I lördags hyrde jag och Emil Twilight på Kronoparksjouren. Eftersom jag har blivit mer eller mindre besatt av böckerna (som ni nog har märkt) så var jag lite spänd att se filmen. Såklart var den inte lika bra som boken, för det är de ju aldrig, filmerna.
På det stora hela dock är jag nöjd. Jag hade kanske önskat mig mindre action (exempelvis scenerna med James, Victoria och Laurent i början och mitten, eller trädklättringsscenerna - sen när gör de det i boken?), och mer känslor. Det kändes som att det gick oerhört fort från att de precis träffades till att de bekände sina djupaste känslor för varandra. Man fick känslan av att det var typ samma vecka. I boken är det uppenbart att det växer fram på ett annat sätt.
Jag tycker också det är synd att det inte riktigt framkom att Edward hade väntat i 80 år på att hitta kärleken och hur glada föräldrarna, framför allt Esme, var åt att han äntligen hade gjort det. Men... filmen är två timmar. Boken är över 400 sidor. Allt kan helt enkelt inte få plats.
Det är en överhängande risk att jag kommer att se filmen igen. Och igen. Eventuellt igen.
På det stora hela dock är jag nöjd. Jag hade kanske önskat mig mindre action (exempelvis scenerna med James, Victoria och Laurent i början och mitten, eller trädklättringsscenerna - sen när gör de det i boken?), och mer känslor. Det kändes som att det gick oerhört fort från att de precis träffades till att de bekände sina djupaste känslor för varandra. Man fick känslan av att det var typ samma vecka. I boken är det uppenbart att det växer fram på ett annat sätt.
Jag tycker också det är synd att det inte riktigt framkom att Edward hade väntat i 80 år på att hitta kärleken och hur glada föräldrarna, framför allt Esme, var åt att han äntligen hade gjort det. Men... filmen är två timmar. Boken är över 400 sidor. Allt kan helt enkelt inte få plats.
Det är en överhängande risk att jag kommer att se filmen igen. Och igen. Eventuellt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar