Tiden går så sjukt fort.


 

Sportigt lov

Gränsen mellan att sporta och träna är kanske något flytande och i mitt fall har det snarare handlat om träning snarare än sportande, för enligt min egen högst personliga definition av sportande är i alla fall att någon sorts tävlande bör ingå - och det har jag då rakt inte ägnat mig åt. En massa träning dock. Det gäller att passa på när man är ledig.

Söndag 26/2: Jympa Medel Puls i Friskis regi på Ilandaskolan
Måndag 27/2: Simning med mamma på badhuset i Vålberg
Tisdag 28/2: Långpromenad/er på landet
Onsdag 29/2: Jympa Medel i Friskis regi på Hultsbergsskolan
Torsdag 1/3: Barnvagsnpromenad med syster Mia samt simning med Emil på badhuset i Vålberg
Fredag 2/3: Spinning bas i Friskis regi på Syrefabriken

Nu ska jag ta en välförtjänt vila hela helgen, så får jag ta nya tag nästa vecka. Men riiiktigt så mycket på samma vecka kommer det nog aldrig bli igen.


 

Han, hon eller hen?

Troligtvis är det få som har undgått hen-debatten och jag tänkte faktiskt också ge mig in i den. För jag anser att hen kan fylla en fantastisk funktion i språket, beroende på hur man använder det. Att, som på en förskola någonstans som jag har glömt var det var, använda det för alla barn för att inte göra skillnad på pojkar och flickor känns som lite overkill. Jag tycker nog att man kan få kalla flickor för hon och pojkar för han.

Däremot känner jag att hen kan ha en funktion när man pratar om någon som man inte vet om det är en man eller kvinna. Så slipper man hålla på med omständliga formuleringar som "han eller hon" hela tiden när man talar om allmänna personer som kan vara både en hon eller en han eller rent av både och, utan man kan helt enkelt säga hen. Ett exempel är en vän till mig, som när hon var gravid och inte hade tagit reda på barnets kön kallade barnet för hen, eftersom hon ju faktiskt inte visste om det var en flicka eller pojke.

Det är inte bara på svenska som man funderar på detta med könsneutrala pronomina. På engelska är det vanligt att man byter ut dessa pronomina från tredje person singular (he, she) till tredje person plural (they) även om man talar om enbart en person, när man inte vet könet. Till exempel såg vi på Criminal minds igår och de hittade en stor blodpöl på golvet och sa något i stil med: "It looks like somebody has been shot, but we don't know where they are now" och syftar alltså på den skjutna, och inte den/de som potentiellt sköt.

Somebody betyder ju någon och är singular medan they ju betyder de och är plural. Det bakåtsyftande pronomenet på engelska byter alltså numerus från singular till plural för att man ska kunna undvika att ge den här någon ett kön som man ju inte vet något om.

På svenska skulle man alltså kunna uttrycka sig på följande sätt: "Det verkar som om någon har blivit skjuten, men vi vet inte vart hen är nu." Vi behöver inte byta numerus och samtidigt inte uttala oss om personens kön, som vi ju faktiskt inte vet något om. 

Jag ser potentialen.
 

Varför är det aldrig lika skönt att sova när man får?

    Ett av livets stora mysterier.

Kontraster

Som vikarie är det ibland stora kontraster. Igår fick jag hoppa in som vikarie en lektion på vårt eget gymnasium. Åk 8 är på prao så jag hade en lucka i schemat och då fick jag ta engelska B i EsMu2. Det var riktigt, riktigt roligt. Jag har faktiskt saknat engelskan. And I totally knocked their socks off. En av  dem frågade om jag var verkligen var svensk, med motiveringen att min engelska var alldeles för bra för en svensk.

Och idag i vikariepoolen blev jag inringd till Molkom (typiskt nog ringde de från Vålberg typ fem minuter senare...), för att undervisa om stormaktstiden i årskurs 5. Det är en del olika saker man förväntas kunna. Tur att man är så mångfasetterad!

Karl XII:s likfärd

Personligt födelsedagserbjudande

Jag fyllde ju år häromsistens och bland alla gratulationer dök det även upp ett presentkort från buch.de för att festa till det sådär på födelsedagen. Hela 5 Euro! Täcker inte ens frakten... men å andra sidan har jag inte sett en minsta tillstymmelse av gratulation från våra svenska internetbokhandlar så...

Lägg dock märke till min personliga erbjudandekod. Kort och behändig. En sådan man lätt lägger på minnet.

Finbesök

Om januari var en hektisk månad med en massa arbete i vikariepoolen (varje tillgänglig dag!) så har februari börjat betydligt långsammare. Visserligen har jag ännu bara haft två dagar (torsdag förra veckan samt idag) inlagda i poolen men så har det heller inte blivit arbete på någon av dessa dagar. Dock hade jag en härlig dag i torsdags i alla fall. Syster Mia och lilla Oliver kom nämligen på besök!

Världens gladaste busfrö!

Det blev en långpromenad med vagnen.

Två frusna men glada systrar på promenad.

Oliver var inte jätteimponerad av snön...

Emil kom hem lite tidigare från jobbet och var rolig att leka med!

En hyllningskonsert till Queen

Det har ju råkat slumpa sig så att jag sedan på augusti arbetar på Klässbols högstadium och gymnasium, där högstadiet har extra timmar med estetiska ämnen och där det gymnasieprogram som finns är musik estet. Det är ju ganska lustigt på ett sätt med tanke på min egen totala avsaknad av estetisk talang. Som tur är har de dock inte anställt mig på grund av det utan på grund av min talang gällande det tyska språket. Våra elever besitter dock stor estetisk talang. Varje år ordnar gymnasiet flera små och ett större musikevenemang. I lördags gick ett av de mindre av stapeln på Ingesunds folkhögskola i Arvika, nämligen en hyllningskonsert till Queen.

Naturligtvis var jag och Emil på plats. Typ en och en halv timme innan det började, för jag hade missat den nya tiden. Ja ja, tur att det inte var tvärtom i alla fall. Dessutom fick ju Emil chansen att träffa mina chefer, varav den ena minsann berättade för honom hur "glada de är att ha [mig] och hur eleverna fullkomligt älskar [mig]". Låter som ett bra utgångsläge inför framtida förhandlingar... haha.

Emil väntar med spänning på att showen ska börja.

19.00 drog showen i alla fall igång och det var fullt ös från första stund. Alla de stora hitsen var med och eleverna var fantastiskt duktiga. Det var både roligt och intressant att få se dem på en annan arena än inne i klassrummet. Och visst, de går estet musik - någon talang hade jag antagit att de besatt - men flera av dem överraskade riktigt med sina sångröster! Wow! Dessutom var det mycket körarrangemang och jag bara älskar ju körsång!

Utan att på något vis har bidragit till detta så var det ändå en väldigt, väldigt stolt fröken till sex stycken tyskelever som satt där i publiken (som såklart heller inte kunde låta bli att peka ut just dessa sex stycken för sin man...)

Kvällens favoriter för min del:

Somebody to love

I want it all

The show must go on