typiska för sekelskiftets landsbygd. En hel del lager kläder. Olika beroende på roll. Prostinnan fick exempelvis helt andra kläder än pigorna. En av mina kollegor klagade på att hon hade lyckats gå ner 4 kilo och att hon nu gick upp 15 kilo som genom ett trollslag när hon satte på sig alla dessa kläder anno 1895. Ungefär så både kändes det och såg ut. Men jag tyckte ändå att det var bra att få klä ut sig. Det blir så mycket lättare att låtsas vara någon annan då.

Beroende på vilken roll vi fick, fick vi också olika sysslor. Vissa män fick hugga träd eller hässja hö medan andra var i smedjan. Många av kvinnorna var pigor och fick tvätta, baka bröd, karda lin etc. Prostinnan gick runt och förhörde "pöbeln" på Tio Guds bud. Som tur var hade jag tllräcklig kunskap om Ordet. En del gick runt och försökte värva emigranter, och till och med Frälsningsarmén besökte oss i köket och vi sjöng "Pärleporten" av hjärtats lust. Jag hade förlorat min lilla katt så jag fick gå runt och fråga alla om de hade sett den, som värsta byfånen. Till slut hittade jag dem gamla kloka gumman som kunde ge mig besked att den skulle dyka upp om ungefär två veckor. Som mjölkerska slapp jag tack och lov mjölka kor, men fick istället kärna smör. Jag blev riktigt haj på det efter ett tag, men trött blev man i armarna.

Om ni vill se alla vackra bilder på oss kan ni gå in på Svedviberg.se
och letar er fram till Bilder och Lindboskolans Tidsresa 2009.
There's more where that one came from.

Dagen avslutades med en gemensam måltid där vi fick typisk mat från 1895 och brödet som hade bakats och smöret jag hade kärnat.

Så med facit i hand var det rätt så skoj, och i jämförelse med vad jag fått höra att de brukar göra vid terminsstart (skriva och spela upp sketcher, skriva och framföra hejaklacksramsor etc) så var det väldigt mycket bättre.

Lyckat missionerande

Jag är en ganska lyckad missionär, har det visat sig. Här i kommunen får eleverna i åk 6 prova på franska, spanska och tyska i åtta veckor var för att kunna göra ett informed choice inför sjuan. Under vårterminen missionerade jag för tyskan i två klasser. Idag fick vi veta hur många som har valt de olika språken.

Spanskan är störst, med 61 elever.

Tyskan kommer sen, med 42 elever (Woho!).
Svensk/engelska är tredje störst, med 16 elever (men kommer att öka fort, jag slår vad).
Franskan lyckades bara locka 7 elever.

Det är glädjande siffror och bara att säga in your face till alla som försöker påstå att tyskan är nästan utdöd. Visst, spanskan har gått om och i år var det ovanligt många som hade valt spanska, men inte på bekostan av tyskan utan franskan. Tyskan is still going strong även om den inte har samma grepp som innan.

42 elever hade alltså valt tyska. Min föregångare lyckades frälsa 22 av 85. Av 43 elever som jag har haft i prova-på-tyska så har hela 20 stycken valt tyska. Nästan hälften. Det får man säga är lyckat. Om lärarkarriären skiter sig kanske jag ska satsa på missionärsyrket?

Tillbaka till vardagen

Jaha, så var man tillbaka i Hallsta igen. Egentligen kom vi hit redan igår. Emil har en vecka kvar innan det är dags för universitetet igen så han följde med hit. Imorgon ska jag börja jobba igen. Sommaren har gått sjukt fort samtidigt som det känns som en evighet sedan vårterminen. Knepigt det där.

Broccoli och brysselkål

När jag gick på lågstadiet minns jag att vi hyfsat ofta fick broccoli i skolmatsalen, och att broccoli var väldigt illa omtyckt bland de flesta. Spanska forskare har tydligen tagit reda på varför. Jag läste idag på Expressen att det beror på generna om man gillar broccoli och brysselkål eller inte. Det finns visst en typ av kemikalie i broccoli, och brysselkål också tydligen, som ger dessa grönsaker en något bitter smak. Eftersom denna kemikalie också finns i en del giftiga växter så kan genen tidigare ha fungerat som en varning att hålla sig borta från farligsheter. So long, so good.

