Efter enbart en och en halv timmes försening från Skavsta (jmf. flighten till Paris som redan var sju timmar försenad när vi åkte) kom vi på onsdagen 29 december fram till ett mörkt och snöigt Riga. Efter en dryg timme på lokaltrafiken, buss nr 22, kom vi fram till vår fina Hotel Garden Palace.
Nej, det är inte vårt rum men väl korridoren på väg från hissen till vårt rum. Samma tjusiga heltäckningsmatta prydde dock också vårt golv.
Efter en stunds förvirring i Gamla stan hittade vi till Steiku Haoss, där vi fick oss en rejäl biff, vilket vi behövde för klockan hade sprungit iväg och vi startade ju dagen tidigt. I Lettland firar de jul två gånger, både en katolsk (25 dec) och en ortodox jul (i januari), så även om de var där i slutet av december så var det julstämning överallt.
På torsdagen gick vi - för ovanlighetens skull - inte upp i svinottan utan vi tog det ganska lugnt och åt en god hotellfrukost innan vi gav oss ut i Gamla stan (Vecrīga)
igen. Vi började vår sightseeing-tur med "House of the Blackheads", som byggdes på 1300-talet för svarthuvudbröderna, de ogifta köpmännens skrå i Riga. Det bombades under andra världskriget men restaurerades under senare delen av 90-talet, när Lettland blivit självständigt.
Innan vi åkte hade vi såklart hittat en hel hög med kartor och annan information så Emil gjorde sitt bästa för att vara en eminent cityguide.
Bland annat berättade han om kruttornet, som byggdes som en del av Rigas försvarssystem på 1600-talet. Som många andra städer på den här tiden hade Riga en ringmur och kruttornet var e del av muren.
Vi fortsatte vår - för att vara vi - ganska planlösa promenad. I en park sprang vi på några snögubbar. Enorma snögubbar.
Vi sprang också på en bro över floden Daugava. Först lade vi inte märke till något särskilt, men sedan såg vi att det satt en massa hänglås fast i broräcket. När vi undersökte dem närmare såg vi att de alla var ingraverade (eller skrivna på med tusch) två namn och ett datum. Efter att ha googlat lite kan jag meddela att det är s. k. kärlekslås. Kärlekslås är tydligen en gammal österländsk tradition som syftar till att få kärleken att vara för evigt.
Bredvid den trevliga kärlekslåsbron stod frihetsmonumentet, som byggdes 1935 till åminne av den ( korta) lettiska självständigheten mellan första världskriget och Sovjetunionens införlivande av Lettland. Framför monumentet stod två mycket seriösa vakter med skarpladdade vapen och såg riktigt kalla ut.
Många av husen i centrala Riga, framför allt i Gamla stan, var väldigt renoverade och fina. Dock inte alla. Och ju längre ut man kom, desto mer förfallna var husen.
Vi försökte oss på lite shopping i Riga också, men det var ganska svårt. Barer och restauranger fanns det överallt, men affärer var det faktiskt inte så många. Vi besökte dock Rīgas Centrāltirgus, Europas största marknadsplats. Den är inrymd i inte mindre än fem luftskeppshangarer. Stor är bara förnamnet. Varje hangar huserar sedan sina olika specialiteter: kött, fisk, frukt, mejeriprodukter osv. Naturligtvis höll jag på att få panik där inne. Folk överallt.
Som sagt var julen inte på långa vägar över i Riga, vilket syns tydligt på den mysiga julmarknaden vid domkyrkan. Det som jag uppskattade mest med Riga dock, var att folk var så "lagom". Behövde man hjälp (t ex i en affär) eller ville man beställa mat så gick det alldeles utmärkt - och på engelska dessutom - men de var aldrig sådär närgångna och gå-på-iga som i t ex Rom. Perfekt, tycker jag.
Om Riga-borna nu var duktiga på engelska så var de betydligt sämre på snöröjning. Visserligen kom det en hel del snö under tiden vi var där, men ändå. Som tur var så var det mycket lite biltrafik i Gamla stan så man kunde gena på gatorna lite här och där.
På nyårsaftons morgon var det riktigt snöigt i Riga. Vi åt en stärkande hotellfrukost innan vi checkade ut och gav oss ut för att se till att vi verkligen hade sett allt vi ville i Gamla stan. Vi försökte också shoppa lite till. Mycket saker var faktiskt billigt i Riga, framför allt mat. En vanlig BigMac-meny på McDonalds kostade inte mer än 35 kr. Och i mataffärer var det ännu billigare. Vid lunchtid fick vi åter igen ta buss 22 ut till Lidosta (flygplatsen) Riga. Med en försening på ungefär en timme så återsåg vi Sverige ca 17.30 på nyårsaftonen efter ett par trevliga dagar i Livland.
Sverre tar sig en tupplur.
