Ingen har nog missat att vi har varit i Berlin, och eftersom en bild som bekant säger mer än tusen ord så kommer jag här att bjuda på motsvarigheten till flera tusen ord. Samt en del verkliga ord.
SÖNDAG
Resan började redan på Karlstads station där vi tog tåget till Malmö. I Malmö stod sedan nattåget till Berlin och väntade på oss. Ungefär 21.30 avgick tåget från Malmö. På grund av värmen var det väldigt svårt att sova.
MÅNDAG
Så nog var vi trötta när vi ca 06.00 rullade in på Berlin Hauptbahnhof, men ändå, som synes, vid gott mod. Vi åt frukost och hängde på stationen tills Berlin Infostores öppnade kl 08.00. Där köpte vi oss ett Berlin Welcome Card, med vilket vi fick åka så mycket med alla bussar, tunnelbanor, S-Bahn och språvagnar som vi bara orkade. Eftesom vi köpte kortet med ABC-zon så gällde detta även regionaltrafiken till Potsdam samt all lokatrafik i Potsdam. Med kortet fick vi också rabatt på många turistattraktioner.
Bland annat Berliner Dom. Till skillnad från de flesta andra attraktioner öppnade domkyrkan redan kl 09.00 så vi tyckte att det var lika bra att ta den direkt. Detta innebar att vi praktiskt taget stod och hängde på låset när de öppnade. Vi tog en lugn tur i kyrkan och klättrade sedan upp för alla trappor högst upp till kuppolen där det fanns en utkiksplats. Tyvärr var vädret inte det bästa.
Vi fick äntligen komma in på rummet vid två-tiden. Rummet var helt ok. Naturligtvis de sedvanliga europeiska heltäckningsmattorna, men för övrigt rent och snyggt och färscht badrum. Om det bara inte hade varit för de där vidriga kuddarna... Jag förstår inte varför de envisas med dem.
Det bästa med hotellet var nog läget dock. Adress: Kurfürstendamm. Det är ungefär så centralt man kan komma i västra delarna av Berlin. Från frukostterassen hade vi utsikt över Ku'damm och Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, varav den senare låg ca 50-100 m bort.
TISDAG
Terassens fantastiska läge blir uppenbart på denna bild. Här njuter Emil av frukosten bestående av bröd, yoghurt, juice, frukt och kaffe. Helt ok start på dagen.
Denna sorgsna gorilla såg på på Berlin Zoo. Vi besökte djurparken förra gången vi var i Berlin också, men det innebar inte att vi skippade det denna gången. Runt tio-tiden var vi på plats, och då Berlin verkar vara en stad som vaknar sent så var det inga köer att komma in. Vädret var perfekt för att gå på zoo, inte så varmt så att djuren blev slöa, men inte heller kallt så att vi frös.
På eftermiddagen klättrade vi de 285 stegen upp i Siegessäule. Och vad är det? undrar ni. Jo det är ett segermonument över de krig som slutligen ledde till Tysklands enande 1871. Efter andra världskriget delades Berlin i två delar (om detta nu kan ha undgått någon) och Siegessäule hamnade i den västra delen. Fransmännen ville riva monumentet eftersom den påminde om Tysklands seger över dem, men de hindrades av engelsmännen och amerikanerna. Dock tog fransmännen bort en skylt som förkunnade just
den tyska segern.
För er som har bra syn kan ni i horisonten urskilja Fernsehturm. I slutet av Strasse des 17. Juni (den långa, raka, stora gatan) skymtas även Brandenburger Tor.
Det är underligt att tyskarna inte är ett tjockare folk, med tanke på hur många gaturstånd med korv, kebab och annat som finns överallt. Något annat som tydligen har spridit sig som en löpeld genom huvustadet är "Dunkin' Donuts". Överallt fanns en liten munk-affär så vi var bara tvungna att prova en. Jag hade aldrig ätit någon förut, och det var ganska så gott, men inte så att jag kände för att köpa en låda med 12 stycken, som vi såg många andra göra.
En annan sak som jag lade märke till genom empiriska studier under våra otroligt många resor med S-Bahn, vårt gedigna bussåkande, våra besök i tunnelbanan och vår tur med språvagnen till Friedrichshain (och här kommer svepande generaliseringar): nästan inga berlinska tjejer använder smink. Inte ens en litet drag med mascaraborsten. Och de som använder smink, gör det med reda. Lite för redigt. Lagomt någon?