Men med bakgrund av detta så undrar jag vad det är för fel på min kemikalie-gen i så fall. Jag avskyr brysselkål, men älskar broccoli. Och om jag inte missminner mig så, i alla fall förr, åt min kära syster brysselkål varje jul utan knussel men var inte särdeles förtjust i broccoli, alltså tvärtemot mig. Rent logiskt borde vi båda avsky både brysselkål och broccoli, men vi ogillar bara en av grönsakerna var. Har vi på något mystigt sätt delat på genen så hon fick aversion mot broccoli och jag mot brysselkål..?

Turist på hemmaplan

I tisdags fick jag och Sofia se en livslång önskan gå i uppfyllelse. Eller ja, något vi har funderat löst på sedan det blev möjligt för typ ett år sedan. Nämligen att åka båtbuss och se Karlstad från vattnet. Så sagt och gjort, 17.30 klev vi på båtbuss linje 91 från Residenset till Mariebergsskogen för att turista lite på hemmaplan. Sofia var rutinerad och hade tagit med sig kameran så hon tog en massa kort, både typiska turistbilder och mer artsy bilder.

Till en början var det himla mysigt att tuffa fram runt Sandgrundsudden, men när vi kom till pråmkanalen blev det drygt. För att ta sig från hållplats Residenset (vilket är ett underligt namn på hållplatsen eftersom den inte direkt ligger vid residenset) till hållplats CaféSlussvakten (som låg mitt i pråmkanalen) behövde båtbussen 40 min på sig. 40 min! Det skulle ta typ 10 att gå. Men hur som helst, vi var tålmodiga och satt kvar. Efter ungefär en timme kom vi fram till Mariebergsskogen. I spöregn. Inte det mysiga besöket vi hade tänkt oss.

Vi gjorde dock det bästa av situationen och hittade skrattspeglar. Och som vi skrattade! Säkert i en kvart. Utan uppehåll. Riktigt befriande gapskratt. Det var det bästa på hela resan.

Rollspel och fotografering

Idag fick jag ett trevligt välkommen tillbaka-brev från skolan i Hallstahammar med schemat för höstens första vecka innan eleverna kommer. Måndag-fredag 08.00-17.00. Party. Det ser dock ut att finnas en hel del tid för planering (yes!), vilket är fantastiskt med tanke på att jag hade typ en dag att planera när jag började efter jul. Sedan finns en massa raster inlagda. Och tyvärr ett rollspel på torsdagen. Jag får ångest bara jag tänker på det.

Dessutom står det fotografering på måndagen. Det hade jag helt förträngt. Fotografering av personalen till skolkatalogen. För första gången ska man finnas med i en skolkatalog som personal istället för elev... Vad ska jag ha på mig?

Berlin i bilder

Ingen har nog missat att vi har varit i Berlin, och eftersom en bild som bekant säger mer än tusen ord så kommer jag här att bjuda på motsvarigheten till flera tusen ord. Samt en del verkliga ord.

SÖNDAG

Resan började redan på Karlstads station där vi tog tåget till Malmö. I Malmö stod sedan nattåget till Berlin och väntade på oss. Ungefär 21.30 avgick tåget från Malmö. På grund av värmen var det väldigt svårt att sova.

MÅNDAG

Så nog var vi trötta när vi ca 06.00 rullade in på Berlin Hauptbahnhof, men ändå, som synes, vid gott mod. Vi åt frukost och hängde på stationen tills Berlin Infostores öppnade kl 08.00. Där köpte vi oss ett Berlin Welcome Card, med vilket vi fick åka så mycket med alla bussar, tunnelbanor, S-Bahn och språvagnar som vi bara orkade. Eftesom vi köpte kortet med ABC-zon så gällde detta även regionaltrafiken till Potsdam samt all lokatrafik i Potsdam. Med kortet fick vi också rabatt på många turistattraktioner.

