Skolkatalogen

Idag kom skolkatalogen. Och vips blev vi som fjorton igen.

"Nämen usch titta på mig", "Usch vad tjock jag ser ut", "Vilken min jag gör", "Vad konstig jag ser ut".

Vi var lika illa i arbetsrummet som jag misstänker att barnen är. Men det var faktiskt inga bra bilder generellt. Vi såg alla ganska tjocka och trötta ut; i princip alla som satt på första raden hade dubbelhaka. Även de som inte är särskilt stora vanligtvis. Och många underliga miner både på elever och personal som gick igenom...

Undrar hur barnens dom kommer att lyda?

Frågor, frågor mera frågor

Det var det där med att barn frågar konstiga saker. 13-åringar gör också det. Följande ägde rum under tyskalektionen i sjuan idag.

Eleverna läste en dialog mellan två människor som frågade varandra saker som vad de hette, hur de mådde, var de kom ifrån och liknande saker. Flickan på bilden i tyskboken hade ljus hy och pojken mörk hy. En av pojkarna i sjuan hade lite funderingar om det där med arvsanlag.

Elev: Om pappan är mörk och mamman ljus, så blir ju barnet ganska mörkt...
Jag: Mhmm...
Elev: Men om mamman är mörk och pappan ljus blir ju barnet ljust för det är ju spermierna som bestämmer.
Jag: Nej, det är inte riktigt så det fungerar. (Och sedan en kort utläggning om dominanta och recessiva gener). Men det kommer ni att prata om mer på biologin.
Elev: På sexualkunskapen?
Jag: Nej, kanske inte på just sexualkunskapen, utan när ni pratar om genetik och arv och så.
Elev: När har man sexualkunskap förresten?

Jag: Det brukar man ha i åttan.
Elev: Får man prova en sådan där docka då?
Jag: Eh, nej, det tror jag inte.
Elev: Va? Får man prova på läraren?
Jag: Nej absolut inte! Det är mer teoretisk undervisning.

Då tittade eleven tankfullt på mig och sedan sa han:
- Men... hur gick det då första gången?

Och då kände jag att nu är den här utsvävningen avslutad. Nu ägnar vi oss åt tyska.

Grått

Idag har på många sätt varit en ganska trist dag. Till stor del beror det nog på vädret. Det har varit grått och mulet, småregnigt med snålblåst hela dagen. Allt har gått i grått. Till och med inomhus känns allt kallt och grått. Jag tycker inte om hösten när den är sån här. Jag tappar liksom lusten till allt.

Men nu blir det snart lite värmande soppa i höstrusket.
Det kanske hjälper lite.

Sängbestyr

Efter fyra år med 120-säng slog vi äntligen till igår. Med en dubbelsäng. Som vanligt när vi tar beslut om någonting så går det fort från att beslutet är taget till att vi gör slag i saken. Vi började fundera på detta med dubbelsäng på allvar förra helgen och i fredags åkte vi till IKEA efter jobbet och provade sängar i ca 2 timmar. Till slut hittade vi den - som vi tror nu i alla fall - perfekta sängen. Men vår bil har ju varken stort bagageutrymme eller dragkrok och vi saknar ju dessutom släpkärra så vi kunde ju inte få med dem hem.

Så på lördag morgon åkte vi ut till landet och lånade mamma och pappas V70 och släpkärra och åkte in till IKEA igen. Även om vi hade provat ut sängen tog det fasligt lång tid i alla fall, för nu var vi tvungna att införskaffa en sängstomme också. Det ironiska var att vi hade varit inne på att köpa två 80-sängar istället för två 90-sängar men till slut ändå bestämd oss för standardmåttet men att de flesta sängstommarna var gjorda för 160-sängar och inte 180-sängar... Wtf. Men till slut fick vi tag i en vi gillade OCH som inte var så fasligt låg att fyra kvadratmeter förvaringsutrymme skulle försvinna i en grisblink.

Vi packade in allt vårt pick och pack på kärran och i bilen och for hem till Kil. Där skulle vi sedan ha upp allt för trapporna. Vi bor på tredje våningen utan hiss. Sängarna vägde 35 kilo styck och sängstommen ska vi inte ens tala om. Men vi lyckades få upp allting till slut.