ONSDAG
Då himlen var fullständigt klar på onsdagsmorgonen passade vi på att besöka en sevärdhet som vi faktiskt inte besökte sist vi var här, nämligen Berliner Fernsehturm. Som namnet antyder är det ett radio- och TV-torn och det byggdes under DDR-tiden. Hela tornet är 368 meter men man får bara åka upp till silverkulan, ca 200 m. Det räckte.
Onsdagen var en otroligt varm dag, så vi passade på att ta oss en guidad tur på Spree med Reederei Dieter Hadynski. En timme tuffade vi fram på Spree och såg staden från en annan synvinkel. Rekommenderas varmt.
Vid Brandenburger Tor fanns det jättemånga turister så visst lyckades vi få en italienare att ta kort på oss framför denna variation av triumfbåge som har blivit en symbol för Berlin. När Berlinmuren föll 1989 blev Brandenburger Tor en symbol för fred och för enandet av Berlin och hela Tyskland. Efter att Tyskland införde euro, syns på baksidan av 10, 20 och 50 cents-mynten Brandenburger Tor.
Till riksdagen var köerna långa hela dagarna, tidigt som sent. Varför detta var ett sådant otroligt populärt turistmål vet vi inte riktigt. Är kupolen så fascinerande? Vi tog hur som helst inte reda på det. För övrigt var det otroligt mycket spanska turister och många inhemska som gjorde huvudstaden. Svenskar sprang vi på väldigt få.
Berlin är en stad som erbjuder mat till mycket fördelaktiga priser. Överallt finns små stånd och gatukök som säljer snabbmat. Man kan till exempel köpa sig en låda med stekta nudlar, grönskaer och kyckling att ta med för ett par tre euro. Men det var bara detta stånd som utlovade skönhet efter förtäring av deras produkter. Dock provade vi ingen döner, utan en härlig türkische Pizza för priset av 2 euro. Så vi vet inte om de håller sitt löfte eller om det är falsk marknadsföring.
Under Weltzeituhr, eller på Alexanderplatz generellt, fanns det mycket av något annat. Nämligen punkare. Just på den här bilden var de få, men för övrigt hängde de i stora gäng. Det ser man inte så mycket hemma.
TORSDAG
Torsdagen börjades med ett besök vid huset där en av mina favoritserier spelades in, nämligen "Türkisch für Anfänger". Vid första anblicken var jag inte ens riktigt säker på om det var det huset, för det såg så litet ur, speciellt trädgården, men de kan ju trolla med kameravinklar förstås. Nu, efter noga jämförande, så vet jag att det är samma hus. Coolt.
I Berlin har de världens största AquaDom, världens största cylindriska saltvattenakvarium. Det är ett 25 m högt akvarium med en inbyggd hiss. Man sitter alltså inne i hissen och åker upp genom akvariet. I akvariet fanns ca 1500 fiskar av 50 olika arter. Det var rätt så häftigt.
Vi stannade till vid Checkpoint Charlie, men besökte inte museet "Haus am Checkpoint Charlie", eftersom vi gjorde det sist vi var här. Vi blev dock överraskade hur mycket mer kommers det var där nu än vid vårt senaste besök 2007. Vi kände att vi hade sett muren också, så vi tog in det denna gången.
För eftermiddagen hade vi planerat en tur till Potsdam, vars parker och palats finns på UNESCO:s världsarvslista. Hela Potsdam är i stort sett ett enda stort slottskomplex, nästan i alla fall. Fredrik den Store (som levde i slutet av 1700-talet) var nämligen enormt förtjust i att bygga stora, grandiosa slott här. Potsdam bombades under andra världskriget, men delar av slottskomplexen överlevde. Bland annat Neues Palais, som ses på bilden ovan.
Den vackra slottsparken Sanssouci, i vilken bland annat Neues Palais ligger, klarade sig också oskadd. Det här med bombade byggnader är generellt intressant i Berlin med omkrets, då stora deler av staden var ruiner 1945 och vissa delar även långt därefter. Det är svårt att föreställa sig.
Som det står i alla resebroschyrer från Scandorama och liknande, smått omtumlade av Berlins förföriska charm steg vi på nattåget tillbaka till Malmö ca 23.00 på torsdagskvällen. Trots att det har varit fruktansvärt varmt hela dagen var sovvagnen betydligt svalade på vägen hem är på vägen dit. Vi lämnade Berlin för denna gång. Men oroa er inte, vi kommer tillbaka!