Bland annat Berliner Dom. Till skillnad från de flesta andra attraktioner öppnade domkyrkan redan kl 09.00 så vi tyckte att det var lika bra att ta den direkt. Detta innebar att vi praktiskt taget stod och hängde på låset när de öppnade. Vi tog en lugn tur i kyrkan och klättrade sedan upp för alla trappor högst upp till kuppolen där det fanns en utkiksplats. Tyvärr var vädret inte det bästa.

Vi fick äntligen komma in på rummet vid två-tiden. Rummet var helt ok. Naturligtvis de sedvanliga europeiska heltäckningsmattorna, men för övrigt rent och snyggt och färscht badrum. Om det bara inte hade varit för de där vidriga kuddarna... Jag förstår inte varför de envisas med dem.

Det bästa med hotellet var nog läget dock. Adress: Kurfürstendamm. Det är ungefär så centralt man kan komma i västra delarna av Berlin. Från frukostterassen hade vi utsikt över Ku'damm och Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, varav den senare låg ca 50-100 m bort.

TISDAG

Terassens fantastiska läge blir uppenbart på denna bild. Här njuter Emil av frukosten bestående av bröd, yoghurt, juice, frukt och kaffe. Helt ok start på dagen.

Denna sorgsna gorilla såg på på Berlin Zoo. Vi besökte djurparken förra gången vi var i Berlin också, men det innebar inte att vi skippade det denna gången. Runt tio-tiden var vi på plats, och då Berlin verkar vara en stad som vaknar sent så var det inga köer att komma in. Vädret var perfekt för att gå på zoo, inte så varmt så att djuren blev slöa, men inte heller kallt så att vi frös.

På eftermiddagen klättrade vi de 285 stegen upp i Siegessäule. Och vad är det? undrar ni. Jo det är ett segermonument över de krig som slutligen ledde till Tysklands enande 1871. Efter andra världskriget delades Berlin i två delar (om detta nu kan ha undgått någon) och Siegessäule hamnade i den västra delen. Fransmännen ville riva monumentet eftersom den påminde om Tysklands seger över dem, men de hindrades av engelsmännen och amerikanerna. Dock tog fransmännen bort en skylt som förkunnade just den tyska segern.

För er som har bra syn kan ni i horisonten urskilja Fernsehturm. I slutet av Strasse des 17. Juni (den långa, raka, stora gatan) skymtas även Brandenburger Tor.

Det är underligt att tyskarna inte är ett tjockare folk, med tanke på hur många gaturstånd med korv, kebab och annat som finns överallt. Något annat som tydligen har spridit sig som en löpeld genom huvustadet är "Dunkin' Donuts". Överallt fanns en liten munk-affär så vi var bara tvungna att prova en. Jag hade aldrig ätit någon förut, och det var ganska så gott, men inte så att jag kände för att köpa en låda med 12 stycken, som vi såg många andra göra.

En annan sak som jag lade märke till genom empiriska studier under våra otroligt många resor med S-Bahn, vårt gedigna bussåkande, våra besök i tunnelbanan och vår tur med språvagnen till Friedrichshain (och här kommer svepande generaliseringar): nästan inga berlinska tjejer använder smink. Inte ens en litet drag med mascaraborsten. Och de som använder smink, gör det med reda. Lite för redigt. Lagomt någon?

ONSDAG

Då himlen var fullständigt klar på onsdagsmorgonen passade vi på att besöka en sevärdhet som vi faktiskt inte besökte sist vi var här, nämligen Berliner Fernsehturm. Som namnet antyder är det ett radio- och TV-torn och det byggdes under DDR-tiden. Hela tornet är 368 meter men man får bara åka upp till silverkulan, ca 200 m. Det räckte.

