Rädd för reklam

Jag är rädd för Apoliva-kvinnan. Hennes läskiga blick haunts me at night. Okej, kanske inte riktigt så illa. Men jag tycker att hon ser bra scary ut. Det får mig att tänka på en häxa som ger någon det onda ögat, där runt 0:20 någonstans. Kolla själv! Hon ser helt ondskefull ut. Den där blicken skriker PURE EVIL.

Stackars flicka...

Helgens begivelser

Nä det blev inget pool-party i lördags. Vi tog oss visserligen en långt härligt dopp på fredagseftermiddagen/kvällen, men på lördagen visade vädrets makter sig inte från sin bästa sida och det blev inte så härligt som väntat. Men vi hade det bra ändå. Hela familjen med respektive samt barn var på plats så allt som allt var vi 9 st. Vi började kalaset med en fantastisk måltid a la mamsen innan det var dags för paket.

Anna hade gjort en jättefin skattjakt till Linus på sexårsdagen. Ledtrådarna till den verkliga skatten fanns att finna på ställen som spöket Gretas favoritplats i hönshuset till postlådan, växthuset och traktorn i ladugården. Trots spöregnet var alla kalasbesökare, alla 24 år eller äldre var med i sökandet, men ledtrådarna fick han klura ut själv. Efter en ansträngande skattjakt fick vi godistårta.

Vi spelade också ett spel som heter "Storslam". Det gick ut på att man skulle lyssna efter ljud och använda en sorts plastklubba med sugproppar som man, gneom att slå den i bordet, skulle "fiska upp" kort med bild på det som hördes. Låter simple enough. Men det var jättesvårt att höra vilket ljud det egentligen var? Får? Apa? Jasså, bowling! Annars var det rätt skoj. "Världens stojigaste spel" står det på kartongen. Det kan jag tro. Det är synd att det inte finns bild- eller filmbevis för det är sällan man ser vuxna människor så frenestiskt slå med plastsaker i bordet för att lyckas på upp små kort. Man blev helt svettig på kuppen. Men roligt var det.

Senare på kvällen spelade vi spel en gång till. Det är inte klokt. Två gånger på samma dag. Den här gången var det bara jag, Emil, mamma och pappa och spelet var "När då då?". Det går ut på att man ska placera ut händelser på en tidsaxel i förhållande till andra händelser, personer, uppfinningar etc. Exempelvis om Riddare Roland dog innan eller efter att The Smithsonian fick Hope-Diamanten på posten? Innan kan jag meddela. Sisådär 1200 år innan. Det är dock inte alltid så lätt, men man kan alltid gissa. Ett spel jag faktiskt rekommenderar. Se där ja.

Blött

Jag som hade hoppats på pool-party på pappas födelsedag på landet på lördag. Ser sådär ut va?

Flytt

När snubben på återvinningscentralen säger "Er två känner jag igen!" då vet man att man har gjort ett bra jobb att sortera ut och slänga all skit man har samlat på sig genom åren. Fyra vändor var vi i tisdags och ett par tre igår. Och ändå är det mer kvar. Herrje.

Det börjar dock arta sig liiite i den nya lägenheten. Men det värsta av allt är ju kvar - flyttstädningen!

I'm back

Tillbaka i Karlstad där sola alltid skiner - eh ja... När vi kom igår sken den faktiskt, men nu visar vädret upp sig från sin sämsta sida. Men det gör inte så mycket, för vi håller ju bara på att flytta grejer ändå. Bara skönt att solen inte gassar så man får lust att vara ute istället. Flytta? säger ni. Japp, utvecklingen går bakåt.

När vi flyttade in i denna rymliga 3:a julen 2006 var det jättekul att flytta. Då tog vi två små lägenheter och tömde och ställde in allt i en stor. Nu flytter vi till en varsin liten etta. All skit vi har samlat på oss under åren som fick plats finfint i en tre, får inte plats i två ettor utan förvaringsutrymmen. Så vi måste sortera ut och slänga massa, massa grejer. Vad jobbigt det är att flytta.

Nu vs sen

Idag är det sommarens sista arbetsdag. Jag slår till med en delad tur på sammanlagt 9 timmar, effektiv tid. Jag var uppe med tuppen i morse och arbetade, och är bara hemma nu mitt på dagen innan det är dags för tur 2, dvs kvällspasset.

Jag funderar mycket på livet på hemmet ibland. Det måste vara lättare att skapa en "normal" tillvaro för de gamla idag än vad det kommer att bli i framtiden. Dagens gamlingar är ju trots allt till stor del en homogen grupp, i alla fall här hos oss. De är vana mycket mer samma saker än vad vi är nu. Jag ska ge några exempel.