Och fint blev det ju.

Frågor, frågor

Barn frågar i allmänhet ofta lite, i vårt tycke, konstig saker. De barn som bor här i vårat område frågar ibland underligare saker än de flesta andra. Gärna när man kommer hem från jobbet och parkerar och låser cykeln, då passar de på när man står stilla. För det mesta är det ändå ganska normala saker som "Vad heter du?" och "Hur gammal är du?", men ibland är det lite ovanligare frågor som t ex "Är du svensk?".

Frågan som kom här om dagen tog dock priset. En ganska liten pojke haffade mig precis när jag hade låst cykeln. Han hade varit och hoppat på den stora studsmattan som någon har ställt här utanför på gräset. Han kom försiktigt fram till mig, och jag stålsatte mig inför vilken fråga som skulle komma nu. "Känner du någon som säljer knark?" Den frågan hade jag inte förväntat mig. Jag blev lite ställd men fick ändå fram att "Nej, det gör jag inte". "Det gör jag" sa pojken då. "Usch då, det var inte bra" sa jag. "Hon har en röd cykel" svarade han och sedan gick han igen. Undrar vad som kommer härnäst.

Skördefest

I lördags var vi på ytterliggare ett av de lokala arrangemang som jag lovordar så mycket här i bloggen. Lokalt var denna gång Deje. Syster Anna hade hittat en annons om "Sködefest" och "Barnens dag" i Forshaga-Deje-bladet, så vi tog oss en tur dit, jag, mor, far och Anna med sonen Linus. Vädret visade sig väl inte från sin bästa sida, men har man bestämt sig så har man. Vi åkte iväg till Deje. Vi började med att hämta talonger till en tipspromenad anordnad av naturskyddsföreningen så alla frågorna handlade om saker som var bra respektive dåligt för naturen.

De hade varit väldigt sneaky men mycket smarta och satt frågorna INUTI affärerna så man var tvungen att gå in för att hitta frågorna. Detta smarta drag resulterade i att vi handlade som aldrig förr. Jag köpte ett par boots (måste ju se till att jag fortfarande platsar i facebook-gruppen "Nein, ich habe kein Besuch: Das sind alle meine Schuhe!"), Anna ett par vinterkängor till Linus, pappa en höstjacka och mamma tre toppar/tröjor. I Deje! Det var väl imponerande?

Vi åt också kolbulle på torget innan vi styrde kosan mot Folkets Hus, där vi hade det stora nöjet att träffa såväl Pippi Långstrump som Byggare Bob och Ronja Rövardotter. Dessutom fick man (läs: barnen, inte jag) göra sjörövarhattar av tidningspapper.

Som den undersökande journalist jag inte är hade jag extra tagit med mig kameran för att dokumentera allt detta fantastiska, men batteriet tog slut efter första kortet så ni får försöka föreställa er denna tillställning bäst ni kan ändå.

Stiltje

Eventuellt har mina trogna bloggläsare märkt att det var längesedan det blev något skrivet här. Det beror på att jag har haft så väldigt mycket annat att skriva den senaste tiden. Nämligen samtalsunderlag inför utvecklingssamtal. Sedan lördag har jag skrivit 45 underlag - och det är bara årskurs 8. En klass i engelska och en i tyska. Det blir många underlag det. Men nu tror jag mig nästan vara färdig med dem. För år 8 alltså. Riktigt blodigt blir det när det är sjuan det gäller. Då blir det 70! samtalsunderlag. Herrje.

Så eftersom jag är så trött i handlederna just nu bjuder jag på en fin bild på mammas och pappas hönor och tuppar istället. Väl bekomme.

Host host nys

Jag har råkat ut för en ondskefull förkylning som håller mig i ett järngrepp. Den vägrar att släppa men den vägrar också att göra mig riktigt sjuk och sedan ge sig av. Istället ger den mig lite lagom halsont och gör mig mosig, yr och varm och sådär tung och trött i kroppen. Inte tillräckligt för att vara hemma och kurera mig men tillräckligt för att göra mig helt utmattad efter en arbetsdag...