Samtidigt som det är rätt så drygt att rätta ungefär 70 nationella prov-uppsatser (varav säkert 45-50 handlar om mer eller mindre samma sak) så är det också ganska roligt på sitt sätt. Många elever skriver väldigt personligt och utlämnande, och man lär känna dem på ett helt annat sätt. I en uppsats som bara läraren får läsa kan man berätta saker om sig själv som man aldrig annars skulle berätta för någon. När jag tänker närmare på det är det egentligen ett enormt förtroende de ger en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar