Låt mig presentera...

... Shere Khan!

Han är vår nyaste familjemedlem och vi hämtade hem honom igår. Välkommen!

----------

Update:  Shere Kahn eftersom det är en Ford Ka. Och registreringsskylten var för crappy för att göra ett bra namn av. Vad göra med RJX liksom? Nothing immediately came to mind, förutom Shere Kahn, så det fick det bli.

Myspys

Eftersom det nu är på det viset att jag för närvarande inte arbetar heltid och inte befinner mig på jobbet varje dag är det lika bra att passa på att göra något med tiden jag är ledig.

Så i torsdags tog jag bussen först från Kil till Ilanda och sedan därifrån till Forshaga, där jag träffade syster Mia och lilla Oliver.

Vi började med lunch och promenad och fortsatte med bad av Oliver. Moster Helena fick till och med klä på och av Oliver. Nu har jag visserligen övat på att klä av och på gamla människor på hemmet och då var det ju enormt mycket lättare med Oliver. Dels var han väldigt mycket böjligare än de gamla och dels var han mycket minder och lättare så jag kunde lyfta up honom och dra upp byxorna. Och inte skrek han en enda gång.

Det var en jättemysig eftermiddag och jag ser fram emot många fler! 

Köpstopp

Även om vi i det Rehnska hushållet inte hade i närheten så mycket räkningar inför september som stackars Ida och Henrik så hade vi ändå vår beskärda del med både huslån och sista hyran på lägenheten. Dessutom så fick jag en minilön, eftersom jag ju har börjat ett nytt (deltids-)jobb och bara jobbat halva augusti. Så även här får man allt dra åt svångremmen eller kanske rätta munnen efter matsäcken.

Så jag kommer att införa ett personligt köpstopp för september enbart för mig. Mat, saker till huset och en lagom liten, lagom gammal bil nummer två kommer att köpas in till hushållet som sådant. För att jag ska kunna ta mig till jobbet (eller till Fagerås järnvägsstation varifrån jag kan ta tåget) sedan när vi blir landsortsbor så behöver vi en till bil. Till mig personligen tillkommer också ett månadskort på Värmlandstrafiken, av samma anledning som ovan, dvs kunna ta mig till jobbet.

Dock vill jag här slänga in en brasklapp så att jag sedan inte anklagas för fusk. Eventuellt kommer ett kort på Vålbergs badhus att inhandlas, men att röra på sig och träna måste få räknas in i behöver-kategorin. Det vet ju alla att man måste motionera. 

Dessa ovan nämnda utgifter kommer alltså inte att omfattas av köpstoppet, utan det handlar om rena konsumtionsvaror som jag snarare vill ha än behöver. Så det kommer att bli mitt mantra under september. När jag vill köpa något så frågar jag mig: "Behöver jag det? Eller vill jag bara ha det?" Och behöver jag det inte (typ ny astmamedicin) så får jag inte köpa det. Så basically, det som ska dras in på är skor, kläder, böcker och sånt som visserligen är kul att ha men inte livsnödvändigt.

Kul!

Gud så fantastiskt roligt det är med min gymnasiegrupp i tyska! De vill så mycket! De vill se på film, och lyssna på musik, och läsa böcker, och ha sagostund och skriva dikter och lära sig om tysktalande länder (och gärna åka dit förstås) och allt möjligt. De är verkligen intresserade av tyska! Men det är klart, de har ju i princip valt det som individuellt val så det är klart att de är intresserade. Men ändå! Oväntat intresserade. KUL!

Vågar jag?

Alltid när jag ser Marcia Cross eller Miranda i Sex and the City eller den där rödhåriga modellen i H&M-katalogen blir jag så sugen på rött hår. Sådär riktigt mörkt rött hår och inte rödlätt/blont som jag har. Jag tonade ju håret brunrött, åt kastanj kanske, förra sommaren och trivdes bra med det. Vid den andra toningen dock blev det mer brunt är rött och alldeles för mörkt. Sedan bestämde vi oss ju för att ta och gifta oss och då ville jag gifta mig som "mig själv", alltså med min naturliga hårfärg.

Men de senaste dagarna har jag igensuttit och suktat efter rött hår och tittat på olika toningar (vill ju inte ha permanent färg ifall jag inte trivs) och Emil har suckat "Ja, men köp en då!" så nu har jag klickat hem en toning i kopparfärg som jag sitter här och sneglar på. Frågan är bara... vågar jag?

  

Vardagslyx

Eftersom mamma kom med så mycket godsaker igår så kunde jag inte hålla mig utan det fick lov att bli lite vardagslyx så här på måndagen. Till förrätt blev det nykokta gröna bönor från mammas land och till huvudrätt avnjöts rotfruktsgratäng (till största del från mammas land) med kassler. Mums!

Förrätt

Huvudrätt

Krångel, krångel

Jag har hört att lärarlegitimationsansökningen är krånglig men jag tror att de flesta har kommit längre än jag. Jag kommer bara till del 2: Personuppgifter innan det kör ihop sig. Där står det nämligen fortfarande att jag heter Norlin i efternamn och jag kan inte ändra det heller. Känns lagom onödigt krångligt att skaffa lärarlegitimation i ett efternamn jag inte längre heter... Vad krångliga saker ska vara då. 

Nytt

Då har det redan gått två arbetsveckor på mitt nya jobb, även om ingen av veckorna har varit en "normal" vecka. Först var det ju en uppstartsvecka med enbart lärarna och sedan var det en vecka med tre dagars lägerskola i Brunskog, en dag med överlämningar (studiedag för eleverna) samt mentorsdag på fredagen.

Första intrycket är att det är en väldigt go och hjärtlig stämning bland personalen, men att mycket är ganska oorganiserat. Det är ju inte direkt någon stark ledning som beslutar utan det är i princip direktdemokrati à la Schweiz. Alla får ha en åsikt och vara med och bestämma, men saker tar tid. 

För övrigt tror jag att det kommer att bli stor skillnad gällande undervisningen mot vad jag är van. I mina fyra grupper jag ska ha i tyska (7:an, 8:an, 9:an samt steg 3 på gymnasiet) har jag ca 25 elever sammanlagt. Jag är ju van att ha 25 elever i en grupp... men det är klart. Det finns bara ca 120 elever på hela högstadiet och alla läser ju tyvärr inte tyska. Eleverna i min mentorsklass 7B verkar vara som trettonåringar är mest och på pappret ser min tyskgrupp i sjuan ut att bli en dröm. Jag får väl se på tisdag när jag får träffa alla mina grupper. Det ska bli spännande.