Skördefest

I lördags var vi på ytterliggare ett av de lokala arrangemang som jag lovordar så mycket här i bloggen. Lokalt var denna gång Deje. Syster Anna hade hittat en annons om "Sködefest" och "Barnens dag" i Forshaga-Deje-bladet, så vi tog oss en tur dit, jag, mor, far och Anna med sonen Linus. Vädret visade sig väl inte från sin bästa sida, men har man bestämt sig så har man. Vi åkte iväg till Deje. Vi började med att hämta talonger till en tipspromenad anordnad av naturskyddsföreningen så alla frågorna handlade om saker som var bra respektive dåligt för naturen.

De hade varit väldigt sneaky men mycket smarta och satt frågorna INUTI affärerna så man var tvungen att gå in för att hitta frågorna. Detta smarta drag resulterade i att vi handlade som aldrig förr. Jag köpte ett par boots (måste ju se till att jag fortfarande platsar i facebook-gruppen "Nein, ich habe kein Besuch: Das sind alle meine Schuhe!"), Anna ett par vinterkängor till Linus, pappa en höstjacka och mamma tre toppar/tröjor. I Deje! Det var väl imponerande?

Vi åt också kolbulle på torget innan vi styrde kosan mot Folkets Hus, där vi hade det stora nöjet att träffa såväl Pippi Långstrump som Byggare Bob och Ronja Rövardotter. Dessutom fick man (läs: barnen, inte jag) göra sjörövarhattar av tidningspapper.

Som den undersökande journalist jag inte är hade jag extra tagit med mig kameran för att dokumentera allt detta fantastiska, men batteriet tog slut efter första kortet så ni får försöka föreställa er denna tillställning bäst ni kan ändå.

Stiltje

Eventuellt har mina trogna bloggläsare märkt att det var längesedan det blev något skrivet här. Det beror på att jag har haft så väldigt mycket annat att skriva den senaste tiden. Nämligen samtalsunderlag inför utvecklingssamtal. Sedan lördag har jag skrivit 45 underlag - och det är bara årskurs 8. En klass i engelska och en i tyska. Det blir många underlag det. Men nu tror jag mig nästan vara färdig med dem. För år 8 alltså. Riktigt blodigt blir det när det är sjuan det gäller. Då blir det 70! samtalsunderlag. Herrje.

Så eftersom jag är så trött i handlederna just nu bjuder jag på en fin bild på mammas och pappas hönor och tuppar istället. Väl bekomme.

Host host nys

Jag har råkat ut för en ondskefull förkylning som håller mig i ett järngrepp. Den vägrar att släppa men den vägrar också att göra mig riktigt sjuk och sedan ge sig av. Istället ger den mig lite lagom halsont och gör mig mosig, yr och varm och sådär tung och trött i kroppen. Inte tillräckligt för att vara hemma och kurera mig men tillräckligt för att göra mig helt utmattad efter en arbetsdag...

Sannerligen

Vi gillar olika!

Musik-quiz

Nu är det det där med att stödja lokala arrangemang igen. I fredags var jag och Emil på "Den glada killingen", ett av få etablissemang här i Kil. Någon fredag i månaden arrangerar de nämligen ett Musik-quiz. Så i fredags pallrade vi oss dit.

Vi gjorde ett lag bestående av oss två och döpte det till det otroligt fantasifulla "Emil &Helena". Krysset höll på i ca 2 timmar och det var en bra bladning både på genrer och svårighetsnivå. Dock sket det sig lite för oss med sportfrågan... Trots detta misslyckande lyckades vi dock komma på 4:e plats av ca 15 deltagande lag, och då var vi betydligt färre än de flesta andra och troligtvis minst 10, om inte 20, år yngre än de flesta deltagare. Så vi känner oss enormt nöjda med en fjärdeplats på vårat första quiz. Nästa gång är den 22 oktober. Någon som ska med?

Spending spree

Igår var jag och Emil och brände stålar i stan. Och med stan menar jag naturligtvis Karlstad, vilket alla normala människor inser. Emil tror att stan betyder Kils centrum. Hur han får ihop det vet jag inte riktigt. Vi var i alla fall i Karlstad. Och brände stålar. Det blev fingervantar, en sådan där modern tubhalsduk som verkar praktiskt men som jag inte riktigt har kommit underfund med än, ett par svarta promenadskor, en mörkt turkos omlottkofta, en ny bh i rätt storlek samt en vinterkappa.

Jag är riktigt imponerad över att jag lyckades hitta så många saker att köpa. Men nu när de hemska sommarkläderna är borta från butikerna och höstkläderna har gjort sitt intåg så finns det faktiskt till och med kläder man kan tänka sig att köpa. Så nu känner jag mig redo för hösten och vintern.

Lördagsnöjen

Idag har vi varit väldigt modiga. Kära syster Mia hade sett att det skulle startas en "Alla-kan-sjunga"-kör i Forshaga, och vi är ju sånggalna i familjen (även om vi i ärlighetens namn sjunger hellre än bra), så vid tio-tiden i morse samlades jag, Emil, Mia och mamma på parkeringen vid församlingshemmet i Forshaga och vågade oss till och med in. Där blev de nog väldigt överraskade av en så stor grupp deltagare på en gång för den procentuella ökning som vi fyra tappra själar stod för var ganska markant. Vi sjöng lite olika sånger i ungefär två timmar. En del sånger var lite väl högtidliga (dock inte kristna) och gick både högt i tonart och ovanligt långsamt, men det var kanske kantorns stil. Även om vi inte tyckte att vi bidrog något väldigt till skönsången så var det kul att sjunga, så vi bestämde oss för att nog ska gå dit på nästa tillfälle också, som är om en månad.

Sedan fortsatte jag och Emil på en liten utflykt till Munkfors. Vi var ju faktiskt nästan halvvägs redan, efter vi var i Forshaga. Vi åkte till det berömda caféet Punkten och fikade lite (köttbullssmörgås och te) och njöt av det härliga höstvädret innan vi fortsatte till Munkfors Gamla bruksområde, där vi dels tittade på de gamla husen och dels på Munkforsen som faktiskt har Klarälvens högsta fallhöjd. Allt som allt en händelserik lördag.

Träningspremiär

Nu har jag provat träningsmöjligheterna i Kil två gånger, och det bästa jag kan säga är väl: det finns något i alla fall. Dock är nog inte min bedömning helt rättvis. Det är nämligen bara aerobics som erbjuds, och det är ju inte jag så förtjust i till att börja med. För min del går det åt så mycket tankeverksamhet att försöka minnas vad nästa steg kan tänkas vara i en enormt lång sekvens med typ inga upprepningar, så att jag inte riktigt kan ta ut mig så mycket fysiskt som jag egentligen skulle vilja. Och så glömmer jag nästa moment och hamnar helt ur fas. Nej, tacka vet jag gympa. Men, som sagt, det är något och jag ska väl försöka masa mig dit i alla fall en gång i veckan.

Saknar KAUIF. Lätt bästa instruktörerna någonsin.