Helena-dagen

Idag när jag tittade i postlådan låg följande kort från Emils föräldrar där. Så gulligt. Av Emil fick jag överraskande nog ett par örhängen.

Om exakt sex månader fyller jag 25 år. Hjälp.

Packning

De senaste dagarna har jag och Emil varit stamgäster på yr.no för att försöka få någon rätsida på vädret i Berlin den kommande veckan. De har detaljerade langtidsvarsel (prognoser alltså) en hel vecka framåt och uppdaterar ofta. Problemet är bara att prognosen ändrar sig efter varje uppdatering. Idag ska här tvättas och packas, men det vore ju att föredra att veta ungefär hur vädret kommer att bli innan man ska packa. Om man ska ta med kjolen och sandalerna eller regnkappan?

Idda

Igår var jag på ännu en vän date, nämligen hemma hos Ida i deras nya(?) lägenhet. Det var verkligen en sådandär TV-lägenhet, ljus och fin med öppen planlösning. Helt fantastisk. Nya, snygga möbler hade de också och världens antagligen största TV. Men det var inte TV:n vi ägnade oss åt, utan Iddas mumsiga hallon- och blåbärspaj till vilken vi först glömde vaniljsåsen så vi var tvungna att ta två portioner. =)

Även om det var längesedan vi sågs nu (hjälp vad tiden går) så halkade vi snart tillbaka i de gamla hjulspåren, på ett positivt sätt. Vi pratade såklart jobb och farhågor och sånt, men även om gamla bekanta och lärare osv. Och barn.

Lagom till att jag skulle åka hem och innan stackars Ida skulle börja jobba så öppnade sig himlen och vräkte ner massor med regn. Suck. Var är sommaren?

Lite ordning i alla fall

Före:

Efter:

Anledningar att fira

Nu kommer inlägg 200! Det gick fort!

Från ett jubileum till ett annat. Jag ska idag passa på att gratulera min kära vän Sofia som idag uppnår den högaktningsvärda åldern 24 år. Grattis! För att fira detta mötte vi igår upp på Teachers här på Kronoparken. Vi beställde in en fantastisk kycklingsallad och otroligt vitlöksbröd samt kall cola. Sedan pratade vi om allt och inget i över en och en halv timme. Hur mysigt som helst!

Idag hade vi också städbesiktning av den gamla lägenheten. Han var mycket nöjd med vår städning så nu är det klappat och klart. Skönt att lämna det bakom sig. Jag visste att min insats som fönsterputsare och städare av badrum skulle paya off...

Puts och prat

Igår började vi med den dreadade flyttstädningen. I stort sett hela köket (utom fönster) och badrummet (utom spegeln) fixades igår. Idag var det dags för fönsterputsning. Roligare kan man ju ha, men när man är två så går det ganska fort ändå. Nu är det egentligen bara golv kvar. Yay!

På eftermiddagen gav Emil mig ledigt för att åka ner till stan och träffa Karin. Det var nog nästan ett år sedan vi träffades så det var verkligen på tiden! Vi gick till stadsträdgården och satt där ett par timmar och tjatade, mycket om jobb. Det var inte så dumt att prata med någon i samma sits som man verkligen kunde utbyta erfarenheter med. Erfarenheter, problem, roliga saker och farhågor. Naturligtvis bytte vi undervisningstips och läromedelstips också. Man är väl inte miljöskadad för inte. Men visst, vi är ju tysklärare på högstadiet båda två, så det är ju himla bra att kunna tipsa varandra. Exempelvis att Der Sprung är en fantastisk läromedelsserie, men att Mahlzeit inte är något vidare. Visserligen var det en åsikt vi delade men i alla fall. Skönt att få lite medhåll. På min skola har man nämligen haft Der Sprung som basläromedel innan, men eftersom hon som jag vikarierar för inte "kunde" arbeta med den så har de bytt. Och jag avskyrMahlzeit. Sorry. Men den är spretig med dåliga och få arbetsuppgifter. Ordlistorna (de få som finns) suger också. Så om någon funderar på att köpa in läromedel i tyska - håll er ifrån Mahlzeit.

Rädd för reklam

Jag är rädd för Apoliva-kvinnan. Hennes läskiga blick haunts me at night. Okej, kanske inte riktigt så illa. Men jag tycker att hon ser bra scary ut. Det får mig att tänka på en häxa som ger någon det onda ögat, där runt 0:20 någonstans. Kolla själv! Hon ser helt ondskefull ut. Den där blicken skriker PURE EVIL.

Stackars flicka...

Helgens begivelser

Nä det blev inget pool-party i lördags. Vi tog oss visserligen en långt härligt dopp på fredagseftermiddagen/kvällen, men på lördagen visade vädrets makter sig inte från sin bästa sida och det blev inte så härligt som väntat. Men vi hade det bra ändå. Hela familjen med respektive samt barn var på plats så allt som allt var vi 9 st. Vi började kalaset med en fantastisk måltid a la mamsen innan det var dags för paket.

Anna hade gjort en jättefin skattjakt till Linus på sexårsdagen. Ledtrådarna till den verkliga skatten fanns att finna på ställen som spöket Gretas favoritplats i hönshuset till postlådan, växthuset och traktorn i ladugården. Trots spöregnet var alla kalasbesökare, alla 24 år eller äldre var med i sökandet, men ledtrådarna fick han klura ut själv. Efter en ansträngande skattjakt fick vi godistårta.

Vi spelade också ett spel som heter "Storslam". Det gick ut på att man skulle lyssna efter ljud och använda en sorts plastklubba med sugproppar som man, gneom att slå den i bordet, skulle "fiska upp" kort med bild på det som hördes. Låter simple enough. Men det var jättesvårt att höra vilket ljud det egentligen var? Får? Apa? Jasså, bowling! Annars var det rätt skoj. "Världens stojigaste spel" står det på kartongen. Det kan jag tro. Det är synd att det inte finns bild- eller filmbevis för det är sällan man ser vuxna människor så frenestiskt slå med plastsaker i bordet för att lyckas på upp små kort. Man blev helt svettig på kuppen. Men roligt var det.

Senare på kvällen spelade vi spel en gång till. Det är inte klokt. Två gånger på samma dag. Den här gången var det bara jag, Emil, mamma och pappa och spelet var "När då då?". Det går ut på att man ska placera ut händelser på en tidsaxel i förhållande till andra händelser, personer, uppfinningar etc. Exempelvis om Riddare Roland dog innan eller efter att The Smithsonian fick Hope-Diamanten på posten? Innan kan jag meddela. Sisådär 1200 år innan. Det är dock inte alltid så lätt, men man kan alltid gissa. Ett spel jag faktiskt rekommenderar. Se där ja.