James Camerons AVATAR

Vi systrar fick ju alla tre biobiljetter till oss själva och respektive i julklapp av mamma och pappa, så då bestämde vi oss för att använda dem tillsammans också. Och om man ska gå på bio nu så är det väl egentligen bara en som gäller - AVATAR.

Jag hade egentligen ingen direkt koll på vad den skulle handla om och därför inte heller några direkta förväntningar. Men även om jag hade haft förväntningar hade de nog infriats, för Avatar var riktigt, riktigt bra.

I korthet: Handlingen utspelar sig en sisådär 150 år fram i tiden. Människan har i stort sett förstört jorden och har åkt i väg till en annan planet, Pandora, där de har hittat enorma naturtillgångar. Som den giriga varelse människan är vill hon naturligtvis åt dessa rikedomar, men en storväxt blå ursprungbefolkning, Na'vi, råkar bo på den allra största fyndigheten och är inte sugna på att flytta.

En forskare vid namn Grace har forskat fram en avatar, en mix av människa och Na'vi, som människor kan fjärrstyra från en forskningsanläggning. Planen är nämligen att man ska kunna förhandla med Na'vi så att man kan komma åt fyndigheten. En från midjan och nedåt förlamad ex-marinsoldat, Jake Sully, skickas till Pandora för att styra en av dessa avatarer. Trots total avsaknad av avatarutbildning, kunskaper i deras språk och kultur så lyckas Jake snabbt lära känna Na'vi, och börjar tvivla på hela uppdraget. Samtidigt känner han sig mer och mer dragen till the Na'vi:s sätt att leva, och framför allt till en speciell medlem av Na'vi-folket...

En helt fantastisk värld målades upp för våra ögon när Jake får uppleva Pandora genom the Na'vi:s ögon. Man får lära känna, inte bara naturen, utan också deras kultur och traditioner. Det måste vara precis som för den gamla tidens antropologerna när de först upptäckte bushfolk i Afrika eller indianer i Amazonas. Förutom vackra scener bjöds det också på skratt, romantik, tårar och krig. Något för alla helt enkelt. Handlingen var för det mesta väldigt förutsägbar ( eller så är det bara jag som har en fantastisk slutledningsförmåga), men det gjorde egentligen inte så mycket. Det var inte det som var filmens storhet, utan miljöerna. Jag kände mig nästan yr och omtumlad när jag lämnade biosalongen.

Samtidigt som Avatar är underhållande och outsägligt vacker är den också en tydlig allegori över kolonialismen. En starkare, girigare, mer tekniskt överlägsen makt upptäcker naturrikedomar och skövlar miljön utan att tänka ett steg längre rent ekologisk eller gällande ursprungsbefolkningen. En ursprungsbefolkning som är mycket spirituella och vördar naturen och allt levande. Klassisk kolonialism. Utom möjligen med undantag för hur det hela slutade.

Slutsats: Nästa år tar vi semester på Pandora.