De flesta av våra boende gillar att äta havregrynsgröt med lingonsylt samt en smörgås till frukost. Ingen klagar på att gröt är äckligt eller att de vill ha något annat. Ingen är laktosintolerant eller glutenallergiker.

Vid kl 11 vill alla ha kaffe och kaka. Vanligt bryggkaffe ev. med socker och/eller mjölk. Det är ingen som vill ha cappuccino, moccacino, espresso eller allt vad det nu heter. Bara hederligt kaffe. Förstås gärna en småkaka till.

Som underhållning innan maten bjuds det på lite visor av typen "Rosa på bal" eller "Den gamla spinnrocken". Vi brukar spela en skiva som heter 'Sången vi minns 2' från demensbutiken.se och den lever verkligen upp till sitt namn. Alla kan de här sångerna från sin barndom och sjunger med. Utbudet av musik var ju mycket mindre när de var unga, varför det är lättare att hitta och spela musik som alla känner till och har en relation till, kanske till och med kan texten på. När vi blir gamla lär vi ju inte kunna samsas om huruvida det ska spelas rock, r'n'b eller techno på hemmet.

Till middag blir det ofta riktiga godsaker som kåldolmar, sillåda, fläskkorv, levergryta , kroppkakor eller isterband som alltid serveras med kokt potatis och sås. Alla tycker otroligt mycket om potatis. Efter maten bjuds det ofta på kräm och mjölk alt. fruktsoppa. Ska det riktig firas serveras inlagd sill. Undrar vad som kommer att serveras när vi sitter där?

En annan populär aktivitet är att se på gudstjänst på söndagar och Allsång på Skansen på sommaren. Nyheter är också ett populärt program. Tänk, hur ska vi i framtiden kunna samsas om ett och samma program tio stycken när det finns så mycket olika att se? Eller kommer vi bara att sitta och uggla inne på våra egna rum med vår egen musik och våra egna TV-program (och dator med Internet) för att vi inte kan komma överens med de andra?

Grattis Polkagrisen

150 år i år! Det var nämligen redan 1859 som änkan Amalia Erikson i Gränna fick tillstånd att tillverka och försälja "gröfre och finare brödsorter och den s.k. Polkagrisen". Amalia försörjde sig själv och sin dotter Ida i många år genom att göra och sälja polkagrisar.

Idag finns många, många polkagriskokerier i Gränna och turisterna lyser inte direkt med sin frånvaro de heller. De var knökat med både folk och bilar i eftermiddag när jag och Emil var där. Parkeringsplats inne i Gränna? Forget it! Till slut hittade vi en plats nere vid hamnen där båtarna går över till Visingsö. Det är visserligen inte lågtn därifrån till sjäva Gränna centrum så det gjorde inget.

Vi gick runt lite och tittade vilka som hade bäst erbjudande på polkagrisar och kände oss lite wild and crazy när vi helt oförhappandes gick in på Gränna museum eftersom inträdesavgiften var halva priset i juli. Emil är inte smålänning för inte. Där på museet tittade vi lite på lokahistoria och en utställning om Andréexpeditionen. Sedan köpte vi polkagrisar.

Amalia på Gränna museum

Harry Potter och halvblodsprinsen

Vi var som sagt på Harry Potter-premiären igår och jag gillade filmen. Mord och kärlek är allt man behöver av en bok, som Emils mamma brukar säga. Jag tycker att det funkar bra för en film också. Fast jag är väl mer intresserad av det sistnämnda än det förstnämnda.

www.imdb.com

Något annat som jag också gillar är övernaturliga saker, magi, mysterier, och liknande. Och det hittar man ju i alla filmer (och naturligtvis böcker) om Harry Potter så det passar mig bra. Jag gillade också att filmen inte var så mörk helt igenom som exempelvis den förra var, utan att det fanns ljusglimtar och humor också. Looney (eg. Luna) Lovegoods vackra kreationer eller den überstarka kärleksdrycken exempelvis. Det är dock en sak som jag funderar på. Det måste vara svårt att få tag på en bra "Defence Against the Dark Arts"-lärare eftersom de får byta varje nytt läsår.

Det är också oerhört jobbigt att dela biosalong med sisådär 300 tonåriga Harry Potter-fans som vet precis vad som kommer att hända och som skrattar eller "awww"-ar i förväg. Jag tror inte att vi ska gå på nån mer premiär. Nu gick vi visserligen inte på premiären för premiärens skull, utan för att det var den dagen som passade oss bäst. Men ändå. Det blir nog inte fler premiärer av Harry Potter eller nästa film i Twilight-serien, vilken riskerar att gå ett liknande öde till mötes.