Onsdagen var en otroligt varm dag, så vi passade på att ta oss en guidad tur på Spree med Reederei Dieter Hadynski. En timme tuffade vi fram på Spree och såg staden från en annan synvinkel. Rekommenderas varmt.

Vid Brandenburger Tor fanns det jättemånga turister så visst lyckades vi få en italienare att ta kort på oss framför denna variation av triumfbåge som har blivit en symbol för Berlin. När Berlinmuren föll 1989 blev Brandenburger Tor en symbol för fred och för enandet av Berlin och hela Tyskland. Efter att Tyskland införde euro, syns på baksidan av 10, 20 och 50 cents-mynten Brandenburger Tor.

Till riksdagen var köerna långa hela dagarna, tidigt som sent. Varför detta var ett sådant otroligt populärt turistmål vet vi inte riktigt. Är kupolen så fascinerande? Vi tog hur som helst inte reda på det. För övrigt var det otroligt mycket spanska turister och många inhemska som gjorde huvudstaden. Svenskar sprang vi på väldigt få.

Berlin är en stad som erbjuder mat till mycket fördelaktiga priser. Överallt finns små stånd och gatukök som säljer snabbmat. Man kan till exempel köpa sig en låda med stekta nudlar, grönskaer och kyckling att ta med för ett par tre euro. Men det var bara detta stånd som utlovade skönhet efter förtäring av deras produkter. Dock provade vi ingen döner, utan en härlig türkische Pizza för priset av 2 euro. Så vi vet inte om de håller sitt löfte eller om det är falsk marknadsföring.

Under Weltzeituhr, eller på Alexanderplatz generellt, fanns det mycket av något annat. Nämligen punkare. Just på den här bilden var de få, men för övrigt hängde de i stora gäng. Det ser man inte så mycket hemma.

TORSDAG

Torsdagen börjades med ett besök vid huset där en av mina favoritserier spelades in, nämligen "Türkisch für Anfänger". Vid första anblicken var jag inte ens riktigt säker på om det var det huset, för det såg så litet ur, speciellt trädgården, men de kan ju trolla med kameravinklar förstås. Nu, efter noga jämförande, så vet jag att det är samma hus. Coolt.

I Berlin har de världens största AquaDom, världens största cylindriska saltvattenakvarium. Det är ett 25 m högt akvarium med en inbyggd hiss. Man sitter alltså inne i hissen och åker upp genom akvariet. I akvariet fanns ca 1500 fiskar av 50 olika arter. Det var rätt så häftigt.

Vi stannade till vid Checkpoint Charlie, men besökte inte museet "Haus am Checkpoint Charlie", eftersom vi gjorde det sist vi var här. Vi blev dock överraskade hur mycket mer kommers det var där nu än vid vårt senaste besök 2007. Vi kände att vi hade sett muren också, så vi tog in det denna gången.

För eftermiddagen hade vi planerat en tur till Potsdam, vars parker och palats finns på UNESCO:s världsarvslista. Hela Potsdam är i stort sett ett enda stort slottskomplex, nästan i alla fall. Fredrik den Store (som levde i slutet av 1700-talet) var nämligen enormt förtjust i att bygga stora, grandiosa slott här. Potsdam bombades under andra världskriget, men delar av slottskomplexen överlevde. Bland annat Neues Palais, som ses på bilden ovan.

Den vackra slottsparken Sanssouci, i vilken bland annat Neues Palais ligger, klarade sig också oskadd. Det här med bombade byggnader är generellt intressant i Berlin med omkrets, då stora deler av staden var ruiner 1945 och vissa delar även långt därefter. Det är svårt att föreställa sig.

Som det står i alla resebroschyrer från Scandorama och liknande, smått omtumlade av Berlins förföriska charm steg vi på nattåget tillbaka till Malmö ca 23.00 på torsdagskvällen. Trots att det har varit fruktansvärt varmt hela dagen var sovvagnen betydligt svalade på vägen hem är på vägen dit. Vi lämnade Berlin för denna gång. Men oroa er inte, vi kommer tillbaka!